Säsongsstart: Downton Abbey säsong 6

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår kväll var det dags. Det första avsnittet av totalt åtta i den sjätte och allra sista säsongen av Downton Abbey visades på SvT2. Inte var jag ensam som tittade, även om det säkert fanns en del som prioriterade ett av TV4:s alla musikprogram. Inte jag. Jag är ett troget Downton Abbey-fan och tänker på min stackars vän FEM och hennes Pinne som är på andra sidan Atlanten och missar detta! Vojne, vojne! Jaa, det är tur att Play finns.

De lite yngre damerna på Downton, Edith, Cora och Mary. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Vi tittare kastades genast in i en jakt. Och utmärkande för tiden – och lady Mary – vill hon inte rida damsadel utan grensle. Samtidigt blir hon bekymrad när hon utsätts för ett utpressningsförsök efter hotellveckan med mannen hon aldrig gifte sig med. Då vet pappa bäst.

Tiderna förändras och många tvingas sälja sina gods och tillhörigheter (nåt som påminner mig om att jag snarast möjligt borde åka och hämta tillbaka våra släktporträtt från en skojare som lovade att förvara dem åt mamma). Sjukhusets framtid är också osäker. Det sår split mellan framför allt de äldre damerna i familjen. Som upplagt för intriger, med andra ord.

De äldre damerna är oense.

Kort sagt: allt är sig likt på Downton Abbey. Nästan. Men å vad det var ett kärt återseende, fyllt av spänning, intriger och kärlek. Efter den här säsongen blir det inga fler besök på Downton Abbey. Det är nog bra – en ska sluta när en är i topp. Och var sak har sin tid, precis som den här bloggen. Det hade också, tack och lov, det där nördiga eftersnackprogrammet som gick förra säsongen, du vet, det som stavades pinsamt.

Toffelomdömet blir det högsta, naturligtvis.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista april light

Ett Sista april-inlägg igen.

---

 

Igår kväll regnade det – av och till.

Sista april har startat tveksamt. Det regnade av och till igår kväll och det ser ut som om det har regnat i natt. Kallt har det visst varit också, knappt nån grad varmt. I skrivande stund är det runt 19 grader. Solen försöker titta fram och vem vet, den kanske lyckas.

Själv önskar jag att vädret fortsatte att vara tveksamt. Om det regnar och är kallt blir det nämligen mindre fylla på stan. Nej, det är verkligen inte så att jag missunnar människor att ha roligt. Men på Sista april är det som om det råder krigstillstånd på stan, som jag skrev igår. En del kan inte bete sig, helt enkelt. Många gånger har jag till exempel sett hur man gör sig av med urdruckna ölflaskor – man kastar dem bakåt över axeln, naturligtvis utan en tanke på att det råder trängsel på gator och torg idag. Jag har också sätt unga människor så berusade att det har varit ett under att de inte har trillat i ån. Akutpersonalen på Sjukstugan i Backen får jobba hårt varje Sista april. De borde få direktörslöner en sån här dag. Det finns en och annan direktör som lätt skulle kunna avstå en månadslön på runt 80 000 kronor åtminstone i april.

På alla andra ställen än Uppsala är det arbetsdag idag. Några kanske har halv arbetsdag. Som arbetssökande är varje dag en arbetsdag med att söka jobb. Fast jag tog sovmorgon ända till klockan åtta i morse. Jag är nämligen fortfarande inte riktigt frisk. Fästmön mår bättre och i morgon måste hon ta sig till jobbet. Jag skjutsar dit och hem. Inte 17 orkar hon promenera som hon gjorde innan vi drabbades av Den Svåra Sjukdomen. Hoppas bara att hon orkar morgondagen.

Fallet Vincent Franke är en obehaglig historia.

Vi har inga större planer för dan. Jag vill gärna fortsätta läsa min bok på gång, som jag slog upp igår. Inte tyckte jag att jag satt så särskilt länge med den, men hepp så hade jag redan läst ett sjuttiotal sidor. Det är en riktigt obehaglig historia om drogmissbruk och abstinens, för att nämna en del. Den ska visst innehålla kärlek och besatthet också.

Jag har så många härliga böcker att läsa just nu. Men jag behöver fortfarande bokhyllor. Jag förvarar en lagerhylla åt Anna i mitt förråd och funderar på att ta in den i lägenheten och förvara böcker i den… Snart kan jag nämligen inte peta in fler böcker i mina hyllor i arbetsrummet.

Här ska serveras klassisk matjes till lunch.

Nä, idag blir det nog inte många knop här. Jag ska börja min dag med en dusch och hårtvätt. Möjligen försöker vi ta oss till ett apotek, eftersom Anna behöver insulin (kan vara bra att ha när man är diabetiker). Vi kör sen en Sista april light. Vi har ju skippat champagnefrukosten med gröt och forsränningen struntar vi fullständigt i liksom champagnegaloppen i eftermiddag. Men nåt vi inte skippar är sillunchen! Jag har handlat hem matjessill som ska intas med potatis, gräddfil, gräslök och kokt ägg samt knäckemacka med ädelost. Det hela sköljs ner med en liten klar eller två (Östgöta sädes, förstås). Till kvällen har vi tänkt oss räkor och var sitt glas vitt vin. Vi har samlat ihop diverse gemensamma resurser. Det gäller ju att inte fakta av.

Jag hoppas att du får en fin Sista april, vad du nu än hittar på! Och du som är ute och festar, var försiktig med alkoholen!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mammaarbete och barnarbete

Ett arbetsfördelat inlägg.

---

 

En del snö har vi fått. Och snökristaller på sovrumsfönstret. Hade kameran i iPhonen varit bra kanske det hade blivit en fin bild. 😦

Idag var det liksom tvunget att ge sig ut för att handla. Och inte bara till Tokerian utan till Stormarknaden. Kallaste jävla dan hittills, tror jag. Men mitt på dan var det väl runt en tolv minusgrader ”bara”. Värmen i elementen inomhus kommer och går, känns det som. Vilken tur att jag kunde åka och värma mig bland shoppare i det alldeles för stora Grisskärt Gränby centrum! (ironi==^). Man går lätt vilse där. Vill de jäklas riktigt med en byter affärerna platser med varandra också under natten så får vi som har ett par, tre ärenden som vi trodde var enkla och snabbt avklarade slita vårt hår och skrika fula ord inombords.

Mammaarbete.

Naturligtvis var jag inte ensam i köpcentrumet en sån här dag. Pengarna tycks bränna i folks fickor. Vem talar nu om svenskarnas dåliga ekonomi? Eller trösthandlar de? Jag lämnade mamma hemma, för hade jag haft henne att hålla reda på också vet jag inte hur det hade gått. Nu hade jag bara mig själv och en varuvagn. Mamma satte jag i arbete i stället. Hon fick diska frukostdisken och skriva julhälsningar i de julklappsböcker jag fick av henne:

1. I maktens skugga
2. Tjockare än vatten
3. Jordstorm

Jag fick hela tio böcker i julklapp och nu har jag svårt att bestämma mig vilken ordning jag ska läsa dem. Tror bestämt att jag ska läsa ett par böcker jag har lånat av andra först…

Nya tandborsten på laddning. Notera den exklusiva asken för borsthuvudena.

Varken disk eller shopping roar mig, men jag hade fått en julklappspeng av mamma också och den var avsedd för en ny uppladdnings-bar tandborste. Jag har två såna och båda är kassa – den ena har jag haft i många år och den börjar helt enkelt ta slut; den andra köpte jag på Clas Ohlson (underförstått: den räcker till typ fyra borstningar fast den ska hålla för 14 innan den måste laddas igen). Jag hade tur och hittade en tandborste, som jag tror är bra, på Kronans Droghandel. Det var inte den dyraste, men inte den billigaste sorten heller. Fast lite lyxig tycker jag nog att den ser ut där den står på laddning på bänken i köket i sitt ställ där man också kan förvara borsthuvuden. Det kom nämligen tre olika borsthuvuden till den, för tre olika slags borstning. Och så kan man köra tandborsten på två olika varvtal, beroende på om man vill borsta eller polera, typ. Ja jisses vad de hittar på!

Bilen startade så fint och det gjorde även min grannes bil, tanten som erbjöd min gran skjuts på sin rollator.  Jag var lite ängslig eftersom det har blivit så kallt och jag inte har kört bil sen i tisdags.

Falcon julbrygd var den sista julölen och den drack jag igår. Jag köper alltid två flaskor julöl per juldag – och alla är de olika sorter. Godast är mumman och den drack jag på julafton.

Tre kassar följde med mig hem. Det mesta var mat till nyårsafton. Då äter vi potatisgratäng och kalkonfilé. I kväll blir det pulled turkey och potatisklyftor. Julölen tog slut igår och det var bra, det, för mörk öl dricker jag bara till jul- och påskmat. Det var skönt att slippa gå till Systemet (<== näe, till och med den undersidan är grisskär! Hemskt!), men i kväll drar jag upp en flaska rött och gott och tar mig ett glas för värmens skull.

Middagen ska jag, barnet, försöka servera i bra tid så vi inte missar kvällens höjdpunkter på TV: säsongsstarten av Stjärnorna på Slottet, där det är Helena Bergströms dag, samt Downton Abbey julspecial, båda på SvT1.

Vad håller DU på med idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan testar: Turbo snake – ett köp via Let’s Deal

Ett inlägg om en användbar pryl som Tofflan har nätshoppat.

I somras började jag prenumerera på Let’s Deal. Jag tyckte att det var ganska intressanta erbjudanden, dealer. Och så bestämde jag mig för att göra ett inköp: jag beställde en turbo snake, en sorts rör-rensare för handfat, badkar, diskhoar och sånt. Köpet skulle betalas i förväg. Leveransdatum flyttades fram tre (3) gånger. Frågan är: var ormen värd att vänta på? Idag kom den och idag testade jag den.

En turboorm för rören.

Ett leveransdatum som flyttades framåt i tiden tre gånger gjorde att jag var… ska vi säga… smått irriterad och på väg att häva köpet. För det senaste budet var att ormen skulle ha levererats i fredags. Den kom idag, måndag.

Turbo snake låg i ett vanligt kuvert där klistret knappt höll kuvertet stängt – ett under att ormen inte hade trillat ut. Men att därefter bryta sig in i förpackningen var betydligt svårare: svetsad, ganska hård plast. Man gör sig lätt illa.

Ingen vettig manual låg i paket, bara några klatschiga reklamartade rader om att man skulle stoppa ner ena änden i avloppet, vrida runt och dra upp. Det fanns inte ens en bild på vilken ände av ormen som skulle ner i rören. Jag chansade – och gjorde rätt! Du skulle bara ha sett det GOJS som jag fick fram… Urrrrrrk… Det fanns för övrigt inte heller nåt tips om hur man ska rengöra ormen, det blir ju ganska… äcklig.

I paketet låg två ormar av olika storlek samt en självhäftande krok att hänga dem på, om man nu vill det. Jag testade båda storlekarna och insåg att Turbo snake passar bäst att använda i lite äldre avlopp och rör. I modernare prylar är hålen i handfat och diskhoar mycket mindre. Ett tips, bara…

Två ormar och en krok låg inbrottssäkert inplastade. Men paketet innehöll ingen manual.

Vad tyckte jag nu då om ormarna och köpet? Ja, för det första var jag grymt irriterad över de ständiga leveransförseningarna. Let’s Deals kundtjänst tycks svara på mejl en gång om dan. Utöver det får alla mejl man skickar dit nån sorts autosvar som med tiden blir jävligt väldigt skrattretande och frustrerande i nån sorts underlig kombo. De första gångerna svarade man att det hela skulle undersökas. Därefter återkom man till mig via e-post. Idag har jag mejlat tre (3) gånger och fått ett svar. Och tre autosvar, förstås…

Ormarna i sig är en enkel idé och kräver inte nån ingenjörsexamen för att använda. Jag räknade ut vilken ände som skulle ner genom hålet och ut i rören. Priset, 99 kronor för två, var helt OK. Ormarna tar ingen större plats att förvara.

Det som emellertid drar ner omdömet rejält är att man misslyckas leverera i tid. Leveransförseningar får man alltså ha med i beräkningen när man beställer från Let’s Deal. Dessutom finns det en del saker kundtjänsten kan bli bättre på. Svara på mejl, till exempel.

Trots strulet ska jag testa att beställa ytterligare en pryl lite senare i höst. Det blir dock ingenting dyrbart som en resa eller så. Man vågar ju inte lita på leveranstiderna, som sagt…

Det totala omdömet blir medelbetyg. Och då är Tofflan snäll. Hon skulle kunna vara… elak.

Livet är kort.

Read Full Post »

En till fyller jämnt: GB Glace blir 70 i år!

Alla har vi väl minnen förknippade med glass..? Själv tänker jag på min bardoms somrar i Varamon, Nordens största insjöbad, den finkorniga sanden där som kröp in överallt (till och med i öronen), doften av solvarmt trä – och så smaken av glass på tungan. I år fyller GB Glace 70 bast… Nu snackar vi varumärke!..

GB-gubben Clovve har funnits med länge. Han gifte sig 2010 med Clovina. Kanske är det dags att de får smått snart?

GB-gubben Clovve har varit en symbol för GB Glace länge. Men faktum är att han egentligen bara skulle marknadsföra glassen Pajaspinne, som kom i mitten av 1960-talet. Clovve överlevde emellertid Pajaspinne och idag är han en stark symbol för glass. Det finns nog ingen svensk idag som inte vet vad Clovve marknadsför..?

GB Glace bolag startade 1942. Det stora genombrottet kom en sommar i mitten av 1950-talet. Då hade det blivit vanligare och tekniskt möjligt för gemene man att förvara glass hemma. Och populariteten håller i sig. Idag är Sverige ett av de länder i världen där man äter mest glass.

De här glassarna fanns år 1962 när jag föddes! Kolla priserna… Puckstång ser ovanligt stor ut. Jag kan meddela att den snabbt krympte – både i storlek och pris.

Det här är ett starkt varumärke och det är ofta förknippat med nostalgi, precis som jag inledde det här inlägget. Glass för mig är barndom och en tid när ”allt var bra och tryggt”. Men det var också en tid när mamma och pappa inte hade råd att alltid köpa glass till sin tjatande dotter. Blev det nån glass kunde man ge sig på att det blev Puckstång jordgubb eller vanilj, för den var minst och nästan billigast. När isglassen gjorde sitt intåg blev Igloo cola eller apelsin favoriten. Hade man en kompis som åt glass samtidigt kunde man köpa var sin smak. Sen delade man på de två pinnarna som satt ihop och så gav man varandra en. På så vis fick man smaka båda!

Idag har många nya glassar kommit till och många har försvunnit. Min absoluta favorit, när jag blev lite äldre och kunde lägga veckopengen på en glass, var Storstrut… Idag gillar jag mest Tip Top, men även Päronsplitt kan slinka in i gapet. Päronsplitt kom 1970 och då fanns det samlarbilder med i pappret. Jag minns att det var afrikanska djur. Numera står det gåtor på pinnarna.

Och nu måste jag ju bara fråga: Vilken är din favoritglass????

Read Full Post »

Otrevlig ton

Får man ha vilken ton som helst när man tilltalar medlemmar? Att jag har en skitelak och bitsk ton ibland på min personliga blogg är en helt annan sak, tycker jag. Där tilltalar jag för det mesta inte nån, utan skriver rent allmänt vad jag tycker. Men när man tilltalar medlemmar i en bostadsrättsförening anser jag att man ska hålla tonen neutral. Det är nåt vår styrelse uppenbarligen inte klarar av.

Gång efter annan landar otrevliga meddelanden i våra postboxar och/eller på anslagstavlorna i trappuppgångarna. Idag handlade det om garagen (en lapp i boxen) respektive cyklar (på anslagstavlan).

När det gäller garagestädningslappen inleds den, efter rubriken

GARAGESTÄDNING

med att berätta vad man inte får förvara i sitt garage. Vad jag vet får man ingen sån information när man hyr sitt garage och får sitt kontrakt. Är det så himla konstigt att folk tänker och gör fel då? Varför inte upplysa om detta från början med kontraktet och inte via lappar som går ut till alla medlemmar? Man får ju känslan av att var och varannan medlem som hyr garage är dum i huvet. Eller näst intill. Eller att det i vart fall är var bostadsrättsföreningen tycker om sina medlemmar…

Att man inte får förvara

[…] sopor och skitiga trasor-trassel […]

är för mig ganska uppenbart, men för andra kanske det inte är det. Det kan ju vara så att man råkat glömma sin soppåse på vägen ut till garaget när man ska till jobbet och inte hann gå med den. Genom att dessutom  använda ordet

[…] skitiga […]

har styrelsen sänkt sig till en nivå som ligger under markplan. Det förvånar mig för övrigt att lappen annars är rättstavad…

På cykellappen använder man också en otrevlig ton. Eftersom lappen sitter på anslagstavlorna kan jag inte korrekt återge vad som står på den, men det går ut på att man bara får ha fungerande cyklar i cykelställen. Alla andra cyklar ska slängas eller ställas in i kallförråd som en del hyr. Inte alla. Och var ska man slänga en cykel som inte fungerar? Ingen information finns om detta. Men det hade ju varit lite överkurs, kanske. Att informera om möjligheter, menar jag…

[…] edra cyklar ska vara funktionsdugliga […]

tror jag det står. Edra… Men hallå! Är det nån från 1800-talet som har skrivit meddelandet, eller? Vad jag vet säger man era och inget annat.

Nej fy för otrevlig ton! På cykellappen hade man säkert fått mig positivare inställd om man hållit en vänlig ton. Men det kanske är för mycket att begära. En neutral ton hade varit acceptabel.

Read Full Post »

Är det konstigt att inte vilja umgås med sitt ex?

Igår var det en intressant artikel i Dagens Nyheter om hur vi förhåller oss efter förhållandet, det vill säga relationerna till våra ex. Folklivsforskaren och författaren Nicolas Jacquemot  menar att det har blivit allt vanligare att vi försöker ha en fungerande relation till den vi tidigare har haft som partner. Om detta skriver han bland annat i sin bok Du och ditt ex.

Han säger bland annat:

[…] Många har ju kvar sitt ex i bekantskapskretsen eller i grannskapet och riskerar att stöta ihop. Det gör att man måste hitta ett sätt att förhålla sig till varandra vare sig man vill eller inte. […]

För det före detta par som har barn tillsammans är det ju självklart att man behöver kunna umgås. Eller ha en bra relation så att inte ”tredje part”, barnet/barnen drabbas. Nicolas Jaqcuemot har genom studier observerat att detta har smittat av sig även på före detta par som inte har barn ihop. Det handlar om nya mönster för vänskap, menar han och drar paralleller till det faktum att vänskap över könen också har blivit allt vanligare.

Partnern är väl den man har – eller borde ha – ett  starkt förhållande med eftersom h*n torde vara den som känner en bäst och närmast. Men är det verkligen då så självklart att man efter en separation fortsätter att vara vänner? Det kan ju vara nånting som en ny partner inte alltid blir så förtjust över.

Det viktigaste torde vara att man efter en separation går vidare och skaffar sig ett nytt liv. Och detta kan ju försvåras om man fortsätter att umgås. Enligt Nicolas Jaqcuemot får man ibland försvara ett fortsatt umgänge och ibland försvara ett avståndstagande.

[…] Men det är minst lika suspekt att inte kunna umgås med sitt ex alls. För att inte tala om hur underligt det framstår om man en lång tid efter separationen fortfarande hatar sitt ex. […]

Att snoka på exets blogg eller Facebooksidor eller ruva på hämnd är nåt Nicolas Jaqcuemot rekommenderar att man slutar upp med.

[…] För sin egen skull bör man försöka komma över de värsta tankarna och hitta ett läge där man inte blir alltför uppretad eller känner hat. […]

Samtidigt är det bra att få ur sig sin ilska. Kan man inte göra det öga mot öga kan man ju alltid mejla eller skriva ett brev, föreslår Nicolas Jaqcuemot. Men kanske räcker det med att skriva utan att posta – det viktigaste är ju att få ur sig sin ilska.

För i de flesta fall är det ju så att vi vid en separation drabbas av starka och ibland irrationella känslor. Och enligt Nicolas Jaqcuemot är nyckeln till ett sunt förhållande till sitt ex att man accepterar detta. Sen behöver man förstås inte agera det…

Personligen tror jag att man nog inte kan vara eller bör bli vän med sitt ex. Men självklart ska man ha en relation som fungerar, där man ändå kan stanna och prata några ord när man möts. Och har man barn är det ju självklart att man måste kunna samarbeta – oavsett sårade känslor och annat. När det gäller mig själv har jag bland annat jobbat – och jobbar fortfarande – på att ha en bra relation med Fästmöns ex. Eller vi jobbar på det tillsammans. Det är viktigt, framför allt eftersom det finns barn inblandade, att vi agerar vuxet. Och hade inte Annas ex varit just hennes ex hade jag säkert haft en djup vänskap med honom! Nu kan vi ju inte riktigt ha det – jag är ju trots allt tillsammans med hans före detta fru.

Ytterligare en person jag har börjat jobba på att kunna möta är ett av mina egna ex. Det var inte jag som tog första steget, så jag ska inte ta åt mig den äran. Bara genom att stanna och växla några förlösande ord ett par gånger har vi kommit en lång bit på väg! Jag tror inte vägen leder till vänskap, men till möjligheten att våga stanna och att kunna kommunicera om det allmänna. Relationen är sen länge avslutad och vems skulden var spelar mindre roll. Vi är helt andra människor idag med de nya erfarenheter vi har fått sen way back when we were an item…

Tyvärr har det visat sig att just den jag avsåg med detta har fortsatt hålla fast vid lögner och för säkerhets skull har skapat några till. Och såna människor vill jag inte ha med att göra. Så i just det här fallet vill jag inte ha nån som helst kontakt.

Men vad tycker du? Vill du umgås med ditt ex? Vad har ni för relation idag?

Read Full Post »