Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tejpad mobilkamera’

Morgonen var frusen. Kall. Det var halt att köra bil. Axeln värker.


Frusen morgon.

                                                                                                                                                           Jag fick ett besök på rummet. En modig människa. En som inte lät mina ord passera. Bara så där. Strax därpå ett telefonsamtal och så ett möte som ingav lite hopp. Eller kanske en tids (en månad) respit. Jag vet inte hur det blir, alla inblandade har inte sagt sitt.


Perhaps it died and went to heaven? 

                                                                                                                                                               Jag kanske griper efter tunna, tunna strån av hopp, men oavsett. Men gripreflexen finns kvar! Jag kanske inte är färdig än? Jag kanske till och med kan få lite julefrid att lysa in ett mitt stängda hjärta. I vart fall passerade jag nog Tomtens stuga – se själv!


”I ett hus vid skogens slut, lite tomte tittar ut…”

                                                                                                                                                              Även frusna ögonblick kan vara vackra! Även de döda ting som inte längre andas kan äga en skönhet. Jag är varken vacker eller skön, men jag är inte heller död än. Jag kan röra mig och se på sköna ting genom min tejpade mobilkameras öga.


Även döda ting kan äga en skönhet.

                                                                                                                                                             En äcklig lunch, men en god lunch med en bra lunchkamrat som också kämpar i samma helvete som jag. Nästan. Det går inte att jämföra helveten. Men ändå. Jag är glad för denna bekantskap!

Det som är fruset nu ska en gång tina upp och väckas till liv igen. Det är bara vi människor som somnar in en sista gång för alltid.


Detta ska väckas till liv igen.

                                                                                                                                                          Ett stort och varmt TACK till L, T och K! Till L för ditt mod, till T för dina vilja till handlingskraftig hjälp och till K för att jag tror att du är en riktig pärla. 

Read Full Post »

Jag kan inte skriva om jobbet mer. Och skälet är att det snart inte finns att skriva om. Inte för mig.

Förmiddagen har gått i slow motion. Jag har försökt åstadkomma nåt vettigt, men det har mest blivit lite mejlande och lite jagande av konsult inför ett eventuellt kommande uppdrag åt denne.

Lunch bestämmer jag mig för att äta thailändsk . Det var 23 och en halv timma sen jag åt överhuvudtaget. Mitt lunchsällskap blir min bok. Jag äter och jag läser och jag ser genom tårar hur den ena föräldern försöker skapa nya jultraditioner åt två små flickor som vill hålla fast vid nåt som inte längre finns. Så är det i verkligheten också, kan jag meddela från min livsresa genom förhållanden där inte bara en förälder blir lämnad utan också barnen.


Thailändskt till lunch. 

                                                                                                                                                                     När jag läser om hur grannar som huvudpersonen trodde var vänner har fest utan att bjuda, hugger det i magen av igenkännande. Att stå utanför och höra festen som pågår där inne. Festen hos dem man trodde var ens vänner. Hur många är vi inte som har hört det ljudet på avstånd?

Jag går tillbaka i det småprickiga novemberregnet och ser inte skogen för alla träden riktigt skarpt. Det är som om jag inte minns vem jag är eller vart jag är på väg.


Jag ser inte skogen för alla träden riktigt skarpt. 

                                                                                                                                                            Till och med min tejpade mobilkamera gråter. Gråter så att färgerna måste justeras alltför överdrivet i Photoshop. Jag är vilse igen.


Färgerna och jag är vilse igen. 

Read Full Post »

Det är så sällan Fästmön och jag kan göra saker på egen hand. När Anna inte har barnen jobbar hon väldigt mycket och alltid helg. Och själv jobbar jag ju mer än heltid* just nu. Därför blir våra dejter extra speciella!

Igår kunde vi ha en liten lördagsdejt, för Anna slutade jobba redan klockan 14. Jag åkte och hämtade hem henne och på vägen stannade vi till och inhandlade lördagsgodis. Men vi smockade inte i oss alltför mycket, för filmen började klockan 18.30 och vi ville köpa biljetter och äta innan.

När jag hade kollat i förväg på dan fanns det över 150 lediga platser kvar i salongen. Vid 17-tiden var antalet betydligt lägre, men vi lyckades få var sin biljett. Jag är emellertid fortfarande sur över det så kallade 3D-tillägget på 30 kronor. SF ska inte lansera sina presentkort på biobiljetter genom att ange att ett presentkort ska täcka kostnaden för en biobiljett när det inte gör det!

Vi styrde kosan mot Fugu, en av stans äldre kinakrogar, på Drottninggatan. Jag gick ofta hit för att luncha när jag jobbade i närheten. Nu blir det betydligt mer sällan – jag har ingen större lust att träffa på folk som inte vågar möta min blick eller som knappt hälsar. (Men så gör väl folk när de skäms..?)

Ingen av oss är stadd vid kassa, men buffén såg fräsch ut och var mycket prisvärd: 90 kronor, endast, för mat, måltidsdryck (alkoholfri), kaffe/te och friterade bananer med glass. På buffébordet fanns även sushi och det var inte anslaget nånstans att sushi skulle kosta mer, vilket det gör på andra ställen.

Restaurangen verkade vara ganska nyrenoverad. Så nyrenoverad att Anna noterade att det inte fanns nåt golv på betonggolvet under vårt bord… Men de äckligt dammiga kinalamporna över borden var sen länge borttagna. Stället var nästan kalt, men det ska väl vara modernt? De flesta växterna/blommorna var konstgjorda, vilket förstärkte kalheten.

Men maten!.. Suveränt god – fast inte riktigt varm, konstaterade vi. Ajsan bajsan!


Mycket friterat, men också en het och god kycklinggryta hamnade på min tallrik.

                                                                                                                                                            Buffén bestod av mycket friterat, men för mig, som inte äter annat kött än kyckling och kalkon, fanns grönsaker och en het och god kycklinggryta. Vi lyxade med var sin starköl till maten, jag hade ju lämnat bilen hemma. Jag käkade förstås med pinnar. Vi vet inte, men det kom en kvartett asiater och slog sig ner vid bordet bredvid oss och i alla fall mannen eyeballade oss på ett nästan fräckt sätt. Var det på grund av pinnarna eller för att Anna är så söt? Eller för att han var jävligt nyfiken?


Anna åt med god aptit, men tyckte också att maten kunde vara varmare.

                                                                                                                                                              Vi avslutade förstås med bananer och glass och det var två tanter med stinna magar som traskade ut från Fugu. Fugu, som faktiskt ska få lite betyg av mig. Fyra tofflor av fem möjliga – det missade toppbetyget för att maten inte var riktigt varm!

Vi gick en sväng ner mot floden för att få lite frisk luft och ta några bilder på de häftiga ljusslingorna i träden, bilder som aldrig blir bra vilken inställning man än testar på sin tejpade mobilkamera. 😦 Därför får man photoshoppa lite i efterhand…


Anna tittar ut över ån. I träden glittrar det vackert av kommunens nyligen uppsatta ljusslingor.

                                                                                                                                                                   Så blev det dags att gå till bion och vad som hände där och vad jag tyckte om filmen kunde du läsa här redan igår. Vi köpte inget biogodis…

                                                                                                                                                                  *Det blir det långa vardagar på mitt vikariat. En del kvällar har det blivit kvällsjobb där också, men också kvälls- och helgjobb för min andra arbetsgivare Blogvertiser.

Read Full Post »

Tidigt till jobbet. Skulle datorn, som blivit uppgraderad och lite tillfixad under morgondagen, funka? Svar: NEJ! Hela dan har det tagit, nästan, att få den i användbart skick. Medan jag väntar på att få hjälp att hitta de rätta drivrutinerna till bildskärmen försöker jag få till ett inlägg. Och föra över lite bilder från morgonen. Jag ser det som jobb. Pausjobb.


Att försöka uppgradera en dators system kan vara som att jobba lite i dimma när det gäller att få saker och ting att fungera som de ska. Därför illustreras detta inlägg med morgonens dimbilder.

                                                                                                                                                                       Jag ska få lite tillbehör till datorn i eftermiddag också. Känns skönt att få nya grejor – och grejor som funkar framför allt. Den stackars IT-personen har haft mig i örat typ fyra gånger idag. Inga korta stunder heller. Men jag har fått god fjärrhjälp och vi löste det mesta, förutom detta med skärmen. Vilken födelsedag! Tja, inte min, men M från IT som har fixat och trixat åt mig!


Man såg inte många meter framför sig idag.

                                                                                                                                                                           Jag traskade iväg till morgonmötet med stora jobbkameran runt halsen för att få lite experthjälp. Ändå blev det med den lilla tejpade mobilkameran jag fångade dimman och träden.


Ett underligt runt träd ligger vid dammens ena kortsida.

                                                                                                                                                                                       På min väg till morgonmötena upptäcker jag så gott som alltid nya saker. Här en häftig stenbro!


Visst är bron häftig?

                                                                                                                                                                            Och i buskarna låg Rosa och vältrade sig. Eller hade nån dumpat henne där?


Dumpad eller bara vältrande sig? Rosa låg i buskarna.

                                                                                                                                                                         Medan vi grejade med min dator, IT-M via fjärrstyrning och jag vid skrivbordet, tappade vi kontakten med Internet. Senare förstod jag vad som hade hänt: nån hade grävt av en kabel! Här är bildbeviset:


En avgrävd kabel och en grävmaskin lämnad i panik?

                                                                                                                                                                                           Idag ska jag hämta mitt bokpaket på ICA Heidan. Äntligen! Sen blir det en tur ut till Himlen med ett antal matkassar till Fästmön och barnen. De tre yngsta kommer nämligen hem i morgon, men då kommer inte jag ut. Jag laddar för en kulinarisk upplevelse hos Sysslingen som har flera titlar på sitt visitkort, bland annat fil dr, romanförfattare, dramatiker, arkeolog – och mästerkock, enligt Sysslingsyster. Nu är det upp till bevis!

Read Full Post »

Förmiddagen har gått i ett rasande tempo. Ehum… det känns som om jag skriver denna mening allt som oftast. Men det är inte för att beklaga mig utan för att jag gillar det! Tillvaron blir tyst och stum när jag går hemma sysslolös. Nu fylls mina dagar med liv, stimulans av intellektet och träning i sociala kontakter. Framför allt: det är så roligt!

Jag jobbar vidare med mina forskartexter och under dagen beräknar jag få förslag på två av sex startsidor klara. Det känns mycket spännande! Jag fick dessutom till en läcker bild på en av sidorna – tagen med min tejpade mobilkamera… Fast det vet inte Carl om, då skulle han nog protestera. Den var inte hundra procent bra, men jag Photoshoppade den lite och lyfte fram två starka signalfärger – samt den otroligt söta filmstjärnehunden Trixie som du även kunde se på en blogg nära dig igår.

Jag vet inte hur många som stack in huvena under förmiddagen och påpekade att det var fika, men jag kom inte ner i fikarummet förrän halv elva. Och då var där ju tomt… Tog ändå en mugg java och en kaka och började bläddra i Svenska Dagbladet.


Kaka och kaffe smakade fint vid halv elva också.

                                                                                                                                                                                                                                               Men så fick jag sällskap av C och vi hade en givande pratstund kring en del mindre trevliga erfarenheter vi har med oss i våra bagage. Det är så befriande att prata med nån som verkligen förstår, nån som har varit utsatt för det själv. Och det blir inget ältande, bara konstateranden och faktiskt peppningar. En hjälp att gå vidare! Jag suger i mig all sån hjälp!

Idag är jag stolt över mitt sifferminne! Det hjälpte mig att komma ihåg att gratta nån på födelsedagen. Nån som blev glatt överraskad att jag kom ihåg. Nån som i alla fall fått ett paket idag. Jag kunde inte hjälpa det, men jag blev lite beklämd och lite ledsen över ensamheten. Den som kan drabba oss när vi minst anar det i livet. Nu känner jag inte till några detaljer, men ändå. Det gäller att alltid komma ihåg att

[…] Allting kan gå itu

Ett hjärta kan gå i tusen bitar […]

Och jag tänker inte dessa ord av elakhet eller skadeglädje, jag bara konstaterar.

Fästmön messade för ett tag sen att hon har fått ledigt ett par extra dagar. Nu ska jag fundera ut nånting som vi kan passa att göra och som helst inte ska innebära några kostnader… Det blir kanonskönt för henne att få vila ut några extra dagar!

Själv skulle jag behöva vila upp min onda kropp. Fram på morgontimmarna behövde jag uppsöka toa och skuttade ur sängen. Det tyckte min rygg inte om, så den är öm och värkig idag. I magen pågår det revolution efter gårdagens pizza, men det var en smäll jag valde att ta. I vart fall är det inget gallstensanfall utan bara sedvanligt tarmont.

 

Read Full Post »

Fantastiskt skönt med sovmorgon i morse! En hel timma längre fick jag sova och även om jag vaknade tidigare än mobillarmet tyckte att jag skulle upp var det skönt. Jag fick ligga kvar en stund till och bara slappa. Ute var det frostigt som 17, hela 0,9 grader. Jag undrar om jag möjligen behöver byta till vinterdäck tidigare än beräknat…

På tal om bilåkande hade jag jordens tur igår när jag efter ”jobbet” gjorde en avstickare för att inhandla det guldiga paketet. Hade jag åkt hem så var chansen ganska stor att jag hade hamnat i en bilolycka med fyra bilar inblandade… Ibland har man änglavakt!.. Detta förklarade utryckningsfordonen och de långa bilköerna!

Idag var det smidigare att åka, för det var ju senare. Klockan nio hade jag bokat in mig och fick träffa trevlige J. Det tänkta fotooffret hade fått åka hem, så inhoppare blev Trixie, en riktig filmstjärna enligt husse. För mig framstod hon mest som vettskrämd…


Här ser Trixie ändå rätt lugn ut.

                                                                                                                                                                                                                                                 Det visade sig att den stackars flickan var livrädd för att klorna skulle klippas! Och hur vi än talade lugnande till henne och mutade med godis ville den lilla inte sluta darra. Men på bilden ovan ser hon ändå ganska lugn ut. Bilden var en av de sista jag tog. Varvade mellan jobbkameran och min tejpade mobilkamera och den här bilden har jag tagit med den senare. Den duger för min blogg.

Jag har fört över bilderna till min jobbdator, men se Photoshop vill inte vara med! Programmet har hakat upp sig på diverse inställningar och nu går det till exempel inte att beskära ens. Eller det går inte att beskära som jag vill… Carl gick också bet på det hela, men vi ska kika på det när han kommer tillbaka efter lunch.

Uppdaterat: Och ja just det! Skälet till att jag fotade med två kameror är att jobbkameran krånglar… Teknik…

Read Full Post »

Idag har jag minsann fått känna på riktig träningsvärk i huvudet. Insidan, alltså. För där inne finns en skrynklig liten sak som har fått jobba ars**t av sig! Min föresats var att göra klart de svenska webbsidorna av forskartexterna. Han väl göra två eller tre innan fru Chef dök upp och ville ha hjälp med tabellerna i ett dokument hon jobbade med. Under dan. Det var 21 tabeller som skulle justeras… Men det klart att jag gjorde det! Det är roligt att känna sig efterfrågad – och ännu roligare när man klarar av uppgifterna man får. Jag blev färdig lagom till lunch.

Lunchen var ganska smaklös, trots att jag tillsatte peppar. Men jag såg ju fram emot kvällens mer äkta vara – en pizza från Aroma, en av de tre nyöppnade matställena i Gamlis. Vi var ju på en annan av dem,  Maestro, i söndags för vinstpengen.


Smaklös lunch – trots peppar.

                                                                                                                                                                    På eftermiddagen kämpade jag med forskarsidorna. Sakta men säkert växer 2 x 36 sidor fram. Arbetet kräver oerhörd koncentration och en del svordomar. Tur att Carl finns i bakgrunden ett tag till eftersom det känns övermäktigt ibland. Men jäklar så bra det blir när det är klart!

De 36 sidorna är inlagda under sex olika huvudrubriker. Jag är klar med den första huvudrubrikens sidor och de var flest, över tio stycken. Så jag är en god bit på väg. Jag hoppas att jag får det klart under morgondagen. Det vore kul att få skicka ut materialet för en sista kontroll hos forskarna nästa vecka!

Jag slutade vid 16-tiden och åkte då till Fästmöns jobb där hon kom bara en stund innan jag parkerade. Vi åkte och hämtade pizzor och under tiden började mitt huvud värka mer och mer och jag mådde illa som 17. Anna hade som tur var en Ipren i väskan. Efter den och efter att ha ätit mår jag mycket bättre! Gissningsvis var det en släng av träningsvärk i huvet, bara…

Det kom ett glädjande besked idag vad gäller Slaktar-Pojken och jag hoppas nu att turen har vänt för oss alla som letar jobb!!!

Medan vi väntade på att pizzorna passade jag på att ta en kort promenad i ösregnet (ja, för det började ju vräka ner just då…) med ett förhatligt brev från Postkodlotteriet som skulle läggas på gul låda för att återsändas. Det är nämligen så att jag fortfarande kryssar över mitt namn och min adress på post därifrån och skriver på kuvertet

Ej beställt material. Åter avsändaren.

Jag har returnerat vartenda brev jag har fått från Postkodlotteriet. Det har varit några års kamp och Postkodlotteriet tycks inte fatta att jag inte vill ha deras post. Jag har fått nån kommentar här på bloggen när jag har skrivit om detta förut från nån på lotteriets kundtjänst att jag ska avregistrera mig på ett ställe. Vadå avregistrera mig? Jag har väl aldrig varit ”kund” hos dem?! Det var det dummaste jag har hört!

Magen är nu stinn av pizza, tvättmaskinen har kvällsskift i kväll igen och himlen har varit så där magiskt vacker. Men det går ju inte att fånga denna skönhet på bild…


Ett första försök att fota himlen, med en viss sorts inställning på den tejpade mobilkameran – som jag snart ska byta mot en likadan som inte är tejpad!

                                                                                                                                                            Nä, det blev inte verklighetstroget! Provade en gång till:


Nej, färgerna stämmer inte på den här bilden heller!

                                                                                                                                                            Jag fick prova att ”lura” kameran att inte släppa in så mycket ljus. Då blev det så här:


Nja, nästan bästa färgåtergivningen.

                                                                                                                                                              Nu har tvättmaskinen tystnat och jag ska gå och hänga tvätt så att jag inte glömmer det som stackars L hade gjort häromdan. När det började lukta konstigt funderade L på om det var dags att rensa golvbrunnen… Men det var det inte. Det var dags att tömma maskinen på blöt tvätt som hade legat tvättad i ett dygn, eller så…

Efter hängningen ska jag kolla om det har hänt nåt i världen förutom att Steve Jobs har avlidit och ”alla människor” skriver RIP eller Vila i frid – det tycker jag att man reserverar för nära och kära – och att Tomas Tranströmer har fått Nobelpriset i litteratur. Tomas Tranströmer var faktiskt min gissning, även om jag allra helst tycker att Joyce Carol Oates är värd det. Men Tomas Tranströmer är en värdig pristagare!

Och nu till verkligheten innan jag glömmer bort den… Tvätten…

Read Full Post »

Older Posts »