Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Titanic’

Nu har jag tomtat lite! Eftersom jag var ute en sväng strax före och under lunchen för att prova och hämta mina nya inlägg passade jag på att leka tomte: jag har köpt en (1) julklapp till Fästmön – och tre (3) till mig själv. Ja vaffan, jag måste ju ha nåt att lägga fram på julafton när jag ska egen-mysa! Vad jag har köpt till Anna kan jag naturligtvis inte berätta. Till mig själv har jag köpt en bok, för ovanlighetens skull. Den tänker jag faktiskt slå in och verkligen lägga i en liten julklappshög (inte så tokigt när man köper alla klappar själv till sig själv – då behöver man inte byta!)

Ett snyggt lik

Ett hårt paket till mig själv.


Via jobbet
har jag nu beställt en blåtand, alltså ett slags headset samt en adapter så att jag kan ladda min Ajfån i bilen. Eftersom min fasta telefon till jobbet är ihopkopplad med min Ajfån skulle bordsapparaten egentligen kunna skrotas. Jag föredrar fortfarande att snacka i blåtand eller annat headset när jag pratar i mobil, nämligen. För då blir jag ju riktigt mobil och har händerna fria (hands free, vet du…) att till exempel anteckna eller så!

blåtand headset

En sån här och en adapter blev de två andra klapparna till mig själv idag.


I och för sig skulle man kunna se inläggen
som den fjärde julklappen till mig själv, men jag måste ju prova och gå in dem redan nu. Det kommer förstås ett särskilt inlägg om detta senare i kväll. För det var ju inte bara inläggen i sig som jag fick för 1 599 pix utan också gipsavgjutningarna av mina fötter – med extreeemt smala hälar, enligt Ortoped-Jerry Berglund. (Själv tycker jag förstås att jag har kryssningsfartiyg till fötter… Minst Titanic, alltså. Och likt Titanic står/flyter jag inte stadigt trots allt…) Inser att det är mycket inlägg just nu och i mitt liv finns två: skoinlägg och blogginlägg. Det är naturligtvis skoinläggen jag ska gå in och inte blogginläggen.

En som nog kände det som julafton för ett tag sen var före detta kollegan som fick ett nytt jobb! Och nej, jag blev inte sur trots att jag hade sökt samma jobb. Jag tyckte att det var ex-kollegan väl unt. För det ÄR bra att röra på sig arbetsmässigt – i alla fall så länge man själv bestämmer när och hur och inte nån liten fjant gör det. Då kan det bli tragedi utan like. (Jag undrar hur högt skadeståndet skulle kunna bli? Förresten går det inte att värdera i pengar det somliga har gjort gentemot andra. Att få sitt liv förstört från en dag till en annan går inte att sätta nån prislapp på.) Nästa vecka har vi bokat in en lunch, ex-kollegan och jag (Den Lille Fjanten vill jag naturligtvis inte umgås med!) och då hoppas jag att få veta ”allt” om nya jobbet – som ändå verkar både roligt och stimulerande, vad jag förstår. Å, vad jag är glad för ex-kollegans skull! (Och arbetsplatsen har fått en riktig pärla, vilket jag hoppas att de inser! Fast jag har talat om det för dem via e-post.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här måndagen den 7 maj 2012 tror jag inte går till historien på nåt vis, mer än  som ett

jaha…

i kalendrarna. Jag hade laddat och var nervös för att delvis byta arbetsställe, men när jag gick iväg för att göra det fanns ingen på plats. Det gick liksom inte ens att boka in möten med folk för där fanns just ingen. Nåja, jag hade annat att göra på vanliga stället, där jag ju ska fortsätta jobba 20 procent. Det blev mest en del publicering, uppdatering och diverse fix på såväl webb som intranät. Och det behövs ju också göras.

Lite dumt var det emellertid med dubbelbokningen av två möten samtidigt i slutet av maj. Båda två är väldigt viktiga, så jag vände mig faktiskt till två av cheferna för att få hjälp att prioritera (första gången jag ber om denna hjälp!). Jag vet inte hur det helt blev bestämt, men det lutar åt att jag går introduktionen för nyanställda. Den ges nämligen bara en gång om året. Grejen är att jag inte är så nyanställd längre. Jag har faktiskt jobbat inom ”företaget” sen den 1 september förra året. De två första månaderna jobbade jag visserligen gratis. Jag fick till viss del introduktion, men märker att jag har många luckor så nu blir det introduktionsförmiddagen som prioriteras. Ledningsgruppen får stå tillbaka. Dess ledamöter ska få material att läsa, så jag förser dem nog med jobb ändå. Moahahaahaaaaa…

På lunchen träffade jag fru Chef 2 som hastigast. Hon berättade, snabbt och rappt som vanligt, att hon hade inlett dagen med att vara skitsur, men att hon inte var det längre. Spontant känner jag att det här med att jobba som kommunikatör ofta innebär att man är av eller på vad gäller just ledningsgrupper…

I eftermiddags slank jag ner till nya arbetsplatsen en stund för att höra om den institutionens miljörevision. Jag kan avslöja att mitt företag är mycket duktigt på det här med miljöarbete – och ska så vara! – men att båda ”mina” institutioner har fått mycket beröm. Då känner i alla fall jag mig stolt över att jobba där jag jobbar.

Igår kväll började jag läsa en helt vidunderligt rolig, men samtidigt mycket seriös bok som jag fick i födelsedagspresent av vännen FEM. Den är skriven av Barbara Ehrenreich och heter Gilla läget. Dessutom har den denna underbara undertitel

Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande.

Jag har som sagt precis börjat i boken, men jag skrattar och suckar och stönar och njuter – detta medan författaren skriver om bröstcancer.

Hur kan bröstcancer vara roligt?

undrar du säkert. Ja, nu är det ju inte cancern i sig som är rolig utan författarens sätt att opponera sig mot allt det jävla rosa, alla förbannade nallar och det hon kallar

infantiliseringen

av bröstcancerpatienterna.

Noteras bör att Barbara Ehrenreich själv är bröstcancerpatient och att hon skriver med en humor och en ironi som verkligen tilltalar mig. Den som inte pallar humor och ironi kring dödliga sjukdomar bör nog inte läsa boken. Alla ni rekommenderar jag att läsa den – cancer eller inte. Efter mindre än 50 sidor insåg jag att den här lilla boken är nåt i särklass. Nåt i särklass skitbra. Det som fångade mig var den här delen av baksidestexten:

[…] Barbara Ehrenreich ilsknade till när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. […]

Det påminner mig mycket starkt om ett viss Odjur som efter att ha dragit bort mattan under mina breda 42:or deklarerade att jag en dag skulle tacka för detta…

En bok i särklass, tycker jag efter att ha läst färre än 50 sidor.


I kväll ska jag vässa min egen ironi
och glo på sista delen av presentationen av låtarna till årets Eurovision Song Contest samt naturligtvis blogga om eländet bidragen. Märkligt, igår såg jag sista delen av Titanic och även denna gång flödade tårarna – trots att jag inte har PMS… Du som missade den serien missade nånting riktigt bra!

Men innan jag sjunker ner i TV-fåtöljen gissar jag att mamma ringer och så borde jag själv ringa ett eller ett par samtal. Därför börjar jag med att göra en surfrunda bland mina Kickor och Pluttar – se högerspalten!

Read Full Post »

Igår kväll visades den första delen av fyra av en brittisk TV-serie om Titanic. Serien bär för övrigt samma namn som det som ansågs vara världens första osänkbara skepp. Och det modernaste passagerarfartyget. Mellan Southampton och New York skulle hon gå, men vi vet ju alla att så långt kom hon inte.

Titanic ur TV-serien med samma namn.


I den första delen
får vi följa ett antal personer, bland annat en familj som bor i första klass. Hustrun är väldigt nog med att markera sin klass gentemot makens advokat och fru, som bor i andra klass. Och på sätt och vis var Titanic verkligen en avspegling av det gamla brittiska klassamhället. Det där att man ska hålla sig till sin klass – inte försöka beblanda sig med nån klass över en och än mindre med en klass under en… Men på fartygen blandas även de klassmedvetna britterna med amerikanerna som inte är ett dugg klassbundna utan fria och ofta nyrika. Även detta blir, på sätt och vis, en kollision med ett isberg.

Bakom den här TV-serien står Julian Fellowes, som också har skrivit manus till Downton Abbey. Det märks, tycker jag. Och Fästmön. Vi blev glada att SvT började sända först klockan 21.30 så att vi hann hem från Annas jobb.

Det blir högsta betyg på en gång! Vi får se om det betyget håller genom hela serien.

Read Full Post »

Efter gårdagens mello-deltävling lugnade vi ner oss med det betydligt mindre glittriga och glamouriga Downton Abbey som följde direkt på i SvT 1. Det var seriestart på lördagskvällen och första delen av sju inleddes i princip med nyheten om Titanics undergång.


Det här gänget hittar man på Downton Abbey. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                      Titanics undergång påverkade massor av människor världen över. I det här fallet påverkar det familjen på godset Downton så tillvida att de två manliga arvingarna omkommer. Lord Grantham har bara döttrar och kvinnor kan ju inte ärva en titel… Inte på den tiden, i alla fall (1912). Samtidigt haltar lordens nya betjänt in – och man kan väl säga att om det funnits i Diskrimineringsombudsman för personer med funktionshinder i närheten hade denne/a fått jobba hårt! Vuxenmobbning på tarvligt låg nivå (snarskank och sånt).

Den här serien började riktigt bra! Inte är det precis nån actionhistoria utan ett lite sömnigt, brittiskt drama om intriger och kärlek och pengar i överklassen. Och bland tjänstefolket.

Första avsnittet får högt betyg!

Read Full Post »