Den umbärliga

Ett inlägg om en bok.

---

 

På Alfa antikvariat i Stockholm kan en göra många fynd. Stället är hur stort som helst. När man kommer in i affären bara fortsätter den, liksom. Om nån vecka eller två ska jag dit igen och kolla läget. Den 8 augusti var jag där och fyndade Sigrid Combüchens bok Den umbärliga. Boken är inbunden och i fint skick, så priset var därför ganska högt jämförelsevis, 120 kronor. Naturligtvis är det billigt ändå!

Jag trodde att boken var skönlitterär, men se det var den inte! Därmed inte sagt att den inte var läsvärd ändå. Huvudperson är Ida Bäckmann, en kvinna i svensk tidig 1900-talslitteratur som jag inte blir riktigt klok på. Hon är kanske mest känd för att ha erbjudit Gustaf Fröding sin kärlek. När han möjligen var mottaglig för den satte hans familj och läkare stopp för den genom att belägga Ida Bäckmann med besöksförbud. Efter att Fröding hade dött 1911 träffade Ida Bäckmann Selma Lagerlöf. Denna uppmuntrade Ida Bäckmann att skriva en bok om sig och Fröding. Fast när boken blev en skandal och flopp var Selma Lagerlöf inte där för att försvara Ida Bäckmann.

Nån författarkarriär blev det inte för Ida Bäckmann. Däremot reste hon till spännande länder och skrev journalistiska reportage. Hon köpte så småningom ett litet lantbruk som hon drev tillsammans med en annan kvinna.

Sigrid Combüchens bok är ett försök att putsa upp Ida Bäckmanns rätt skamfilade rykte. Nog får i alla fall jag till viss del en ny bild av henne, men jag har ändå svårt att få kläm på Ida Bäckmann. Tyvärr hjälper den här boken inte mig fullt ut. Det var emellertid intressant att läsa om mina båda värmländska favoritförfattare och deras roll i Ida Bäckmanns liv. Boken gav mig åtminstone en delvis annan bild av dem i alla fall. Roligt var det också att se referenser till litteraturhistoriker som till exempel min gamle docent Germund Michanek. Han skrev om Gustaf Fröding och jag skrev om Gustaf Fröding i min C-uppsats – Germund Michanek var min handledare.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 16 oktober 2013

Ett inlägg om what’s up, babe!

Uppryckning! Ut i omvärlden och spana, Toffla! Hör så jag peppar mig! För det händer saker utanför min glasbur, helt klart.

 

 

Har nån formgett skydd mot att vara i hetluften, tro?

Prins Carl Philip – formgivare eller inte? Nja, ett gnistskydd från 2010 har lyfts fram i hetluften (!) Det var i själva verket Eric Ericsson, prinsens handledare, som ritade gnistskyddet. Och enligt egen utsago ville EE inte stå med (?) som formgivare. Han är så skygg. Men nu, när allt har avslöjats, träder han fram. Skygg eller modig, Tofflan kan inte låta bli att kommentera: Eh?.. Hovet försvarar dock sin prins.

Churchill stod för den mest dräpande kommentaren. The Independent har ställt samman en lista över de tio mest dräpande kommentarerna i historien. And the winner is Winston Churchill med denna:

Jag må vara full, men i morgon kommer jag att vara nykter och du kommer fortfarande att vara ful.

Hur dräpande som helst, ju.

 

Ärkebiskop Antje. (Bilden är lånad från Svenska kyrkans webbplats. Foto: Magnus Aronson)

Svenska kyrkan får sin första kvinnliga ärkebiskop. Dags för varannan damernas även i kyrkan? Nåja, Antje Jackelén har valts till den första kvinnliga ärkebiskopen i Svenska kyrkan. Och det var väl på tiden. Vi har haft kvinnliga präster i 50 år. Bara. Antje Jackelén avlöser nuvarande ärkebispen när han går i pension i mitten av juni.

Uppsalas första choklad- och kaffefestival. Det är inte bara dags för vår första kvinnliga ärkebiskop. I helgen går Uppsalas första choklad- och kaffefestival av stapeln. Festivalen arrangeras av Kulturhjältarna och frossar på det goda gör man i Svandammshallarna och på Flustret. Det blir utställningar, kaffeceremonier, föredrag och provningar – förstås! Här har du fullt program samt möjlighet att köpa biljetter.

Livet är kort. Choklad och kaffe tillhör dess guldkanter.

Read Full Post »

Medan jag väntar…

Medan jag väntar på (valfritt alternativ)

1. att tvättmaskinen ska bli klar
2. att kaffet ska bli färdigt
3. bättre tider

tar jag en runda i omvärlden. Du som har lust – häng med! Du som inte har lust, stanna kvar.

• När Försäkringskassan räknar behöver Marcus ingen hjälp. Marcus har Downs syndrom och autism. Han har svårt att göra sig förstådd, han ser illa, hör illa, går illa. Såväl läkare och arbetsterapeut som hans mamma anser att han behöver rejält med assistans. Men inte Försäkringskassan. De sänker hans 126 timmar till tio timmar. I veckan. Fy fan, säger jag! Ta rätt på lurendrejarna i stället för att gå på såna som Marcus! Skämmes!!!
• Kolla här om du har en dålig chef! Pr… Aftonbladet tycker att du ska kolla in Dagens industri för att se om du har en dålig chef eller inte. Men… det vet man väl ändå..? De flesta kan nog vara chefer, men få kan vara ledare.
• Kvinna hade svin i lägenheten. DET, min käre Watson, är vi många kvinnor som har haft!!! Och män också!  (Artikeln handlar om riktigt vidrigt djurplågeri och det är inte min mening att driva med det.)
• Stora problem att köpa sms-biljetter. SL:s system har klappat ihop, enligt Dagens Nyheter. Nu kräver politiker att systemet görs om. Men… eh… vem beslutade om systemet..? Vem gjorde det omöjligt att köpa biljett via sms utan att ha en elektronisk plånbok? Vavavavava? Var inte det politiker, så säg???
• Hon får skapa ett hjärta av is. Randi Eriksson var den som vann lokalblaskans läsartävling med sin idé om ett hjärta av is. Priset blir att hon får skapa just ett sånt hjärta tillsammans med en handledare i den så kallade Isfestivalen. Mitt på Stora torget, den 9 februari. Häftigt!
• Boende attackerade fortkörare. Det går vilt till på vischan. I en ännu mindre håla än Metropolen Byhålan tröttnade en villaägare på alla som körde för fort på gatan och kastade en hammare på en förbipasserande bil. Nog för att man blir arg på idioter vid ratten, men slänga hammare på dem får man väl ändå inte göra?!
• Melodifestivalen 2013. Deltävling 1. Nej, jag tänker inte skriva om spektaklet i år. Det har fått så mycket negativ uppmärksamhet långt innan det körde igång, så jag har ingen lust att titta ens. Därför hänvisar jag till en som alltid är kunnig på området och som skriver intressant och initierat. Det får vara mitt bidrag i år.

 

Livet är kort.

Read Full Post »

OK:ade vävnader firades med fler trosor

Det var en rätt seg dag idag. Gråtrist. Jag kände mig rastlös – och det är ett tecken på att jag börjar bli riktigt frisk!

Messade lite med min nya jobbarkompis idag på förmiddagen och fick veta att allt har gått bra hittills – trots att jag inte var på plats. He he, närå, man kan inte vara handledare åt en familjemedlem. Men man kan vara lite

morsig.

Jag passade också på att ta lite nödvändiga kontakter angående mitt presskort. Det gick ju ut i mitten av oktober förra året, men eftersom det inte har funnits nån som har kunnat administrera produktionen av nya kort här i Uppsala har jag struntat i det. Vem i Uppsala har tid att åka till Stockholm en vardag under kontorstid när man jobbar vardagar och kontorstid? Och inte bara en gång, förresten, utan två: första gången för att lämna in foto och fylla i blankett, andra gången för att hämta ut kortet. Nej, jag är mycket nöjd! I morgon ska jag åka till Fuji på Stormarknaden och ta foton. På torsdag förmiddag ska jag åka in till stan och träffa journalisten som administrerar presskorten.

Nästa grej jag försökte fixa var att utnyttja mitt presentkort på Tastelines Matkasse, en avskedspresent jag fick av avdelningen vid mitt förra jobb. Det går nämligen ut den 24 januari.  Men jag blev rätt förbannad. Det står att kortet ska gälla mat och recept som levereras direkt hem till mig samt

[…] I kassen finns mat för 5 middagar för 4 personer. […]

Bara det att när jag hade fyllt i min presentkortskod skulle jag ÄNDÅ få betala 300 kronor själv… Vadå presentkort på fem middagar för fyra personer? Presentkort är för mig nånting som täcker hela kostnaden, inte delar av den. Jag mejlade en fråga till Tasteline om detta, men trots att det var i förmiddags har jag fortfarande inte fått svar. Och nu är klockan snart halv åtta på kvällen. Dåligt, Tasteline!!!

Nej, jag får nog åka till affären och handla mina matvaror själv.

Var och hämtade Fästmön vid 14-tiden. Vi stannade till vid ICA Heidan för att inhandla NYTTIG middagsmat. Det blev var sin bunke sallad och lite vitlöksbröd.

Hemma tog vi en fika innan vi stolpade över till Arge Kaj, som ju har 30 procent på allt (utom skinnkläder) just nu. Jag köpte trosor där i lördags och eftersom det var ett riktigt bra köp ville jag köpa flera. Dessutom inhandlade jag en sen julklapp till min mamma.

Jag tyckte att jag kunde unna mig lite nytt med tanke på det glada beskedet jag fick per brev idag från Sjukstugan i Backen: vävnadsproverna visade bara godartade saker!!! 

”…godartade…”

Det är skönt att ha blivit av med alla de där ”knutorna” och dessutom att ingen av dem var maligna! Att jag sen på kuppen blev av med ett annat organ gör mig inte ett smack. Mamma hade ringt när vi var ute. Det var roligt att kunna leverera lite goda nyheter när jag ringde upp henne!  Och på fredag ska jag börja jobba!!!

Nu blir det lite softande i vardagsrummet med min kära, troligen nån film jag har spelat in på DVD-hårddisken och kanske lite TV. CSI NY har säsongsstart i kväll klockan 21 på Kanal 5, till exempel…

Livet är kort. Jag är glad idag!

Read Full Post »

Mitt 2011 i backspegeln

Årets sista dag. Som många bloggare och andra skribenter tittar jag förstås i min backspegel på det gångna året…

I backspegeln…

• Januari. Jag var både glad och ledsen. Glad för att antalet bloggläsare passerade 200 000 i slutet av månaden. Och mer glad för att Rippe började berätta sin story för mig. Ledsen på grund av alla nej på sökta tjänster som tycktes trilla in en masse.
• Februari. Det var vinter förra vintern, på riktigt! Slaktar-Pojken fyllde 20 år! Det var 25 år sen Olof Palme mördades och vi som var lite vuxna då glömmer nog aldrig den dan – oavsett politisk hemvist! Jag fick en massa gratisprover från Korres som jag testade och njöt av! Härligt! Och så träffade jag Hortellskan och fick låna ett jättepussel!
• Mars. Det konstaterades att svinvaccinet gav narkolepsi och jag var skitarg för att landstingen bara uppmande till masshysteri massvaccinering utan att informera om eventuella biverkningar och risker. Jag körde en massa bildgåtor på bloggen och fick på så vis flera nya bekantskaper!
• April. Den Mest Älskade Fästmön och jag har våra födelsedagar den här månaden. Flabborna, det vill säga vi två, var på stan en lördag bara så där (Anna hade semester) och vi var så otroligt lyckliga just den där dan! I början på månaden fick vi veta vilka personer som hamnar på våra nya sedlar i Sverige. En hög Röda Kors-chef döms för att ha tagit från de fattiga för att ge till de rika… i sin egen familj.
• Maj. Elias lärde sig cykla! Jag fick en talgoxefamilj som hyrde in sig på min balkong. Vi förberedde inför Storasysters student, men hann ändå flabba åt herr Deskmedul på Tokerian… Och jag blev en bokbytarkuf…
• Juni. Linn tog studenten och jag blev bloggprisad av Maria Engelwinge.
• Juli. Mamma fyllde år och det gjorde även Elias. Jag hämtade hit mamma och hon var här några veckor på sommaren. Jag lyckades fixa nånting att göra till hösten.
• Augusti. Anna och jag fick några dars semester i samband med Pride. Vi träffade fru Hatt med man samt Nillan med sin Anna och Nillan marinerade oss. I samma veva blev vi AIK:are och jag fick troligen ett gallstensanfall på lördagskvällen efter paraden. Min extramamma Gunilla Lindberg gick bort. Anna och jag hade vår första bio-dejt och såg Kyss mig.
• September. Jag fick äntligen nåt vettigt att göra om dagarna! Gunilla begravdes min första arbetsdag och jag var modig nog att delta på begravningen i sällskap med mig själv, medan före detta kollegor och före detta vänner gick i samlad trupp. Ja, det gjorde jävligt ont att vara utanför!
• Oktober. Frida fyllde 17 år. Jag köpte två par jeans – det var inte igår jag köpte kläder, liksom… Anledningen var att jag vann 2 000 kronor på Lotto tillsammans med mamma. Min handledare slutade i mitten på månaden och jag blev lovad ett vikariat. Äntligen skulle jag få en inkomst – fast det kom ju ingen lön förrän i november.
• November. Jag fick ett tvåmånader långt vikariat på världens bästa arbetsplats. Men Tjänsten får jag inte. Vikariatet förlängs dock till och med januari 2012. Jag gick på middag hos Magnus och Eva-Lena.
• December. Linn fyllde 19 år. Mamma kom hit en vecka före jul och stannar till den 9 januari. Strax före nyår hade vi en liten mini-släktträff. Jag fick en jättejulkorg av några kollegor på grannfakulteten före jul.

Jag har säkert glömt maaassor av viktiga händelser, men detta var några smakprov. Hur har ditt 2011 varit???

Read Full Post »

Nedräkning och oro

Carl, min handledare, räknar ner sina arbetsdagar. På fredag är hans sista arbetsdag. Vem som ska handleda mig under de kommande två veckorna är oklart, men jag har jobb att utföra som jag känner att jag klarar av.

Själv räknar jag också ner dagarna. Nu har jag varit här i nästan sex veckor. Om tre veckor är det slut. Vad händer då? Utslängd i tomma intet igen..? Jorå, jag har sökt Tjänsten, men ansökningstiden går ut i slutet av nästa vecka. Därefter ska ansvariga gå igenom ansökningarna och bestämma sig vilka som ska kallas till intervju. Jag har förstått att det är många som har ringt och frågat om Tjänsten. Samtidigt var en annan, liknande tjänst utlyst och de flesta tycks ha sökt båda. Jag har bara sökt en.

Men jag är luttrad. Jag gissar att jag inte har nån tur den här gången heller. Och då är det bara att bita i det sura äpplet och ringa mupparna på a-kassan igen och be dem skicka a-kassekort. Jag har dessutom fått brev från dem där de skriver nåt tillkrånglat som jag har försökt tolka till ungefär detta:

Efter den 23 november måste du [det vill säga jag] förnya din [min] ansökan om a-kassa. Vidare måste du [ jag] skicka in ett nytt arbetsgivarintyg om du [jag] har jobbat under hösten. [Jag har jobbat två (2) timmar…]

Men jag är inte säker. Min a-kassa har en förmåga att uttrycka sig hur luddigt som helst. Och otrevligt. Den som ansöker om a-kassa tänker nämligen lura till sig pengar från dem. Så tror jag att de tänker.

För övrigt har mina a-kassedagar tickat på, så jag tror att jag möjligen klarar mig året ut. Men sen… Hur ska jag klara min försörjning sen? Jag är mycket orolig. Mycket.

Read Full Post »

Det började med mögligt bröd och slutar med färskt

Dagen idag började tidigt – jag vaknade innan klockradion dansade loss med hårdrock. Och tur var väl det, för annars hade väl grannarna knackat om jag gjorde om samma nummer som i måndags morse… 😳

Tillredde min frukost vid bänken i köket – och tyckte att det såg ut som om brödet hade lite väl stora fibrer. Det var dessutom grönt. Hmm… Mögel, så klart. Men det var det enda bröd jag hade för tillfället, så jag skar bort kanterna och låtsades som om det regnade var färskt. Det smakade helt OK! Eget penicillin, liksom. Billigt och bra – snacka om egenvård, landstinget! Långnäsa! Så slipper ni mig och jag er, menar jag…

Carl dök upp senare idag och jag blev lite orolig, en stund. Kan man vara hönsmamma till sin handledare? Uppenbarligen. Men Calle hade varit hos tandläkaren och blivit kvar lite längre än tänkt för en behandling, så han levde och mådde bra.

Förmiddagen och tiden efter lunch ägnade jag åt att pilla med nyhetsbrevet. Nu väntar vi bara på en ledartext och så ska vi hämta ner en högupplöst bild. Det har varit kul att greja i InDesign och roligt att notera att jag faktiskt kan en hel del… Fortfarande…

Till dagens lunch hade jag den snälla Rippe till bords. Rippe var så snäll och försåg mig med en presentpåse – en riktig ambassadör för sin verksamhet. Påsens innehåll tittade jag inte på förrän nu i kväll och där fanns allt från karameller till nyttoprylar som dessa reflexer!

Munnarna funkade! Den här bilden tog jag i mörker och kamerans blixt lyser på dem.

                                                                                                                                                             Tack snälla Rippe för ”godispåsen” och för lunchen du bjöd på! Jag äter gärna där igen – eller nån annanstans med dig – men då blir det jag som står för notan!

Fick lägga nyhetsbrevet åt sida så småningom och i stället jobbat med en Powerpointpresentation till fru Chef. Jag har aldrig jobbat i Powerpoint, men gjort bildspel privat. Det är ett kul program för det! Och det gick riktigt bra. Nu fick jag ägna lite väl mycket tid åt att fixa till en bild som var felaktig, så jag hann knappt klart till hälften. Men det är en dag i morgon också…

Jag jobbade över lite och hann precis i tid till min dejt med M, min duktiga frissa. Det var så skönt att komma dit och vara sunt trött – och glad. Har inte hänt så ofta de senaste åren, kan jag meddela…

Fästmön messade söta små rader ur diverse dängor och jag försökte hålla samma takt, men insåg att hon är bäst! På alla sätt! Jag älskar henne så!!!

Hann precis innanför dörren så ringde mobilen. Det var min snälla mamma som meddelade att hon hasat till banken idag och satt in en stor peng till mig… Jag skäms för att läget är som det är, men hoppas att jag en dag kan ge tillbaka. Tack vare mammas peng kan jag nu betala alla mina räkningar, köpa mat och kanske ett par jeans. Jag upptäckte nämligen sist jag tvättade jeans att två par av mina Levis 501:or var så slitna att jag absolut inte kan ha dem till ”jobbet” – tyget var slitet så det hade gått hål… Min favoritmodell… Snyft!

Nu har jag tagit rätt på gårdagkvällens tvätt och sorterat in den på rätta ställen. Funderar på att ta ett par mackor och ett glas mjölk till middag. Ett par mackor på färskt bröd…

Read Full Post »

Vecka 38: Brysselkex och Brysselkål

Dags för veckans höjning (Brysselkex) respektive sänkning (Brysselkål). Kakor är godare än grönsaker! Så här blev det:

Brysselkex

• Carl (för han är en bra handledare även om han börjar längta till nya jobbet nu)
• Tiden (den går så snabbt för jag har inte tråkigt längre!)
• Allt spännande som händer just nu
• Alla som är med mig även i medgång (för det verkar ibland lite som att folk föredrar när det går dåligt…)
• Fästmön (som stretar på och som finns kvar, trots att vår vardagstid har krympt)

Brysselkål

• Dyrare med sms-biljett på Uppsalabuss (och en jädra massa folk får gratis resor utom  vissa…)
• Tiden (den räcker inte till för allt jag plötsligt har energi till att göra!)
• Stormarknaden (vad är det, 85(?) affärer och en enda säljer gummistövlar – till hutlösa priser)
• Gråväder varje dag (hösten som brukar vara så färgrik och fin!)
• Skrikande barn (jag orkar verkligen inte med…)

Read Full Post »

Vågar du komma ut på jobbet?

Hur är det, egentligen? Har du berättat på ditt jobb att du är hetero, homo, bisexuell, trans eller queer? Skämt åsido, det finns många som skulle uppskatta att man inte drar bögskämt vid fikabordet. Det tror i alla fall Tobias Tengström i Unionens HBT-nätverk som jobbar med attityder.

Coachen Petra Elisson framhåller chefens roll. Hon anser att chefer inte alltid förstår vilken påverkan de faktiskt har genom att föregå med gott exempel. Hur dårå? Ja, till exempel markera mot dåliga beteenden som bögskämt, men också att inte utgå från att en anställds partner är av ett visst kön. Petra Elisson har till och med skrivit en bok om detta, Regnbågschefen.

Mina nya, fina sockar kanske blir ett redskap när det är dags att komma ut på jobbet???

                                                                                                                                                             RFSL jobbar med att HBT-certifiera arbetsplatser. Här i vårt län är Folktandvården en föregångare. Som också har fått mycket kritik för det, förstås. Men faktiskt också utmärkelser! Och nu är en familjecentral i Skogås på väg att bli certifierad.

Det är en balansgång, det där med att komma ut på jobbet. Jag har själv i skrivande stund inte gjort det mer än till min handledare. På nåt sätt har jag inte känt att det är läge för nån sån utannonsering. Det får vänta tills jag känner mig mer personlig och bekväm. Jag är nämligen vis av vissa erfarenheter… Och jag är på jobbet främst för att jobba, inte för att vara privat.

Men jag tycker att alla belackare av vår Folktandvårds certifiering bör sluta upp med det. Att få HBT-certifiering behöver ju inte nödvändigtvis handla enbart om patienter utan kanske också en del om de anställda själva… Tänk på det innan ni hånar en verksamhet som föregår med gott exempel! Heja Folktandvården!

Och durå, som tillhör gruppen HBTQ-personer – har du kommit ut på jobbet???

Read Full Post »

Det blåser upp…

Idag och i morgon skulle jag egentligen ha varit ensam på kontoret, men eftersom min handledare ska sluta behövde han inte delta i den tänkta tvådagarsövningen. Jag hade väl lite sett fram emot att få jobba ensam, för även om det fungerar bra är det lite komplicerat när man delar rum. Framför allt när en av oss talar i telefonen – som i skrivande stund. Carl pratar och jag kan absolut inte fokusera på översättningen av mina forskartexter… Annars går det förvånansvärt bra att dela arbetsplats rent fysiskt – vi jobbar på vid var sin del av skrivbordet.

Innan Carl hade dykt upp i morse slog jag en snabb signal till min frissa eftersom jag har en tid där om två veckor. Vi satte tiden ganska sent och nu ville jag kolla om jag kunde komma tidigare. Det gick tyvärr inte, men jag får väl göra som M sa, jobba över.

Eftersom Carl nu är här blir det troligen så att vi åker och tittar på ko-karusell-släppet i morgon – om det nu blir av. Tiden har ändrats två gånger hittills… Hur som helst, det är ingen idé att tvätta lagårdströjan och jeansen från igår förrän efter det nya besöket hos kossorna.

Det har börjat blåsa mer och mer under förmiddagen. I morse regnade det som vanligt. Jag varierade mig och tog ”gamla vägen” i morse. Den gick lite snabbare än ”nya” som jag testade igår – och höll på att bli nipprig på. Ja, inte på vägen alltså utan på bilköerna. Det sägs att Katia är på väg in över Sverige – eller i alla fall efterdyningarna av henne. Hon är inte längre en orkan, bara ett djupt lågtryck med blåsigt väder, en kuling.  Katia är för övrigt inte vilken orkan som helst utan en tropisk cyklon. Den bildades mitt ute i Atlanten och har varit på besök vid den amerikanska ostkusten. Det är liiite läskigt ändå, tycker jag nog. Jag har respekt för vädrets makter. Minns ett par dagar när jag bodde i Brighton vid Engelska kanalen och det stormade. Man fick hålla sig i staket och lyktstolpar när man var ute…

Lunchen blev en god en från ICA – vegetarisk lasagne. Ett riktigt långkok på sju minuter. Smakade ovanligt gott för att vara fryst färdigmat, men jag skulle ha haft grönsaker till.

Helt OK lunch!

                                                                                                                                                                                                                                                      I eftermiddag får jag besök från IT-enheten som ska göra några ”fininställningar” på min dator. Jag har några program som krånglar och lite annat diverse. Efter det blir det fortsatt jobb med översättningarna och så ska jag på ett fotouppdrag.

Medan jag väntade på IT passade jag på att ta en snabb fotorunda utomhus.

Den gamla eken höll ögonen på mig…

                                                                                                                                                                                                                                                   När jag var barn lekte vi mycket med kastanjer. Utanför huset där jag bodde, på andra sidan staketet var det en lekplats – och fullt av kastanjeträd. Man samlade som galningar!

Inuti det fula, taggiga skalet finns en len och vacker brun kastanj.

                                                                                                                                                                                                                                                Från kontorets fönster kan jag, om jag anstränger mig, se ”cigarrer”. Men tack och lov är det rökfria sådana! Här har jag kikat på dem lite närmare med min tejpade mobilkamera.

En rökfri cigarr.

                                                                                                                                                                                                                                     Spiraltrappor har alltid fascinerat mig. Den här leder faktiskt upp till chefens kontor… Eller ner från – beroende på var man befinner sig…

Trappan leder upp eller ner – beroende på var man befinner sig…

Read Full Post »