Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fan’

Ett inlägg om nya pocketböcker.


 

Tidigare i veckan fick jag mejl om Månpocketnyheter för mars. Fast vadå mars..? Böckerna finns tillgängliga i affärerna från och med idag, den 11 februari. Idag har jag emellertid inte tid att skena efter böcker, för först ska jag jobba och sen ska jag fira en födelsedag (nej, inte min). Och du får inte läsa nåt annat från mig idag än detta inlägg. Här kommer ett urval nya Månpocketar som jag tycker verkar intressanta på ett eller annat sätt:

 

Älskaren från huvudkontoretÄlskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe
Emma har en älskare. Jesper är allt hon drömt om och lite till. Det finns bara ett problem – han är hennes högste chef: en opraktisk, men oemotståndligt kittlande omständighet. Så försvinner han, lika oväntat som han dök upp. Och inte långt efter det hittas en kvinna bestialiskt mördad i hans bostad.
Det här är en psykologisk spänningsroman med många bottnar. Skrämmande, överraskande och berättad med absolut gehör för kärlekens klåda.
Jag gillar verkligen böckerna som Camilla Grebe skriver ihop med syrran Åsa Träff, så den här boken tror jag skulle falla mig på läppen!

 

De försvunnaDe försvunna av Caroline Eriksson
En solig sensommarkväll åker Greta, Alex och dottern Smilla ut till ön. Greta stannar i båten medan de andra två går iland. De kommer inte tillbaka. Greta letar och ropar, men kan inte hitta Alex och Smilla. Det mystiska försvinnandet och det febrila sökande som tar vid leder Greta ner i en avgrund av förvirring och mörker. Ingenting är som det först verkar i denna oförutsägbara spänningsroman.
Caroline Eriksson har jag inte läst nånting av tidigare, men den här låter riktigt spännande.

 

Mr MercedesMr Mercedes av Stephen King
En kall morgon plöjer en ensam förare i en stulen Mercedes rakt genom en människohop. Åtta människor dör, femton skadas. Den nypensionerade kriminalaren Bill Hodges kan inte släppa fallet. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Han inser att ”Mr Mercedes” kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan.
Detta är Stephen Kings första renodlade thriller och sägs vara en hyllning till den hårdkokta noir-genren. Även om jag inte är nån stor fan av noir blir jag nyfiken på denna.

 

Mordgåtan Olof PalmeMordgåtan Olof Palme av Gunar Wall
Palmeutredningen har kallats världens största mordutredning. Det är ett annat sätt att säga att mördaren fortfarande inte är avslöjad trots att det nu gått 25 år och polisen länge haft obegränsade resurser. Vad var det som gick fel redan från första början? Och gör utredarna fortfarande fel? Finns det till och med krafter som inte vill att mordet ska klaras upp? Gunnar Wall skildrar en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån.
Självklart är jag intresserad av denna! Jag minns mordet så väl och vill verkligen att det klaras upp. Till dess får jag nöja mig med att läsa böcker om det.

 

Livet motorcyklar och andra omöjliga projekt

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald
Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.
Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.
Ja, jag måste ju ta med en titel som inte är nån deckare. Katarina Bivald har jag läst tidigare, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, och det var en riktig feelgoodroman. Naturligtvis är jag nyfiken på uppföljaren.


Är det nån av böckerna som DU känner dig extra sugen på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta varför!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Små citroner gulaNyårsafton och hur roar en en mamma? Vi försökte hitta lite underhållning på SvT och fann en film, Små citroner gula (2013), som vi ville se i kväll. Vanligen har vi inte alls samma smak när det gäller litteratur, men boken med samma titel av Kajsa Ingemarsson, har vi båda läst en gång och gillat. Lite skeptiska inför filmen var vi emellertid.

Agnes är en ung tjej som älskar matlagning, helst hemma hos mamma och pappa. Men hon jobbar också på Fina Restaurangen – till dess hon råkar sätta sin chef i brand. Samtidigt blir hon dumpad av sin, i mina ögon, rätt hopplösa pojkvän, värsta Uffe Lundell-fanset. En före detta kollega vill öppna restaurang och ber Agnes gå in som delägare. Agnes får låna mycket pengar av sin mamma. Dessutom bor hon granne med värsta matskribenten. Dessvärre går det mesta åt skogen. När två veckor återstår till konkursen inser Agnes att nåt revolutionerande måste göras.

Det här är en dramakomedi och både mamma och jag tyckte att den var både rolig och sorglig. Men mest var den nog lättsam och roande, precis så som vi önskade.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Citroner

Citroner som jag har fotat och som inte har nåt med filmen att göra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll var det dags. Det första avsnittet av totalt åtta i den sjätte och allra sista säsongen av Downton Abbey visades på SvT2. Inte var jag ensam som tittade, även om det säkert fanns en del som prioriterade ett av TV4:s alla musikprogram. Inte jag. Jag är ett troget Downton Abbey-fan och tänker på min stackars vän FEM och hennes Pinne som är på andra sidan Atlanten och missar detta! Vojne, vojne! Jaa, det är tur att Play finns.

Edith Cora Mary

De lite yngre damerna på Downton, Edith, Cora och Mary. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Vi tittare kastades genast in i en jakt. 
Och utmärkande för tiden – och lady Mary – vill hon inte rida damsadel utan grensle. Samtidigt blir hon bekymrad när hon utsätts för ett utpressningsförsök efter hotellveckan med mannen hon aldrig gifte sig med. Då vet pappa bäst.

Tiderna förändras och många tvingas sälja sina gods och tillhörigheter (nåt som påminner mig om att jag snarast möjligt borde åka och hämta tillbaka våra släktporträtt från en skojare som lovade att förvara dem åt mamma). Sjukhusets framtid är också osäker. Det sår split mellan framför allt de äldre damerna i familjen. Som upplagt för intriger, med andra ord.

Tanterna på Downton Abbey på min TV

De äldre damerna är oense.


Kort sagt: allt är sig likt på Downton Abbey. Nästan
Men å vad det var ett kärt återseende, fyllt av spänning, intriger och kärlek. Efter den här säsongen blir det inga fler besök på Downton Abbey. Det är nog bra – en ska sluta när en är i topp. Och var sak har sin tid, precis som den här bloggen. Det hade också, tack och lov, det där nördiga eftersnackprogrammet som gick förra säsongen, du vet, det som stavades pinsamt.

Toffelomdömet blir det högsta, naturligtvis.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sväriskt inlägg.


 

Fan också

Förlusten sved och tarvade en svordom.

För ett tag sen, i början av mars närmare bestämt, var det svordomskonferens här i Uppsala. Ja det låter helknäppt, men det var till och med ett inslag på riksnyheterna på TV om det, såg jag. Och nu har jag funderat ett tag på vad jag ska skriva om detta eftersom språk är ett av mina stora intressen.

Det var skandinaviska språkforskare som träffades här under två dar för att prata om varför vi svär som vi gör. Föreläsningarna var öppna för vem som helst och handlade om allt från engelska svordomar på svenska till trender inom svärandet.

I svenskan är de flesta svordomar av religiöst ursprung. Ofta handlar de om ett visst hett ställe. Andra språks svordomar präglas ofta av könsord, nåt jag noterade redan 1980 när jag flyttade utomlands…

Varför svär vi då? Vanligen handlar det om att ge utlopp för känslor, främst aggressioner. Men ibland svär vi nog ganska slentrianmässigt. Det brukar heta att ett överflöd av svordomar tyder på dåligt ordförråd. Kanske är det så även om jag själv inte är riktigt övertygad om det.

Jag är uppvuxen i en familj där man inte svor. Jag har nog aldrig hört varken mamma eller pappa svära. Själv svär jag då och då lite för mycket, mest just slentrianmässigt eller när jag blir upprörd. Jag försöker tänka på att minska användningen av svordomar, för så särskilt vackert språk är det inte. De nya svordomarna som blir allt vanligare här i landet, könsord, gillar jag inte heller. Jag kör mest med de traditionella som

fan, jävlar, helvete och skit.

Ibland är ju dessa kraftuttryck befogade, tycker jag. Som när min yngsta bonusdotter blev ilsken för att jag klådde henne i Wordfeud för ett tag sen. 😈 (Hon glömde bort att mitt ordförråd rimligen borde vara liiite större än hennes eftersom jag har levt mer än 30 år än hon har.)

Och nu vill jag förstås veta vilka svordomar DU använder!!! Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Vill du inte skriva ut orden kan du skriva vilken kategori de tillhör (”religiösa uttryck”, ”könsord”, ”kiss- och bajsord”, ”självpåhittade” etc)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en novell.


 

Professor Frans StenbergNä, nån stor fan av noveller är jag icke. Däremot gillar jag ruskiga berättelser, deckare, psykologiska thrillers och sån litteratur som är på gränsen till det övernaturliga, det spöklika. Och så gillar jag Uppsala, där jag bor sen 32 år tillbaka. Jag hade därför höga förväntningar när jag, efter en del leveransproblem, slet upp Mohamed Omars gotiska Uppsalanovell med den långa titeln Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet ur kuvertet.

Genast kastas jag in i en mystisk tillvaro, där tiden tycks glida mellan dåtida gaslyktor och nutida iPhones, med dimman som fond. Inne i Gustavianum hittar vi professor Frans Stenberg och hans assistent Henning. Professorn är av en udda sort – som väl många professorer är? Henning tycker att han är lite lik Clark Kent. Men mest utmärkande för professorn är nog den röda fezen han bär då och då.

Det knackar på dörren och in stiger en kyrkoherde med ett dödsbud. Hon ber professorn granska ”fallet”. För utan tvivel är den döde mördad: hans huvud saknas.

Mohamed Omar, som vanligen skriver lyrik, kan sannerligen konsten att bygga upp en kuslig stämning. Persongalleriet lånar drag av såväl levande som döda Uppsalaprofiler – författaren själv tillhör den förra sorten. Det får mig att fnissa förtjust.

Men sen då? Är det spännande? Ja, det är det. Fast som den vana deckarläsare jag är listar jag förstås ut i förväg vem mördaren är. Jag hade gärna sett en lite längre berättelse, faktiskt, just för att dra ut på såväl stämning som spänning.

Omslaget, signerat Olov Redmalm, är otroligt snyggt och ypperligt passande till den här boken. Språket är vackert och böljande, lite som ett musikstycke. Tyvärr stör jag mig på alltför många korrekturfel. De 22 1/2 sidorna inlaga hade vunnit på att korrekturläsas bättre! En och annan språklig miss hakar jag också upp mig på, samtidigt som jag gillar Mohamed Omars lekfulla uttryck som

[…] den där sjuka, sliskfuktiga dimman! […]

Det var riktigt härligt att läsa den här novellen, utgiven på Aguéli förlag, en mörk novemberkväll. För endast 30 kronor plus porto kan den för övrigt bli din – mer information hittar du här! Kanske en liten julklapp..?

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag skrev om Mohamed Omars lyrikbok Skymning öfver Upsala!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


Efter att ha sett en trailer
blev jag jättenyfiken på mini-serien Ettor & nollor. I kväll visade SvT1 den första av två delar. Blev min nyfikenhet stillad, vill jag se mer eller dissar jag del två?

ettornollor

Måns Herngren är med. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Ett par råkar se en explosion
i ett industriområde. Ganska äcklig sådan, faktiskt, med kroppsdelar som flyger kors och tvärs. Både FBI och Interpol kopplas in. Snart har man fått tag i en person som häver ur sig en rätt sanslös historia.

Ja. Nu är ju jag inget stort fan av bröderna Herngren. Men det faktum att en av bröderna Skarsgård, Gustaf, är med gör det hela mer intressant. Problemet är att det inte räcker. Inget räcker. Den här serien är inte bara fruktansvärt färglös, den är fruktansvärd. Jag slutade titta efter en halvtimme.

Toffelomdömet blir… inte en enda rosa toffla. Inte ens en halv.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett humoristiskt inlägg med några stänk ironi. Och några droppar religiositet, by Jove!


Äh, jag bara skojar!
Nån Bokmässa blev det inte för mig i år heller och fredagsMYYYS är för fjollor.

Jag har ätit middag och som den goda katolik jag skulle ha kunnat vara (ja, jag gifte mig nästan med en irländsk katolik en gång och då hade jag fått konvertera) har jag ätit fisk – såsom goda katoliker gör om fredagarna. Men när man ser bilden nedan kan man tro att jag var på väg att konvertera till nån religion där man dyrkar jasminriset… Det där röda ovanpå riset är för övrigt inte heller fisken utan små plommontomater.

Ris med tomater

Ris med tomater. Laxen ligger mest under riset, en bit är mun, dock. Notera åter min konstnärliga ådra – såväl mat som knäckemacka är Toffliskt dekorerade.


Man ska inte leka med maten,
men håll med om att den blir roligare att äta när man gör ögon och näsa av tomater, mun av lax? Eller ritar ett bejbifejs i kaviar på knäckemackan?

Det där med bokmässan ljög jag lite om. Här i Uppsala har vi en egen liten mässa, inte katolsk, dock. Carina Burman föreslog bland andra mig för en stund sen på Twitter att vi ska bilda en Maria Lang-klubb. Av nån anledning råkar fru Lange ha många fans i den här stan… Oppositionskommunalrådet Szatmari Waldau (nej, hon är INTE släkt med Kristi brud!) är ett annat av fansen. Tål att tänkas på, tål att tänkas på, tål att tänkas på (jag mässar för att komma i bok-mässe-stämning)…

Vad mässar du om då? Vavavavavavavavavava??? (Don’t mess with me, bara…)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen – med alla dess möjligheter.


Det sägs att när Fan blir gammal
blir han religiös. Jag är ju född på stenåldern, så jag börjar bli till åren kommen. Religiös börjar jag däremot inte bli. Min tro har jag haft med mig genom hela livet. Det är emellertid inget jag pådyvlar nån annan. Det är min tro. Min personliga. Jag tror lika mycket idag som igår.

Rubriken till det här inlägget kan få vem som helst att misstänka att jag har gått med i nån mystisk sekt. Det har jag inte! Det var lite det jag ville rådda i inledningen. Men jag vill andas positivism, för idag mår jag riktigt bra! Den här dan har börjat helt fantastiskt! (Tyvärr har jag inte fått jobb eller så, men ändå!)

För första gången den här säsongen noterade jag minusgrader på termometern. Jag har sovit med öppet fönster i natt och det är minst sagt kyligt i sovrummet – såsom jag vill ha det. Mina stackars krukväxter vill emellertid inte ha det riktigt så svalt. Därför måste jag hitta nån sorts kompromiss.

Termometer med minusgrader

Kylig morgon! Säsongens första minusgrader här.


Himlen är emellertid klarblå
och därför tänker jag ge mig ut så snart jag är redo för att ta lite bilder. Bättre ljus än idag kan man inte få! Jag har ingen aning om vart mina fötter ska bära mig, men nånstans blir det. Högerfoten gör fortfarande ont, men jag kollade upp den tänkbara skadan på nätet. Det är verkligen och troligen ett uttänjt ledband och det bör bli bättre inom två, tre veckor. Nu har det gått en och en halv.

I morse hittade jag två riktigt intressanta och spännande jobb att söka! Det ena kan till och med tänkas vara här i Uppsala. Jag ansträngde mig verkligen med mina ansökningar och har tagit till mig det Twitter-Asa och Anna W föreslog. Ha! Det är inte alla människor som har två personliga coacher! Det är heller inte alla människor som är fräcka nog att be två nya vänner om hjälp med detta… 😳

En blomma till håret

Tack, Twitter-Asa och Anna W!


Min dag idag
har faktiskt inte så många punkter. Dagens jobb är sökta. Det finns en maskin torr tvätt att lägga i lådor eller strykhög. Promenaden planeras för fullt. Jag har lagt in alla mina räkningar för betalning och försöker ha is i magen att det kommer in fler kronor än de 4 950 som a-kassan har skickat idag. Det saknas 3 800 kronor. Om jag avstår tusenlappen till mat som går direkt till ICA-kortet saknas det bara 2 800. Det borde gå att skrapa ihop! Reparationsfondspengar, var är ni? Inkomstförsäkringen, snälla kom!

Innan jag ger mig ut på promenad ska jag ta en kort flukt i bladen. Jag läser rubriker och ser att Björn Borg stänger butiker i Holland, att Stockholmsbörsen går uppåt och att man kan chatta om skilsmässor idag klockan 16 hos DN. Vidare noterar jag att fästingbett kan ge köttallergi och att Christy Walton är världens rikaste – kanske elakaste också? – person. (Jag har ingen aning om vem Christy Walton är.) Värst i Stockholm tycks vara att 10 500 personer i Vasastan är utan internet. Jämför det med hur många människor i Afrika som är utan el och vatten… Bara jämför lite… Och bråket mellan Hanne Kjöller och Janne Josefsson fortsätter. How about some communication, folks???

Vidare noterar jag att Uppsala är väl representerat på Bokmässan. Till och med min Nästanbror nämns i lokalblaskans artikel *ritar ett stort kryss i innertaket*. Ordkriget om vården på UCC fortsätter och man undrar hur många liv miljöpartisterna sätter på spel med dessa sandlådefasoner… Får mig att definitivt aldrig rösta på det partiet. Hur kan man vilja sätta käppar i hjulen för behandling av svårt cancersjuka? Det övergår mitt förstånd. I stället för vård läggs det hellre pengar 220 miljoner på ett parkeringshus. Maj gadd…

Jag vet inte om den här dagen är så fantastisk, egentligen… Men jag tänker göra det bästa jag kan för att min dag ska fortsätta vara det i alla fall.

Vad händer hos dig idag??? 


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg som får avsluta den här söndagen.


Nu är jag ensam igen.
Eller ensam och ensam… Det är jag och de små gröngölingarna som har poppat upp i köket på min superfina paprikaplanta. Just nu är de gröngölingar. De ska bli röda, det blev de i somras. Och de blev inte bara ätbara, de var goda också. Kan du se hur många som är på gång?

Paprika

Min paprika bär frukt. Kan du se hur många som är på gång?


Det har varit roligt med sällskap
av främst Elias i helgen – Fästmön har ju jobbat mest hela tiden. Jag känner mig behövd. Jag har lagat mat (!) och jag har nattvaktat tills sömnen velat infinna sig hos orolig gosse. Jag har inte tjatat… så mycket – tror jag… Men ibland har sällskapet haft väldigt bråttom tillbaka till favorittingesten just nu – datorn…

Middagsbord

Och vart tog min bordskavaljer vägen?


I kväll slog jag mig ner
i favoritfåtöljen för att läsa om en familj som alltid har fascinerat mig – i den svindyra pocketboken jag köpte från Historiska media. TV:n åkte på för jag ville lyssna till lite nyheter och annat. Men så plötsligt fann jag mig själv glo på… Svenska Hollywoodfruar på TV3! Maj gadd så spännande det var! Min käft var som en fågelholk och ögonen stod ut som råttpi… Nåja… Det höll ju på att bli en fistfight mellan två av fruarna. Två vuxna blondiner som vid et föregående möte kommit på kant med varandra. Jisses… Det var så spännande att jag blev tvungen att ha en sms-dialog med en kompis som jag vet är ett fan av fru Maria.

Men sen skärpte jag till mig – man kan ju inte flamsa hur som helst när man vikarierar som morsa. Vid halv nio-tiden började vi packa ihop Elias saker. Då hade hans mobil slagit av. Han fick igång den själv, men en pin-kod krävdes. Tyvärr inget som jag hade, så jag ringde hans fader – just som denne såg slutet på en film. På bio. Ibland är jag pinsam och korkad, jag visste ju att Jerry och Fritzlan skulle gå till The Flics i kväll! Hur som helst, pin-koden var ju inte i Jerrys huvud utan levererades senare.

Elias och jag åkte för att hämta mamma/Anna. Det blev ett stopp på ICA Heidan för att inhandla frukostvaror – i morgon bitti äter de ju sin frulle i Himlen, medan jag äter min ensam med gröngölingarna här i New Village. Det var väldigt mycket folk som gick in och ut i affären. Vilken tur att den har öppet ända till klockan 22! Och så såg vi två söta små hundar som väntade utanför på nån. Men de glodde också tillbaka på oss så jag vågade inte fota dem.

Väntan i bilen söndag kväll

Det blev en del väntan i bilen.


Nu sitter jag och väntar igen
på att kvällens Miss Marple-film har blivit inspelad på DVD-hårddisken så att jag kan titta på den. Det ska bli väldigt skönt att slippa reklamfilmerna! Jag håller för övrigt på att samla underlag för ytterligare ett inlägg om reklamfilmer. Det finns ju massor att skriva om dessa!..

Men i morgon börjar jag den nya veckan med att skriva tre jobbansökningar, städa och tvätta. Det är sånt som måndagar är bra för. Men än så länge är det söndag. Ett tag till.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag var tidigt på jobbet idag. Trafiken flöt på bra och då går det ganska fort att köra. Mår verkligen inget vidare. Visst är det besvärligt med ond hals och hosta, men illamåendet är värst. Uppenbarligen har jag lätt att kräkas och det har väl med bråcket på matstrupen att göra. Det underlättar liksom inte i det här läget.

Mår lite illa…


Men jag pallrade mig iväg idag.
Kanske har jag lite feber, men jag tror inte det. Känner mig bara allmänt risig. Ska ringa Sjukstugan om en stund och kolla av ett par saker.

Igår eftermiddag jobbade jag ju vidare med de fall som användes på institutionsdagen i förra veckan. Nu har jag gjort en sammanställning och jag har kommenterat alla fall och skickat ut. Det ska bli spännande att få svar! Ett par har redan hört av sig, trots att jag gjorde detta ganska sent igår. Då tycker man att det är angeläget och det gör mig glad!

I övrigt ska jag jaga en journalist nu på morgonen, en journalist som tydligen hittat mitt pressmeddelande men inte noterat kontaktuppgifterna till berörda forskare som fanns längst ner. Men det är OK, då kan jag lobba lite. Vidare har jag konsultat professor H, mannen jag borde ha haft som mattelärare när jag var barn, i ett annat nyhetsärende. Jag hoppas att det ordnar sig även om jag blir borta av och till nu framöver.

På förmiddagen ska jag hämta min tjänstemobil och få lite instruktioner kring  den. Gissar att jag sen lär leka med den, testa kameran, lägga in kalenderuppgifter, kontakter i adressboken etc. Det ska bli spännande att se hur vi kommer överens, Ajfånen och Tofflanfånen… Men min gamla privata mobil står nu mer eller mindre vid ättestupans kant, så…

I eftermiddag ska jag till Nål- Janne. Jag gissar att det är därför hälen känns så OK just nu. Det är som om den kroppsdelen vet om att den ska få nålar i sig och då skärper den till sig. Men visst är det en liten värld när prefekten på institution 2 bor granne med Nål-Janne och är landsman med Nål-Jannes företagspartner!.

Fästmön får hem sina små gullungar i morgon, så vi ska handla lite smått till dem på Tokerian. Och så blir det kanelbullar, förstås, för idag är det ju Kanelbullens dag!

Jag älskar kanelbullar och firar gärna Kanelbullens dag! Hoppas bara att illamåendet har gått över till dess. 


Så från i morgon
blir jag ensam hemma. Jag har valt det själv och det beror ju på att jag inte mår bra. Det är ändå gott att veta att min kära finns där och bryr sig om mig och älskar mig ändå, mitt i all skröplighet. Jag är lyckligt lottad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »