Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Brighton’

Ett inlägg om en bok.


 

En orolig gravFör ett par år sen gjorde jag Elly Griffiths bekantskap – i bokform. Författaren, som skriver om arkeologen Ruth Galloway. Det handlade till en början om nyfikenhet i samband med ett ställe där jag har bott (Brighton) och ett ställe där en del av min släkt kommer ifrån (Norfolk). Och naturligtvis om min förkärlek för deckare och intresse för historia. Nu har jag plötsligt läst den femte boken i serien, En orolig grav.

Den här gången får Ruth ett dödsbud – en gammal studiekamrat, Dan, har blivit innebränd. Dagen därpå kommer ett brev från sagde kamrat. Dan skriver att han har gjort en sensationell arkeologisk upptäckt och behöver Ruths hjälp eftersom hon är benexpert. Ruth får en inbjudan från universitetet i Blackpool att undersöka Dans fynd och tar med sig Cathbad och dottern Kate. Fast hon får också anonyma, hotfulla sms. Och Dans död är ingen olycka – hans ytterdörr var låst. Från utsidan…

Spännande och mystiskt är det som vanligt. Den här gången finns även ett par HBTQ-trådar invävda i historien. Stämningen är kuslig, även om man både som Ruth och läsare letar naturliga förklaringar. Men kanske är detta inte den mest kusliga boken i serien. För mest av allt är det trivsamt och historiskt.

Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite musikaliskt inlägg.


 

Fredag. Då brukar vi göra andra saker än rena Pride-aktiviteter. Igår ville vi gärna försöka besöka ABBA-museet på Djurgården. Det var hur krångligt som helst att beställa biljetter på nätet, så vi tog färjan ut på vinst och förlust för att kolla om vi kunde få köpa biljetter ändå. Det fick vi! Och jag kan säga att det var en upplevelse jag länge ska minnas. Biljettpriset må tyckas högt 195 kronor plus en serviceavgift på 20 kronor som jag inte fattar varför den tillkom. Men helt klart var museet värt 195 av de 215 kronorna. Notera att museet endast tar kortbetalning!!! Bilder finns förstås i bildspelet nedan.

På museet var vi några timmar, faktiskt. Därefter svalkade vi oss med ett par öl samt salt tilltugg. Färjan tillbaka tog vägen om Skeppsholmen. Det var en härlig dag för en tur på vattnet och både Fästmön och jag hade gärna åkt längre. Men vi klev av i Gamla Stan och gick för att äta på vårt stamlokus där. Jag köpte ett vykort till mamma som jag skrev efter middagen. Kvällen avslutades med tunnelbana hem, godisremmar och en Bondfilm. Såna är vi!

  • Vårt dagliga bröd: Kräftbrödet, kokostoppar och vitlöksbrödet
  • Bästa resan: Djurgårdsfärjan
  • Dagens bästa: ABBA-museet
  • Dagens klotter: Det tatuerade paret på O’Leary’s
  • Dagens megafon: Nytillskottet Bill
  • Dagens krämpor: Hälsporrar, en bruten nagel och en skinnflådd armbåge

 

Här kommer några bilder från vår fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Midsomerska mord.


 

En del vill ha sångprogram på TV på sommaren. Jag vill ha mord. Midsomerska mord, alltså. Inga riktiga. Exakt ett halvår till julafton hade Morden i Midsomer säsongspremiär med julavsnittet The Christmas Haunting. Ytterligare fyra avsnitt ska det bli, förhoppningsvis inte lika kyliga som detta inledande.

Morden i Midsomer 2014

Mordlösare i Midsomer 2014: John, ??? och Charlie. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: All3Media.)


Kommissarie John Barnaby
har fått en ny assistent eftersom Ben har flyttat till Brighton för att jobba. Charlie har fullt sjå att passa in i Bens skor och John är inte exakt hjälpsam. Tur att Johns fru, som är gravid med varelse med det fantasifulla namnet Bulan, är visar lite mer Christmas spirit.

På tal om spirit… Detta det första avsnittet handlar om spökvandringar, men också gamla oförrätter och kärlekar, förstås. Mordsätten är som vanligt märkliga. Denna gång blir en man mördad med ett urgammalt svärd medan han är spökjägare. En mystisk återvändare med krigstrauma i bagaget anländer och tomten visar sig minsann inte vara nån ärlig typ…

Säsongsstarten av Morden i Midsomer var ganska lik tidigare avsnitt – lite humor, lite spänning, en del kärlek, en del hat och så ett lite udda mordsätt. Bästa rollprestationen gör, som sist, hunden Sykes.

Toffelomdömet blir medel. Särskilt rädd blev jag inte.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett yttepytteinlägg.

 

tussilago

Tussilago från april 2011.

Det verkar inte hända så mycket en sån här dag. Solen skiner och det är härligt vårväder ute. Jag stapplade till Tokerian för att handla soppa till middag och fika till eftermiddagen. Tussilagon färgade dikeskanterna gula. Tyvärr är jag inte så kurant ännu att jag kunde böja mig ner och fota, så håll till godo med en gammal bild uppe till vänster. (Ja, bilden ska vara till vänster när man läser den här bloggen från en dator. Från mobilen ser ju layouten inte klok ut, bara som ett tips.)

Jag har lämnat återbud till eftermiddagens/kvällens mingel. Trist, men vi stannar hemma. Man går inte till nån som fyller år i morgon och ger bort en förkylning. Fästmön ligger mest hela tiden och snorar. Jag har införskaffat nässpray till henne och magmedicin till mig själv. Sen slank det ner nybakade kanelbullar och kaloririka chokladkex i varuvagnen också. För det är ju lite synd om oss sjuklingar.

 

Freddie och Stuart

Freddie och Stuart i Vicious.

Vi har sett på näst sista avsnittet av Vicious, inspelat förra söndagen på DVD-hårddisken. Vi kan nu konstatera, efter att ha sett fem av sex avsnitt, att vi faktiskt är roligare än Freddie och Stuart när vi ikläder oss rollerna av Offret och Martyren. Dessutom skulle ingen av oss medvetet vara elak mot den andra – varken i sällskap med andra eller ensamma. Men skoja rått med varandra kan vi! Till kvällen ska jag försöka hålla mig vaken och se fyrans Annika Bengtzon-film. Anna kanske inte orkar. Vilken tur att jag bloggar om filmerna, då kan hon ju läsa om dem här!

Nä, det händer inte mycket här i New Village. Det är inte som i natt när nån i huset tyckte att det var ett bra tillfälle att spika kvart i ett på natten. Jag blev så jävla arg att jag skrek. Riktigt dåligt att spika, dåligt av mig att skrika också, men på nåt sätt ville jag protestera.

Surfar runt lite bland medierna på nätet. Aftonbladet slår på stort och skriver om en kunglig lyxbil som varit med i en våldsam krasch och smitit från polisen. Men nej. Du behöver inte läsa artikeln, den handlade om en bil som en gång, för 100 år sen, tillhörde vår kung. Den har bytt ägare ett antal gånger sen dess.

Nästa söndag, däremot, är det 40 år sen ABBA vann Eurovision Song Contest i Brighton. DN visar unika bilder ur ABBA – the photo book. Alltså, kolla in färgerna i Agnethas och Björns kök i lägenheten på Lilla Essingen…


Livet är kort. Vissa rubriker är små, men ändå… innehållsrika.

 

Read Full Post »

Eftersom jag firade jul på egen hand hade jag för säkerhets skull köpt mig några julklappar. Trodde liksom inte att tomten skulle titta förbi, vilket han ju inte heller gjorde. En av klapparna var boken Ett snyggt lik av Peter James. Och nu har jag läst denna, rätt tjocka deckare.

Ett snyggt lik
Rätt tjock, men innehållsrik?


En man hittar en CD-skiva
på pendeltåget. När han testar CD:n i sin dator får han se en hemsk film som visar ett mord. Samtidigt hittas en död kvinna utan huvud i utkanten av Brighton. Inuti kvinnan finns en skarabé. Naturligtvis hänger allt ihop. Men det kommer polisen inte på förrän ytterligare en kvinna försvinner. Och hennes make…

Det här är långt ifrån nån bra deckare. Jag är besviken. Peter James första bok om polisen Roy Grace, Levande begravd, var spännande. Det bästa med den här boken är att den utspelar sig i Brighton and Hove där jag har bott. Nostalgin sänkte sig över mig när jag läste om platser jag har besökt ofta under min tid där.

Men naturligtvis hjälper inte det så särskilt mycket. Boken når inte ens medelbetyg. Sorry!

rosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var med lite mindre intresse jag tvingade föreslog Fästmön att vi skulle se del två av SvT:s ABBA-dokumentär: ABBA: Vägen till Waterloo.

ABBA 1973

ABBA 1973. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Den här andra delen
i dokumentärserien om ABBA handlar om de fyras olika karriärer FÖRE ABBA. För faktum är att alla fyra hade ganska goda karriärer var och en för sig. Men här skildras också hur de träffades, hur de blev två par och hur de inte vann Melodifestivalen 1973 med Ring, ring, utan bara kom på tredje plats… (Det var rätt obegripligt att Sommaren som aldrig säger nej med Clabbe och Göran Fristorp vann. Du som var med då minns säkert

[…] Dina bröst är som svalor som häckar […]

Men året därpå var det dags. Waterloo slog både i Sverige, i Brighton och i princip överallt.

Jag tycker att den här andra delen av ABBA-dokumentären borde ha varit första delen, eftersom den ger bakgrunden. Jag gillar foton och klipp från gamla tider, liksom att tidigare samarbetspartners uttalar sig. Men var är ABBA-medlemmarna själva??? Det är ju dem man sitter och väntar på hela tiden!

Andra delen är bättre än den första, så det blir ett högre betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Läste i Svenska Dagbladet på nätet om att undersökningar visar att vi svenskar är så bra på engelska. Fast det är ju inte riktigt sant. Språkföretaget EF, som till och med arrangerade språkresor på bronsåldern när jag var tonåring, har, för att bevisa lite av motsatsen, sammanställt en lista på de tio ord vi svenskar har svårast med. Här kommer orden – tillsammans med mina kommenterar inom [ ]

  • Catch (fånga) och Cash (kontant) [Men hallå! Där finns ju ett t i catch, vad är problemet?]
  • Chips och Ships (skepp) [Ch i början ska uttalas Tj, Sh ska uttalas Sch]
  • Watch (klocka, titta på) och wash (tvätta) [Samma som Catch, ju. Där finns ett t, vad är problemet?]
  • Juice och Use (använda) [J ska uttalas Dj, inte svårare än så]
  • Jet (ung. luftström) och Yet (ännu) [Jet uttalas med Dj i början precis som Juice]
  • Buzz (surr) och Bus (buss) [MEH! Det syns väl att Buzz har en surrande ändelse och Bus en ganska tonlös?]
  • Three (tre) och Free (fri) [Ja, vi svenskar tycker att det är pinsamt att läspa. Det tycker inte jag. Men jag är ju lesba, hö! Och b:et i lesba uttalas som p på svenska.]
  • Thin (tunn) och Fin (fena) [Se Three och Free!]
  • Wine (vin) och Vine (vinranka) [Ja jösses så svårt det är när W uttalas som W…]
  • Phoned (ringde) och Found (fann) [Hur kan man uttala dessa ord fel???]

Jag åkte ett par svängar med EF till Brighton under senare hälften av 1970-talet. Eftersom jag bodde i en familj som hade en dotter i samma ålder som jag själv plus det faktum att jag inte är helt socialt inkompetent fick jag snart infödda vänner. Som skrattade åt mina klanterier. Men jag lärde mig av detta! Mitt största problem var när jag trodde att jag sa

I’m only joking!

fast jag i själva verket sa

I’m only yolking!

Joke = skämt; yolk = äggula. Att lära sig den hårda vägen, bland infödingar, har emellertid sina fördelar. Vissa saker fastnar för evigt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vaknade lite tidigt idag. Ingen idé att somna om. Satte mig att fundera lite vid datorn. Funderade på åren som gått. Vad jag en gång ville med livet. Och vad det blev.

En morgon.


Jag växte upp som ensambarn,
men jag hade två föräldrar som älskade mig liksom ett par morföräldrar och ett par farföräldrar som gjorde detsamma. Dessutom var jag enda barnbarnet. Min tillvaro var väldigt skyddad, tror jag. De allra första åren minns jag inte så mycket. Visserligen minns jag åren i Tranås och jag minns att mamma var borta och inlagd på sjukhus några gånger under den tiden. Jag kommer ihåg att farmor var hos oss nån gång och mormor. De kom resande för att sköta om mig och pappa när mamma inte var där. Jag minns att pappa var särskilt rörd över att mormor strök hans skjortor…

Vi bodde i en ganska ljus lägenhet i Tranås. Det var en tjänstebostad och redaktionen där pappa jobbade låg vägg i vägg. Jag tror det var räddningen många gånger när det inte fanns nån passning till lilla Tofflan! Jag minns också att jag ett tag bodde hos min leksfröken…

Det fanns en fin innergård där vi bodde och där fanns många barn att leka med. Min bästis hette Lena Kling-Kling. Eller hon kallade sig själv så, kanske för att hon inte kunde säga sitt efternamn.

Det året jag skulle börja skolan flyttade vi tillbaka till Metropolen Byhålan. Jag började i första klass i Strandskolan, en skola som numera är riven. Jag hade en snäll fröken som hette Margareta och som jag tror lever och är vital än idag. Men det var lite svårt med kamrater. De flesta hade ju lärt känna varandra i lekskolan – och där hade ju inte jag gått. Ja alltså, inte i lekskolan i Metropolen Byhålan. Jag blev osäker. Jag var lite pojkflicka och en del tyckte nog att jag var konstig redan då. Men jag fick klasskompisar – bara för att skiljas åt från dem redan i andra klass. Då var jag en av några stycken som fick byta till en annan skola. Där gick jag två månader innan jag testades av en isländsk (!) skolpsykolog. Och raskt fick jag flytta till nästa skola och nästa klass – trean. Jag gick alltså två månader i andra klass.

Ungefär där den här bilden togs fast till höger låg Strandskolan.


I trean träffade jag
bland annat min före detta fru, men också en del personer som fortfarande finns kvar i mitt liv, FEM, till exempel. FEM och jag blev faktiskt kompisar bland annat för att vi samlade på frimärken… Och så läste vi böcker – och skrev böcker! Vi köpte skrivböcker med fina omslag och sen kunde vi sitta och

rattla

som FEM kallade det. Kanske drömde vi båda två om att bli författare när vi blev stora, men det blev ingen av oss. (Jag har skrivit, men inte publicerat. Än.)

Jag var inget lyckligt barn sen jag började skolan. Det finns få bilder på mig från den tiden när jag ler eller skrattar. De tidiga bilderna på mig är fulla av skratt och bus. När lilla mormor gick bort alltför tidigt var jag nyss fyllda nio år. Samma år bröt mammas sjukdom ut och hon höll på att stryka med innan hon fick rätt diagnos, Addisons sjukdom. Det blev åter många sjukhusvistelser, bland annat på Karolinska i Solna, hos den berömde professor Luft.

Tiden gick och tonåren var väl som alla andras tonår – en jobbig tid. Det enda som var positivt var att jag inte hade finnar – dem fick jag först i 25-årsåldern. Metropolen Byhålan kändes trång för mig. Jag passade inte in, jag ville bort. Och så blev det! Först ungefär ett år i Brighton, sen två terminer på Biskops-Arnö och slutligen Uppsala. Jag pluggade, förstås, och blev lika förstås kvar här som många andra studenter. Efter min examen fick jag jobb, ett jobb där jag var min arbetsgivare trogen till dess jag inte behövdes mer.

Uppsala är en hård stad. Jag saknar i mångt och mycket det nätverk man har naturligt när man stannar kvar på en mindre ort där man är född och så gott som uppväxt. Som vuxen blir det inte precis lättare att skaffa sig vänner, men det går. Släkt är det värre med. Mamma och pappa bodde 30 mil härifrån. Men på nåt sätt var det så jag ville ha det. Jag ville leva mitt eget liv. Men det blev ett väldigt ensamt liv som jag byggde upp mycket kring arbetet. Det visade sig vara bland det dummaste jag har gjort.

Inte vet jag varför, men kanske var det nån sorts kompensation eller längtan tillbaka som gjorde att jag förälskade mig i en Byhåleflicka som jag så småningom gifte mig med. Vi var nog väldigt förälskade – i början. En dag var jag inte älskad längre. Det tog ungefär ett år att komma över skilsmässan. Idag lever jag i en särborelation. Inte helt enligt mina önskemål, men så är läget. Jag vill inte gå in mer på det här och jag vill inte heller diskutera detta på bloggen.

Våra händer, Annas och min.


Jag är fortfarande inget lyckligt barn,
men jag är en något mer harmonisk vuxen. Det livet gör med en under resans gång är att det ger en erfarenheter som slipar av de vassa kanterna. Vi tror så många gånger att det som händer oss är övermäktigt, vi kommer inte att överleva. Men tro mig, nio av tio gånger lever vi vidare – även om det periodvis är i ett helvete. De svåra perioder jag har varit med om i livet – skilsmässan, ekonomiska problem, arbetslöshet – allt sånt som för med sig känslan av att inte duga – bär jag med mig för alltid. Ingen kan ta bort dem. De finns där för att påminna mig om att jag ska vara tacksam för att jag har kärlek i mitt liv i form av min älskade Anna och min mamma, som trots mina dumheter och felaktiga val älskar mig oreserverat. Och de svåra perioderna finns också där för att påminna mig om, för att låna Annika Östbergs ord när hon signerade min bok, att…

Livet är en gåva.

Dessa fyra ord bär jag med mig.

Read Full Post »

J som i jultomten. Närå, han skriver inga böcker. Här kommer två som gör det!

J

Peter James har skrivit en urläskig bok som heter Levande begravd . Är det nån fasa jag har så är det just att bli levande begravd. I den här thrillern handlar det om en svensexa som… Ja, jag säger inte mer! Jo, jag säger att den utspelar sig i Brighton, där jag har bott, men tyvärr är det inte så många miljöbeskrivningar som jag hade hoppats på. Jag köpte den här boken av en tillfällighet och den visade sig vara kanonbra!

Det går inte att hoppa förbi Anna Jansson när jag  skriver om författare på J som jag har i min bokhylla. Jag har alla Anna Janssons böcker och jag gillar dessa deckare skarpt! En del av dem har också filmats för TV, men då blir resultatet mindre lyckat, tycker jag. Lite fascinerad är jag, emellertid, av alla dessa författare som förlägger sina miljöer till Gotland. Gotland blir ungefär som Midsomer – det finns väl snart inte en käft kvar att ta livet av..? 😉

Read Full Post »

Månpockets månatliga nyhetsbrev damp ner i inboxen igår kväll. Här är några av titlarna som släpps i pocket nästa månad. Urvalet har jag gjort, förstås:

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg
När Maja Grå kommer till Storbritannien är det inte bara för att studera vid den anrika konstakademin i Oxford. I Brighton står polisutredarna handfallna efter det ohyggliga mordet på Majas sedan länge försvunna mamma, och de behöver hjälp.
Maja Grå har förmågan att se mer än andra och inspektör King vid Brighton-polisen håller kontakten med den unga svenskan. Trots sin skeptiska inställning inser han att det är något speciellt med Maja. Men kan han verkligen sätta sin tilltro till en känslig och ganska skör ung tjej?

De ensamma av Håkan Nesser
De ensamma är till att börja med ett gäng nykläckta Uppsalastudenter, tre jämna par i tjugoårsåldern, som skaffar sig en buss och med den tar sig genom järnridån och in i Östeuropa en sommar på sjuttiotalet. Upplevelserna där ska märka dem för livet. Hur står dock klart först trettiofem år senare när de inte längre är tjugo och inte heller jämna par utan fem desto ensammare personer. Kriminalinspektör Gunnar Barbarotti tar sig an ett fall som illavarslande nog upprepat sig.

Som om av Ulrika Kärnborg
Filmdoktoranden Johan närmar sig fyrtio och har på ytan allt man kan önska sig: en framgångsrik hustru, två välartade barn och ett tillfredställande arbete på institutionen i Lund. Han har dessutom blivit inbjuden att hålla en serie föreläsningar om brittisk film vid ett av Danmarks toppuniversitet.
Tjugoåriga Amanda med det svartfärgade håret håller på att lämna sitt gamla liv med droger i Christiania, och har till slut bestämt sig för att ge universitetet en chans och gå en kurs i filmvetenskap. När så den unga och gåtfulla Nadine stiger in i Johans och Amandas liv förändras de för gott.

En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa
En ung kvinna börjar arbeta som hemhjälp åt en matematikprofessor, som råkat ut för en bilolycka och drabbats av en hjärnskada. För honom stannade tiden 1975 och nu klarar han bara av att minnas saker 80 minuter åt gången. Varje morgon måste hon på nytt tala om för honom vem hon är. Men allteftersom dagarna går växer en varm och egenartad vänskap fram mellan de båda – och mellan professorn och kvinnans tioårige son. Matematiken blir snart deras gemensamma språk, steg för steg avtäcker professorn dess mysterier för dem. Han får dem att upptäcka en ny, tidigare okänd värld och vad det innebär att fullt ut leva i nuet.

 

Read Full Post »

Older Posts »