Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘världskrig’

Ett inlägg om en bok.


 

Lanthandlerskans sonFör ett tag sen fick jag tre böcker i andra hand av Annas snälla mamma. En av böckerna visade sig vara en första version av Jonas Jonassons succéroman från 2009, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Tyckte jag. Men författaren heter Lars Sund, boken heter Lanthandlerskans son och den gavs ut 1997.

Några fler saker skiljer böckerna åt, men det är baske mig inte många! Lanthandlerskans son är blott 94 år ung när han rymmer – med en åra i högsta hugg – från åldringshemmet i Vasa. Ja, där säger man på finlandssvenska åldringshem, inte ålderdomshem. Åran använde Otto till att slå sönder hemmets TV och på så vis kunna rymma med viss hjälp av sin dotterson.

Det är emellertid inte första gången Otto Näs är efterlyst. Första gången var han mordmisstänkt, något som ledde till att Otto Näs, av förklarliga skäl, försvann från Finland någon gång kring de båda världskrigen. Nu berättar han sin historia för dottersonen, en historia som inte bara blir en släktkrönika utan även lite av en lektion i historia. Men mest av allt blir det en skröna.

Vi läsare får ta del av en både rolig och gripande historia. Lanthandlerskans son Otto har inte särskilt rent mjöl i sin påse och han har sannerligen levt ett äventyrligt liv. Men det här är också på sätt och vis kvinnornas bok, för en centralgestalt är Hanna, lanthandlerskan, även kallad Dollar-Hanna. Inte var det särskilt vanligt att kvinnor hade en lanthandel på den tiden. Ed Ness gav Hanna två barn, Otto och Ida. Hannas kärlek till Johannes Smeds nådde emellertid långt bortom kroppen och allt som är vedertaget.

Händelserna i boken utspelar sig mestadels i Österbotten i Finland. Författaren själv, Lars Sund, föddes 1953 i Jakobstad, också det i Österbotten. Efter studier i Åbo hamnade han så småningom i Uppsala där han bland annat arbetade vid lokalblaskan. Men även tidningen lämnade han senare för att helt ägna sig åt sitt författarskap. Lars Sunds litterära genombrott kom 1991 med Colorado Avenue, den första delen i trilogin där Lanthandlerskans son utgör del två. Trilogins persongalleri består av invånarna i en fiktiv by i Svenskösterbotten, Siklax. Lars Sund skriver på svenska och hans sex senaste böcker, (den senaste kom ut förra året), har översatts till finska.

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en brittisk spionthriller.


En del tycker att britterna hänger kvar
i sina världskrig. Och till viss del håller jag med. Men det finns ju så mycket kring krigen att berätta, samtidigt som människorna som var med då och som kan berätta blir färre och färre.

Brittiska miniserien Restless är emellertid en fiktiv spionhistoria. Den första delens sändes förra lördagen, men först igår på fredagen, när det bara var skit på TV och både Fästmön och jag var trötta, tog vi en titt.

restless
Sally/Eva och dottern Ruth vid köksbordet i mitt drömkök*, för övrigt… (Bilden är lånad från SvT:s hemsida. Foto: Red Arrow International GmbH)


Ruth och sonen Jochen
hälsar på sin mamma/mormor Sally. Sally verkar nervös och säger att hon känner sig bevakad och förföljd och ber dottern om hjälp. Ruth får en mapp att läsa igenom. Det som först slår henne är att hennes mamma inte alls är nån Sally utan Eva Delectorskaya, en ryska som engagerats av brittiska underrättelsetjänsten som spion. Eva utbildas och kommer efter en del våldsamma händelser till USA.

I det första avsnittet får vi följa Eva spionliv genom tillbakablickar. Dåtid varvas med nutid – som i det här fallet är 1976. Ruths första uppgift blir att söka upp mannen som rekryterade Eva, Lucas Romer.

Riktigt spännande och välgjord spionthriller, producerad 2012, med kvinnor i centrum. Bra skådespelare dessutom! En av döttrarna på Downton Abbey spelar till exempel dotter även här (Michelle Dockery).

I kväll går andra och sista delen klockan 21 på SvT1. Vi ska ut och röra på oss, så för säkerhets skull ställer jag DVD:n på inspelning.

Första avsnittet får högsta betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*mitt drömkök = från en vinkel sett var detta köket i mina drömmar ganska exakt – förutom färgerna. Men annars, skrämmande likt! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej då! Tyvärr, tycker somliga, men ändå. Jag tänker inte ”gå bort” som i ”dö” idag heller. Det står ju

lite bort

Inte bara bort. Däremot ska vi ut på övning. Vi åker klockan elva till ett ställe utanför stan (inte en viss folkhögskola, tack och lov!!!) där vi ska ha institutionsdag med kommunikation på agendan. Jag ska försöka lotsa mina arbetskamrater och kollegor genom kommunikationens snåriga(?) djungel. Resultatet av dagen ska bli att jag får med mig en hög papper som ska komplettera min kommunikationsplan. Eller i vart fall underlag som ska utgöra en del av aktiviteterna i höstens plan och början av nästa års. Detta innebär att vi till 2013 är ännu bättre förberedda vad gäller kommunikation.

Mot högt satta mål!


Jag har ett högt satta mål
med dagens övning. Min plan är att den här institutionen ska bli den skarpaste på att kommunicera sin forskning, framför allt. Vi har redan många besökare till vår externa webb, men webb är ju ganska mycket ”envägskommunikation”, det vill säga information. Idag finns det andra möjligheter och kanaler än det fanns igår. Det finns också gamla kanaler som alltid fungerar och som överlever alla tider. Vi ska helt enkelt bli bäst.

Tyvärr får vi inte med oss hela institutionen, men väl 36 av oss. (Cirka tio kan inte delta.) Vi bilar ut till en lätt lunch. Efter prefektens inledning tar jag över nån kvart och sen ska folk få jobba, med avbrott för eftermiddagskaffe, förstås. Efter redovisning på seneftermiddagen blir det en utomhusövning så att vi ska få lite frisk luft – hoppas det har slutat vräka ner då. Dagen avslutas med middag på kvällen. Gissa vem som lär somna ovaggad i kväll… Men jag ser fram emot fredag när jag ska ha semester. Visserligen går den ut på att göra färdigt hemma, men ändå. Jag slipper ge mig iväg och har tre lediga dagar (lördag och söndag också, ju!) när jag kan göra fint efter fönsterbytet.

Och så, avslutningsvis, uttrycket i rubriken… Det kommer egentligen från min pappa, prästsonen, uppvuxen under världskriget i Helsingfors, med en mamma som var så snäll att hon gav bort hans få leksaker till mer behövande barn (!) och en pappa som var minst sagt respektingivande i sin svarta prästkappa. I en sån familj kunde barnet inte mopsa, minsann, men visst hände det att pappa nån gång ibland blev irriterad på sin pappa. Idag skulle kanske värstingsonen säga:

Dra åt h-e, gubbjävel!

Men pappa, som var försynt i vissa lägen, explosiv i andra, har jag fått höra, sa på sin mjuka finlandssvenska, den han sen tränade bort till 98 procent:

Pappa, gå lite bort!

Nu är jag inte sur på nån alls, men jag drar mig undan lite idag, för att ge jobbet 200 procent och allt annat noll och intet. Tro inte att jag glömmer en enda av er som stöttar mig för det! Såna som jag kommer alltid igen, för ont krut förgås inte så lätt. Ha en bra dag!


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll var det dags att återknyta bekantskapen med den brittiska TV-serien Herrskap och Tjänstefolk. Fast den här gången är serien producerad 2010 och sändes på TV4. Spela roll! Vi är tillbaka till 165 Eaton Place och vi får återknyta bekantskapen med en åldrad Rose – en gång husa i familjen Bellamy, denna gång hushållerska.


Delar av det nya gänget tjänstefolk på 165 Eaton Place.

                                                                                                                                                           Herrskap och tjänstefolk hette ursprungligen Upstairs, Downstairs. I början av 1970-talet var serien en riktig långkörare. Serien utspelar sig i London under 1900-talets början. När vi nu återknyter bekantskapen är det 1936, mellan två världskrig. Den före detta husan Rose Buck driver ett företag där hon förmedlar tjänstefolk. Och nu får hon i uppdrag att anställa lämplig personal åt husets nya ägare, diplomaten sir Hallan Holland och hans fru lady Agnes. Lady Agnes är tydlig med att hon inte behöver nån hushållerska, men sir Hallans mamma Maud, som dyker upp från en längre tid i kolonierna med sin sikhbetjänt och en apa (!), får henne att inse att Rose är perfekt för tjänsten.

I kväll visade den första delen av tre, en fristående fortsättning på den gamla TV-serien. Den visades i Storbritannien kring jul förra året. Och faktum är att BBC har beställt ytterligare sex avsnitt till nästa år…

Det här är kult och ungdom för mig! Jag följde den här serien när den gick i flera omgångar på TV och jag har de fem böckerna, skrivna av olika författare, som baseras på TV-serien. Böckerna gavs ut kring 1975 på svenska, av B. Wahlströms Bokindustri AB.

Som allt brittiskt är detta ju väldigt, väldigt bra. Mycket ”kostymer”, en hel del politik och framför allt – skildringen av samhällsklasserna: den Där Uppe och den Där nere. Högsta betyg!

Read Full Post »