Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘åktur’

Ett ensamt inlägg.


 

Elefant hos mamma

Ensam!

Nä, jag känner mig inte så ensam just nu. Det är inte mig det här inlägget handlar om, även om jag ibland kan känna mig ensammast i hela världen. Den där känslan av att vara så allena och inte ha nån att kontakt just då, i den stunden. Folk jobbar ju, typ… Jag kan inte vänta på andra, jag får nästan alltid kämpa med ensamhetsdemonen ensam.

Igår kväll ringde jag mamma. Det har nu gått över en vecka sen hon fyllde 80 år. Vi hade en bra dag och gjorde en fin utflykt som mamma var mycket nöjd med. Men hon saknar sin släkt. Sin tämligen stora släkt. Alla miljoner kusiner, varav en enda hörde av sig till 80-årsdagen. En (1). Det var mammakusinen B, förstås, den enda av miljonerna som bryr sig. Det är både jag och mamma väldigt glada för. Samtidigt… när mamma själv är noga med att ringa eller skicka ett kort till födelsedagar och bara får tystnad tillbaka… Jag förstår att det känns, men jag kan inte förstå hur svårt det kan vara att köpa ett grattis-kort, skriva sitt namn på det och posta det.

Det är inte lätt att ha sin gamla mamma boendes långt borta. Från början var valet mitt, det vill säga jag flyttade när jag hade blivit myndig. Jag har i princip bott i Uppsala hela mitt vuxna liv. Mamma har i princip bott hela sitt vuxna liv i Metropolen Byhålan. Det är inte bara att flytta för nån av oss då. Mamma är för gammal och sjuk, jag har min familj här samt större möjligheter till en framtid (vill jag tro, i alla fall). Jag kan inte tvångsflytta mamma, men jag misstänker att hon straffas för sin ensamhet av sina så kallade vänner och väninnor och framför allt, miljonerna kusiner. Det gör mig ont. Det gör däremot inte ont att skicka ett kort. Eller ringa nån gång.

Elefanter hos mamma

Sex elefanter hos mamma får illustrera alla miljoner kusiner hon har.


Det här med kusinerna 
är ett känsligt kapitel. Mamma berättade om hur det var när hon var barn och hur födelsedagar firades då. De flesta kusinfamiljer hade flera barn. När vart och ett av dem fyllde år fick födelsedagsbarnet en krona av varje familj, så att h*n kunde köpa sig vad h*n ville.

En satt och räknade hur mycket det kunde tänkas bli och så funderade en ut vad en skulle köpa.

sa mamma.

Sen fanns det fastrar/mostrar och farbröder/fastrar som alltid ‘glömde bort’ födelsedagar också, så dem kunde man inte räkna med, 

fortsatte hon.

Tänk… en krona… Det var mycket pengar på den tiden. För de barnrika familjerna sved det säkerligen att ge bort en krona i present till nån annans unge och för den familjen med bara ett barn var det nog heller inte lätt att få pengarna att räcka till åt alla andras fyllande ungar. Men det gjordes på det viset och det var rättvist. Idag är det bara… orättvist. Och ensamt. Uttrycket

ensam ensamhet

känns lite stämplat i pannan på min mamma.

Vi hade kunnat ordna en födelsedagsmottagning om vi hade skrapat ihop våra gemensamma resurser, mamma och jag.

Men varför ska jag bjuda människor när jag fyller år när dessa människor aldrig hör av sig annars?

undrade mamma. (Säkert tänkte hon som jag också gjorde hur oerhört ledsamt det skulle bli om ingen kom…)

Och jag höll med. Vi unnade oss i stället en fin lunch i trevliga omgivningar, en åktur och… en fika i Tranås. Under bilresan ringde mammakusinen B och de båda kusinerna pratade en stund via en sprakande mobil. (Dålig mottagning i mörkaste Småland.) Mammakusinen B skickade för övrigt även en grattiskort med en present. Det är omtanke och det blev väldigt uppskattat!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fingervisande inlägg med litterära anspelningar, som vanligt.


 

Fingervisning pågår

Fingervisning pågår!

Det var verkligen TUR att författaren Sofie Sarenbrant inte blev ilsken för att jag la upp bilden här bredvid på Instagram och kallade den Fingervisning pågår! Hon till och med skrattade åt bilden och gillade den. Så nu lånar jag hennes bok igen och kör bilden även på bloggen som illustration till dagens söndagsskola. Sen ska jag läsa boken också, den är riktigt spännande efter cirka en fjärdedel.

Ja, jag skulle ju ha mobiltelefoniutbildning med lilla mamma, numera 80 år. Det var söndagsskolan. Och det gick väl så där. Mamma är nu inne på sin fjärde mobil. Denna gång har jag och Fästmön köpt henne en äkta seniormobil – jag hatar ordet senior, tycker att det är löjligt! – i hopp om att mamma ska använda den, typ ta med sig den när hon går hemifrån ifall hon plötsligt behöver ringa eller nån behöver nå henne.

Doro Phone Easy 624

En seniormobil till mamma.

Motståndet är kompakt från mammas sida. De en gång så flinka flickfingrarna vill inte riktigt hitta snärten på tangenterna. Att detta skulle ha nåt med gamla leder att göra är bullshit – det handlar om min mammas långa naglar. Mamma är ytterst mån om sitt utseende. Jag har till exempel inte sett ett enda grått hårstrå på hennes huvud. Jag har aldrig sett hennes naglar korta och omålade heller…

Jag hoppas att jag har lyckats förmedla hur hon svarar i sin mobil och hur hon ringer. Men man vet inte så noga. Det handlar inte om att mamma är korkad eller dement – hon är ovillig. Vi tragglade ett tag och som belöning (för mamma) åkte vi till ICA Maxi och Ö o B för att handla. Jag börjar allvarligt tro att mamma äter toapapper, för förrådet har nu gått från stort till enormt.

En liten åktur blev det innan vi for hem för att dricka eftermiddagskaffe och skrapa veckans Trisslott. Då var klockan 16.30. Jag tryckte i mig såväl citronmuffin modell gigantisk samt fingerkex antal många. Sen skrapade jag fram en vinst på 60 spänn åt oss. Det blir två nya lotter, har vi bestämt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


En stunds läsning i ovan nämnda bok 
blev det för min del innan det var dags för middag. Idag lagade vi mat hemma på riktigt. Vi kokade potatis med dill, ställde fram matjessill med tillbehör och jag tog tre snapsar Svenskt vatten, det vill säga Östgöta sädes, det göttaste brännvinet i världen. Östgöta sädes uttalas för övrigt Öschöta sädes och inte på nåt annat sätt, dumma ståkkhålmare.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter maten blev det äntligen tillfälle att ringa Anna! 
Vi har inte talats vid sen i början av veckan. Det blev en del avrapporteringar och sen berättade jag om ett evenemang som vi eventuellt skulle kunna bevista i sommar. Lite senare började jag kika på olika möjligheter och jag kan avslöja så mycket som att vi planerar en mordresa tack vare en god person vid namn Sven-Bertil. Eller… Sven-Bertil heter nånting annat, men jag vet inte h*ns identitet. Det kanske inte ens är en man..? Oavsett är det en mycket godhjärtad person som tycker att jag ska göra denna ruskiga tripp.

Min kväll avslutades med en promenad ut till sopstationen och sen, utan soppåsar, en promenad längs med vattnet. Trots det trista ljuset fick jag ett par bilder som jag blev ganska nöjd med. Och med dessa bilder avslutar jag det här inlägget för att kunna läsa en stund innan jag släcker. I morgon ska jag inleda dan med byråkrati och administration så att jag kan överleva ett tag till. Men på eftermiddagen ska jag göra nåt roligt igen: träffa vännen FEM!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om firande och resande av olika slag.


 

Mamma fikar i Tranås

Ett par minuter efter att den här bilden togs kom mamma på att hon glömt att stänga av kaffeperkolatorn hemma.

Det var mot slutet av dan, klockan var närmare halv sex än fem, som tjejen här till höger satt i Tranås och fikade och plötsligt kom på en sak…

Vet du, jag stängde inte av kaffeperkolatorn innan vi for hemifrån. Eller gjorde du det?

Jag höll på att sätta kaffe och kaka i halsen. Vi hade nämligen lämnat hemmet på förmiddagen. Skulle det nu finnas ett hem att återvända till för mamma? Det vore just ett snyggt sätt att fira den här dagen, hennes åttionde födelsedag… Men vi tar det från början, så får du hänga med på en del av firandet!

Musicerande figur

En underlig, musicerande figur.

Mammas dag inleddes faktiskt med sång av en underlig figur. Ja, jag tycker att man ska sjunga för den som fyller år. Sen kan det ju bli jobbigt på olika sätt, men mamma gav mig, för första gången på nästan 50 år, beröm för min sångröst. Gången före det var när jag gick på lekis, var fem år och sjöng När juldagsmorgon glimmar på nån terminsavslutning.

Hur som helst lyckades jag få upp mamma ur sängen. Jag höll ett tänt ljus i handen och sjöng Ja må hon leva och avslutade med Sankta Lucia. Mamma for säkert upp av rena förskräckelsen. Jag hade tänkt runda av med Nu är det juli igen för det är det ju, men nånstans inser även jag mina begränsningar.

Gröna paket och en lila påse

Presenter.

Presentbordet bestod av gröna paket, en lila påse och en bunt med kuvert. Och dan innan hade mamma fått en blomma av min vän I. I de gröna paketen var det mest småsaker från mig, men i den lila påsen låg huvudpresenten: en mobiltelefon från Fästmön och mig. Den skulle genast prövas, tyckte jag. Det vara bara det att skiten inte funkade…

Vad göra när vi har planerat söndagsskola med mobillektion? Jag fick slänga på mig kläder, springa (!) upp till stan och dödsföraktande kasta mig under gallergrindarna, först av alla köande till Teliabutiken i Metropolen Byhålan. Det verkar vara ett exotiskt utflyktsmål eller nåt, för ”alla” var där. Det visade sig att säljaren jag hade köpt mobilen av i torsdags hade satt in sim-kortet fel. En kvinnlig säljare rättade till det hela och jag kunde springa tillbaka hem till mor, slänga i mig ett par jordgubbar och lite kaffe och borsta tänderna. Klockan 11.20 satt vi i bilen på väg mot Örserum och Hotell Örensbaden. Då hade jag också hunnit gnussa bort fågelskit på bilen.

Vi hade inga planer på att stanna över natt, men lunch var bokad åt oss. Mamma träffade en gammal bekant, vi promenerade i solen och sen kom vi till dagens allvar: att göra ett avslut. Det gick väldigt bra och mamma sa upprepade gånger att det var helt rätt. Nu planerar hon att bo över några dar – nästa sommar. Vi får hoppas att det blir möjligt.

Utsikt över vattnet

Ett avslut vid vatten.


Mammas vän var en mycket vänlig man 
vars sista minne av min pappa var en åktur med resväska till en busshållplats. Ett dygn senare fick jag ringa den vänlige mannen och berätta att min pappa inte fanns i livet längre. Min pappa slutade sitt liv i vattnet.

Bryggan Örensbaden

I vattnet nedanför den här bryggan slutade pappa sitt liv.

 

Chokladkaka Moas Tranås

Ljuvlig chokladkaka på Moas i Tranås!

Det var sen eftermiddag när mamma och jag satt i bilen igen. Vårt mål var att stanna i Tranås, där vi hade bott några år när jag var småtting på riktigt, och dricka födelsedagskaffe. Tranås är mest känt för att där finns en enda gata, Storgatan. Där finns också ett enda kafé, nämligen Moas. Så vi hade tur! Kaffet var gott, kakan en sann läckerbit som smekte gommen och personalen vänlig och hjälpsam. Det var då mamma kom på det där med perkolatorn. Vi hade ett par valmöjligheter, men om huset hade brunnit ner tack vare en torrkokande perkolator, så var det med all säkerhet redan hänt. Så vi satt lugnt kvar och fikade färdigt innan vi for tillbaka till Metropolen.

Och mammas hem stod kvar. Jag gick in och stängde av perkolatorn. Eftersom den innehöll lite kaffe hade den inte kokat torrt och var inte förstörd. Mamma fick den av mig till Mors dag i maj, så det hade känts ganska surt.

Vi inhandlade några blommor och for sen vidare för att hälsa på pappa, mormor och morfar. Mamma berättade för dem om sin dag. Min lilla mamma är nu alltså 80 år. Pappa blev 78 och mormor bara 59, så mamma har jobbat sig igenom livet bra. Hon är mycket nöjd med sin dag och det glädjer en dotter som inte kunde fira sin mamma riktigt så som hon hade önskat.

Tack till Anna, I, mammakusinen B med familj, FEM, Jöran, Lena och några till som kom ihåg mammas dag och bidrog till att fira henne, på olika sätt!

Jag och mamma

Jag och mamma.


Nu har lördagen sen ett tag varit söndag. 
Jag hjälpte mamma med att hyfsa en chokladask. Vilken tur att hon fick två… Om en liten stund ska jag släcka lampan. Det har varit en fin dag även för mig. Avslut är viktiga att göra även om det tar nio år.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en thrillerserie.


 

Undeniable

Gänget i Undeniable. från vänster dottern till den utpekade mördaren tillika hans advokat, den utpekade mördaren, Jane och polisen Alison.

Britterna är duktiga på det här med spänning. Eftersom jag var ute på en åktur i kväll spelade jag in första delen (av två) av Undeniable (2013) som gick på TV4. Nu har jag sett det och ryst.

När Jane är sju år mördas hennes mamma när de är på utflykt. Den lilla flickan möter mördaren, men trots det har polisen inte lyckats gripa honom. Nu har 23 år förflutit. Jane är gravid med sitt andra barn – precis som modern var när hon mördades. På sjukhuset möter hon en man och hon är säker på att det är han som mördade hennes mamma. Fast såväl polisen som Janes familj är tveksamma. Jane har nämligen vid två tidigare tillfällen pekat ut män som sedan visat sig vara oskyldiga. Och det har ju ändå gått 23 år… Dessutom är mannen Jane har pekat ut en väl ansedd onkolog, en man som har räddat många människors liv.

Det här är ruggigt spännande! Naturligtvis funderar även jag som tittare på huruvida Jane bara är överspänd eller om hon verkligen såg mördaren på sjukhuset. Det är lite för mycket som talar emot att Jane har rätt. Men… del två går redan i morgon kväll klockan och då får vi veta sanningen.

Toffelomdömet efter första delen blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PS
Den utpekade mördaren och onkologen är väldigt lik en ekonom som en gång var min kollega!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett spännande inlägg.


 

En sommarsöndag när det regnar är det livat och glatt i Metropolen Byhålan – NOT! Det mesta är stängt, inte ett fik öppet. Tur att det kanske finns en och annan pub som serverar kaffe eftersom jag ska träffa FEM senare!

Mamma och jag shoppade lite och så blev det en åktur runt stan. Det tar ungefär fem minuter. Men inte idag! Idag hände nåt spännande som tog tid: det var broöppning!

Broöppning

Broöppning över kanalen i centrala stan.


Tjolahopp, bäjb!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min söndag. Och lite om min lördag.


Redan sista dan
av den här helgen. Som vanligt undrar jag vart ledigheten har tagit vägen. Samtidigt konstaterar jag att jag gjorde en del nytta igår samtidigt som jag hann att vila. För vad sägs om

  • tvätta och hänga tvätt från två maskiner
  • städa (visserligen light, men ändå)
  • åka ut på ärenden
  • läsa ut och skriva en recension och ett blogginlägg om en bok
  • telefonera med mor, se på TV..?

I morse hade jag kunnat sova hur länge som helst!

Så säger alltid min mamma när jag ringer henne. Vi är inte lika. Hon är en nattuggla och jag är morgonpigg. Men i morse kände jag precis som hon brukar säga… Jag var så trött och seg och hade somliga inte skrikit och gapat hade jag legat kvar. Fast det är ju inte så lustfyllt att lyssna på människor som är arga på varandra.

arg

Vem vill lyssna på nån som är arg på nån annan?


Klev upp och vek
respektive sorterade tvätt i stället medan perkolatorn bubblade morgonkaffe åt mig. Jag har sparat all strykning till idag eftersom jag ju tvättade två maskiner igår. Lika bra att ta allt på samma gång. Men jag funderar på att mest slappa den här förmiddagen (som ju snart har gått över i lunch). Måste ändå fixa lite småsaker här innan jag ska åka och hämta Fästmön vid jobbet. Men i huvudsak ta det lugnt och långsamt denna vilodagmorgon.

Förresten kunde jag inte låta bli att åka och plocka upp Anna igår när hon hade slutat jobba och skjutsa hem henne till Himlen. Jag visste att hon hade haft en lång arbetsdag, att vädret är uselt och att bussen på helgen gör en sightseeingtur i Förorten innan den stannar vid hållplatsen närmast Himlen.

Det var bra att det blev en åktur för mig. Överst på min lista igår stod nämligen att köpa glödlampor, eller vad det heter nu för tiden. Kom jag ihåg det på förmiddagen? Nej. Men Anna behövde hoppa in på ICA Solen för att köpa middagsmat och då passade jag på att köpa ett litet lager lampor. Och en chokladbit. Den senare är emellertid orörd, tro det eller ej! Det blev rester av en gammal choklad samt prästostbågar till Stjärnorna på Slottet i stället.

Mintkrokant choklad från MarabouPrästostbågar
Lördagsgodis för en Toffla.


Nu är det väldigt tyst i huset.
Det hade varit praktiskt om det vore det igår när jag satt och skrev. Idag har jag återigen fått ett konstigt skrivuppdrag, ett jobb jag redan har gjort. Igår fick jag ett uppdrag att skriva om sånt som inte passar varken kanal eller målgrupp. Naturligtvis tackade jag nej. Eller jag svarade inte. Det finns fortfarande inte nån Nej tack-knapp, trots att supporten trodde att det var lätt fixat och lovade undersöka det. Nån återkoppling har jag förstås inte fått… Däremot gick jag miste om ett uppdrag där jag hade kunnat skriva om mina favoritskor. *räcker långnäsa*  Nåja, det trillar in små jobb i alla fall.

I morgon väntar det ”stora” jobbet. I morse slog det mig när jag bäddade att jag har funderat över att köpa nya täcken. Jo köpa nya täcken skulle jag ju kunna göra så länge jag har lön. Men det trillar faktiskt bara in två löner till innan jag åter blir både tillgänglig för nya uppdrag samt tvingas hanka mig fram på en tredjedel i ekonomisk ersättning från a-kassan jämfört med en lön. Så jag får ta det långsamt även när det gäller inköp av sånt jag behöver framöver.

Dags att fixa lite frukost, tror jag bestämt. Strykhögen sticker nog inte iväg nånstans under tiden.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan gör en tur bland media i cyberspace.


Jorå, nog händer det grejor!
Fast inte så mycket inne hos mig. Däremot ute i cyberspace. Häng med på en åktur om du har lust. Om du inte har lust – strunta i det!

Stockholm-Motalaöl

Stockholm-Motala= öl!

Öl hjälper dig att gå ner i vikt! Det säger amerikanska näringsexperter och Prav… Aftonbladet är inte sen att lyfta detta till en nyhet – 2006. Redan då, alltså… Jag läste och lärde. Men det där med ölmage… Nog dricker jag öl, fast magen finns där ändå. Troligen dricker jag inte tillräckligt med öl. Så måste det vara! (Typ två i veckan.)

Praktikant dog efter att ha jobbat 72 timmar i sträck. Nog för att jag vet att det finns arbetsgivare som utnyttjar gratis eller grå arbetskraft. Men det här tar nog priset! En 21-årig praktikant på en investmentbank kollapsade i duschen och dog medan taxin väntade. Jag hoppas förstås att det bara är skvaller och rykten, men…

lennon-play

Klonen Lennon?

Tandläkare vill klona John Lennon. Michael Zuk, en kanadensisk tandläkare, köpte en tand från John Lennon vid en auktion för två år sen. Tanden kostade 19 000 pund. Nu försöker han få fram dna ur tanden. Tanken är att klona John Lennon, som sköts ihjäl 1980. Det låter väldigt, väldigt läskigt, tycker jag… Let dead men rest in peace!

Böter för män som kissar utanför. Det här med män som står och kissar… Ja jag vet vad jag – och medicinsk vetenskap tycker – men… I Shenzen i Kina blir det straffbart att kissa utanför urinoaren (lite svårt att sitta på den, dårå…) och toaletten från den 1 september. Toalettinspektörer ska övervaka att inget spills. Och den som dräller riskerar böter.

politiker

Patriarkal politiker?

Han kan ta över efter Ebba. Om kristdemokraten Ebba Busch numera-också-Thor blir EU-parlamentariker är Jonas Segersam en tänkbar kandidat för kommunalrådsposten. Herr Segersam har i flera år varit landstingspolitiker och driver också bloggen Segersams patriarkala blogg. Det ger en viss vink om vilka frågor som denne man lär driva…

Hurra Herrey! Eller hur man nu ska uttrycka det… Richard Herrey blir marknadschef för Vätternrundan. Jag blir själv… mållös… Sjunga och dansa är väl en sak, cykla och marknadsföra nånting annat…

gravlyktor

På Fonus har man en lysande personalpolitik!

Sjuskrivningarna ökar – men inte på Fonus i Linköööping! Det är rent fantastiskt! Inte en sjukskrivning på Fonus i Linköping på 15 år! Titta på klippet och lyssna på det härliga språket, döh!


Livet är kort. Jobba på Fonus så håller du dig frisk.

Read Full Post »

Older Posts »