När livet vänder: Niklas

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Efter en tung och bedrövlig dag bänkade jag mig för att se på När livet vänder. Jag var inte helt säker på att jag skulle orka titta i kväll. Men jag vet att jag genom att titta på Anja Kontors fina serie får distans till mina egna problem. Jämfört med dem Anja Kontor samtalar med är mina bekymmer liksom en piss i havet. Typ.

Anja Kontor möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Niklas gudfar hette Adolf Hitler och Niklas pappa kallades Polens slaktare.

I kvällens program fick vi göra Niklas Franks bekantskap. Nej, namnet kanske inte får några klockor att ringa, men Niklas Franks far Hans kallades Polens slaktare och avrättades när sonen var åtta år. Gudfar till Niklas var Adolf Hitler. Niklas Franks fyra syskon hade svårt att hantera detta… ”arv”. De lever inte längre.

Det gjorde ont att höra att det inte fanns nån kärlek i familjen Franks hem. Men det gjorde gott att höra Niklas tala om sin fars feghet – han kom ständigt tillbaka till den under samtalet med Anja Kontor. För genom att fadern var så feg måste Niklas vara modig… Otroligt modig så att han orkade leva vidare.

Som vanligt var kvällens program mycket starkt. Jag tror att Anja själv blev väldigt berörd. Personligen tyckte jag att det var häftigt att höra henne prata så naturligt på tyska.

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 22 april 2016).

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Johann

När livet vänder: Sara

Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Främlingars dom

Ett inlägg om en bok.

---

 

Inspirerad av Eskilstuna-Åsa plöjer jag nu Roth-trilogin. Främlingars dom är den andra boken i trilogin av Andrew Taylor och den har jag läst ut alldeles nyssens. Boken fyndade jag på Emmaus i Gryttby för 30 kronor.

Vi går bakåt i tiden. Den första delen, De fyra yttersta tingen, utspelade sig på mitten av 1990-talet. Denna den andra delen utspelar sig 1970. Huvudkaraktär i tvåan är prästen David, han som är gudfar och beskyddare åt Michael, som är en av huvudkaraktärerna i den första delen. Michael är med även i andra delen, som barn, förstås. David är änkling, men efter tio år träffar han på en kvinna som han snabbt blir väldigt förtjust i. De gifter sig och Vanessa flyttar in i prästgården i byn Roth utanför London. Davids tonåriga dotter Rosemary bor där också när hon inte pluggar. Godset Roth Park får nya ägare i form av ett halvsuspekt syskonpar. Deras intentioner är luddiga, men de attraherar många i sin omgivning på olika sätt. I persongalleriet finns också en ättling till en poet och påträngande församlingsbor. För att inte tala om Lord Peter. Det är när den gode lorden hittas huvudlös som det börjar hetta till i byn. Klimax kommer vid en stor fest i Roth.

Det här är en obehaglig och ruggig historia. Den första delen handlade om seriemördande pedofiler. Här är finner sig läsaren hålla i en Agatha Christie-liknande deckare. Men Främlingars dom är mer åt thrillerhållet. Prästen David, som i den första delen var en knastertorr präst, visar sig vara en liderlig sälle, dessutom.

Toffelomdömet blir det högsta. Dessutom har jag redan grabbat tag i tredje och sista delen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite nytta

Jorå, lite nytta har hon allt gjort idag, den där Tofflan. Varit på apoteket, handlat fil och mjölk och bröd samt införskaffat blommor till i morgon.

Två rosa rosor till B och mig.

                                                                                                                                                               I hallen står två par blankputsade skor – jag har inte bestämt mig än för vilka det blir. Kläderna är framtagna och hänger i gästrummet på galgar. Jag TROR att jag har bestämt mig för överdel… B, M och A kommer med tåget och landar på centralen tio i tolv, ungefär och då är tanken att jag möter på perrongen.

I frysen hittade jag lite rester och det blev till en ganska OK måltid – med en klick hot béarnaisesås till.

Nånstans inuti måste jag ha nåt jävlar anamma för det tog jag fram idag och sökte två jobb. Detta trots att jag hade lust att bara lägga mig ner och skita i allt.

Så liiite nytta har jag gjort idag och därför tände jag belysningen på tavlan av mig, kulspetsteckningen min gudfar KG gjorde med sin fyraåriga guddotter som modell.

Fyra år var jag när min gudfar KG tecknade mig.

                                                                                                                                                             I kväll blir det inget TV-tittande. Jag ska telefonera med en vän och med Fästmön och sen läsa min spännande bok.

Read Full Post »

Bland hemmets favoritprylar 3

I sovrummet finns några riktiga favoriter – förutom jag och Anna, då, när vi sover. Den här tjejen nedan gillar jag mycket och jag fick henne i födelsedagspresent av Anna 2009.

Den blå kvinnan har fått en plats på väggen i mitt blåa sovrum.

                                                                                                                                                            I samband med sovrumskonst måste jag ju göra som så många andra bloggare, HAR JAG HÖRT, nämligen LYFTA FRAM MIG SJÄLV! Den här teckningen, något pompöst inramad i guld med tavelbelysning, gjorde min gudfar av mig när jag var fyra år.

Tofflan fyra år på bilden. Konstnär är KG Willén.

                                                                                                                                                            En klar favoritpryl i hemmet i somras var denna! Sovrummet ligger åt solsidan på morgonen och förmiddagen och det skulle bli olidligt hett där inne om jag inte hade denna i taket.

För tillfället är takfläkten avstängd, men på sommaren är den oumbärlig!

                                                                                                                                                           Jag hävdar ju ofta att jag inte är nån barn-människa, men tysta barn har jag inte så mycket emot 😉 Detta stackars nakna barnelände är helt klart tyst och befinner sig än så länge i en av mina bokhyllor i arbetsrummet. Dessvärre börjar hyllorna bli fulla och behovet av bokstöd minskar därmed. När böckerna tar över vet jag inte var jag ska placera detta tysta barn. I vart fall fick jag det en gång för länge sen av mina gamla kompisar i Metropolen Byhålan på den tiden jag var tonåring. För redan då älskade jag böcker…

Ett tyst och naket barn bland mina böcker.

Read Full Post »