Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘läsa mer’

Ett inlägg om en somrig bok.


 

MarielundI början av sommaren noterade jag i media en nyutkommen bok med lokal anknytning. Boken har ett härligt sommartema och heter också Marielund. Sommardröm vid Uppsala. Historisk litteratur kring Uppsala är inte särskilt ovanlig och den här boken är faktiskt inget undantag. Den berättar, i text och bild, på sätt och vis det tidiga 1900-talets historia när vårt land går från fattigt bondeland till industrialismen och en borgarklass, som har det lite bättre ställt, växer fram.

Från staden Uppsala flyttar borgarna ut till sommarbostäderna i Marielund. Där insuper man frisk luft och lantliv, man promenerar, ror, simmar, spelar sällskapsspel, ägnar sig åt högläsning med mera. Uppsala är ingen stor stad – år 1920 var antalet invånare runt 23 000 – så umgänget i staden blev i princip detsamma både i staden och på landet.

Närmare naturen var det som gällde när stadens industrier släppte ut föroreningar. Snickarglädjen är stor, men man flyttar också hela byggnader, bland annat från Dalarna, som var Sveriges dåtida mall. Boken ger emellertid mer historia längre bakåt i tiden. Kanske var Marielund rentav en helig plats på vikingatiden.

Redan när jag öppnar den gröna påsen som boken levereras i blir jag glad. Detta är en vacker bok och den doftar alldeles nytryckt. Föreningen Marielunds vänners redaktionsgrupp har gjort en fin bok vad gäller text och bild, men också utseendemässigt. Det röda bokmärkesbandet signalerar Kvalitet med stort K. Bokens huvudredaktör Jonas Pertoft är en synnerligen duktig formgivare, något han visar prov på här.

Innehållet mer specifikt då? Det jag gillar mycket är att man som läsare lockas in i historien kring en plats, en byggnad etc och att finns tydliga referenser till var man kan läsa mer på andra håll. Texterna är välskrivna, ofta baserade på samtal och intervjuer med Marielundsbor och alldeles lagom långa. Dessutom är sidorna i boken rikt smyckade med fina illustrationer. De flesta färgbilderna är tagna av Åke E:son Lindman.

Jag lär mig saker när jag läser den här boken också, till exempel att man faktiskt från Marielund kunde ta tåget ända till Paris, hur Lennakatten fick sitt namn, att Uppsala har världens äldsta simsällskap och att det i Sverige fanns något som hette lokaltid som gjorde att tidsskillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter. Vidare läser jag med stor behållning om arkitektur, natur, sjön, föreningsliv, trädgårdar och järnvägen. Extra kul är Stellan Skarsgårds lilla minnesruta över somrarna i Marielund. Jag kan stå ut med de små korrekturfelen, men jag hade kanske önskat att de inte fanns alls.

Det här är en perfekt presentbok, kanske till och med en julklapp? Tänk att bläddra i denna sommarbok på julaftons kväll, medan snöstormen viner utanför husknuten…

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Boken finns att köpa
på bland annat Studentbokhandeln i Uppsala, Marielunds station, Upplandsmuseet och i Fjällnora. Här kan du beställa boken från Föreningen Marielunds vänner.


Tack Föreningen Marielunds vänner genom Jonas Pertoft för recensionsexemplaret!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett missnöjt inlägg.


 

linkedin_logoI onsdags skrev jag ett inlägg här om hur nöjd jag var med hjälpen jag hade fått från LinkedIn med min profilsida där. Tyvärr var jag för snabb att höja hjälpen till skyarna, likaså att ge supporten credit för utfört arbete i den enkät jag fick svara på efter ärendets avslutande. (Det ska bli intressant att se om jag får en NY enkät nu när jag har öppnat ärendet igen och INTE är lika nöjd…)

Det fel som har uppstått är att puffbilderna på LinkedIn till vissa av länkarna till mina arbetsprover har oförklarligt bytts ut mot bilder jag har skickat upp till Instagram. Men klickar man på länken kommer man till rätt text och där syns korrekt illustration. Helt obegripligt och väldigt skumt! Plötsligt har gamla puffbilder, som har legat på min profilsida på LinkedIn sen mycket lång tid, bara bytts ut utan att jag har gjort nån redigering av vare sig min profilsida eller sidan som länken går till.

linkedin_logoJag fick gott bemötande och god service av Hannah som erbjöd sig att manuellt byta ut puffbilderna till de korrekta. Fint! Bara det att Hannah nog inte förstod att bilderna var puffar och att det är texterna – och länkarna till dem – som är det viktiga. Som det ser ut nu ser man en kort ingress och en bild – men ingen ruta där man kan klicka sig vidare för att läsa mer, som det var upplagt förut. Hannah la alltså in korrekt puffbild, men den viktiga länken till arbetsprovet/texten tog hon bort. 

Det tog ett par dar innan jag upptäckte detta – allt såg ju rätt ut. Därför kontaktade jag supporten på LinkedIn igen igår. Det svar jag nu har fått är det jag fick i början: det har med kodningen att göra. Men jag håller inte på med kodning och hur kan prylar som har legat väldigt länge på LinkedIn plötsligt bli fel utan att jag har gjort nåt? Jag kan inte heller ladda upp länkar till nya arbetsprover eftersom den puffbild dessa visar då kommer från Instagram.

linkedin_logoUppenbarligen är det nån bugg nånstans. Jag tycker inte att det är användarna som ska jobba på/med tekniken utan de som har webbplatserna. I det här fallet handlar det om en plats på nätet där man knyter och underhåller yrkeskontakter med mera. Vidare hänvisar jag alltid till min sida på LinkedIn i mina jobbansökningar. Men det får jag sluta med, för jag kan ju inte visa upp nånting som är fel. Det ger ett synnerligen oprofessionellt intryck.

Till dess att LinkedIn har löst detta, tänker jag ligga lågt med att hänvisa till min profil där. Inte heller tänker jag försöka uppdatera den – det tar tid, det blir fel och det skapar irritation. Vidare kan jag inte längre rekommendera vänner och bekanta att skapa en LinkedInprofil eftersom det uppstår fel som LinkedIn inte kan rätta till. Sorry!

Svart bak

Det blir en svart bak för buggar som användarna inte ska behöva fixa åt webbplatser och sociala medier.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Redan torsdag och mindre än en vecka kvar till jul! Men innan vi kommer dit blir det en sedvanlig rapport om den Tofflianska veckans höjdpunkter (Hosianna) respektive dalar (Hosta). Och det är ju inte svårare än så här:

Hosianna


Hosta

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett deppigt, men musikaliskt inlägg.


 

tårarIgår läste jag i DN på nätet om en under-sökning kring deppolåtar som BBC har gjort. Fast i mina ögon/öron var det en lite konstig undersökning eftersom de tusen deltagarna i undersökningen bara fick tio alternativ.

Den låt som britterna helst lyssnar på när de är deppiga är Bohemian Rhapsody med  Queen. Tvåa kom ABBAs Dancing Queen och trea Pharell Williams Happy. Sex procent angav att ingen av de tio låtarna var bästa deppmusiken, men hela 87 procent ansåg att musik kan ha en positiv effekt på den som är ledsen eller sjuk. Och 69 procent tycker att det är bra att lyssna på musik när de känner sig nere eller inte mår bra.

==> Här kan du läsa mer om undersökningen och även ladda ner en PDF.

Själv skulle jag nog välja låt lite efter vad jag var ledsen över. Handlar det om olycklig kärlek kanske det skulle bli No woman no cry eller She’s gone med Bob Marley, men handlar det om att jag vill peppa mig själv och få mig på bättre humör väljer jag nog Give my life med Army of Lovers.

Men vilken låt skulle DU välja??? Eller skulle du välja att göra nåt annat än lyssna på musik när du är deppo???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

Inte brukar jag läsa mycket i min fackliga tidskrift. Men nu ska den göras om till magasiiin (<== Lidingö-uttal) så då kanske den blir bättre, eller..? Anyways, idag innehöll tidskriften emellertid det jag härmed gör till dagens citat på den här bloggen. Det finns hopp, Vision! Tack för detta:

 

Höj a-kassan nu


Fortsätter tidningen Vision
(som i mina ögon är en tidskrift…) så här kanske jag läser mer i den…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Skymning öfver Upsala

Det var väldigt länge sen jag läste lyrik. En gång i tiden, på järnåldern, skrev jag själv lyrik. Men poesin föll bort ur mitt litterära liv när min kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne var klar och tagen. Därför kände jag mig lite rostig, men ändå nyfiken, när jag grep mig an recensionsexplaret Skymning öfver Upsala, som författaren själv skickat mig.

När jag börjar läsa kommer den över mig direkt, den där känslan av spleen som vi litteraturstudenter då och då allt som oftast drabbades av. Därför är omslaget särdeles passande, en svartvit bild av Svartbäcksgatan i vinterskrud. Sen läser jag. Och läser och läser och läser. Jag hör författarens röst i mitt huvud. Han läser sina ord för mig. Lite research ger vid handen att Mohamed Omar gärna reciterar sina texter med musik. (På YouTube, för den som inte har upplevt det IRL.) Då blir det garanterat en helt annan upplevelse.

Men nu läser jag boken. Förutom spleen far uttrycket stream of consciousness genom min hjärna. Till skillnad från James Joyce använder emellertid Mohamed Omar skiljetecken. Det tackar jag för! Orden är ändå som en ström.

Dikterna blir som små separata verk, berättelser. Jag fastnar särskilt för chokladtjuveriet (Klosettpalatset) och taxitexten (Påskafton). De är väl de enda som åtminstone lite grann andas lite positivism, snudd på humor. Men mest tilltalar mig texten om de två schackspelarna (Spela schack) – för den refererar ju till Döden…

Så det är först andra halvan av boken jag känner att jag bäst tar in och får nånting ut av. Den första halvan känns svår, nästan ogenomtränglig, alltför svart. Kanske är det jag själv som sätter stopp för att tilltalas?

Sammantaget är boken mycket Uppsaliensisk med referenser till såväl döda som levande (mest döda) poeter och andra kulturpersonligheter. Det gillar jag liksom referenserna till platser i Uppsala, platser som jag känner till och kan relatera till.

Toffelomdömet hamnar vid denna den första genomläsningen på medel. Det är en välskriven liten bok, något för svart för min smak. Men jag är fortsatt nyfiken på Mohamed Omars lyrik och jag ska läsa mer!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Mohamed Omar ligger i startgroparna för att ge ut sin nästa bok, Natt öfver Upsala. Vill du sponsra tryckningen av den kan du till exempel köpa Skymning öfver Upsala. Mer information hittar du här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fortsatt testande och gissande inlägg.


Förra torsdagen skrev jag ju om Antikrundans app
, den som lanserades inför denna säsong. Den här torsdagen fortsatte jag att testa den eftersom jag så sent som i morse gjorde en uppdatering av appen.

Antikrundan app

Antikrundans app.


Appen fick medelbetyg av mig
och jag skrev bland annat följande (för den som inte orkar klicka på länken ovan):

[…] Antikrundans app är rolig, men har en del saker som kan bli bättre, till exempel instruktionerna för att starta första gången och möjligheterna att spara de värderingar man själv gör från en runda. Och skippa grejset emellan, det är ju på TV:n man vill titta mest! […]

I kväll måste jag säga att appen kändes stabilare. Den funkade med en gång. Mellan värderingarna var ganska mycket faktaupplysningar bortrensade. En del presentationer av upphovsmän fanns, men var väldigt korta och ofta med möjlighet att läsa mer.

Jag hade lite problem med reglaget vid värderingarna. Det kändes som om det var låst mellan vissa spann. Men det kanske var tur för mig, för jag gjorde flera tre? helt korrekta värderingar.

Lysande i Nybro

”Lysande!” Kunde jag läsa i appen kanske tre gånger i kväll.


Varje rätt gissning
gav ett poäng och varje hyfsat nära gissning gav ett halv poäng. Jag gissade ganska hyfsat för det mesta och gjorde ungefär lika många totala felgissningar som helrätta gissningar. Vid slutet av programmet fick jag se mitt resultat samt ett diplom. Tyvärr gick diplomet bara att dela via Fejan och Instagram, där jag inte finns, och inte via Twitter, där jag existerar. Dumt! Därför delar jag det här på bloggen. För lite stolt är jag allt…

Diplom Antikintresserad

Jag fick diplom som Antikintresserad i alla fall. Alltid något!


Men nästa gång
ska jag försöka göra bättre ifrån mig! Det blir ju lite som en tävling med sig själv. Ett lärande och ett utvecklande av ett intresse jag har.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »