Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vegetarisk lasagne’

Idag hade jag en lunchdejt med min nyaste jobbarkompis. Det var riktigt, riktigt roligt att träffas och att få höra att det går bra. Det verkar som om en första arbetsveckan har gått bra. Arbetsuppgifterna är varierande – en del uppgifter är förstås roligare än andra, men inte ett enda klagomål! Jag hoppas att det här blir tre riktigt bra månader, för det är den här grabben värd!

Johan äter lunch

Jag fick äran att bjuda min nya jobbarkompis Johan på lunch idag. Och ja, jag har tillstånd att lägga ut bilden, men nej, det är inte öl i glaset utan äppeldricka.


Vi blåste bort till Wallins.
Johan åt revbensspjäll och jag vegetarisk lasagne. Magen blev väldigt förvånad när den fick varm mat till lunch. Jag tog inte så stor portion och lämnade en del kvar på salladstallriken. Ändå ville tarmarna inte riktigt att maten skulle stanna kvar. Jag var lite ”morsig” och talade om för Johan hur viktigt det är att han äter ordentligt till lunch, inte bara mackor. Det lunchkort att köpa på alla restauranger här på området och det blir mycket billiga luncher då. Men för en som inte har nån vidare ersättning blir det förstås tufft, så jag lovade att försöka bjuda på lunch en gång i veckan.

Det blåser kallt och det snöar lite, men jag tog en extra promenad ner till Tele efter lunchen för att hämta några tillbehör till min iPhone. Det var dels en laddaradapter till bilen, dels en blåtand. Ska testa blåtanden ett tag och se om den är bra. I såna fall skrotar jag min bordstelefon. Det är ju liksom lättare att prata i en blåtand än med en platt glasruta mot örat, en ruta som blir rätt läskigt flottig av öronsvett. Ja, jag är äcklig.

blåtand till iPhone

Med den här i örat kanske jag kan skrota borstelefonen helt och bara använda iPhonen på jobbet.


Jag har fortsatt läsa mejl
och jag har inte bara hämtat nya prylar utan även min post. Det har blivit en del publicerat på intranätet. Så nånting vettigt har jag fått gjort idag. Efter lunch fick jag som sagt ganska ont i magen. Ärret gör också lite ont. Tröttheten började smyga sig på under eftermiddagen, men en hel dag ska jag väl klara av att jobba.

En sittning med M har det blivit. Det är roligt att få höra att jag har varit saknad. Nu hoppas jag bara på rejält med kraft och ork så jag kan leva upp till förväntningarna och göra bra ifrån mig. Jag har återsett så många goa människor, S, B, Å, P och I, för att nämna några förutom M. Min första arbetsdag går mot sitt slut. På måndag lär jag vara ännu mer utvilad, får jag hoppas…

Ett mejl från min nästan-bror har ramlat in och det slår mig hur lika vi är – kanske inte till utseendet (vi är sysslingar) – men däremot vad gäller vänskap, att bli utfryst för att man står för sina åsikter och att bli dissad på grund av sjukdom. Man tror inte att det är sant när man hör hur somliga beter sig. Det gör mig ont om min nästan-bror, som jag VET är en synnerligen kompetent forskare och författare! Vi måste ses snart och dilla lite! Inte röja, för det orkar jag inte!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Å jag är så glad och lite stolt över mig själv! Äntligen har jag lyckats toppa med en nyhet på jobbets hemsida! Tror att det är första gången, nästan, trots att jag har haft en den nyheter ute. Det handlar om en trädart som är synnerligen lämpad för framtida energiproduktion. Hugade kan gå in och läsa här! Roligt är det också att få vara med här och puffa för jobbet på min andra institution, allt genom en enkel retweet jag gjorde på Twitter! Snacka om att Twitter ger snabb nyhetsspridning…

En liten fågel har kvittrat. Eller rättare sagt, en STOR Toffla har retweetat…


Lunchen är överspelad
och det blev inte vegetarisk fjärtsoppa och pannkakor idag utan vegetarisk lasagne. Magen protesterar alltför mycket mot fjärtorna och det är varken roligt eller trevlig för mig själv och omgivningen. Häleländet gör ONT och nu lyfter jag snart telefonluren och ringer doktor Jan. Fasen, jag som bara vill vara frisk!

Och dessutom fick jag känning av min berömda/ökända intuition på förmiddagen. En kall hade slog till mig i magen och jag insåg att det här äventyret jag har varit på i arbetslivet sen i februari nog tyvärr är slut. Jag hoppas att jag har fel, men jag tror inte det. Från att ha varit uppe på toppen hamnade det en klump nere i magen. Känslan vill inte riktigt släppa. Tur att jag strax ska iväg på fotouppdrag. Det är bra, så slipper jag tänka för många negativa tankar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag och i morgon skulle jag egentligen ha varit ensam på kontoret, men eftersom min handledare ska sluta behövde han inte delta i den tänkta tvådagarsövningen. Jag hade väl lite sett fram emot att få jobba ensam, för även om det fungerar bra är det lite komplicerat när man delar rum. Framför allt när en av oss talar i telefonen – som i skrivande stund. Carl pratar och jag kan absolut inte fokusera på översättningen av mina forskartexter… Annars går det förvånansvärt bra att dela arbetsplats rent fysiskt – vi jobbar på vid var sin del av skrivbordet.

Innan Carl hade dykt upp i morse slog jag en snabb signal till min frissa eftersom jag har en tid där om två veckor. Vi satte tiden ganska sent och nu ville jag kolla om jag kunde komma tidigare. Det gick tyvärr inte, men jag får väl göra som M sa, jobba över.

Eftersom Carl nu är här blir det troligen så att vi åker och tittar på ko-karusell-släppet i morgon – om det nu blir av. Tiden har ändrats två gånger hittills… Hur som helst, det är ingen idé att tvätta lagårdströjan och jeansen från igår förrän efter det nya besöket hos kossorna.

Det har börjat blåsa mer och mer under förmiddagen. I morse regnade det som vanligt. Jag varierade mig och tog ”gamla vägen” i morse. Den gick lite snabbare än ”nya” som jag testade igår – och höll på att bli nipprig på. Ja, inte på vägen alltså utan på bilköerna. Det sägs att Katia är på väg in över Sverige – eller i alla fall efterdyningarna av henne. Hon är inte längre en orkan, bara ett djupt lågtryck med blåsigt väder, en kuling.  Katia är för övrigt inte vilken orkan som helst utan en tropisk cyklon. Den bildades mitt ute i Atlanten och har varit på besök vid den amerikanska ostkusten. Det är liiite läskigt ändå, tycker jag nog. Jag har respekt för vädrets makter. Minns ett par dagar när jag bodde i Brighton vid Engelska kanalen och det stormade. Man fick hålla sig i staket och lyktstolpar när man var ute…

Lunchen blev en god en från ICA – vegetarisk lasagne. Ett riktigt långkok på sju minuter. Smakade ovanligt gott för att vara fryst färdigmat, men jag skulle ha haft grönsaker till.


Helt OK lunch!

                                                                                                                                                                                                                                                      I eftermiddag får jag besök från IT-enheten som ska göra några ”fininställningar” på min dator. Jag har några program som krånglar och lite annat diverse. Efter det blir det fortsatt jobb med översättningarna och så ska jag på ett fotouppdrag.

Medan jag väntade på IT passade jag på att ta en snabb fotorunda utomhus.


Den gamla eken höll ögonen på mig…

                                                                                                                                                                                                                                                   När jag var barn lekte vi mycket med kastanjer. Utanför huset där jag bodde, på andra sidan staketet var det en lekplats – och fullt av kastanjeträd. Man samlade som galningar!


Inuti det fula, taggiga skalet finns en len och vacker brun kastanj.

                                                                                                                                                                                                                                                Från kontorets fönster kan jag, om jag anstränger mig, se ”cigarrer”. Men tack och lov är det rökfria sådana! Här har jag kikat på dem lite närmare med min tejpade mobilkamera.


En rökfri cigarr.

                                                                                                                                                                                                                                     Spiraltrappor har alltid fascinerat mig. Den här leder faktiskt upp till chefens kontor… Eller ner från – beroende på var man befinner sig…


Trappan leder upp eller ner – beroende på var man befinner sig…

Read Full Post »