Säsongsstart: Downton Abbey säsong 6

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår kväll var det dags. Det första avsnittet av totalt åtta i den sjätte och allra sista säsongen av Downton Abbey visades på SvT2. Inte var jag ensam som tittade, även om det säkert fanns en del som prioriterade ett av TV4:s alla musikprogram. Inte jag. Jag är ett troget Downton Abbey-fan och tänker på min stackars vän FEM och hennes Pinne som är på andra sidan Atlanten och missar detta! Vojne, vojne! Jaa, det är tur att Play finns.

De lite yngre damerna på Downton, Edith, Cora och Mary. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Vi tittare kastades genast in i en jakt. Och utmärkande för tiden – och lady Mary – vill hon inte rida damsadel utan grensle. Samtidigt blir hon bekymrad när hon utsätts för ett utpressningsförsök efter hotellveckan med mannen hon aldrig gifte sig med. Då vet pappa bäst.

Tiderna förändras och många tvingas sälja sina gods och tillhörigheter (nåt som påminner mig om att jag snarast möjligt borde åka och hämta tillbaka våra släktporträtt från en skojare som lovade att förvara dem åt mamma). Sjukhusets framtid är också osäker. Det sår split mellan framför allt de äldre damerna i familjen. Som upplagt för intriger, med andra ord.

De äldre damerna är oense.

Kort sagt: allt är sig likt på Downton Abbey. Nästan. Men å vad det var ett kärt återseende, fyllt av spänning, intriger och kärlek. Efter den här säsongen blir det inga fler besök på Downton Abbey. Det är nog bra – en ska sluta när en är i topp. Och var sak har sin tid, precis som den här bloggen. Det hade också, tack och lov, det där nördiga eftersnackprogrammet som gick förra säsongen, du vet, det som stavades pinsamt.

Toffelomdömet blir det högsta, naturligtvis.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blåser upp…

Idag och i morgon skulle jag egentligen ha varit ensam på kontoret, men eftersom min handledare ska sluta behövde han inte delta i den tänkta tvådagarsövningen. Jag hade väl lite sett fram emot att få jobba ensam, för även om det fungerar bra är det lite komplicerat när man delar rum. Framför allt när en av oss talar i telefonen – som i skrivande stund. Carl pratar och jag kan absolut inte fokusera på översättningen av mina forskartexter… Annars går det förvånansvärt bra att dela arbetsplats rent fysiskt – vi jobbar på vid var sin del av skrivbordet.

Innan Carl hade dykt upp i morse slog jag en snabb signal till min frissa eftersom jag har en tid där om två veckor. Vi satte tiden ganska sent och nu ville jag kolla om jag kunde komma tidigare. Det gick tyvärr inte, men jag får väl göra som M sa, jobba över.

Eftersom Carl nu är här blir det troligen så att vi åker och tittar på ko-karusell-släppet i morgon – om det nu blir av. Tiden har ändrats två gånger hittills… Hur som helst, det är ingen idé att tvätta lagårdströjan och jeansen från igår förrän efter det nya besöket hos kossorna.

Det har börjat blåsa mer och mer under förmiddagen. I morse regnade det som vanligt. Jag varierade mig och tog ”gamla vägen” i morse. Den gick lite snabbare än ”nya” som jag testade igår – och höll på att bli nipprig på. Ja, inte på vägen alltså utan på bilköerna. Det sägs att Katia är på väg in över Sverige – eller i alla fall efterdyningarna av henne. Hon är inte längre en orkan, bara ett djupt lågtryck med blåsigt väder, en kuling.  Katia är för övrigt inte vilken orkan som helst utan en tropisk cyklon. Den bildades mitt ute i Atlanten och har varit på besök vid den amerikanska ostkusten. Det är liiite läskigt ändå, tycker jag nog. Jag har respekt för vädrets makter. Minns ett par dagar när jag bodde i Brighton vid Engelska kanalen och det stormade. Man fick hålla sig i staket och lyktstolpar när man var ute…

Lunchen blev en god en från ICA – vegetarisk lasagne. Ett riktigt långkok på sju minuter. Smakade ovanligt gott för att vara fryst färdigmat, men jag skulle ha haft grönsaker till.

Helt OK lunch!

                                                                                                                                                                                                                                                      I eftermiddag får jag besök från IT-enheten som ska göra några ”fininställningar” på min dator. Jag har några program som krånglar och lite annat diverse. Efter det blir det fortsatt jobb med översättningarna och så ska jag på ett fotouppdrag.

Medan jag väntade på IT passade jag på att ta en snabb fotorunda utomhus.

Den gamla eken höll ögonen på mig…

                                                                                                                                                                                                                                                   När jag var barn lekte vi mycket med kastanjer. Utanför huset där jag bodde, på andra sidan staketet var det en lekplats – och fullt av kastanjeträd. Man samlade som galningar!

Inuti det fula, taggiga skalet finns en len och vacker brun kastanj.

                                                                                                                                                                                                                                                Från kontorets fönster kan jag, om jag anstränger mig, se ”cigarrer”. Men tack och lov är det rökfria sådana! Här har jag kikat på dem lite närmare med min tejpade mobilkamera.

En rökfri cigarr.

                                                                                                                                                                                                                                     Spiraltrappor har alltid fascinerat mig. Den här leder faktiskt upp till chefens kontor… Eller ner från – beroende på var man befinner sig…

Trappan leder upp eller ner – beroende på var man befinner sig…

Read Full Post »