Den som söker

Ett inlägg om en film.

---

 

På sommaren gillar jag extra mycket att se läskiga filmer. När natten kryper på, mörkret sänker sig – och ändå blir det inte riktigt mörkt ute. Bara så där så att skuggorna djupnar. I kväll hade solen just sjunkit bakom husen när filmen Den som söker (2013) startade på SvT2.

I TV-tidningen var filmen kategoriserad som thriller. Jag skulle vilja lägga den nånstans mellan drama och spökhistoria. Det är nämligen en kuslig historia som spelas upp för oss tittare. I samband med att Tuvas föräldrar har omkommit i en bilolycka upptäcker hon att hon är adopterad. Tuva tar med sig åttaåriga dottern Saga till en håla i Västmanland (länet som är fullt av hålor och ödebyar i verkligheten…) – så mycket spår efter sina biologiska föräldrar får Tuva fram. Och så har hon ett foto på en kvinna som kan vara hennes mamma samt ett namn på en präst. Tuva åker och pratar med prästen och det blir ganska uppenbart att han döljer nånting. När hon nästa gång kommer tillbaka och finner att prästen har hängt sig förstår Tuva att hon är sanningen på spåren…

Jo nog är det både kusligt och obehagligt. Samtidigt tycker jag att stämningen kunde ha gjorts ännu mer läskig – jag menar en stor del av filmen utspelar sig i skogen… Men det är ändå en hyfsat bra film, tycker jag, för den är otäck på flera sätt än ett.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Chasing shadows

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår kväll var det premiär på TV4 för Chasing shadows, en brittisk kriminalserie i fyra delar. Eftersom jag inte hade möjlighet att titta då spelade jag in på DVD-hårddisken och kollade nu i kväll. Ganska snart insåg jag att den som gjort serien måste ha sneglat en hel del på Bron – Sean är en manlig version av Saga, nämligen. Båda kan de mycket om människor – utom att umgås med dem.

Chasing Shadows två huvudpersoner Ruth, spelad av Alex Kingston och Sean, spelad av Reece Shearsmith. Den senare såg jag tidigare i år som hustrumördare.

Serien inleds med en jakt på en seriemördare. Polisen Sean och hans kollegor hittar mördaren, men hinner inte fram i tid för att rädda det senaste offret. Vid en presskonferens säger Sean att han har misslyckats. Strax därpå blir han omplacerad till en avdelning för försvunna personer. Där ska han arbeta tillsammans med analytikern Ruth. Eftersom Sean är som han är kör han sitt eget race, vilket komplicerar saker när tanken är att Ruth och han ska samarbeta. Raskt kastas vi tittare – och Ruth – in i jakten på en försvunnen tonårstjej, ett fall som polisen inte prioriterar eftersom flickan tidigare har rymt hemifrån. Men Sean inser snart att hon inte håller sig undan frivilligt. Hans metoder att komma fram till detta är ganska… brutala.

Ja, man blir tidigt rätt galen på Sean, men… han är duktig. Det är även Ruth. Och mot slutet av första delen är hon nånting på spåren när hon plötsligt… Tja, jag rekommenderar faktiskt att du tittar! Både Alex Kingston, som spelar Ruth, och Reece Shearsmith, i rollen som Sean gör lysande ifrån sig. Den senare såg jag för övrigt tidigare i år, den gången som psykopat i Hustrumördaren.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hjälp mej, Katja

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag fortsätter med ungdomslitteraturen! När jag var ung fick jag Maria Langs båda ungdomsdeckare Akta dej, Katja och Hjälp mej, Katja. Den senare av de två omkom in en översvämning i mina föräldrars källare. Därför blev jag överlycklig när jag hittade den på Emmaus i Gryttby i somras. Jag slog till och köpte den för 30 kronor. Och nu har jag precis lagt ihop pärmarna.

Den här gången har Katjas sommarlov hos farmor och farfar i Skoga blivit förlängt på grund av sjukdom. Men när hon piggnar till ger hon sig ut med femårige Jan på diverse äventyr i skogar och gruvhål. De kommer ett par kattjuvar på spåren. Eftersom de båda två är djurvänner vill de försöka befria de fyrbenta fångarna. Dessvärre blir de då själva fångar tillsammans med katterna. Inte förbättras läget heller när en av dem är allergisk mot just katter…

De spännande ungdomsäventyren i Skoga fortsatte med den här boken. Sen vet jag att jag hade ytterligare ett par minipocketböcker om Katja och Jan. Tyvärr är dessa försvunna. För det här är fortfarande spännande, välskrivet och bra! Djurplågeri är ett ämne som alltid är angeläget. Språkmässigt känns den här boken något fräschare än den förra, trots att den kom ut 1972, bara året efter den första. Men båda håller måttet bra – och ändå saknas mobiler och datorer i handlingen. Eller kanske just därför..?

Själv klart får den här boken, av min favoritförfattare, högsta Toffelbetyg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varg Veum: Kalla hjärtan

Ett inlägg om en film.

---

 

Med ingenting bättre för mig denna trista söndagskväll bänkade jag mig med en vattenflaska och en chokladbit i bästefåtöljen för att se Varg Veum: Kalla hjärtan (2012) på Sjuan. Det där med chokladen blev faktiskt lite… kul.

Varg Veum får i uppdrag av en ung kvinna att hitta kvinnans syster. I samband med att han börjar jobba med fallet, upptäcker han att systrarna har en bror – som också är försvunnen. Denne har uteblivit från fängelset efter en permission. Varg besöker bland annat fängelset där han träffar en person som… ska vi säga älskar choklad… Men Varg kommer snart nånting på spåren. Det blir så hotfull stämning att han tvingas skicka bort sin gravida flickvän. Och vem är det som dödar alla katterna? Många frågor och knepigheter samsas i den här filmen. Liksom en hel del läskiga män.

Den här gången är Varg Veum-filmen spännande och otäck, men också nåt mer. Det finns nånting i den som gör den bättre än de andra Varg Veum-filmerna jag har sett. Toffelomdömet stannar emellertid på medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Flaskpost från P

Ett inlägg om en bok.

Fy te rackarns så spännande! De hundra sista sidorna av Jussi Adler-Olsens bok Flaskpost från P gjorde mig alldeles svettig. För som vanligt blev det en kamp mot tiden i slutet. Jag har just läst den tredje boken i serien om Avdelning Q. Två till ligger i min att-läsa-hög och väntar på mig. Vilken tur!

Flaskpost från P gjorde mig svettig.

Den här gången jagar polisen Carl Mörk och hans medarbetare Assad och Rose/Yrsa en kidnappare. För det tar inte lång tid innan de har tolkat flaskposten i den gamla flaskan från Skottland. Frågan är bara varför ingen har anmält avsändaren som försvunnen… Kidnapparen visar sig vara en mördare av en synnerligen kallblodig och förslagen dubbelnatur. När de till sist kommer mördaren på spåren blir det en jakt där timglasets sand håller på att rinna ut.

Det här är nog bland det mest spännande jag har läst på ett tag! Jisses, jag ville inte lägga ifrån mig boken utan bara läsa. Den sista fjärdedelen läste jag idag.

Naturligtvis kan det inte bli nåt annat än högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »