Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kung’

Ett hundvänligt inlägg.


 

Å vilken fin dag jag har haft! Jag har kommit ut flera gånger och fått ljus och luft. Vi såg nog ut som Mårran och Bubben, det vill säga jag var Mårran i Mumin och Bubben, det var Elliot. Jag har till och med bränt så många kalorier att jag skulle kunna äta en chokladkaka i kväll. Bara det att jag inte har nån hemma. Hundar är verkligen rätt medicin för både kropp och själ. Elliot är en sån fin sällskapsherre, en riktig kung.

Kung Elliot

Kung Elliot.


Vädret har varit perfekt för promenader. 
Den första tog vi på förmiddagen och den var längst, så lång som min hälsporre fixade. Jag skrev lite av och till före och efter och när jag åt frukost framåt lunchtid fick Elliot lite mat på ett eget fat – på golvet, förstås. Inga hundar på matbordet! Men det var svårt att motstå den både bedjande och flirtiga blicken…

Sen busade vi lite bland filtar och kuddar. På eftermiddagen stack vi ut igen och inhandlade ett ben och hundgodis. Jag gömde godiset och Elliot gömde benet, men han hittade såväl gotta som ben.

Så blev vi lite trötta efter allt spatserande, busande och letande. Vi slappade på gästsängen. Jag läste och Elliot sov och var min alldeles privata benvärmare. Men som alla sagor hade även denna slut. Morfar LP ringde och sa att han var på ingång. Elliot fick på sig kopplet och jag packade ihop hans saker.

Den här dan har gått så fort och jag har verkligen gillat att ha Elliot hos mig. Jag hoppas att han snart kommer tillbaka och önskar lite, lite att han inte får den där dagisplatsen. Samtidigt önskar jag en aning mer att jag får ett jobb och då kan ju Elliot inte vara hos mig på dagarna.

Stort TACK för sällskapet, Bubben och TACK till LP för vinet!!!


Här är några bilder från Elliots och min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag hoppas att DU har haft en bra dag!!! Skriv gärna några rader och berätta om den i en kommentar, så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Månpocket är nåt jag gillar! Ofta är det bra böcker som kommer ut snabbt i pocket där. Pocketböcker, som ju är betydligt billigare än inbundna – OCH lättare att ha med sig i just en ficka (pocket). Månpocket är faktiskt Sveriges största pocketförlag och har gett ut 2 500 titlar sen starten 1980. Det är Bonnierförlagen och Norstedts Förlagsgrupp som är ägare, men titlarna hämtar Månpocket från de flesta svenska förlag. Totalt blir det cirka 100 pocketböcker om året. Bara så du vet. (Faktauppgifterna är hämtade från Månpockets mynewsdesk-sida.)

Trots att juli är en semestermånad tar Månpocket inte ledigt från sin utgivning. Här är några titlar som kommer i juli och som jag tycker är/verkar vara intressanta:

Sex årSex år av Harlan Coben
Det har gått sex år sen Jake Fischer såg hur hans stora kärlek Natalie gifte sig med en annan man. Sex år av sorg och saknad. När han får syn på Natalies makes dödsannons kan han inte låta bli att gå på begravningen. Men den sörjande änkan är inte Natalie. Jake börjar söka efter sanningen, men jakten på kvinnan som krossade hans hjärta – och ljög för honom – kommer snart att sätta hans eget liv i fara.
Harlan Coben är en av mina favoriter i thrillergenren. Hans böcker är spännande och mystiska och handlar ofta om försvinnanden av olika slag.


En ond liten handling av Elizabeth GeorgeEn ond liten handling

Dottern till en av Barbara Havers bästa vänner kidnappas och spåren leder till Italien. I ett försök att hitta flickan gör Havers ett övertramp och straffas med administrativ tjänst. I stället reser Sir Thomas Lynley till den italienska staden Lucca för att bistå den lokala polisen i utredningen. Snart upptäcker Lynley att fallet har förgreningar långt upp i den italienska maktens korridorer.
Elizabeth George är en av mina favoritförfattare vad gäller deckare. Jag gillar också TV-serierna/filmerna som är baserade på hennes böcker. En ond liten handling är hennes artonde roman om Thomas Lynley och Barbara Havers.


Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa AsptjärnKonsten att ha sjukt låga förväntningar
Det här är en debutroman i vilken vi läsare med lika delar skratt och svärta får ta emot Emanuel Kents livsfilosofiska råd medan han trasslar sig genom hösten på högstadiet. För alla som läst om, älskat – och växt ifrån – Greg i ”Dagbok för alla mina fans”, finns nu en liknande antihjälte, fast i tonårsupplaga med stor näsa, finnar och fjun på överläppen.
Jag tycker att det här låter som en annorlunda och spännande bok och läser den gärna!


Sigrid av Johanne HildebrandtSigrid

Den här boken sägs vara en magnifik saga byggd på Sigrid Storrådas liv, den drottning som format hela Nordens historia. Vi läsare får följa med till 900-talets sagotid när sägenomspunna kungar och drottningar härskar, blodiga krig står mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga.
Det verkar hur intressant som helst!

 

Urvalet ovan är som sagt mitt ur Månpockets julisläpp!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om några män och en kvinna.


 

Jag hade tänkt skriva typ

dessa fantastiska män

eller nåt i den stilen i rubriken. Men grejen är att jag ju inte tycker att männen jag ska skriva om är särskilt fantastiska. Rubriken hade låtit ironisk vad gäller en del av männen.

pippiperuk

Orange Rödhåriga – är de marginaliserade och förringade i samhället?

MEN… Att rödhåriga är lite… speciella… har vi som haft närkontakt med dem fått erfara… bittert, för somliga. (Fast jag skulle snarare kalla dem orangehåriga och orange är ju, som bekant min favoritfärg. Därmed har jag avslöjat att jag har ett kluvet förhållande till orange.) Hur som helst, att just hårfärgen låg bakom planerna på att mörda två brittiska prinsar tycker jag låter helt sjukt! En brittisk rödhårig man planerade att mörda prins Charles och prins Willie… William – så att rödhårige prins Harry kunde bli kung. Skälet är att mordplaneraren känner sig marginaliserad och förringad av samhället som vit, rödhårig man. Samtidigt har han jämfört sig med Anders Behring Breivik… Mannen är nu åtalad för att ha förberett ett terrordåd. Hoppas han stoppas i finkan en lång stund.

En som däremot snart blir fri är den så kallade Hagamannen. Om två månader släpps han, men Umeå, där han härjade, har förbjudit honom att besöka staden och dess kranskommuner. Förbudet gäller hans första år i frihet. Enligt Västerbotten-kuriren anser Kriminalvården att risken är hög att Hagamannen begår sexualbrott igen. Och han släpps alltså fri i sommar… Det finns ju liksom andra kommuner än Umeå där han kan härja. Hur kan man släppa Hagamannen fri om risken är hög för återfall? Det övergår mitt förstånd! (För övrigt finns det en Hagaman i Förorten, men det är en SNÄLL person!)

trosor

Trosmannen är dömd.

En annan brottsling är den så kallade Trosmannen i Metropolen Byhålan. Han stal 50 par trosor och nu har han fått sin dom. Mannen klarar sig undan med villkorligt och 30 dagsböter. Men han ska också betala 500 kronor i skadestånd till en granne för att han stulit ett tiotal trosor av henne. Den milda (?) domen beror på att tingsrätten inte tror på återfall här.


En som inte har fått återfall
men ett visst utfall är 51-årige Steve Easton. Han har lidit av vad han trodde var hösnuva i 44 år. Men häromdan nös han så förskräckligt, uppenbarligen, för ut ur näsan flög en gummipil. Hans mamma berättade att hon tagit sonen till sjukhus som sjuåring för att de trodde att han hade fått i sig nåt. Men eftersom man inte hittade nåt trodde sjukhuset att det var ett misstag. Steve Easton är ganska cool och beskriver hur han känner sig så här:

Jag känner mig inte alls annorlunda. Jag undrar vad mer som kan finnas där uppe?

Äpplen och päron

Äpplen och päron… Men den kvinnliga tjuven hade päronformad kropp.

Kvinnor då? Brukar man inte säga

Kvinnor kan

efter den gamla 80-talskampanjen? Jorå, i alla fall om vi blickar åter till Metropolen Byhålan. I Byhålenytt läser jag rubriken

Tumult när kvinna stal kläder

Fast… när jag läser notisen hittar jag ingenstans i brödtexten att hon stal kläder. Det står att kvinnan försökte stjäla värdesaker ur ett personalrum, inte kläder ute i affären.

För den som planerar att jaga nästan-tjuven beskrivs hon enligt Byhålebladet ha…

[…] lockigt mellanbrunt hår och päronformad kropp […]

Tumult när kvinna stal kläder

”Tumult när kvinna stal kläder” Fast hon stal ju inga kläder, Corren!


Män kan och kvinnor kan
är bara att konstatera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

OdysséenÄntligen blev det tillfälle att läsa Odysséen! Jag köpte en Niloe-utgåva för 35 spänn på Emmaus i Gryttby i somras – tillsammans med Iliaden för samma pris och från samma förlag. Iliaden blev en besvikelse, men vad tyckte jag om Odysséen?

Odysséen handlar om kung Odysseus äventyr på sin resa hem till Ithaka. Han har varit med i det trojanska kriget, som Iliaden handlar om. Hemma på ön sitter hans drottning Penelope med en drös friare som försöker få henne att gifta om sig med nån av dem. Alla tror förstås att Odyssues är död. Penelope har inte mist hoppet och försöker lura dem. Och en dag dyker han upp, förklädd till tiggare.

Ursprungligen var Odysséen skriven på hexameter på 700-talet f Kr. Homeros sägs vara författare, men egentligen finns inga belägg för det. Liksom Iliaden-utgåvan är denna på prosa med en dansk översättning som förlaga.

Kanske borde man inte ha skrivit om detta epos på prosa, för det tappar inte bara sin rytm utan en större del av det storverk det är. Men Odysséen passar betydligt bättre än Iliaden att berättas som en vanlig kapitelbok. Här handlar det nämligen inte bara om krig och slagsmål utan om list och både spännande och roliga händelser.

Det samlade Toffelomdömet för den här utgåvan blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett yttepytteinlägg.

 

tussilago

Tussilago från april 2011.

Det verkar inte hända så mycket en sån här dag. Solen skiner och det är härligt vårväder ute. Jag stapplade till Tokerian för att handla soppa till middag och fika till eftermiddagen. Tussilagon färgade dikeskanterna gula. Tyvärr är jag inte så kurant ännu att jag kunde böja mig ner och fota, så håll till godo med en gammal bild uppe till vänster. (Ja, bilden ska vara till vänster när man läser den här bloggen från en dator. Från mobilen ser ju layouten inte klok ut, bara som ett tips.)

Jag har lämnat återbud till eftermiddagens/kvällens mingel. Trist, men vi stannar hemma. Man går inte till nån som fyller år i morgon och ger bort en förkylning. Fästmön ligger mest hela tiden och snorar. Jag har införskaffat nässpray till henne och magmedicin till mig själv. Sen slank det ner nybakade kanelbullar och kaloririka chokladkex i varuvagnen också. För det är ju lite synd om oss sjuklingar.

 

Freddie och Stuart

Freddie och Stuart i Vicious.

Vi har sett på näst sista avsnittet av Vicious, inspelat förra söndagen på DVD-hårddisken. Vi kan nu konstatera, efter att ha sett fem av sex avsnitt, att vi faktiskt är roligare än Freddie och Stuart när vi ikläder oss rollerna av Offret och Martyren. Dessutom skulle ingen av oss medvetet vara elak mot den andra – varken i sällskap med andra eller ensamma. Men skoja rått med varandra kan vi! Till kvällen ska jag försöka hålla mig vaken och se fyrans Annika Bengtzon-film. Anna kanske inte orkar. Vilken tur att jag bloggar om filmerna, då kan hon ju läsa om dem här!

Nä, det händer inte mycket här i New Village. Det är inte som i natt när nån i huset tyckte att det var ett bra tillfälle att spika kvart i ett på natten. Jag blev så jävla arg att jag skrek. Riktigt dåligt att spika, dåligt av mig att skrika också, men på nåt sätt ville jag protestera.

Surfar runt lite bland medierna på nätet. Aftonbladet slår på stort och skriver om en kunglig lyxbil som varit med i en våldsam krasch och smitit från polisen. Men nej. Du behöver inte läsa artikeln, den handlade om en bil som en gång, för 100 år sen, tillhörde vår kung. Den har bytt ägare ett antal gånger sen dess.

Nästa söndag, däremot, är det 40 år sen ABBA vann Eurovision Song Contest i Brighton. DN visar unika bilder ur ABBA – the photo book. Alltså, kolla in färgerna i Agnethas och Björns kök i lägenheten på Lilla Essingen…


Livet är kort. Vissa rubriker är små, men ändå… innehållsrika.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om en tecknad film.


I eftermiddags visade SvT 1 Askungen,
i tecknad version på originalspråk från 1950. Jag var självklart tvungen att titta, jag har ju bara sett den lilla sekvens som visas i TV på julafton!

Askungen

Askungen räddade Walt Disney!


Enligt Wikipedia
gjordes Askungen under en period när Walt Disney nästan var tvungen att stänga ner sin verksamhet. Askungen räddade företaget! Den hade premiär i februari 1950 och nominerades senare till tre Oscars.

Filmen är förstås baserad på en gammal saga om den vackra Askungen, som utnyttjas som piga av sin elaka styvmor och de två styvsystrarna. Allt som har med styv att göra är elakt – det är därför jag väljer att kalla mig bonusmorsa -när det behövs.

Traktens prins är giftasmogen, tycker hans pappa kungen, som längtar efter barnbarn. Därför anordnar kungen en fest till vilken alla ogifta unga kvinnor bjuds in. Styvmodern gör allt för att förhindra att Askungen åker på balen, men hon tar sig dit. Och sen går det ju som det går…

Det här är en enkel, men rörande historia om en ung flicka som desperat söker kärleken så att hon slipper bo kvar hos sin styvfamilj. Det är vackert, fyndigt och musikaliskt och en av Disneys bästa. Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det första inlägget i serien Det får du inte missa i Metropolen Byhålan!


Idag gjorde jag en liten utflykt på egen hand
till ett riktigt spännande ställe i Metropolen, Motala Motormuseum. Även om jag passerar det ganska ofta när jag är i stan var det säkert hundra år sen (nåja…) sen jag faktiskt var inne i museet. I alla fall runt tio år.

Eftersom jag ska skriva en artikel om museet till Uppsalanyheter.se gick jag in på presskortet. Entréavgiften känns lite i högsta laget, 100 kronor för en vuxen. Men faktum är att jag gärna betalar nästa gång jag går dit, för det här var ett riktigt höjdarmuseum.

Enligt ett pressmeddelande som jag fick av dagens ansvarig, en Johan, öppnade museet 1995. På en auktion i Stockholm köpte museiägaren Jan-Ove Boll samma år Kar de Mummas gamla Rolls Royce och det gav naturligtvis det nyöppnade museet en rejäl skjuts (!).

Idag finns det hur många bilar som helst på museet. Förutom Kar de Mummas gamla bil kan man beskåda Karl Gerhards pärla och Verner von Heidenstams sista bil. Vår egen kungs första moped finns där också samt en samling tävlingsbilar. I samlingen ingår Europas snabbaste bil.  Sen i våras kamperar också en Ferrari Testarossa ihop med en Lamborghini Countach.

Museet har en unik samling Rolls Royce-bilar liksom en  fin motorcykelsamling som tillhört Einar ”Linkan” Lindqivst. För den som inte känner till ”Linkan” kan jag berätta att han körde speedway  bland annat för klubben Vargarna i Norrköping.

Lustigt nog var en av besökarna som jag mötte på museet idag gammal speedwayfantast. En djupt imponerad farbror gick där och tittade på bilarna, myste och sa:

– Jag brukar åka hit till Motala på speedway,  sen åker jag hem meddetsamma igen. Men det här var verkligen ett fint ställe! Hit kommer jag fler gånger!

På museet hittar man inte bara bilar och motorcyklar.

– Det är ju motorer i allt, även kameror och gamla radioapparater!

som Johan sa.

Det första som  möter besökaren innanför grindarna är en bilverkstad från tidernas begynnelse. Där inne tronar stans första lastbil och vi får höra två owedige göbba söm pratar owejäl östgötska*. Flera såna scener är uppbyggda i museet med hjälp av skyltdockor och ljudupptagningar.

I år har museet också en cykelutställning fram till och med september månad. Där kan man bland annat vila ögonen på min gamla mattelärares hoj, en tvåväxlad sak magister Bergvall rundade Vättern med 39 gånger.

För den som vill se annat än fordon finns på museet en stor samling radioapparater, TV-apparater, grammofoner etc, varav de flesta är från Motalafabriken Luxor. Vidare finns ett fotomuseum där man inte kan se foton, men väl kamerans utveckling.

Den som har vägarna förbi Motala ska inte tveka utan stanna till i hamnen och besöka Motormuseet. En riktigt spännande stund väntar!!! Detta blir högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du se ett bildspel
över några av bilderna jag tog inne på museet idag. Men det är självklart mycket bättre att uppleva föremålen på plats!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


* två owedige göbba söm pratar owejäl östgötska = två rediga gubbar som pratar rejäl östgötska


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »