Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fiktiv’

Ett inlägg om intressen. MINA intressen, förstås, det är ju MIN blogg.


 

Linfrön i fil

Frukost.

Ja nu var det länge sen jag la ut en bild på LINFRÖN, så det börjar jag det här inlägget med. Inte så att linfrön är nåt av mina intressen, snarare har det blivit nånting nödvändigt. Uppblötta i vatten över natten äter jag dem i min frukostfil. Det smakar inte gott, men det gör gott. Tarmen hälsar och tackar, så att säga.

I morse vaknade jag emellertid med lite värk igen. Men jag vaknade inte av värken utan av att nån i huset spikade en halv minut. Hantverksintresse är inget dåligt intresse, men varför måste det alltid odlas tidiga morgnar i huset där jag bor? Jag sover sisådär om nätterna. Det har fått till följd att jag vaknar tidigt, men somnar om. För dagen brukar jag sen vakna runt klockan åtta numera. Tidigare var det sju. Jag har bestämt mig för att inte vara så hård mot mig nu när jag går omkring med en dum mage. Nåt alarm ställer jag inte, jag vaknar av egen maskin – dock inte i morse, alltså.

Kaffe

Kaffe måste jag ha varje morgon och förmiddag. Den här koppen intog jag dessutom igår eftermiddag i Gamla Uppsala.

Förutom linfrön är kaffe nånting jag bara måste ha varje dag. Jag brukar perkolera sex koppar som jag sen dricker under morgonen och förmiddagen. Det är då jag är som mest aktiv med att leta lediga tjänster, skriva ansökningsbrev och såna saker. Då kan jag med ganska gott samvete ägna eftermiddagen åt mina intressen – även om jag alltid är tillgänglig när det handlar om jobbsökeriet!

När kommer hon fram till det där med intressena då? undrar du säkert. (Jag ser hur du nickar.) Nu. Från en dryck till en annan, tänkte jag, så det skulle bli en snygg övergång. Jag älskar vin. ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt! Dessvärre kan jag inte odla det intresset så mycket för tillfället. Rödvin påverkar min tarm negativt. Nu dricker jag det inte hinkvis utan det blir ett eller två glas till maten eller ostarna. Om magen sköter sig, kan hon möjligen få ett halvt glas till kvällen. Vinet må vara mindre bra för tarmen, men bra för mitt blod! (Du som läser här fattar varför jag aldrig behöver gå till doktorn, va? Jag ställer mina egna diagnoser och behandlar med egenvård i stället. Det är billigare.)

Orkidén får vatten

Orkidén får sitt fredagsvin/sin fredagsfika. (Tänk bort diskhon etc!)

Men kanske följer jag min orkidés exempel och dricker vatten. Orkidén och jag fyller år nästa vecka. Då har den bott hos mig ett år tack vare vännen Agneta. Den första tiden var den lång, vacker och blommade med flera gula blommor. Sen liksom… säckade den ihop – bara för att vakna till liv igen nu i vår!!! Jag är verkligen inte nån orkidéexpert, men jag älskar blommor. När det gäller orkidén har jag därför tagit hjälp av både mamma, som alltid lyckas med sina, och vännen B som kan ”allt” om och som samlar på orkidéer. Det var till exempel B som tipsade mig om att orkidén ska ha vatten

som inte är för kallt och inte för varmt.

Det får den. Varje fredag ställer jag ner den i diskhon efter att ha hällt upp lite vatten som inte är för kallt och inte för varmt.

I mitt hem finns ytterligare 47 krukväxter. När det gäller blommor generellt händer det att jag utnyttjar Belgiska Anna, hon som är ett levande uppslagsverk när det gäller blommor. Sen har jag andra vänner också, som Lucille, på vilka det kliar så mycket i fingrarna av lust att KASTA en och annan av mina växter att de då och då förser mig med nya exemplar för att liksom tränga ut de mindre bra. Försöken lyckas emellertid inte – mitt hem är öppet för ALLA krukväxter. Härom året fick jag flera kraftiga pelargoner av Lucille. Och visst är de vackra nu när de också börjar blomma i morgonsolen i köket?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Mörka skyar

Molnen hopar sig och mörkret sänker sig. Vad passar bättre då som sällskap än en riktigt spännande deckare?!

Förutom blommor, som jag gillar att fota också, har det väl inte undgått dig att jag har ett stort intresse av böcker och litteratur? De intressen som tar största delen av min fritid är att skriva och att läsa. Jag hade en intressant diskussion för ett tag sen med Johanna, som bokbloggar, om det här med att ta sig tid för läsning. Vi upplever båda två att vi ibland får försvara oss för att vi gillar att läsa och för att vi läser mycket och ofta. Vi blir till och med kritiserade för att vi har böcker i våra bokhyllor i våra hem… Jag kan bara beklaga dem som inte inte läser och som inte har böcker hemma – deras liv måtte vara ganska… futtiga och torftiga. Böcker för mig är inte bara ett intresse, de är vänner som alltid är tillgängliga och sällskapliga och resor i fantasin till verkliga platser eller fiktiva. Och nu när molnen åter hopar sig på himlen och mörkret sänker sig… tänker jag… läsa…

 

En riktigt go’ fredagskväll önskar jag Dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om såväl fiktiva som verkliga intriger – och intuition. För att inte tala om mat och vin…


 

Bok o kaffe på sängen

Morgonsysslor – läsa och dricka kaffe i sängen.

Och vart tog den här dan vägen??? För min del inleddes den med läsning. Jag hade inte tänkt ligga i sängen och läsa (och spela Wordfeud) så länge, men HEPP! så hade jag slukat de 160 sista sidorna i Flickan framför muren. Fy te rackarns sicken bra deckare! Nu har jag påbörjat min tionde och sista julklappsbok – och det är faktiskt inte nån deckare. I stället har Eva Wiklund (kommunikatör hon också precis som Kristina Appelqvist och yours truly, för övrigt!) skrivit en bok baserad på Anna-Lena Vikströms upplevelser av sina… förmågor. Detta skulle jag vilja skriva mer om här, men nånting inuti mig säger att det är sånt en inte ska prata så högt om.

 

 

Snö på garagetak

Snön finns kvar och den påverkar mig också negativt.

Att känna och veta, se och höra, saker som de flesta andra inte noterar är ganska jobbigt. Min intuition, som jag väljer att kalla den, har de senaste åren dessutom haft en stor störning – jag har gjort fatala missbedömningar av framför allt människor. Men en del bedömningar har varit helt korrekta. En av dessa människor… påverkade mig negativt idag, tyvärr. H*n skrämmer mig, kort sagt. Det är en person som gillar att skvallra och intrigera bakom ryggar, gärna ställa sig… von oben. I ansiktet är det sen oskyldiga blå ögon och en leende mun. Ibland önskar jag att jag inte kan se bakom ansiktet – alternativt att ”alla” skulle kunna det. Fast tillvaron ska ju som bekant inte vara enkel. Vi är här för att lära och det är genom svårigheter – och svåra människor – vi kommer vidare. (Kanske är det därför jag drar mig undan mer och mer till böckerna..? Med min nya bok på gång är jag i alla fall ytterligare ett myrsteg närmare mitt mål att läsa fler böcker av andra genrer än deckare…)

Det har varit en grå dag. Snön finns kvar och den påverkar mig också negativt, men tack och lov har det blivit varmare. I morse var det ett par, tre minusgrader, framåt dan har det varit runt nollan. Jag längtar efter barmark igen. Det behöver inte vara sol varje dag, bara jag slipper snön, kylan och halkan…

Vinterträd

En grå dag. (Just dessa träd fotade jag i Himlen igår.)


Men jag har faktiskt inte bara läst och spelat idag. 
Jag har skrivit också. Nog hade jag velat skriva mer, men tyvärr blev det inte så. Jag tog en lång dusch och tvättade håret innan jag ringde mamma. Det var min tur att skrapa veckans Trisslott. Inte en spänn vann vi. Nu väntar en strykhög som jag gärna vill bli av med innan jag steker firren jag ska ha till middag. Igår provade jag förresten att steka kalkon i grillpannan. Det blev suveränt gott det också precis som laxen jag brukar grilla. Till kalkonen drack jag Zensa primitivo. Det gillar jag! Till kvällens middag blir det nog ett glas vitt. Mitt sällskap i afton blir, precis som igår, en bok.

Lördagsmiddag

Lördagsmiddag bestående av kalkonfilé med jumbo frites och ett glas Zensa primitivo. Mitt sällskap var ett tänt ljus och en bok.


Slutligen… det var en hel drös med folk från Uppsala
som syntes i TV-rutan i torsdags kväll. Kan DU se några bekantingar här – förutom Anders och Knut Knutson???

Anders Knut jag och Anna på Antikrundan

Kan du se några bekantingar???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

FärjanJohn Ajvide Lindqvist i kombo med en färjekatastrof. Så skulle jag snabbt kunna döma och generalisera boken Färjan av Mats Strandberg. Och visst finns influenserna från Ajvide Lindqvist där, men det finns nåt mer. Tack till vännen Jerry för den fina julklappen som jag så gott som har sträckläst!

Över tusen personer är på väg över Ålands hav till Åbo, om jag inte minns fel, för att partaja. En vanlig 24-timmars-kryssning som Baltic Charisma har gjort miljoner gånger. Men den här natten är nåt ondskefullt med på båten. Läsaren får följa vissa utvalda resenärer och personal under denna skräckresa.

Mats Strandberg kan det här med att bygga upp stämning och spänning. Jag tror bestämt han har övat sig genom en viss ungdomstrilogi som utspelar sig i fiktiva Engelsfors. Den som börjar läsa Färjan kan bereda sig på en riktigt kuslig resa. Men Mats Strandberg har också tidigare skrivit andra romaner där han är utomordentligt duktig på att porträttera människor. Författaren är otroligt duktig på att skapa trovärdiga karaktärer, även unga sådana. Och HBTQ-personer.

Men… jag vet inte om det fiktiva/övernaturliga skräckinslaget i den här romanen med trovärdiga karaktärer tilltalar mig fullt ut. Tyvärr känns det som om nåt saknas, som om det inte blir riktigt trovärdigt totalt sett. Vidare noterar jag att författaren har vissa grammatiska problem med de och dem med mera. (Dessutom går det naturligtvis inte att låta bli att tänka på en viss verklig färjekatastrof. Det hade inte varit läge att ge ut den här boken tidigare än 2015.) Fast va 17, den här boken är riktigt, riktigt spännande! 

Toffelomdömet blir högt, trots mina invändningar.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Vredens dagEn halv tegelsten landade för ett tag sen i min postbox. Det var Magnus Alkarps första thriller Vredens dag (blanda inte ihop den med Tegenfalks Vredens tid eller John Steinbecks Vredens druvor!!!). Boken är så ny att den ännu inte hade kommit ut i handeln när jag läste den. Med första recensionsdag den 5 september var det otroligt svårt att låta bli att publicera en recension för tidigt av boken. Men så fick det bli. Det här inlägget är alltså tidsinställt för publicering nästan tre veckor i förväg. Stort TACK till Historiska Media för recensionsexemplaret!

Boken utspelar sig 1973, men även 1944. Historien bakåt i tiden för handlingen framåt. Sakta men säkert får läsaren svar på de frågor som uppstår. I början av augusti 1973, samma år som Norrmalmstorgsdramat och Gustaf VI Adolfs sista sjukdom och död, kidnappas Simon Krezenzky i Stockholm. Han förs till en stuga där han hålls som gisslan och förhörs. Fast understundom känns det mer som om Simon förhör sina fångvaktare.

Magnus Alkarp har tidigare skrivit skönlitterära verk med historisk touch. Den här thrillern är inget undantag. Det är inte nån snäll historia, emellertid, utan en synnerligen grym. Vredens dag är dagen utan plats i almanackan och boken handlar om det krig som aldrig tog slut.

Det tar ett tag för mig att koppla ihop alla trådar som författaren lägger ut. Tidigt blir jag orolig för att han inte ska ro detta i hamn, den gode Alkarp. Men det gör han! Han överlistar till och med mig. Nästan. En sak klurar jag ut i förväg. En. Slutet blir – tack och lov! – en överraskning. För det är så en riktigt bra deckare/thriller ska vara. Jag, som läsare, ska kämpa med att komma på hur saker och ting hänger ihop, men inte lyckas. Så sedd genom mina läsglasögon är detta ett mästerverk i genren.

Nåt negativt då? Nåt måste jag ju hitta att peta i. Det skulle vara de understundom väldigt långa meningarna. Jag tror att den på sidan 135 är den längsta – 59 ord. Trots detta klarar jag av att läsa meningen och begripa den – skiljetecknen är nämligen helt korrekt utsatta.

Jag gillar den här boken! Jag uppskattar författarens skämtsamma glimt i ögat mitt i allt allvar. Som när han skriver på titelbladet att detta visserligen är en roman, men att berättelsen i sig inte behöver vara fiktiv. Och förtjust fnissar jag åt de gökande arkeologerna på sidan 254. En hel del Uppsalareferenser är det också i boken och det tycker jag som bor här är roligt. Nån bor i studentkorridor, Gamla Uppsala poppar upp, några träffas på Ofvandahls (fast det heter inte kafé Ofvandahls, det heter Ofvandahls Café och Hovkonditori) etc. Men allra roligast är nog de slängar Sjukstugan i Backen får på sidan 346. Där framkommer att en av personerna i boken jobbar som AT-läkare på Sjukstugan, varpå en annan karaktär säger:

Typisk dum brud, […] Hon tjänar det dubbla i USA. […]

Men frågan är om läkare verkligen var så underbetalda 1973, som resten av vårdpersonalen alltid har varit… [Min åsikt!]

Toffelomdömet blir det högsta. Den här boken har det mesta som intresserar mig: en historisk vinkling, spänning och en viss typ av he he he-humor.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


OBS! Onsdagen den 9 september klockan 18 på Studentbokhandeln i Uppsala är det release för Magnus Alkarps bok Vredens dag. Alla är välkomna!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Professor Frans och den siste SturenÅter är det höst och dimman sänker sig över gaslyktorna i Uppsala. Det ska firas Gustaf Adolfsdag och Frans Stenberg, professor i egyptologi, ser fram emot en gemytlig kväll tillsammans med sin assistent Henning med flera. Men i självaste Domkyrkan sker något förfärligt och professorn får mer levande kungligheter att tänka på än Gustaf II Adolf.

Mohamed Omars andra bok om professor Frans, Professor Frans och den siste Sturen, hittade vägen ner i min postbox häromdagen. Jag greppar den cirka 60 sidor långa novellen – eller kortromanen – och strax sveps jag som sist in i dimmorna. Mohamed Omar är mästerlig när det gäller att bygga upp en kuslig, fuktig stämning bland gaslyktor och facklor och något som droppar i katedralen…

Det är ett annorlunda Uppsala författaren tar med oss läsare till. Här blandas det fiktiva med verkligheten, även vad gäller persongalleriet. Särskilt nyfiken blir jag på den bittre antikvitetshandlaren Christofer – har han någon verklig förebild, tro?

Hänvisningarna till Star Wars, som jag personligen inte känner så mycket till, blir lustiga och får dessutom en konkret och beskrivande funktion, framför allt i slutkampen.

Att tidsbestämma när händelserna utspelar sig är omöjligt, men i någon sorts nutid är det ändå. Det blir extra roligt med referenser till aktuella debatter såsom genusdebatt, tankar om medborgarlön, rökförbud, välutbildade invandrare som jobbar som lokalvårdare, det segrerade Gottsunda med mera. Frenologi häcklas – med rätta, enligt min mening.

Allt detta utspelar sig kring händelsen – någon har stulit Sturarnas kläder, de som visas upp i Domkyrkans skattkammare. Men kärnan är ett försök till hämnd genom kungamord.

Detta är en helt fristående uppföljare till Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet (2014), men professor Frans och lärjungen Henning är desamma. Även denna gång är omslaget gjort av duktige Olov Redmalm. För hur det än är spelar omslaget en stor roll i vår första bedömning av en bok. När det sen gäller inlagan har den givetvis största betydelsen. Det här är en liten bok som tilltalar mig, trots att jag inte är någon riktig sci-fi-fantast.

Båda böckerna är utgivnaAgueli förlag, ett litet förlag som drivs av författaren själv och vilket han även gett ut en diktsamling. Vill du veta mer om boken eller köpa den hittar du mer information här.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag har skrivit om Mohamed Omars tidigare böcker:

Diktboken Skymning öfver Upsala (utgiven på Björkmans förlag)

Diktboken Natt öfver Upsala

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett grönt paket med aktuellt och spännande innehåll.


 

Grönt paket och min hand

Ett grönt paket fanns i min postbox idag!

Gröna paket är sällan tråkig post! Idag hittade jag ett i min postbox och förvånades över postens effektivitet. (Det blev bestämt igår att jag skulle få paketet.) För ett tag sen anmälde jag mitt intresse att recensera en ny och synnerligen aktuell bok.

Det är alltid roligt att läsa, det är extra roligt att läsa nyutkomna böcker och det är extraextra roligt att resa i böckernas värld. Den litterära resa jag ska fara på denna gång går till Gotland och Almedalen.

Den verkliga Almedalsveckan är egentligen åtta dar lång och börjar den 28 juni. Den fiktiva, i form av Erik Lewins bok Almedalen har fallit, är 315 sidor lång. Det är en thriller och den handlar om en terrorattack där tusentals människor tas som gisslan…

En recension kommer inom några dar på en blogg nära dig. Tack för boken, Bokförlaget NoNa!

Almedalen har fallit

Spännande och aktuell läsning väntar!

 

Du som vill få ett smakprov på boken kan kolla den här trailern:

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dåliga saker i tillvaron – och bra.


 

En riktig man bok

Den här hade jag behövt idag, dock inte den tillhörande mannen. Boken finns hos Helping Hand i Uppsala. 

Det har varit en dålig natt med dålig sömn för min del. Och tro nu inte att det beror på den skräckfilm jag försökte titta på i sängen via min överåriga TV, köpt för 50 spänn 1999 efter min skilsmässa. Filmen innehöll så många klichéer och efter första scenen med festande, amerikanska collegeungdomar, duschscenen (Varför ska alltid unga tjejer duscha sent på natten? Det är ju då ondskan kommer!) och uppvisandet av ögon som blir konstiga somnade jag. Sen vaknade jag av och till och låg och grubblade på måndagens stor-administration som jag ska ta mig för. Inte blev jag piggare av att upptäcka att fasta bredbandslinan inte fungerar heller. Det har varit korta avbrott de senaste dagarna. Nu får jag köra trådlöst. Det är tur att jag har både hängslen och livrem, men dyrt. Och att köra trådlöst är ju inte världens snabbaste precis. VARFÖR KÖPTE JAG INTE BOKEN OVAN SÅ KANSKE JAG HADE KUNNAT LÖSA MÅNGA AV MINA PROBLEM?!

Nancy Drewböcker på Helping hand

Kanske skulle jag ha köpt dessa Nancy Drew-böcker och flytt in i en tonårsflickas liv som detektiv. Böckerna finns på Helping Hand i Uppsala.

Nej, såna böcker som den med den med den halvnakne, gräsklippande mannen på framsidan hamnar inte hos mig. Här läses mest deckare samt en del romaner och biografier. Det finns människor som har frågat mig varför jag läser så många otäcka böcker och varför jag föredrar läskig filmer. Nu tror jag att jag har svaret: jag vill läsa om/titta på en tillvaro som är värre än min. Fast när jag läser romaner som inte är deckare eller thrillers eller polishistorier utan som handlar om andra platser, andra människors (fiktiva) upplevelser och spännande liv – då handlar det om ren och skär verklighetsflykt. Och eftersom jag varken får eller kan resa får jag nöja mig med att uppleva andra länder litterärt.

Igår öppnade jag en ”ny” loppisbok som fick följa med mig hem från Myrorna sist. Den gången jag skulle leta födelsedagspresent till en vän. Nu läser jag om en liten pojke som har hamnat i en resväska. Riktigt hemsk historia och så hemskt är inte mitt liv – alltså läser jag den.

Matkontot har fyllts på av pengar från min saftiga a-kasseersättning (<== ironi), vilket gjorde att jag köpte mig en grillad kyckling på ICA Solen till middag. Den räcker i två dar, så då har jag middag till i morgon också. I kväll tänker jag nämligen snika in mig på mat hos Fästmön. Fick just sms från henne för övrigt att om jag vill surfa och ha med mig datorn bör jag också ta med mig min trådlösa router – hennes trådlösa nätverk har troligen stängts av idag. Det är så fiiint med teknik – när den inte krånglar…

(Och DÄR fick jag flytta datorn och mig in till vardagsrummet för att få kontakt med cyberspace trådlöst. Det är INTE optimalt ergonomiskt sett att sitta i bästefåtöljen och skriva…)

Gårdagskvällen var lugn. Jag tuggade på min kyckling, drack ett glas hemtrampat vin, åt lite choklad och kollade lite på TV, sista delen av The driver, samt första delen av Chasing shadows som jag hade spelat in på DVD-hårddisken (<== present från mamma och pappa, medan pappa levde, alltså +nio år gammal).

Strumpmannen bok

Jag kanske fångar honom idag, Strumpmannen. I litterär form finns han annars hos Helping Hand i Uppsala.

Framåt morgonen sov jag som bäst och jag ville inte vakna. Men det måste man ju. Och eftersom sömnen och natten har varit så dålig och starten på den här dan likaså tekniskt sett borde den väl ändå bli bättre? Vem vet, jag kanske fångar Strumpmannen, du vet den där karl’n som snor en strumpa av varje par man äger när man tvättar dessa fotbeklädnader. Strumplådan ser ut som om den ägs av en enbent person ibland. Vädret i Uppsala är inget vidare, så gissningsvis häckar vi mest inomhus – och letar efter strumpor, kanske.

Nu hoppas jag att du får en bra helg. Skriver du en liten hälsning i en kommentar blir jag glad, för nån gång kanske jag hittar ett fungerande nätverk så att jag kan läsa den.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »