Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘spökhistoria’

Ett inlägg om en bok.


 

Rörelsen Den andra platsenEn av de svenska spänningsförfattare jag länge har läst med stor behållning är John Ajvide Lindqvist. Jag har alltså sträckt mig utanför deckargenren, mot spökhistoriernas och det okändas världar. Det var ingen tvekan om att jag skulle köpa Rörelsen. Den andra platsen på bokrean. Boken, som enligt baksidestexten är en prequel till Himmelstrand. Den första platsen.

Det jag missade att läsa om Rörelsen var att den är en sorts självbiografi. På sätt och vis upplever jag boken som en fiktiv roman, men i och med att det står

[…] magisk självbiografi […]

om boken på baksidan blir jag lite förvirrad. Jag vet inte vad jag ska tro om John i Stockholm 1985. John försöker sig på en karriär som trollkarl, men börjar umgås med en kriminell skinhead. Och vad är det för läskigheter som händer i huset där han bor? Människor går ner i badrummet och skär sig.

Alltså tyvärr. Jag fattar ingenting i den här boken. Den är splittrad och jag finner ingen röd tråd i den. Jag blir bara irriterad. Och jättebesviken. Den här boken är inte spännande alls, den är bara konstig.

Toffelomdömet blir det lägsta.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

The Woman in blackI nio fall av tio brukar jag tycka att en bok är bättre än en film. I början av juni läste jag den lilla skräcknovellen Kvinnan i svart av Susan Hill. Jag tyckte att den var bra, men blev inte riktigt… uppskrämd av denna spökhistoria. Kanske berodde det på att den sommartid då nalkades. I natt var förutsättningarna bättre. Mörkret hade sänkt sig, det enda som hördes i huset var brummandet av nåns tvättmaskin (ja, det måste visst alltid tvättas om nätterna här…) och då och då dånet av flygplan (är det nån sorts övning eller blev det krig, kan en undra, för det har fortsatt nu på morgonen och förmiddagen..? Jävigt olustigt!). Och kanske är spökhistorier ibland bättre som film. Jag såg The woman in black (2012) på TV4.

Precis som i boken får en ung advokat, här spelad av Harry Pot… jag menar Daniel Radcliffe, i uppdrag att bege sig till en håla. Där har en gammal dam avlidit. Advokatens uppdrag är att bringa ordning i dödsboets alla papper, av vilka de flesta finns i damens ensligt belägna hus vid ett träsk. Det gamla huset ruvar på hemska hemligheter, förstås. Advokaten själv är änkling med en liten son och mycket sorgsen. Han blir varnad, i princip hotad, för huset. Byborna vill att han ger sig av. Men advokaten är plikttrogen…

Som spökfilm är detta lysande! Stämningen är hela tiden läskig, nästan alla scener är omhöljda i dimmor. Daniel Radcliffe spelar alldeles utmärkt den lojale, men sorgsne advokaten. Och den mystiska kvinnan i svart… Ja, jag erkänner: jag blev riktigt uppskrämd flera gånger! Därför glädjer det mig enormt att filmen har en uppföljare, The Woman in Black 2: Angel of Death (2014). För om en film kan vara bättre än en bok, är säkert en uppföljare helt OK!

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

På sommaren gillar jag extra mycket att se läskiga filmer. När natten kryper på, mörkret sänker sig – och ändå blir det inte riktigt mörkt ute. Bara så där så att skuggorna djupnar. I kväll hade solen just sjunkit bakom husen när filmen Den som söker (2013) startade på SvT2.

Den som söker


I TV-tidningen
var filmen kategoriserad som thriller. Jag skulle vilja lägga den nånstans mellan drama och spökhistoria. Det är nämligen en kuslig historia som spelas upp för oss tittare. I samband med att Tuvas föräldrar har omkommit i en bilolycka upptäcker hon att hon är adopterad. Tuva tar med sig åttaåriga dottern Saga till en håla i Västmanland (länet som är fullt av hålor och ödebyar i verkligheten…) – så mycket spår efter sina biologiska föräldrar får Tuva fram. Och så har hon ett foto på en kvinna som kan vara hennes mamma samt ett namn på en präst. Tuva åker och pratar med prästen och det blir ganska uppenbart att han döljer nånting. När hon nästa gång kommer tillbaka och finner att prästen har hängt sig förstår Tuva att hon är sanningen på spåren…

Jo nog är det både kusligt och obehagligt. Samtidigt tycker jag att stämningen kunde ha gjorts ännu mer läskig – jag menar en stor del av filmen utspelar sig i skogen… Men det är ändå en hyfsat bra film, tycker jag, för den är otäck på flera sätt än ett.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Kvinnan i svartDen som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!

Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…

Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.

Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den här fredagen.


 

Idag har Bo namnsdag. En bloggvän till mig påminde mig om det häromdan. Gissa vad han heter? Bo, förstås. Min svärfar (eller blivande, snarare, fast det vet han inte om) heter också Bo. Grattis till alla Bo idag!

StudentToffla 1980

Toffel-Student 1980. På översta bilden tränar jag med pappa och mamma har fotat. De två andra bilderna har pappa tagit. Jag tror att den ljusnande framtid är min.

Det är även studentdag idag här i Uppsala. Vilken tur att man inte längre jobbar inne i stan eller måste ta sig dit med bil. Det råder riktigt kaos en sån här dag. Stans gator är ju redan avstängda här och var och enkelriktade. Idag ska där dessutom trängas studentekipage med skrålande ungdomar som måste gå till Arbetsförmedlingen på måndag och skriva in sig. Men idag må de vara lyckliga och få tro att den ljusnande framtid är deras!

Det trodde jag också på min studentdag. Att den ljusnande framtid var min. I morgon är det… vänta nu… måste ta fram räknaren… 35 år sen jag blev student och fick min vita mössa. Eller fick köpa den dyrt – mössor var dyra redan då. Idag har det emellertid kommit till en massa saker som vi slapp köpa då. På den tiden. På äldre stenåldern.

Jag tog inte ens nån porträttbild, finns bara med på gruppfotot. På bilden är jag den enda som inte har klänning eller kjol. I stället hade jag nån sorts overall som inte såg klok ut. Skulle jag måla eller meka med bilar, tro? Klassens enda kille vägrade vara med på bilden. Jag undrar vad som hände med honom sen… Eller lite undrar jag vad som hände med alla sen. Jag själv for till England på sommaren och jobbade där ett år. En av tjejerna flyttade till Uppsala och när jag ett par år senare kom hit tog jag över hennes studentrum i andra hand. Vi tappade kontakten i slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet. Jag minns inte, faktiskt. Orsaken till att vi tappade kontakten är ett sånt minne jag inte gärna plockar fram – om jag inte vill gråta.

Men de andra på bilden nedan… Vad hände med dem? En tjej hade ett tag nån Uppsalaanknytning, vet jag. En annan tjej var kompis med personen jag var dum nog att gifta mig med på 1990-talet. (Är det nåt enda jag ångrar i livet så är det nog det! Och det tror jag är ömsesidigt vad gäller min dåvarande partner.)

H3 1980

H3 från Platenskolan i Metropolen Byhålan 1980. Vad hände med er allihopa???

 

Sol genom köksfönstret

Det är soligt idag också.

Men idag är det ”bara” vanlig fredag för mig. Jag ska ge mig ut på ett par ärenden, men en sån här dag tror jag rätta stället för det är Stormarknaden – inget stadsbilkörningstrassel och dessutom gratis parkering. Helgen ligger framför mig som nästan tre blanka dagar. Vad ska jag fylla dem med? Fästmön jobbar förfärligt mycket i helgen, så kanske tar jag en sväng till Himlen för att kolla vad hostig blivande tonåring gör.

Möjligen blir det en tur också till nyöppnade Blomsterlandet. Butiken ligger på gångavstånd härifrån, men det går inte att gå dit utan man måste åka bil. Dumt, tycker jag. Jag kanske stannar till där på vägen hem senare idag. Eller så tar jag en tur dit i morgon. För att titta, inte för att handla nåt. Större delen av mina presentkort från 50-årsdagen frös ju inne eftersom jag inte utnyttjade dem i tid. Men att titta på blommor är också trevligt. Titta, drömma och fantisera om vad man skulle kunna göra om man hade en trädgård eller åtminstone en plätt. En balkong är ju som den är – ganska trist. Möjligen kan jag ha nån ampel där och kanske flytta ut pelargonerna från köksfönstret till balkongbordet. Jag har ännu inte premiärsuttit där för säsongen.

Solen skiner idag också. Jag tänker läsa ut min bok på gång i alla fall. Försöka laga till nåt ätbart till kvällen. Men innan jag avslutar slänger jag ut två frågor till dig: 

  1. Vad händer hos DIG i helgen?
  2. Har DU nån kontakt med dina gamla klasspolare från avgångsklassen i gymnasiet???

Svarar du på mina frågor i en kommentar här nedan blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny dag, om väder och vind och vardagliga ting.


 

Regn på fönstret grönt utanför

Regn på rutan och härligt grönt utanför.

Det har regnat flera dar i rad nu. Jag har inga problem med det, jag älskar regn. Det ger mig tillåtelse att kura inomhus och läsa eller städa. Solens strålar, däremot, är obevekliga och visar upp varje skavank, varje dammkorn. Men idag är himlen blå, det blåser, det är kyligt och det regnar inte. Och just idag passar det alldeles utmärkt för jag är inviterad till en terrass där det ska ätas nykokt rabarberkräm med mjölk till lunch.

Igår var det sånt härligt ruskväder att jag inte var utanför dörren. Jag tror bestämt att jag till och med glömde kolla postboxen. Det var perfekt väder för att läsa den spökhistoria jag påbörjade igår kväll. Jag pratade inte med en enda människa förrän strax före klockan 21 på kvällen, när Fästmön ringde. Två av mina dagliga krav på mig själv är att jag ska lämna hemmet en stund och prata med minst en människa. Det ena kravet levde jag alltså inte upp till. Medan Anna och jag telefonerade drog ett åskväder förbi. Lite läskigt att telefonera just då. Sen dök regnbågen upp på himlen, men eftersom jag använde mobilen till att prata i kunde jag ju inte fota samtidigt. Vilken tur att det var så många andra som fotade regnbågen. Lokalblaskan gjorde ett upprop och fick in några bilder. Om du vill se regnbågsbilder av varierande sort och kvalitet, kika här! Själv var jag nöjd med att fota regnet på fönstret och den gröna tillvaron utanför…

Seg råtta orange

Kroppen är lite seg idag.

Den här veckan har jag varit väldigt morgontrött och helst velat ligga kvar i sängen och sova lite till. Men jag har piskan på mig, så det går inte att sova då. Jag brukar vakna vid sjutiden varje morgon – ibland en halvtimme före, ibland en halvtimme efter. De här senaste dagarna har det varit en halvtimme efter. Förutom idag. Då vaknade jag halv sju. Kanske känner kropp och sinne att jag ska upp och ut och iväg och göra nåt roligt idag? Dessvärre bråkade ryggeländet i morse, så om sinnet var piggt var kroppen seg som en råtta. Men lite promenerande runt i min gigantiskt stora lägenhet (<== en överdrift!) och lite stretchning gjorde i alla fall tillfälligt susen. Jag har kunnat söka några jobb och nu sitter jag kvar och skriver lite annat. Fast jag får resa på mig då och då.

Det drar sig mot helg och nationaldag. Det senare är inget jag firar. Skulle jag sätta upp en svensk flagga på min flaggpinne på lördag kan jag garantera dig att det skulle reageras i området. Möjligen trotsar jag lite och hänger upp en regnbågsflagga. Den passar mig personligen bättre. Frågan är om den tilltalar omgivningen eller gör den mer uppbragt än om jag flaggat svenskt.

Nej, nu kan jag inte såsa mer utan måste sätta lite fart. Om jag får rabarberkräm i min såskopp idag, vad får DU??? Skriv gärna några rader och berätta!

Såskopp från Gustavsberg 50 kr Återbruket

Såskoppen är från Gustavsberg och siktades på Återbruket för ett tag sen. Kanske står den kvar. Jag köpte den i vart fall inte. Pris: 50 kronor.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bokligt inlägg mest. Igen.


 

Jag gav mig iväg lite tidigare till mötesplatsen där jag skulle träffa FEM för jag hade ett par ärenden att utföra. Rafsade med mig posten från postboxen och kan du tänka dig, bokpaketet från Bokus med Tomte-Åsas böcker låg där! Med saxen från sjukvårdskudden klippte jag snörena och sen satt jag och gottade mig en lång stund åt mina fyra nya böcker – tre deckare och en spökhistoria. TACK SNÄLLA ÅSA!!! Sen läste jag en stund min medhavda bok också, men strax efter 15 rullade FEM in på parkeringen.

Böcker från Bokus för noll kr

Julklappsböcker från Åsa i Eskilstuna kom idag!


Två bilar är onödigt att köra 
när man ska till en loppis. Så vi åkte hem och parkerade FEM:s och slängde in mina böcker med mera samt FEM:s grejor uppe i mitt hem. Därefter tog Clark Kent* oss till Återbruket, som ju inte är öppet i helgen. Det stängde klockan 17, men vi var där strax före klockan 16. FEM ryckte raskt åt sig en korg och fem böcker för totalt femton kronor och lite annat hamnade där. Två av böckerna var till mig!

Jag såg en del fruktansvärda saker och puckon, men plånboken förblev i fickan. Fast det var mot sluttampen jag såg dem…. Hyllorna… Två stycken rödbruna Billyhyllor med glasdörrar för 80 kronor styck… Vi hade ju min bil och det fanns ingen chans i världen att två bokhyllor och ett rullbord, som FEM köpte, samt både FEM och jag skulle få plats i bilen. Jag kollade hur det var med hemleverans. Jorå – på torsdagar. Fast nu på torsdag är det ju röd dag och därmed ingen utkörning… Dessutom ska de ha 400 kronor för hemkörningen och de bär inte upp hyllorna för min trappa. Jaa… vad skulle vi till Återbruket att göra..?

 


Här är några bilder att titta på medan jag formulerar slutklämmen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Ja…. Det slutade med
att jag reserverade hyllorna till måndag eftermiddag. Då får jag tänka över helgen hur jag ska göra och om det finns nån som kan hjälpa mig. På måndag förmiddag ska jag på ett möte, men jag tar bilen dit. Det kanske blir så att jag får åka ett par vändor och besegra min hiskeliga trappa några gånger… Om jag nu köper hyllorna.

Men du… Vad tycker DU att jag ska göra??? Ska jag köpa de två hyllorna för 80 kronor styck eller ska de stå kvar på Återbruket??? Ge mig ett råd i en kommentar, tack!!!


*Clark Kent = min väldigt lilla bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »