Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘analytiker’

Le och vara tacksam och basmatematik

Ett inlägg om att le, vara tacksam, säga ja och att tolka siffror.


 

Tofflan m solbrillor

Ler gör jag sparsamt.

Ler gör jag inte hela tiden. Faktum är att jag är sparsam med leenden. En person sa en gång till mig att le och se glad ut hela tiden – så får du framgång i yrkeslivet. Jajamens, det beror på arbetsplatsen. Visst är det trevligt med glada medarbetare, men ett leende ska vara äkta tycker jag. Och trots att jag log äkta på just den arbetsplatsen fick jag inte den utlysta tjänsten. Den gick till en man som hade nåt som jag inte hade, utan att gå närmare in på det. Jag fick i stället en mycket mer intressant tjänst, men det är en annan historia.

Nu sitter jag emellertid här och söker jobb igen. Jag läste en jättebra krönika i Metro på nätet om det häromdan, Lisa Magnussons Det gäller att le och säga ja till alltHon menar på att tanken att robotar ska ta över jobben i framtiden redan är verklighet eftersom de flesta människor redan är robotor. Robotar därför att folk inte har råd att göra annat än att le och säga ja till allt. Typ de arbetslösa. Hon skriver:

[…] de som ständigt måste stå till Arbetsförmedlingens förfogande för att få pengar till det nödvändigaste. Söka jobb på jobb, försöka konkurrera, infoga sig i meningslösa ”åtgärder” för att snygga till statistiken över ”sysselsättningen”. […]

Lisa Magnusson har också läst en debattartikel i Expressen och signerad Svala Firus, psykolog på Arbetsförmedlingen. Denna psykolog har slagit larm (!) om att dagens unga inte är tillräckligt tacksamma (!). Lisa Magnusson refererar:

[…] Eller, ja, de flesta är det, medgav hon. Men hon vet bland annat två ”rekryteringsträffar” där jättefå dök upp. Och en person fick en fin chans att visa framfötterna genom en praktik som kanske kunnat leda till jobb, men sumpade allt för att hen ”inte vill bli utnyttjad”. […]

Lisa Magnusson konstaterar torrt:

[…] Man hade ju gärna velat veta hur många ”rekryteringsträffar” Svala Firus själv minglat runt på, hur länge hon gratisjobbade i hopp om anställning. Men det nämnde hon inte. […]

Glöm inte att du är värdefull

Jag har goda vänner vänner som påminner mig om saker och ting ibland. Men jobbmässor är värdelösa, det vidhåller jag.

De rekryteringsträffar som har arrangerats här i Uppsala under min tid som arbetssökande har inte passat mig alls. Det vill säga, det jag har i mitt CV och rekryteringsträffarna har inget gemensamt. Så varför gå? Nej, jag har inte besökt en enda. Däremot har jag varit på jobbmässor arrangerade av och på Arbetsförmedlingen. Totalt värdelösa fär min del även dessa, därför att en timid tant som jag lyckas knappast ta sig fram till rekryterarna. Längst fram står nämligen yngre och aggressivare förmågor, läs: nybakade studenter som tror att de kan och vet allt. Tur att några av oss har god självkänsla. Andra har godare självinsikt.

Vid nåt tillfälle nådde jag och kompisen jag hade med mig fram till rekryterarna. Men tyvärr, de tog inte emot våra CV:n – vi blev ombedda att gå hem och lägga in dem elektroniskt. Jaha, vad skulle vi då på en jobbmässa att göra? Då kunde vi ju ha stannat hemma. Vem trängs liksom frivilligt med folk? Människor som söker kroppskontakt, eller vilka?

Jobba gratis har jag också gjort. I två månader. Det var ett ganska avancerat jobb som gick ut på att uppdatera (kolla fakta, innehåll och språk) ett hundratal webbsidor där olika forskare och forskningsprojekt presenterades. Dessutom skulle sidorna översättas till engelska där sån översättning saknades. Och de sidor som var översatta skulle språkgranskas. Roligt och spännande projekt, alltså, men, som sagt, gratisjobb. När jag slutade le och krävde ekonomisk ersättning för mitt arbete fick jag ett vikariat om tre månader och lön.

Men åter till tacksamheten och det Lisa Magnusson skriver. Hon noterade att folkpartisten Birgitta Ohlsson blev inspirerad av psykologen Svala Firus text. Enligt Lisa Magnusson fyllde politikern i att…

[…] Alla måste jobba, så att ”mormor får en värdig äldreomsorg, att cancersjuka ges vård”, detta är välfärdsmässig ”basmatematik”.

Fast det Birgitta Ohlsson, enligt Lisa Magnusson, inte tänkte på var…

[…] I basmatematiken ingår tydligen inte att kunna räkna ut att 400 000 arbetssökande minus 40 000 lediga jobb är lika med 360 000 överblivna personer. Att det alltså inte nödvändigtvis handlar om att de som står utan jobb vill att mormödrar får ovärdig äldreomsorg och att cancersjuka dör. […]

Vänstern hat, å sin sida, enligt Lisa Magnusson inte nåt bättre att komma med:

[…] Den nya vänstern pratar om skitjobb, om att ersätta arbetslinjen med fritidslinjen. Jag tror inte på det. Frihet, vad är väl det, annat än ett finare ord för total tomhet? Det är inte jobben i sig som är skit. Däremot maktbalansen. […]

Igår läste jag i lokalblaskan att Uppsala län har den lägsta arbetslösheten i landet, 5,3 procent. Det framgår inte av artikeln hur man har räknat (det är knappas basmatematik, eller hur..?), men en analytiker från Arbetsförmedlingen – finns det INGEN på Arbetsförmedlingen som jobbar med att förmedla jobb??? –  Therese Landerholm uttalar sig i artikeln:

[…] Det finns tre huvudförklaringar till att arbetslösheten är så här låg i Uppsala län. Det är dels närheten till Stockholm, dels den låga andelen sysselsatta inom tillverkningsindustrin, dels den stora offentliga sektorn […]

Tågmålning på toa

Vi som bor här ska pendla till jobb i andra län med tåg som inte går som de ska. Men då får man fin jobbstatistik över sysselsättningen.

Där ser man! Vi som bor i Uppsala län förväntas jobba i ett annat län än vårt hemlän, men vill vi jobba där vi bor ska vi definitivt inte jobba med tillverkning utan offentlig sektor. Och hur säkra jobben är i offentlig sektor har ju flera av oss fått smaka på den hårda vägen… (Ta nu senast den högste dirren på Sjukstugan i Backen. För en månad sen sa han i media att han ska jobba två år till. Häromdan sa han att han går i pension typ nu. Nåt mysko är det!..)

Men det finns problem och utsatta grupper även i Uppsala län: utrikesfödda, äldre arbetslösa, funktionsnedsatta och lågutbildade personer. För byggnadsarbetare, gymnasielärare och undersköterskor ser emellertid framtiden ljus ut. Synd att jag inte kan jobba inom dessa tre yrken eftersom jag inte har nån utbildning för nåt av dem eller ens kan utbilda mig: jag är för gammal för att få studiemedel.

Så varför ska jag le och vara tacksam? Jag är heligt förbannad! Jag har gedigen och bred erfarenhet och stor kompetens inom mitt yrke. Men jag är för gammal. Ändå förväntas jag jobba tills jag blir 70, helst, det vill säga nästan 20 år till. Basmatematik..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll var det premiär på TV4 för Chasing shadows, en brittisk kriminalserie i fyra delar. Eftersom jag inte hade möjlighet att titta då spelade jag in på DVD-hårddisken och kollade nu i kväll. Ganska snart insåg jag att den som gjort serien måste ha sneglat en hel del på Bron – Sean är en manlig version av Saga, nämligen. Båda kan de mycket om människor – utom att umgås med dem.

Ruth och Sean

Chasing Shadows två huvudpersoner Ruth, spelad av Alex Kingston och Sean, spelad av Reece Shearsmith. Den senare såg jag tidigare i år som hustrumördare.


Serien inleds med en jakt på en seriemördare. 
Polisen Sean och hans kollegor hittar mördaren, men hinner inte fram i tid för att rädda det senaste offret. Vid en presskonferens säger Sean att han har misslyckats. Strax därpå blir han omplacerad till en avdelning för försvunna personer. Där ska han arbeta tillsammans med analytikern Ruth. Eftersom Sean är som han är kör han sitt eget race, vilket komplicerar saker när tanken är att Ruth och han ska samarbeta. Raskt kastas vi tittare – och Ruth – in i jakten på en försvunnen tonårstjej, ett fall som polisen inte prioriterar eftersom flickan tidigare har rymt hemifrån. Men Sean inser snart att hon inte håller sig undan frivilligt. Hans metoder att komma fram till detta är ganska… brutala.

Ja, man blir tidigt rätt galen på Sean, men… han är duktig. Det är även Ruth. Och mot slutet av första delen är hon nånting på spåren när hon plötsligt… Tja, jag rekommenderar faktiskt att du tittar! Både Alex Kingston, som spelar Ruth, och Reece Shearsmith, i rollen som Sean gör lysande ifrån sig. Den senare såg jag för övrigt tidigare i år, den gången som psykopat i Hustrumördaren.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Här i Uppsala är det sportlov den här veckan. Men somliga av oss jobbar. Lite sport i form av surfning på nätet i media hinner emellertid jag med på rasterna. Du som känner för lite hjärnaktivitet – häng med! Du som  bara vill ta dig ett järn i backen får göra det utan mig. Nu kör vi!

  • Pensionsskola 2013. Dagens Nyheter tar inte heller sportlov. I stället har tidningen startat en pensionsskola. Och även om du har långt kvar till pensionen kan det vara väl värt att sätta sig in i vad den kan innebära ekonomiskt. För faktum är att du ju delvis kan påverka den. Inte mycket, men lite.
  • Äppleklocka. Det sägs att Apple håller på att utveckla ett armbandsur med samma funktioner som idag finns i iPhone och iPad. Man kan skratta åt det och låta tankarna skena till James Bond och hans Q. Men det sägs att 100 medarbetare arbetar med klockan. Och 100 medarbetare, det är inte lite folk, det. En bloggare, som tidigare jobbat på Apple, tror att klockan underskattas när den lanseras, men att den får stor betydelse längre fram… Spännande, tycker jag!
  • Microsoft dissar Ipad – och missar miljarder. Det är i alla fall vad analytiker tror. För när MicrosoftOfficepaketet till iPad missar de 2,5 miljarder. Dollar, alltså, spekuleras det. Skälet är förstås att Microsoft vill ta sig in bland paddorna med en egen Windowspadda. Och det kan ju gå bra, men det kan ju också handla om miljardförluster…
  • Tvångstankar. Svenska Dagbladet skriver idag om hur det är att leva med tvångstankar. Läs om Eric som motar ångesten med tankeritualer.
  • Företagen är dåliga på att ta emot klagomål. Det visar i alla fall en sammanställning av Svenskt Kvalitetsindex. Totalt intervjuades     30 000 svenskar. Tio procent av dessa hade nån gång under förra året klagat hos nåt företag. Vanligaste klagomålen gällde mobila bredband, digital-TV  och träningstjänster. Allra sämst på att ta emot klagomål är telecomföretag. Här kan du se vilka företag vi klagade mest på förra året! 
  • Vinnaren i Melodifestivalen 2013 är redan klar. Ja, det är i alla fall vad spelbolagen menar. Enligt oddsen vinner Yohio. Det är alltså den artist som hade den bästa låten i deltävling ett, enligt mitt tycke. Och baske mig om jag inte tycker att Yohios låt är bäst totalt sett! Det återstår i och för sig en deltävling och andra chansen. Det kan inte bli mycket sämre än det har varit i år. Bananer i pyjamas, släng er i väggen! Sverige visar Bananen i Blöjan i finalen. Jag skäms…


Livet är kort.

Read Full Post »

Rökare är en utdöende (!) art i Sverige. Åtminstone om man får tro en rapport av en amerikansk finansiell koncern. Statistiker och analytiker i koncernen menar att Sverige är rökfritt år 2028.

HURRA! (Om det är sant!..) 

Rapporten som har tagits fram vänder sig till tobaksindustrin. Och där är man minst sagt nervös. Rökningen i världen minskar hela tiden. Skälet antas vara att folk blir mer hälsomedvetna.

Folkhälsoinstitutet i Sverige dårå (finns det såna institut nån annanstans i världen..?) tycker man att rapporten låter bra, men lite för bra för att prognoserna ska vara sanna. Trenden har varit att antalet rökare minskar. Däremot är det fortfarande ett stadigt gäng som röker, framför allt lågutbildade med låga inkomster och personer med funktionshinder.


Rökningen minskar.

                                                                                                                                                           Svenska rökare är också skeptiska. De vill fortsätta kunna slappna av och snacka skit över en cigg, enligt en artikel i Dagens Nyheter. En av dem säger i artikeln att hon

[…] tycker att det är gott efter maten och socialt med kompisarna. […] Det finns alltid de som söker kickar eller avslappning i ett stressigt liv och vips så är man beroende. Dessutom är tobaksindustrin aggressiv och kommer att hitta nya strategier för att nå ut. Och staten får ju skattepengar när vi köper cigg så de vill väl inte heller ha det rökfritt. […]

Som jag minns det ÄR det gott med en cigarrett efter maten och till kaffet och jag belönade mig ofta med en cigg när jag gjort nåt bra eller hade det stressigt omkring mig. Men… jag började må riktigt jävla illa av skiten, det stank om mig, mina kläder, mitt hem och så blev det så dyrt. Sköna tusenlappar som bara gick upp i rök…

Tja, vi ska alla nån gång dö. Och rökare gör det troligen snabbare och plågsammare än icke rökare. Valet är ditt. Däremot är det inte juste att röka så att medmänniskor drabbas. Fast att gå så långt som en bostadsrättsförening i Sundsvall gjorde, med angiveriverksamhet, tycker jag är rena KGB-metoder. Nej, då är det nog bättre att folk själva inser hur dumt det är att röka och vilka fördelar det finns med att INTE röka. Till och med jag insåg fördelarna – efter 30 år. Nu har jag varit rökfri i ungefär sju och ett halvt år.

Read Full Post »