Jag läser en vinstbok. Den är tjock. Jag är fortfarande omtumlad efter läsningen av Rött kort och har svårt att komma in i Reginald Hills Dödens bok. Bara 50 sidor sen igår. Men i helgen blir det läsning, det har jag bestämt.
Dagens citat hittade jag i Dödens bok, ett citat som just handlar om läsning. Jag är övertygad om att Dödens bok är både bra och läsvärd, men det finns ju annatsom inte är det…
Här en dialog mellan makarna Pascoe:
[…] Visst skriver han underhållande?” ”Gör han? Jag skulle hellre läsa av en gasmätare.”
Trött och grinig Toffla på vilstol hos ICA Maxi Gnista.
Jag ska säga dig, att det var TUR att jag vilade ett antal gånger under dagens storhandling på ICA Maxi Gnista. Ja, det fanns strategiskt utplacerade fällbara sitsar och där tog jag igen mig både en och två gånger. Fästmön låtsades inte känna mig. Faktum är, att vi till och med fikade under handlingen. Ändå var vi helt slut när vi nådde kassan. Piggare blev vi inte heller av att ha släpat in alla kassar och plockat in maten. Men jag piggnade till av ett sms från vännen M! (Men by the way, jag kan verkligen rekommendera den här ICA-affären, för man slapp köra varuvagnen som en stridsvagn. Det var bara lite irriterande med några gapande och skuttande barn. Bara lite, som sagt.)
För ett tag sen pratade jag med M om mina böcker och de ”nya” hyllorna jag köpte på Återbruket. M sa då att det stod en Billy Rödbrun i garaget som jag kunde få, om jag ville ha. När jag var där på besök för ett tag sen tittade jag på hyllan – och den var jättefin. Fräck var jag också, jag inte bara tackade och tog emot hyllan gratis, jag bad om hjälp med hemforsling. Och det var det sms:et som kom idag, med frågan om jag var hemma och kunde ta emot Billy Rödbrun nummer tio i mitt hem under kvällen. Anna och jag svängde in till M på vägen från Himlen till New Village. Vi blev utskällda av min fyrbente vän Elliot, när jag meddelade att vi skulle se till att vara hemma.
Vid 17.30-tiden ringde mobilen och då stod M och L med bilen full av Billy Rödbrun bakom bommen. Jag skenade ut och öppnade. De båda makarna bar upp hyllan åt mig. Det enda jag själv behövde bära var hyllplanen. Det gick på ett litet kick! Det var SEN mitt jobb tog vid (och det var därför det var tur att jag vilade så ofta under storhandlingen) – att plocka in böcker och stuva om i befintliga hyllor. Anna bara skakade på huvudet. Hon tycker att jag är en hoarder, en sjuklig samlare, av böcker. Men den nya hyllan står nu på plats i gästrummet, en tavla är nerplockad och det lilla runda pelarbordet är placerad på en tom yta i arbetsrummet.
Det två hyllorna i hallen innehåller numera endast svenska och nordiska deckare. Den nya hyllan i gästrummet innehåller deckare från övriga länder. Lite glest blev det i hyllorna – och det betyder ju att det finns plats för fler böcker… Nedersta hyllplanet i nya hyllan inrymmer just nu olästa böcker som jag fick av vännen A. Och… ja just det… I hyllan i sovrummet finns det ju en att läsa-hög med böcker som sen ska sorteras in… Vilken tur att jag nu har plats för det!
Övriga hyllor får vara som de är för tillfället. Sex hyllor inrymmer övrig skönlitteratur, lyrik, biografier, litteraturvetenskap, journalistik, politik, religion med mera i arbetsrummet och en hylla funkar som vitrinskåp i vardagsrummet.
Stort TACK till M och L för Billy Rödbrun! Jag lovar att ta väl hand om honom!
Här kan du se några bilder från påfyllnings- och omstuvningsarbetet:
Detta bildspel kräver JavaScript.
I kväll klockan 21 tänker jag med gott samvete se säsongsstarten av Morden i Midsomer.Vad har DU gjort idag, dårå???
Citatet i rubriken kommer från författaren Märta Tikkanen i en av slutscenerna av hennes samtal med Ann Söderlund. Märta Tikkanen menade att hon och de fyra barnen levde sitt liv, alkoholiserade maken Henrik sitt eget. Och hennes prioritet och främsta uppgift vara att ta hand om barnen. Igår kväll gick den andra delen av Djävulsdansen på SvT1. Temat var just medberoende. Jag kunde inte titta igår utan spelade in på DVD-hårddisken för att i stället glo idag på eftermiddagen.
Märta Tikkanen och Ann Söderlund. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Just mötet mellan Ann Söderlund och Märta Tikkanen känns väldigt laddat. Den hatkärlek – eller det kärlekshat – som fanns mellan makarna Tikkanen är så otroligt stark och tydlig fortfarande, trots att Henrik varit död i 30 år. Ann Söderlund berättar vid nåt tillfälle att hon haft Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga som sin medberoendebibel. Och så vill Märta Tikkanen inte ens kalla sig medberoende!
Sanna Lundell, den andra programledaren, träffar Ulrika och Micke. Ett vanligt par, men där en drack för mycket och en försökte dölja det så mycket som möjligt för omgivningen – tills den som var sjuk nästan dog av kombinationen lugnande tabletter och alkohol. Extra starkt i det här mötet är barnens närvaro. Dottern, som tycker att det är bra att alla vet hur det ligger till nu.
Och så Martin och hans tjej, där beroendet var ätstörning, framför allt… Hur mycket ska en partner stötta sin andra halva? Kan man behöva ta hjälp av flera?
Sanna Lundell hos psykologen gav en och annan tanke hos mig. Särskilt det psykologen sa om att man inte ska dölja nåt för barnen. Han menade att barn är smarta, de fattar att det är nåt fel. Sanna Lundell undrade om det inte blir värre då. Men i ett missbrukarhem är det ju redan dåligt, menade psykologen.
Det är många tankar och funderingar som snurrar i mitt huvud efter andra delen. Den här delen känns bättre än förra veckans program eftersom alla medverkande verkade ha kommit vidare på ett eller annat sätt. Förra gången var jag mycketbekymrad över den unge Simons väl och ve. Nästa tisdag går den tredje och sista delen. Då handlar det om att bryta mönster. Och programledarna berättar ännu lite mer om sina medberoenden.
Toffelomdömet för andra delen blir det högsta. Det här var ett mycket starkt program!
Mr Selfridge i mitten, of course. (Bilden är lånad från SvT.)
Britterna gör för det mesta bra dramaserier. En av dem hade i kväll premiär för sin andra säsong. Lustigt nog handlar den om en amerikan som kommer till London för att öppna ett varuhus. Fästmön och jag välkomnade Mr Selfridge in i vardagsrummet i afton och ytterligare nio lördagskvällar i vår. Vad jag förstår har säsong två alldeles nyligen avslutats i England, så det känns riktigt färskt.
Den andra säsongen inleds med att Selfridge’s i London firar fem år. Men förhållandet mellan makarna Selfridge är kylslaget. Fru Selfridge kommer till jubileet, men mest av plikt. Några tidigare varuhusanställda återvänder efter diverse äventyr. Mr Selfridges son deklarerar att han vill sluta skolan och i stället arbeta på varuhuset. Han får naturligtvis sin vilja igenom – och får börja på lagret. Mrs Selfridge har fått en ny väninna som gör en uppläsning av sin bok på varuhuset. En bok med titeln Lusthuset. Ovanpå detta dyker lord Loxley upp. Han inte bara avslutar sin makas konto på Selfridges, han är ytterst otrevlig mot ägaren…
Som vanligt roligt, dramatiskt och kostymuppvisning. Toffelbetyget blir det högsta!
Ett inlägg om säsongens sista avsnitt av sommarens brittiska TV-måste.
I kväll gick den allra sista delen av det som har kommit att bli en av sommarens höjdpunkter. Morden i Midsomer: Schooled in Murder fick runda av som fjärde långfilmslånga avsnitt. Både Fästmön och jag höll oss vakna, för det var sannerligen spännande!
Poliserna Jones och Barnaby har löst det fjärde och sista fallet i den senaste säsongens avsnitt.
Den här gången utspelar sig händelserna delvis i skolmiljö. Privatskolemiljö, vill säga. Och som vanligt är mordsätten udda: det första offret dödas med en ost. Vem är det egentligen som har ihjäl före detta elever eller deras makar? Den gemensamma nämnaren tycks vara skolan, men också det lokala mejeriet som gör fin ost samtidigt som det går med förlust. En efter en mördas – med en ostnål, med kossor med mera.
Jag gissade fel på mördaren – och det är bevis för att det här var ett bra avsnitt! Det är spännande in i det sista. Naturligtvis riktas misstankarna åt ett håll. Mina riktades åt ett annat. Inget var rätt!
Det här blir högt betyg. Och därefter en lång väntan till nästaMorden i Midsomer…
Igår var det inte mycket med en stackars Toffla. Uj uj, så sjuk hon var! Jag segade mig igenom dan och och sen och hämtade Anna från jobbet när hon slutade klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan för att inhandla lite tillbehör till middagen samt lördagsgodis. Ärligt talat var jag inte ett dugg sugen på någotdera, men jag är svag i köttet så jag köpte ALLT, typ… Med gemensamma krafter fick vi sen till en middag och Anna diskade trots att hon jobbat hela dan (ja, jag får dåligt samvete när hon jobbar hemma också…).
Kvällen segade sig fram. Jag försökte läsa om Gustaf Fröding, men hans eskapader i kärlek är inte särskilt upplyftande att läsa om. Inte heller hans psykiska sjukdom och hans alkoholism… Men ändå, boken är jättebra, fast jag orkar bara läsa korta stunder.
Anna försökte planera den kommande veckans matinköp och messade sina barn för tips – och så tvärhängde sig hennes nya mobil igen. Den är helt körd, den går inte att ladda eller starta (den dog helt, så småningom). Hon har provat att ta ur och stoppa i batteriet igen, men inget funkar. Skitkul! Så nu får vi åka till OnOff IGEN med skiten och så får hon köra på en gammal mobil under tiden den nya är på lagning för ANDRA gången.
Annas nya mobil är jättefin och jättebra – när den funkar…
Ville mest gå och lägga mig, men se då kommer ju hostan, så vi slängde på dumburken och fastnade i nåt färdigskrattat (inspelade skratt) amerikanskt program där en jury om tre skulle bestämma vem av två makar som hade rätt. Det var flera fall och det ena tokigare än det andra. I ett fall var det ett par där mannen ville spela badminton medan hans fru tyckte att han skulle vara hemma hos henne och hundarna. I ett annat fall handlade det om en medelålders man som ville ge sig ut på turné med sitt band – men det ville inte hustrun. Ja, det var alltså på en lagom intellektuell nivå för oss och gjorde att vi höll oss vakna till Mördare okänd – här kan du se avsnittet på SvT Playom du missade det!
I natt sov jag gott, men hostan har som sagt kommit och när jag inte hostar så piper det och fräser i mina luftrör. Näsan är ömsom rinnig, ömsom täppt och jag känner mig allmänt fräsch – NOT!..
Har varit uppe och skjutsat Anna till jobbet, men idag gick det inte att somna om igen. Ska packa lite prylar och ägna en stund åt lokalblaskan innan jag gör nåt annat. Anna slutar redan klockan 13 idag och då åker vi till Kvantum och handlar. Framåt eftermiddagen åker vi sen ut till Himlen i Förorten, för i kväll kommer barnen hem till sin mamma.
I morgon har Anna kurs till sena eftermiddagen, men snälla mormor är vidtalad och ska hämta Elias från fritids. Själv skjutsar jag som vanligt Anna och Elias på morgonen och är sen hemma hos mig och vilar under dan. Ska försöka få ork att ringa Bil 3:an och boka en servicetid – efter att jag kollat kostnaden för densamma – och sen är det det vanliga – vila, blogga, leta jobb, tja… Mer spännande än så är inte mina dagar.
Men jag är ändå tacksam – här kommer en tacksägelsefilm!
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.se
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 