Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ABBA’

Ett inlägg om en ny TV-serie.


 

Lars Lerin… Första gången jag hörde honom var i bilen på väg ner till Metropolen Byhålan tillsammans med mamma. Han sommarpratade. Tyvärr missade vi kanske den första halvtimmen av hans program, men sen lyssnade vi andäktigt båda två. I SvT:s nya serie Vänligen Lars Lerin söker Lars Lerin nya vänner. Vänner är nåt han saknar i livet. Sen är det självklart extra roligt att träffa folk som är lite av ens idoler. Först ut var Anni-Frid Lyngstad.

Lars Lerin

Lars Lerin saknar vänner. Kanske hittar han några i de sex programmen..? (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Mötet med Anni-Frid Lyngstad 
sker på Mallorca. Inte tar det lång tid innan ABBA-stjärnan rörs till tårar. Lars Lerin har inte den effekten att människor blir ledsna i hans närhet. Snarare handlar det om att han får dem att öppna sig, att prata om det som är svårt. Jag själv hade ingen aning om att Anni-Frid Lyngstad på kort tid förlorade först sin dotter och sen sin man under slutet av 1990-talet. (Just dessa år var jag på sätt och vis själv i kris.)

Men jag njuter också av att se Anni-Frid Lyngstad rynka på sitt speciella sätt på näsan och skratta så där som bara hon kan. Det känns äkta och även om jag vet att hon troligen är stenrik känns hon väldigt… vanlig – precis som hon säger att hon är. Eller åtminstone var under ABBA-tiden.

Vi tittare får en inte höra allt som sägs under det halvtimmeslånga programmet. Så klart en blir nyfiken! Samtidigt vill jag unna Lars Lerin sina nya vänner. Han verkar vara en sån underbar person själv, en sån en blir glad av. En liten ängslig tant med ett stort mått av ödmjukhet. Det kommer en långt på.

Den här serien ska jag fortsätta följa. Seriestarten får högsta Toffelomdöme! Nästa vecka möter Lars Lerin Mikael Persbrandt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett söndagsinlägg.


 

En otroligt slö dag har vi haft idag. Men såna behövs också när Fästmön lever sitt liv med högt arbetstempo, jag lever mitt med krav och plikter. Ibland saknar vi båda tid att bara få vara.

Jag läste ut en vrålspännande deckare på eftermiddagen och är väldigt glad att jag fyndade den första boken i samma serie igår för en guldpeng! Nu ska jag ta mig an en bok ur den lättsammare genren, lite feelgood åt tantsnuskhållet, tror jag, som jag lånade av mamma. Den första delen i den serien tyckte jag så här om.

Dagens Nyheters Lotta Olsson skrev igår om de 100 bästa deckarna. Det var lite kul att läsa den listan. Somligt håller jag med om, annat inte. Men det var kul att konstatera att jag har läst nummer 1 – 9, 11, 14, 15, 17 – 20, 22 – 24, 26, 27, 30, 34 – 36, 41, 43 [Maria Langs Rosor, kyssar och döden!], 44, 51, 52, 55, 56, 58, 61, 64, 67 – 69, 71, 75 – 78, 81, 82, 84, 86, 89, 91, 93, 94, 98 och 99. Det finns några kvar som jag inte har läst, alltså…

En bråkdel av mina böcker

En bråkdel av mina böcker.


Dagens mest ansträngande aktivitet
var att skrapa mammas och min Trisslott – vi turas om att köpa en varje vecka. Och kan du tänka dig, vi vann 30 kronor! Den enorma summan omsätts förstås i en ny lott den vecka det är min tur att köpa. Mamma var pratsam och på gott humör idag också, men det gör ont i dotterhjärtat när jag hör hur ensam hon är.

Anna har grunnat på en bästefåtölj hela dan. Jag tycker att hon behöver en, men frågan är hur den ska fraktas hem när vi har dåliga ryggar och axlar och en liten bil. Samtidigt måste du hålla med om att en hundring är ett riktigt fynd för en skinnfåtölj, visserligen lite sliten, men…

Ostpaj med tillbehör och ett glas vitt

Dagens förrätt blev Annas ostpaj på mandelmjöl samt gräddfil, rödlök och rom. Notera även grönsakerna på min tallrik!

Dagens middag blev det sista av gårdagens ostpaj på mandelmjöl med gräddfil, rom och rödlök. Ostpajen blev vår förrätt. Till huvudrätt lagade jag till lite hokifisk i ugnen med vitvinssås. Såsen stod emellertid Abba för. Lite körsbärstomater och gurka, sen blev vi lagom mätta. Nån bild på firren i vitvinssås blir det inte, för den såg allt annat än aptitlig ut och associationerna flög mellan köksväggarna. Men man ska inte döma en bok efter dess omslag, det var riktigt gott tyckte vi båda!

Fetzer quartz

Ett glas riktigt kall Fetzer quartz smakade gott till både ostpaj och hokifisk.

Till maten öppnade jag en flaska Fetzer Quartz, en riktigt god amerikansk chardonnay, som vi tog var sitt glas av. Härligt kall och god! Dessert blir kvällskaffe i soffa respektive bästefåtölj.

I kväll blir det Arne Dahl på TV, men inte FortitudeArne Dahl-filmerna har blivit mycket bättre, möjligen för att vissa östgötska inslag tonats ned, tack och lov. Fortitude blev jag less på ganska snart – jag begriper inte handlingen, utan tycker mest att det är en massa kufar som har samlats i Arktis. Kufar, som blir mer och mer galna.

Kufar finns det även i svenska serien Jordskott, vars sista avsnitt går i morgon kväll. Då har jag tyvärr inte möjlighet att titta, men givetvis spelar jag in! De första avsnittens likheter med Twin Peaks har planats ut. Ibland får jag associationer till Ville, Valle och Viktor. Men se Jordskott är inte bara politik och samhällskritik och miljöförstöring utan också övernaturligt och spännande (och därmed flykt från vår egentliga tillvaro, den så kallade verkligheten…).

By the way, på tisdag ska jag träffa min vän som bor i två länder. Om inte det händer saker där min närvaro önskas annorstädes.

Vad hände med DIN söndag??? Skriv och rita eller bara berätta i en kommentar, så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett deppigt, men musikaliskt inlägg.


 

tårarIgår läste jag i DN på nätet om en under-sökning kring deppolåtar som BBC har gjort. Fast i mina ögon/öron var det en lite konstig undersökning eftersom de tusen deltagarna i undersökningen bara fick tio alternativ.

Den låt som britterna helst lyssnar på när de är deppiga är Bohemian Rhapsody med  Queen. Tvåa kom ABBAs Dancing Queen och trea Pharell Williams Happy. Sex procent angav att ingen av de tio låtarna var bästa deppmusiken, men hela 87 procent ansåg att musik kan ha en positiv effekt på den som är ledsen eller sjuk. Och 69 procent tycker att det är bra att lyssna på musik när de känner sig nere eller inte mår bra.

==> Här kan du läsa mer om undersökningen och även ladda ner en PDF.

Själv skulle jag nog välja låt lite efter vad jag var ledsen över. Handlar det om olycklig kärlek kanske det skulle bli No woman no cry eller She’s gone med Bob Marley, men handlar det om att jag vill peppa mig själv och få mig på bättre humör väljer jag nog Give my life med Army of Lovers.

Men vilken låt skulle DU välja??? Eller skulle du välja att göra nåt annat än lyssna på musik när du är deppo???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett yttepytteinlägg.

 

tussilago

Tussilago från april 2011.

Det verkar inte hända så mycket en sån här dag. Solen skiner och det är härligt vårväder ute. Jag stapplade till Tokerian för att handla soppa till middag och fika till eftermiddagen. Tussilagon färgade dikeskanterna gula. Tyvärr är jag inte så kurant ännu att jag kunde böja mig ner och fota, så håll till godo med en gammal bild uppe till vänster. (Ja, bilden ska vara till vänster när man läser den här bloggen från en dator. Från mobilen ser ju layouten inte klok ut, bara som ett tips.)

Jag har lämnat återbud till eftermiddagens/kvällens mingel. Trist, men vi stannar hemma. Man går inte till nån som fyller år i morgon och ger bort en förkylning. Fästmön ligger mest hela tiden och snorar. Jag har införskaffat nässpray till henne och magmedicin till mig själv. Sen slank det ner nybakade kanelbullar och kaloririka chokladkex i varuvagnen också. För det är ju lite synd om oss sjuklingar.

 

Freddie och Stuart

Freddie och Stuart i Vicious.

Vi har sett på näst sista avsnittet av Vicious, inspelat förra söndagen på DVD-hårddisken. Vi kan nu konstatera, efter att ha sett fem av sex avsnitt, att vi faktiskt är roligare än Freddie och Stuart när vi ikläder oss rollerna av Offret och Martyren. Dessutom skulle ingen av oss medvetet vara elak mot den andra – varken i sällskap med andra eller ensamma. Men skoja rått med varandra kan vi! Till kvällen ska jag försöka hålla mig vaken och se fyrans Annika Bengtzon-film. Anna kanske inte orkar. Vilken tur att jag bloggar om filmerna, då kan hon ju läsa om dem här!

Nä, det händer inte mycket här i New Village. Det är inte som i natt när nån i huset tyckte att det var ett bra tillfälle att spika kvart i ett på natten. Jag blev så jävla arg att jag skrek. Riktigt dåligt att spika, dåligt av mig att skrika också, men på nåt sätt ville jag protestera.

Surfar runt lite bland medierna på nätet. Aftonbladet slår på stort och skriver om en kunglig lyxbil som varit med i en våldsam krasch och smitit från polisen. Men nej. Du behöver inte läsa artikeln, den handlade om en bil som en gång, för 100 år sen, tillhörde vår kung. Den har bytt ägare ett antal gånger sen dess.

Nästa söndag, däremot, är det 40 år sen ABBA vann Eurovision Song Contest i Brighton. DN visar unika bilder ur ABBA – the photo book. Alltså, kolla in färgerna i Agnethas och Björns kök i lägenheten på Lilla Essingen…


Livet är kort. Vissa rubriker är små, men ändå… innehållsrika.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om Agnetha Fältskog och en brittisk TV-dokumentär om henne.


Det är rysansvärt. Rysansvärt vackert!
När jag lyssnar på Agnetha Fältskog 2013 och inser att hon har pipan (= rösten kvar). I den brittiska dokumentären Agnetha Fältskog – från ABBA till idag säger alla att hon inte klarar de riktigt höga tonerna längre, men att hennes röst är bredare. Oavsett – Agnetha Fältskogs röst är fortfarande fantastisk.

Agnetha Fältskog foto Universal Music International Limited

Agnetha Fältskog, troligen från ABBA-tiden. (Foto: Universal Music International Limited. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det jag gillar
med den här dokumentären är att Agnetha Fältskog är i fokus. Men vi tittare får också höra vad Björn Ulvaeus och Benny Andersson tycker och känner. Naturligtvis saknar jag Fridas (Anni-Frid Lyngstad) medverkan.

Ingen backar för att berätta om splittringen även om vi naturligtvis inte får veta varför de två paren skilde sig – nånting som självklart måste ha påverkat splittringen av ABBA. Men att få höra att ABBA slutade därför att det helt enkelt inte var roligt längre känns OK.

Extra gott är det att veta att Agnetha Fältskog nu har gjort ett nytt album i år (en julklapp?). Jag har hört en del av låtarna och jag gillar det jag har hört. Och hoppas naturligtvis att tomten har stoppat en CD – ja, så gammalmodig är jag! – i ett paket med rött papper på…

Högsta Toffelbetyg för dokumentären (trots att det låter urtöntigt när svenskar pratar engelska) och för Agnetha Fältskog!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 23 oktober 2013

Ett inlägg om what’s hot – and what’s not…


Äh, medan jag försöker övertala mig själv
att gå in i duschen alt. äta frukost tar jag en runt i omvärlden. Vad är hett och vad är inte lika hett i media, tro?

 

Gnistor

Nu har det gnistras färdigt, tror jag bestämt.

Prins Carl Philip om gnistskyddsaffären. Äntligen tar prins Carl Philip bladet från munnen och uttalar sig i den så kallade gnistskyddsaffären (vem som egentligen designade ett gnistskydd sålt av Svenskt Tenn). Prinsen väljer att bli intervjuad i en av kvällsblaskorna. Han säger bland annat att han tycker att det har varit jobbigt att bli kallad bluffdesigner. Det tror jag, det! Prinsen hävdar att han velat respektera designern Eric Ericsons önskan om anonymitet, men att båda två har ingått i en designgrupp som tagit fram det aktuella gnistskyddet. Ja, ja… Ska vi gå vidare nu, eller..?


Slutet är nära – för telefonkatalogen.
Nästa år fasar (!) Eniro ut Gula sidorna-katalogen. Ja, gult är ju fult, men frågan är om den gula katalogen fortfarande används eller inte? Fast trots Eniros vinster ska man minska på sin personal och spara 100 miljoner nästa år. Nä, det är inte mycket som känns logiskt här i världen…

 

tabletter

Illegala?

Illegala läkemedel strömmar in i Sverige. Tullverket vädjar till oss svenskar att inte köpa mediciner via nätet. OK, visst köper jag en del läkemedel via nätet, men än så länge har det bara varit oskyldiga receptfria varor. Den dagen det blir aktuellt för mig att köpa mina mediciner via nätet lär jag nog vara väldigt försiktig. Dessutom kräver Apotea, där jag nätshoppar, e-legitimation. Känns trovärdigt, tycker jag!


Filippa Reinfeldt och Instagramaffären.
Det är fullt av så kallade ”affärer” i media. Igår kunde vi läsa om att den folkvalda moderatpolitikern Filippa Reinfeldt valt att blockera en person från att kommentera på Filppas Instagramkonto. Kontot omfattar bilder på vad hon gör både som privatperson och som politiker. I somras bad Anders Ljung, som den blockerade heter, den offentliga verksamhet i Stockholms län som har vård och omsorg som huvuduppgifter att häva Filippa Reinfeldts blockering av honom. Han fick till svar att detta inte låter sig göras eftersom kontot är privat. Anders Ljung tycks vara en envis och påstridig man. Han låter sig inte nöjas med detta utan har nu JO-anmält det hela. Vad följden blir återstår att se. Men, som sagt, kontot är privat – även om det används i arbetet, på arbetstid. Fast brott mot offentlighetsprincipen kan denna blockering inte rimligtvis vara, tycker jag: Anders Ljung – och alla via andra – kan ju fortfarande SE bilderna på Instagram. Anders Ljung kan bara inte kommentera längre.

 

förstoringsglas

Finns här luft?

Uppsala kommuns organisation ses över. Dags för organisationsöversyn igen, denna gång inom Uppsala kommun. Syftet är ökad effektivitet och en tydligare verksamhet. I förlängningen tror jag bestämt också att det handlar om att få bort lite… luft i organisationen. Dålig luft, vill säga. Sån finns det ju ofta rätt gott om i de flesta stora kolosser organisationer.


Dan Hylander på Katalin.
 
Baskat! Åter har jag missat en av mina gamla idoler! Recensenten fick över tre timmar och 28 låtar och trodde inte att nån enda på konserten var besviken. Snygg är han också, Dannemannen, men DET glömde recensenten skriva…

 

Galna kolampan

Hade kossorna redan blivit lampor, tro?

Buss körde in i kohage. En Uppsalabuss körde in i en kohage i Björklinge. Varken kossor eller chaufför skadades och några passagerare fanns inte ombord. Tur det! Men vad hände, egentligen??? Nyfiken blir man ju!..


Matfusk!
Det matfuskas minsann! EU-parlamentets utskott för miljö och hälsa har listat de tio vanligaste matfusktyperna. Vad sägs om att italienska maffian smaksätter rapsolja och låter den gå som olivolja? Eller att kända sorters fiskar byts ut mot billiga ersättare? Utspädning av mjölk? Tillsättning av andra råvaror i dyra kryddor? Man baxnar lite, det gör man…

 

Guldpengar

Ohygieniska!

Björn Ulvaeus vill ha ett kontantlöst samhälle. Det första B:et i ABBA, Björn Ulvaeus, har skrivit en debattartikel i Dagens Industri där han förordar ett kontantlöst samhälle. Han menar att kontanter är dyra, medverkar till brottslighet – och ohygieniska. Björn Ulvaeus lyfter fram ABBA-museet där man inte hanterar kontanter. De som gnäller mest på att de inte får betala kontant är tyska och ryska besökare, konstaterar Den Svenske Björnen. Eh..?


Därför är fikandet effektivt.
JA!
Det ÄR effektivt att fika tillsammans på jobbet. Vi mår bättre om vi umgås, vi passar på att informera och att informeras (det kallas att kommunicera…) och vi blir inspirerade till nya idéer.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vårt gästspel på Stockholm Pride 2013.


Inte så långt,
men ändå: vi gjorde ett gästspel på Stockholm Pride i år över helgen. Mini-semester på sköna Clarion på Ringvägen, med underbara hotellfrukostar, öl och nötter i baren och många intressanta tvåbeningar att beskåda.

Det viktigaste var Paraden. Det var Fästmön och jag och 59 998 andra som gick den, en lite större bedrift än att stå bredvid och se på, om jag får tycka. Vi gick från Skanstull till Stadion. Vet inte hur långt, men långt var det. Och varmt. Tre flaskor vatten gick åt, en och annan bit druvsocker. En häl som gjorde mig orolig. Fast vi klarade hela vägen och vi kom fram. Mina gjutna inlägg är helt klart bättre än de andra jag har gått med, men jag har väldigt ont idag, kan jag meddela. Det tänker inte hindra mig dock från fortsatta äventyr.

Avslutningskvällen i Pride Park på Stadion var det tråkigaste i kvinnominne. Vi hade kunnat göra betydligt roligare saker för de 2 x 485 kronor vi betalade för biljetterna. OK, visst var det kul att glo på folk och träffa V, men det kan vi gör när och var som helst, egentligen. Vi slapp i alla fall Jonas och Mark, alltid något.

Nästa gång vi åker till Stockholm tar vi en långhelg med museibesök och shopping. Det hanns inte med nåt sånt den här gången.

Här är massor av bilder från vår helg, en helg som faktiskt fortsätter i New Village för oss båda:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »