Min lördag: tankar, sopkaos och ett rent helvete

Ett lördagsinlägg.

---

 

Solig morgon.

Jag brukar alltid tänka att jag ska dö till Schuberts Ave Maria. Det kan jag naturligtvis varken veta eller bestämma. Men i december, när jag spelar min jul-cd med Peter Jöback i bilen, är jag övertygad om att det blir så. Nu är det en ny månad och snart också en månad sen det var jul. Kanske jag lever ett tag till.

När jag dammar brukar jag fundera över högt och lågt. Idag dammade jag, men var jag mer i nuet – och ändå inte! – när jag drog med dammtrasan över de inramade fotona på min ursprungliga familj: farmor, farfar, mormor, morfar, pappa och mamma. Det finns en enda av dem kvar här på jorden (och henne telefonerade jag med i torsdags kväll). Sen är det jag. Och efter mig… ingen. En känsla av sorg smög sig in och borrade ner sig nånstans i mitt bröst. Det blev lite tungt. Samtidigt vet jag att det finns människor som jublar över det faktum att det tar slut med mig. Men det kan också finnas en och annan som känner annorledes… (Och så blev jag påmind om att ta tag i återhämtningen av våra släktporträtt som är deponerad hos en lurendrejare.)

Anna Jansson, en försvunnen ung man och en mugg kaffe var med mig i sängen i morse.

Min lördag… Först vaknade jag strax före halv sju, men lyckades somna om för det var tyst i huset. Vid åtta-tiden tyckte nån i byggnaden att det var helt OK att starta både en tvättmaskin och gräla. Jag skuttade därför upp och fixade kaffe. Kaffet höll mig varm i sängen medan jag läste ungefär 100 sidor ur min bok på gång. Det är Anna Jansson sextonde Maria Wern-deckare och jag måste säga att titeln är väldigt passande. Men märkligt nog inleds boken med en pojke som försvinner från en färja – precis som Shetland igår… Så sammanträffanden existerar…

Det var otroligt vackert väder idag, men dan började kallt. Jag fick ha en liten syjunta här på morgonen, för jag upptäckte att det drog en aning om vänster stortå. Det fixade jag till snabbt och inte snyggt. Greta-Lischa Schterner*, min gamla schyfröken, jag menar tekschtillärarinna, skulle inte ha godkänt min sömnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Det behövdes uppenbarligen dammsugas här idag…

På dagens agenda stod som sagt städning. Det är inte så världsaroligt längre när en bara har två dar i veckan att städa på. Men det går. Allting går ju – utom tennsoldater och små barn. Jag körde igång ett maraton med klassisk musik – mina fem cd-skivor Classical Collection. Då slapp jag höra vad andra i huset har för sig. Dock noterade jag en avfärd. Jag hoppas att den blir av det längre slaget för jag orkar inte försöka somna till en tvättmaskins entoniga brummande en natt till.

Nu har huset fått lyssna till vacker musik hela dan. Hoppas det får människor att lugna ner sig och dämpa sig ett tag. Min städning är nästan färdig. Dammningen är klar, liksom dammsugningen. Det behövdes, kan jag meddela…

Jag har pausat för att äta frukost, tvätta mig, stoppa in ögona (det vill säga linserna) och rafsa ihop soppåsarna. Jag har ett eget lite sopberg här. Eller sopkaos, som är det senaste kaoset media skriker ut om. (Sopkaos är det alltså i Stockholm.)

Sopkaos i New Village osså.

Jag måste ge mig ut, tyvärr. Det är inte bara sopkaoset jag ska bringa ordning i, jag måste ordna nån middag dessutom. Det blir köpepizza idag har jag bestämt. Eftersom jag är ensam straffas jag och får inte hemkörning av pizza om jag inte betalar (extra) för det. Därför har jag bestämt att jag åker och hämtar hem den själv. Men än så länge är det lite tidigt, så jag får väl ställa mig vid strykbrädan en stund och även dra några tag med en fuktig trasa i badrummet och i duschrummet-toan.

I kväll blir det tänd ljuskrona igen. Fem stearinljus får inte upp värmen, men det var i alla fall mysigt att tända dem igår. Repris i afton, alltså. Och kronan sitter i taket i vardagsrummet, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag inte, som bekant. Förutom pizza och ljuskrona blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20. Och ett och annat kapitel i min bok, förstås. Har DU lust att berätta vad DU har haft för dig idag så gör gärna det i en kommentar.

Ljuskronan sitter i taket, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag som som bekant inte.

*Greta-Lischa Schterner = hon hette självklart nånting heeelt annat.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongsstart: Downton Abbey säsong 6

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår kväll var det dags. Det första avsnittet av totalt åtta i den sjätte och allra sista säsongen av Downton Abbey visades på SvT2. Inte var jag ensam som tittade, även om det säkert fanns en del som prioriterade ett av TV4:s alla musikprogram. Inte jag. Jag är ett troget Downton Abbey-fan och tänker på min stackars vän FEM och hennes Pinne som är på andra sidan Atlanten och missar detta! Vojne, vojne! Jaa, det är tur att Play finns.

De lite yngre damerna på Downton, Edith, Cora och Mary. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Vi tittare kastades genast in i en jakt. Och utmärkande för tiden – och lady Mary – vill hon inte rida damsadel utan grensle. Samtidigt blir hon bekymrad när hon utsätts för ett utpressningsförsök efter hotellveckan med mannen hon aldrig gifte sig med. Då vet pappa bäst.

Tiderna förändras och många tvingas sälja sina gods och tillhörigheter (nåt som påminner mig om att jag snarast möjligt borde åka och hämta tillbaka våra släktporträtt från en skojare som lovade att förvara dem åt mamma). Sjukhusets framtid är också osäker. Det sår split mellan framför allt de äldre damerna i familjen. Som upplagt för intriger, med andra ord.

De äldre damerna är oense.

Kort sagt: allt är sig likt på Downton Abbey. Nästan. Men å vad det var ett kärt återseende, fyllt av spänning, intriger och kärlek. Efter den här säsongen blir det inga fler besök på Downton Abbey. Det är nog bra – en ska sluta när en är i topp. Och var sak har sin tid, precis som den här bloggen. Det hade också, tack och lov, det där nördiga eftersnackprogrammet som gick förra säsongen, du vet, det som stavades pinsamt.

Toffelomdömet blir det högsta, naturligtvis.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På förekommen anledning: Uppdaterad önskelista

Det är som sagt min födelsedagsmånad. Och om jag får jobb typ den här veckan planerar jag att så snart som möjligt göra detta:

• fira med Fästmön, Sysslingen med flera
• gå till optikern. Idag missade jag två personer som jag känner. Den ena personen såg visserligen mig, men hälsade inte (föga förvånande, en viss sorts människor är helt enkelt ohyfsade.) Den andra personen noterade att jag inte såg honom och VINKADE. BRA gjort! 😛 (Jag vinkade förstås tillbaka!)
• ta hit en rörmokare
• boka tid hos tandläkaren för kontroll
• operera mina onda ben i vinter eller nästa vår så att jag slipper få besök av Onda Lårkan igen
• köpa den där fina Chesterfield-soffan som var på begagnat-annons igår för 1 000 kronor
• hämta släktporträtten som jag anser är i förvar hos en lurendrejare just nu
• skaffa mig ett socialt liv och börja umgås med kompisar igen (ja, jag har en eller två kvar och en massa nya – det trodde du inte, va?!)
• sluta köpa det enda kött jag kan äta (kyckling och kalkon) samt bröd till halva priset för att det är kort datum
• gå på konserter
• gå på utställningar
• gå på stan
• köpa alla böcker på min boklista
• gå och ta en öl på krogen efter jobbet, med en jobbarkompis
• åka till Stockholm
• åka på semester utomlands nån gång när jag får ledigt, förstås (senaste gången var Danmark 1997)
• skaffa mig en personlig tränare så att jag kom i form
• bjuda alla som har brytt sig och som har hållit tummarna på en champagnefrukost

Listan är fortfarande ett ironiskt skämt, bara så du vet. Inget har förändrats.

Read Full Post »

Vanor, rutiner och en önskelista

Det finns mycket man kan säga om vanor och rutiner och hur tråkiga de kan vara. Men faktum är att det är vanor och rutiner som har hållit mig uppe hittills. Ja, och Fästmön, förstås!  🙂 Mamma och alla andra som bryr sig. Men nu snackar jag vardag. Det är bara Anna som är med mig i den och hon är ju inte med mig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

Vi brukar skoja om vissa av mina vanor och rutiner. Till exempel det där irriterande ticset jag har att alltid glo i postboxen när jag/vi passerar. Men som du vet kör ju Anna KBT-träning med mig, så förhoppningsvis blir det bättre.

En annan rutin jag har är att alltid lägga fram kläder kvällen före morgonen därpå. Anna påpekade det just härom dagen. Det faktum att jag fortfarande gör det. Jag ska ju inte iväg och jobba, precis… Men det är inte det enda jag förbereder kvällen innan… Jag

1. förbereder kaffekokning i perkolatorn så det bara är att trycka på knappen
2. doserar magmedicin och vitaminer i en liten plastask
3. följer Annas schema, vilket innebär en hel del tidiga morgnar (inte vända på dygnet, inte!)

för att nämna ett par, tre saker.

Från början handlade det om att spara tid på morgonen när jag skulle iväg. Jag var ju en sån som var på jobbet vid sju-tiden. Det gjorde extra ont att få höra SKITSNACKET från före detta kollegor då att jag inte ville jobba över på kvällar… Konstigt, jag var väl den enda av oss, förutom nån mer, som jobbade åtta timmar per dag. Minst. Och vad jag förstår är arbetstiderna fortfarande minst sagt… flytande. Att den där skutan inte sjunker, det begriper jag inte…

När man har en vardag önskar man sig ofta helger. Men när man bara har helger undrar man ibland om man har hamnat i helvetet eller skärselden för sina synders skull. För det är allt annat än kul. Det är ensamt, ledsamt, skämmigt, tråkigt och bara lite, lite roligt. Ibland.

Inget, min nya arbetsgivare.

                                                                                                                                                      Eftersom jag har födelsedag den här månaden har jag författat en önskelista. Det enda jag önskar mig idag är ett jobb. Men om jag fick ett jobb nu skulle jag den närmaste månaden göra dessa saker, som jag naturligtvis också önskar och behöver, men som är sekundära:

• ta hit en rörmokare
• boka tid hos tandläkaren
• operera mina onda ben så att jag slipper få besök av Onda Lårkan igen
• köpa den där fina Chesterfield-soffan som var på begagnat-annons igår för 1 000 kronor
• hämta släktporträtten som jag anser är i förvar hos en lurendrejare just nu
• skaffa mig ett socialt liv och börja umgås med kompisar igen (ja, jag har en eller två kvar och en massa nya – det trodde du inte, va?!)
• sluta köpa det enda kött jag kan äta (kyckling och kalkon) samt bröd till halva priset för att det är kort datum
• gå på konserter
• gå på utställningar
• gå på stan
• gå och ta en öl på krogen efter jobbet, med en jobbarkompis
• åka till Stockholm
• åka på semester utomlands (senaste gången var Danmark 1997.)
• skaffa mig en personlig tränare så att jag kom i form
• bjuda alla som har brytt sig och som har hållit tummarna på en champagnefrukost

Men du behöver inte oroa dig. Se listan som det ironiska skämt den är.

Read Full Post »