Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ek’

Ett inlägg om gamla saker och en liten puff för en ny TV-serie.


 

Det brukar sägs att 

när fan blir gammal blir han religiös

Jag vet inte det, jag, men det som har hänt med mig är att jag har blivit mer och mer intresserad av gamla grejor. Det kan vara loppisprylar, det kan vara antikviteter och det kan vara äldre saker jag har i min ägo. De senare behöver inte betinga nåt högt effektivt värde, men affektionsvärdet har stigit med min ålder! Vissa saker har blivit ovärderliga, i mina ögon.

I mitt hem finns både moderna saker och gamla grejor. Men de saker jag värderar mest är nog de äldre sakerna jag har fått ärva eller fått gjorda bara för mig. Allra kärast – och mest ovärderliga för mig – är de saker min morfar har tillverkat. Morfar var snickare och enligt mamma tillverkade han sin familjs första möblemang. På den tiden lärde man sig att ta tillvara på saker och ting, även spillbitar. Fast riktigt fint ansågs det ju inte, så möblerna byttes ut efter hand. Jag tror inte min mamma har kvar nån enda sak, faktiskt. Men jag fick ju i tonåren ”ärva” hennes brudkista som hon i sin tur fick av morfar till sin 21-årsdag. Och så har jag en gunghäst och en kälke som morfar gjorde till mig när jag var barn:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Från mina farföräldrars hem 
finns inga hemgjorda saker, men den bästefåtölj jag nyttjar nere hos mamma är en öronlappsfåtölj som är specialgjord – av möbelsnickare – till min farfar på hans 40-årsdag. De flesta av farmors och farfars saker finns för övrigt i mammas hem. Men medan min pappa levde tog jag vara på några fina matsalsstolar i ek. Stolarna stod bara i mina föräldrars förråd och skräpade. Senare lät jag klä om dem (de var redan omklädda, i två olika sorters tyg) till brunt skinn. Så var nämligen sitsarna ursprungligen klädda innan de förstördes på vägen till Sverige över Ålands hav. Utöver stolarna har jag lite småsaker i mina hyllor som jag har fått genom åren, bland annat en rysk docka som FEM och jag kallade Vicky och hade mycket roligt åt under tonåren samt en fin kinesisk träask, mycket finare än den vi såg på loppisen i Gamlis i lördags:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hos mamma finns det många spännande och fina saker. 
Nåt jag gillar är det lilla hopplocket ovanpå ett skåp. Där står en karrott ur en flytande blå-servis som var farmors och farfars, en tennkanna, som jag tror var mormors och morfars, en vas, som mamma och pappa har ägt i alla år och ett ryskt träägg från pappas mostrar. Framför föremålen ligger en mässingssax som man klipper av ljusvekar med.

Ägg karrott  kanna och vas hos mamma

Ett hopplock ovanpå ett skåp hemma hos mamma.


Jag tycker om gamla grejor, 
både loppissaker och antikviteter. I kväll börjar en brittisk TV-serie på SvT 1, Inred med loppis (just nu har SvT ingen information på den adressen som länken går till, men det kommer förhoppningsvis!), där jag och du och vem helst som är intresserad av gamla grejor kanske kan få ett och annat tips.  Totalt blir det sex delar. Programstart är klockan 18.45. Det tänker jag inte missa!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett ögonblick.


En bild.
Tusen tankar. Inte vet jag hur många som far igenom ditt huvud när du ser den här bilden, men genom mitt…

Arbetsrumsfönstret

En ögonblicksbild genom arbetsrumsfönstret.


Jag älskar mitt arbetsrum.
Här finns hyllorna med alla mina böcker. Här finns morfars skrivbord och farfars arkivskåp i ek med jalusidörr. Här finns Storebror*. Här finns jag – en stor del av dagarna, numera.

Om jag skulle bli tvungen att lämna arbetsrummet skulle det inte vara frivilligt och jag skulle kämpa till sista bloddroppen. Har jag klarat mig igenom flera livskriser, tänker jag inte ge upp bara så där. Aldrig! Men om… OM! Då klättrar jag upp på höghuset på bilden och hoppar rakt ner i asfalten. Splatt!


*Storebror = min stationära dator


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det torsdag och då kommer inte bara Tofflans hiss- och disslista utan Antikrundan. Men jag var ju inte hemma igår kväll, så jag fick se en inspelad version av Rundan från Eslöv.

brosch slända

En brosch i form av en slända visade sig vara nånting …i hästväg… (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Bland föremålen från Eslöv
tyckte jag att dessa var lite speciella:

  • En kvinna med underbar finlandssvensk dialekt medförde broschen ovan. Den fina sländan visade sig vara rysk och bestå av bland annat diamanter. Den gjordes runt 1900. Värdet sattes till hela 50 000 kronor.
  • En man kom med en elfenbenskrabba, gjord ungefär 1940. Eftersom man inte får handla med elfenbensföremål gjorda från och med 1947 gäller det att kunna bevisa att den är gjord före detta år. Hos Jordbruksverket får man tillstånd att sälja. Värdet skulle vara cirka       15 000 – 20 000 kronor.
  • Ett dopfat tillverkat på 1600-talet värderades till mellan 8 000 och       10 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett underbart glasbord med havsmotiv. Bordet hade till och med belysning. Bordet värderades till cirka 5 000 – 6 000 kronor. Lågt kan tyckas, men jag tror att det stiger. Både ovanligt och vackert.
  • En kvinna kom med en massa Wiwen Nilsson-silversmycken. En ring värderades till bland annat 9 000 kronor. Ett armband värderades till cirka 6 0 00 – 7 000 kronor. En prinsesskrona värderades till cirka 9 000 kronor. Ett halsband skulle kunna vara värt 19 000 kronor.
  • En kvinna kom med en öltunna i keramik som målats av Isaac Grünewald. Föremålet är lite svårvärderat, men skulle kunna vara värt mellan 20 000 och 25 000 kronor.
  • En kvinna kom med en häftig möbel, en sorts sekretär med ett litet överskåp. Möbeln gjordes troligen under 1800-talets senare hälft och värderades till 12 000 kronor.
  • En man kom med två nummer av en tidning som grundats av Andy Warhol. Båda var signerade. Tidningarna värderades till mellan 6 000 och 12 000 kronor.
  • En kvinna kom med en stor Gauguin-tavla. Trodde hon. Kvinnans föräldrar hade köpt tavlan på 1950-talet för cirka 20 000 kronor. Värdet idag sattes till 10 000 – 12 000 kronor.
  • En kvinna kom med en djuphavsfiskerulle från 1920-talet för riktigt stora firrar. Den visade sig vara en av en upplaga om 45 stycken – och dessutom oanvänd… Vid en auktion utomlands skulle hon kunna få mellan 40 000 och 60 000 kronor.
  • En mycket blond kvinna kom med en man och ett stort skåp i alrot. Svensk rokoko från cirka 1760, troligen. Skåpet värderades till cirka     30 000 kronor. Både kvinnan och mannen blev besvikna över värdet. Paret hade också med sig ett miniatyrskåp i alrot och ek. Troligen är skåpet från närmare år 1800. Skåpet värderades till mellan 15 000 och 18 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett blått jadesmycke med rosenstenar. Smycket gjordes cirka 1900 och var prytt med en elefant. Smycket värderades till mins 25 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Linköping igen. 


Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagslunk innebar idag bland annat båtar. Här åker min älskling båt ihop med en donna i rött som naturligtvis skulle kliva in i bilden och förstöra den.

Klockan 13 åkte Anna båt.


Sen tittade vi
på ett gammalt skepp av ek. Vilken skapelse!..

Klockan 13.30 mötte vi ett skepp av ek.


Jag ser ju ibland människor
som ingen annan ser. Här en grön gubbe…

Bildbevis! Klockan 14 såg jag en grön man.


Man ska tänka på vad man säger.
Annars kan somliga till exempel sluta hälsa på en. Fast i vissa fall är det ju ingen större förlust. Men mot överheten ska man helt klart vakta sina ord eftersom man annars kan kölhalas.

Klockan 14.30 lärde jag mig att man inte ska vara onyttig eller spotsk i mun. Då kan man kölhalas!


Eftermiddagskaffe måste man ha.
När man är bortrest måste man dessutom ha nåt till kaffet. Här bulle och kaka.

Klockan 15: Eftermiddagskaffe med kanelbulle och kaka.


En del har sina givna platser.
Denna pippi tycks av nån anledning gilla gult, trots att gult som bekant ju är fult.

Klockan 16 och en mås som gillade gult.


Vi drog vidare
för att titta på vad andra fotade. Bland annat glodde vi på dessa badbrudar och en jättebläckfisk.

Klockan 16.30 kikade vi på badbrudar. Och en jättebläckfisk.


Anna kände sig lite klen.
Vi tog en vätskepaus vid en blå dörr. Anna drack en stor klar, jag en stor stark.

En stor klar till Anna och en stor stark till mig klockan 17.30.


Klockan 19 bjöd Annas mamma
oss på middag, fish and chips. Men som alltid när man köper det i Sverige får man konstiga såser till. DET SKA VARA SALT OCH VINÄGER TILL FISH AND CHIPS OCH INGENTING ANNAT!!!

Ett chip förolyckades runt 19-tiden.


Vi rundade av med friterad camembert
med glass och hjortronsylt. Men den ska ju inte serveras med gröna druvor och passionsfrukt… Suck…

Osten, glassen och hjortronsylten var god klockan 19.30, men detta ska serveras med friterad persilja och inte druvor och passionsfrukt.


Lördagskväll
och vi äter lördagsgodis och myyyyyyser! 😛

Read Full Post »

Idag och i morgon skulle jag egentligen ha varit ensam på kontoret, men eftersom min handledare ska sluta behövde han inte delta i den tänkta tvådagarsövningen. Jag hade väl lite sett fram emot att få jobba ensam, för även om det fungerar bra är det lite komplicerat när man delar rum. Framför allt när en av oss talar i telefonen – som i skrivande stund. Carl pratar och jag kan absolut inte fokusera på översättningen av mina forskartexter… Annars går det förvånansvärt bra att dela arbetsplats rent fysiskt – vi jobbar på vid var sin del av skrivbordet.

Innan Carl hade dykt upp i morse slog jag en snabb signal till min frissa eftersom jag har en tid där om två veckor. Vi satte tiden ganska sent och nu ville jag kolla om jag kunde komma tidigare. Det gick tyvärr inte, men jag får väl göra som M sa, jobba över.

Eftersom Carl nu är här blir det troligen så att vi åker och tittar på ko-karusell-släppet i morgon – om det nu blir av. Tiden har ändrats två gånger hittills… Hur som helst, det är ingen idé att tvätta lagårdströjan och jeansen från igår förrän efter det nya besöket hos kossorna.

Det har börjat blåsa mer och mer under förmiddagen. I morse regnade det som vanligt. Jag varierade mig och tog ”gamla vägen” i morse. Den gick lite snabbare än ”nya” som jag testade igår – och höll på att bli nipprig på. Ja, inte på vägen alltså utan på bilköerna. Det sägs att Katia är på väg in över Sverige – eller i alla fall efterdyningarna av henne. Hon är inte längre en orkan, bara ett djupt lågtryck med blåsigt väder, en kuling.  Katia är för övrigt inte vilken orkan som helst utan en tropisk cyklon. Den bildades mitt ute i Atlanten och har varit på besök vid den amerikanska ostkusten. Det är liiite läskigt ändå, tycker jag nog. Jag har respekt för vädrets makter. Minns ett par dagar när jag bodde i Brighton vid Engelska kanalen och det stormade. Man fick hålla sig i staket och lyktstolpar när man var ute…

Lunchen blev en god en från ICA – vegetarisk lasagne. Ett riktigt långkok på sju minuter. Smakade ovanligt gott för att vara fryst färdigmat, men jag skulle ha haft grönsaker till.


Helt OK lunch!

                                                                                                                                                                                                                                                      I eftermiddag får jag besök från IT-enheten som ska göra några ”fininställningar” på min dator. Jag har några program som krånglar och lite annat diverse. Efter det blir det fortsatt jobb med översättningarna och så ska jag på ett fotouppdrag.

Medan jag väntade på IT passade jag på att ta en snabb fotorunda utomhus.


Den gamla eken höll ögonen på mig…

                                                                                                                                                                                                                                                   När jag var barn lekte vi mycket med kastanjer. Utanför huset där jag bodde, på andra sidan staketet var det en lekplats – och fullt av kastanjeträd. Man samlade som galningar!


Inuti det fula, taggiga skalet finns en len och vacker brun kastanj.

                                                                                                                                                                                                                                                Från kontorets fönster kan jag, om jag anstränger mig, se ”cigarrer”. Men tack och lov är det rökfria sådana! Här har jag kikat på dem lite närmare med min tejpade mobilkamera.


En rökfri cigarr.

                                                                                                                                                                                                                                     Spiraltrappor har alltid fascinerat mig. Den här leder faktiskt upp till chefens kontor… Eller ner från – beroende på var man befinner sig…


Trappan leder upp eller ner – beroende på var man befinner sig…

Read Full Post »

Åter en natt från helvetet. Lyckades sova kanske en, två timmar. Sen var det spring resten av natten ungefär varannan, var tredje timma. Just idag är jag glad att jag inte har nåt arbete jag måste gå till så jag slippervara låtsasglad och -pigg en hel dag. Men att ha ett arbete står ju överst på min önskelista…

Det är nu snart 22 månader sen jag lämnade min arbetsplats. Tro inte att det har varit 22 månader av härlig, lång semester! Nej, kroppen har varit på helspänn ända sen den där dan i januari 2009. Jag har inte slappnat av en sekund. Det är väl det som gör att min gamla lekamen reagerar som den gör. Den protesterar. Den säger till mig att jag inte orkar i längden.

Men jag är en tuff och envis jävel. Tyvärr, tycker somliga. För mig har denna tuffhet och envishet tillsammans med min Fästmös kärlek och min mammas samt mina (blogg)vänners omtanke gjort att jag fortfarande finns här idag.  Frågan är bara hur länge vi alla orkar. Jag har gjort och gör vissa förberedelser just in case.

På morgnarna grubblar jag, ältar. Det hjälper inte. Det gör mig svag, mottaglig och gråtmild. That won’t do! Så idag har jag bestämt mig för kroppsarbete – oavsett vad min kropp säger till mig (till exempel att det är roligare att sitta vid datorn och skriva, lättare för kroppen också att bara behöva anstränga huvet…) Igår strök jag två uppsättningar gardiner. Du vet väl vad det innebär? Just det! Fönsterputsning!

Jag tänker inleda med Windows from Hell, det vill säga köksfönstren. Jag tror att den totala längden på dem (eller säger man bredd?) är tre, tre och en halv meter. Bara att balansera när man ska ta ner eller sätta upp gardinstången är ett äventyr… Men jag behöver få lite spänning i mitt liv…


Windows from Hell i mitt kök.

                                                                                                                                                      Framför fönstren står mitt GIGANTISKA köksbord, som är aptungt, och fyra lätta stolar. Kökssoffan är ett MONSTER. Allt detta måste flyttas in mot badrumsväggen och ena köksbänken. Men det går. Jag har gjort det förut, så… Krukväxterna är många, som synes, men de går alltid att placera ut på bänkar och bord.

Det verkar bli soligt idag. Än så länge är det minusgrader, så jag tänkte vänta en stund så jag inte fryser ihjäl. Och sen ska man ju inte putsa i direkt solljus för då blir det ränder på rutorna.

Lite lättare är fönster nummer två (eller tre, då om man räknar rutor), det i sovrummet. Det är ett tämligen ordinärt fönster. Gardinstången är normalstor och gardinerna som hänger uppe idag är lätta. Jag har inga möbler som måste flyttas från fönstret.


Ett mera ordinärt fönster i sovrummet.

                                                                                                                                                   Antalet grejor på fönsterkarmen är också ganska litet. Skulle jag sen få nå ork över idag tänkte jag fortsätta med fönstren i smårummen, det vill säga gästrummet och arbetsrummet. Fönstren är visserligen små, men det står tunga möbler framför fönstret i arbetsrummet. Till exempel morfars skrivbord och farfars arkivskåp i ek… In fact, ALLA möbler utom bokhyllorna (pris ske Gud!) måste flyttas inåt i rummet för att fönstret ska gå att öppna… Så det tål att tänkas på… Och att se hur krafterna räcker till…

I kväll ska jag plocka upp Anna när hon slutar jobbet klockan 20. Vi ska åka och hämta Elias hos sin pappa. Det är ju höstlov den här veckan och för att grabben ska få vara lite ledig blir det ett hattande fram och tillbaks. Först två dar på fritids och sova hos pappa, sen två dar ledig med mamma och så fredag med pappa, kanske på pappas jobb. Fritids hade ett spännande höstlovsprogram den här veckan, tyckte jag. I måndags var det skogsutflykt och idag är det besök på Evolutionsmuseet. Precis vad de där små knattarna behöver – frisk luft och kultur! Men det slår ju inte det mysiga i att få en heldag eller två med mamma eller pappa!..


HÄR glad är Elias över höstlovet! Närå, det är ett flodhästhuvud och jag har lånat bilden från Evolutionsmuseets hemsida.

                                                                                                                                                            Nu ska jag sparka igång kroppen med lite mer java och lokalblaskeläsning. Sen blir det arbete!

Read Full Post »