Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘psykopat’

Ett inlägg om livet.


 

Franciskus

Den helige Franciskus vakar över mig när jag är hos mamma.

Nä. Den helige Franciskus vakar inte längre över mig och min bädd på golvet. Jag ligger ju numera i min alltför mjuka säng här hemma om nätterna. (Egentligen är det nog inget fel på sängen utan det är jag som är för fet för den.) På nattduksbordet har jag en skyddsängel och på väggen vid sängen ett krucifix och en ikon som pappas ena moster har målat. Rätt skyddad, med andra ord, nattetid. Jag är verkligen glad att jag kan sova så bra som jag gör, för dagar som igår dränerar mig på energi trots att minimalt blir gjort. Dessutom vet jag att efter en dålig dag måste det vända och komma en bra dag. Låt mig få tro att dagen idag är en av de senare!

Dan har i alla fall börjat bra och i effektivitetens tecken. Jag har bäddat, kört en maskin tjockis-svart tvätt och hängt tvätten. Det faktum att jag nästan bara har svarta kläder känner jag till sen tidigare. (Att jag har en fäbless för randiga strumpor kände jag däremot inte till. Av dagens tvättade elva par var nio randiga! Snacka om vågat med randigt på fötterna!..) Som om det skulle göra mig smalare… Nä, är en tjock så är en och den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Alltså använder jag svarta kläder i stället för att banta. Det senare gör ju alla andra så bra. Själv vill jag inte just nu. Jag gillar att tröstäta när livet är tufft, så jag får ta att jag är fet. Men sen, när jag väl bestämmer mig för att gå ner i vikt, tvekar jag inte en sekund på att det går lika bra som när jag slutade röka. Jag hade rökt i nästan 30 år. Sen tog jag en medicin till hjälp under sju veckor, men redan på den sjunde dan vilade jag var jag rökfri. I september är det elva år sen.

Strumpor

Av elva tvättade par var nio randiga. Här är fyra av mina randiga par strumpor.


Dessutom har jag sökt fyra jobb,
bara så där HEPP! Ett av dem är klart mer intressant än de andra tre, men när det kommer till hopp om nytt jobb är jag aningen luttrad.

Skam den som ger sig!

tänker jag emellertid, för det är nåt jag har fått med mig hemifrån. Nån gång borde det bli min tur. Nån gång borde prövningarna upphöra. Samtidigt känner jag att dessa prövningar, som nu pågått i sex och ett halvt år, börjar ta ut sin rätt. Eller sitt fel. Det ironiska i det hela är att personen som gjorde mig detta illa själv har ett välavlönat jobb OCH en firma vid sidan av där h*n bedriver psykolog-verksamhet, en utbildning betald av vår gemensamma förra arbetsgivare, om jag inte är felinformerad. Samtidigt är jag väl inte förvånad. Man kan så ofta läsa artiklar om chefer som är psykopater och psykologer som är skolbokssjuka psykiskt. Vem vet, artiklarna kanske innehåller fakta och inte spekulationer..? (<== retorisk fråga).

Ibland gör det ont, detta jag skrev om i förra stycket. Andra gånger blickar jag inte bakåt utan framåt, för det är den enda väg jag kan ta. Man kan inte backa bandet Livet, vare sig det är tjockis-svart eller vågat randigt…

Ha en bra onsdag!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll var det premiär på TV4 för Chasing shadows, en brittisk kriminalserie i fyra delar. Eftersom jag inte hade möjlighet att titta då spelade jag in på DVD-hårddisken och kollade nu i kväll. Ganska snart insåg jag att den som gjort serien måste ha sneglat en hel del på Bron – Sean är en manlig version av Saga, nämligen. Båda kan de mycket om människor – utom att umgås med dem.

Ruth och Sean

Chasing Shadows två huvudpersoner Ruth, spelad av Alex Kingston och Sean, spelad av Reece Shearsmith. Den senare såg jag tidigare i år som hustrumördare.


Serien inleds med en jakt på en seriemördare. 
Polisen Sean och hans kollegor hittar mördaren, men hinner inte fram i tid för att rädda det senaste offret. Vid en presskonferens säger Sean att han har misslyckats. Strax därpå blir han omplacerad till en avdelning för försvunna personer. Där ska han arbeta tillsammans med analytikern Ruth. Eftersom Sean är som han är kör han sitt eget race, vilket komplicerar saker när tanken är att Ruth och han ska samarbeta. Raskt kastas vi tittare – och Ruth – in i jakten på en försvunnen tonårstjej, ett fall som polisen inte prioriterar eftersom flickan tidigare har rymt hemifrån. Men Sean inser snart att hon inte håller sig undan frivilligt. Hans metoder att komma fram till detta är ganska… brutala.

Ja, man blir tidigt rätt galen på Sean, men… han är duktig. Det är även Ruth. Och mot slutet av första delen är hon nånting på spåren när hon plötsligt… Tja, jag rekommenderar faktiskt att du tittar! Både Alex Kingston, som spelar Ruth, och Reece Shearsmith, i rollen som Sean gör lysande ifrån sig. Den senare såg jag för övrigt tidigare i år, den gången som psykopat i Hustrumördaren.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Onsdagkväll och dags för Deckarna. Serien börjar gå mot sitt slut nu. I kväll var det yngste deltagarens tur att utredas. Christoffer Carlsson skriver ganska hårdkokta, svarta deckare. Jag har läst en av dem och blev inte imponerad. Men efter en Twitterdialog med författaren har jag bestämt mig för att ge hans författarskap en ny chans. (Jag är svag för författare som inte räds att kommunicera med sina läsare. Såna författare hamnar automatiskt på plus hos mig.) Nån gång. Inte just nu. Först ville jag ju veta lite mer om honom.

Christoffer Carlsson

Christoffer Carlsson skriver hårdkokt och svart. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Christoffer Carlsson är minstingen
i gänget. Men trots att han endast är 29 år ung är han disputerad kriminolog. Litterärt har han tagit livet av elva personer och ett och annat djur. Christoffer Carlsson började skriva deckare redan som barn. Vem vet, kanske är han psykopat? Han avslöjade i vart fall att han har knäckt deckargenrens W-kod och att han är inspirerad av bland andra Sjöwall-Wahlöö.

Dagens övning kändes lite märklig, men gick bland annat ut på att hitta mordoffer och mördare. Den kändes lite… rumphuggen och det offer som tagit bussen in till stan rollade ut ganska snart efter att ha presenterats. Ett visst kvinnofall skedde även denna gång – dock inte nerför nån trappa utan i form av en tappad röst.

Roligast var nog att upptäcka att Christoffer Carlsson säger

liksom 

minst lika ofta som jag.

Det var ett bra program och Christoffer Carlsson är en intressant författare som jag ska ge en ny chans. Och detta skriver jag inte enbart på grund av vår Twitterdialog!

Toffelomdömet blev högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång avslutar Katarina Wennstam den här TV-serien.


Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:

Deckarna: Denise Rudberg

Deckarna: Anna Jansson

Deckarna: Roslund och Hellström

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vad jag har gjort idag.


Det är baske mig inte lätt
att fylla en hel dag! På natten kan man sova och fylla sitt liv med drömmar. Men på dagen…

Jag klev upp vid sjutiden och inledde dan med att skjutsa Fästmön till jobbet. Det är ett kärt besvär, absolut inget besvär. Dessutom är jag morgonmänniska och tycker att det är skönt att komma upp tidigt.

Sen satte jag mig direkt vid datorn för att börja dagens jobbsökeri. Jag hittade två väldigt intressanta jobb som jag sökte och ett av dessa fick jag åter ett personligt mejlsvar på ! Det tycker jag är toppen! En företagsledare som gör så är en bra ledare. Annars tycker jag att många chefer sorterar under kategorin

Mer eller mindre psykopater.

Nu säger jag inte att alla chefer är galna, men… en hel del har till exempel ingen förmåga alls till empati. Och kanske är det därför just de har blivit chefer???

Efter jobbsökeriet skrev jag två blogginlägg och en artikel med boktips som publiceras hos Uppsalanyheter troligen under morgondagen. Vidare har jag skrivit en annan text på uppdrag. En text som jag får betalt för, till skillnad från det jag skriver om här på bloggen och hos Uppsalanyheter. Ja, du läste rätt. Jag jobbar ideellt.

Har gått och plockat lite här hemma. Beundrat Annas söta (!) burk för druvsocker, den hon borde ha med sig…

Annas druvsocker väger 36

Annas druvsocker väger 36 nånting.


Bäddat och diskat,
läst en stund. Vattnat blommorna på ballen*, kanske helt i onödan. Mammakusinen B ringde på eftermiddagen och det var förstås jätteroligt. Under samtalet öppnade sig himlen, så jag fick stänga alla fönster! Nu är himlen ljusblå igen och molnen vita…

Passade på att göra rent mina halskedjor och mina örhängen. Den ena kedjan har varit min pappas och den har en tendens att åstadkomma svarta ränder bak i nacken. Jag misstänker att den ”bara” är i 14 karat, då kan det bli så.

Rengöring av smycken

Rengöring av smycken i en liten burk.


Jag har fått en fin rekommendation
 på LinkedIn av en person som jag jobbade tillsammans med (fick uppdrag av, ska jag säga!) hösten 2011! Det blev jag jätteglad för!

Och nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att åka och hämta hem Anna från jobbet. Jag hinner nog klippa naglarna innan dess…

Har du haft en innehållsrik dag??? Skriv gärna några rader och berätta!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens ord kom ur Berit Hårds mun i boken Förkunnaren av Unni Drougge:

Cyklopat!

Och det är en snygg sammanskrivning av cyklist och psykopat, vilket ger beteckningen för cykeldåre, ungefär, på gammelsvenska.


Livet är kort. En del cyklopater förkortar både sina egna liv och andras.

Read Full Post »

Äntligen blev den läst, denna eftertraktade bok! Jag skriver förstås om Maria Langs Ögonen som jag just slagit ihop pärmarna till. Det ska bli intressant att höra vad vännen FEM tycker om den eftersom vi läste den samtidigt!

En liten, men eftertraktad bok. 


Boken innehåller fyra noveller,
varav den sista är betydligt längre än de tre första. Den första novellen byggs upp till en skrämmande stämning med en psykopat, den andra känns som en påbörjad deckare med mord och allt. I novell tre och fyra är handlingen förlagd till operan. I den tredje novellen sker ett mord mitt framför publikens ögon, medan mordet i den fjärde sker mot slutet.

Det här är inte nån av Langs bästa. Jag ser den mest som fyra utkast till deckare, romaner, som inte blev till. Men det har definitivt varit värt att spara denna ovanliga lilla bok till sist. Därför, trots vissa brister, som jag ser det, ger jag den näst högsta betyg!

Read Full Post »

OBS! Jag har en MYCKET bra chef idag, men jag har sannerligen erfarenhet av destruktiva chefer.


Personal- och ledarskapsfrågor
intresserar mig! Det sägs ofta i verksamhetsberättelser

Personalen är vår viktigaste resurs.

Men det är inte lika ofta en organisation eller ett företag agerar på det viset…

[…] En destruktiv ledare får snabbare resultat men de långsiktiga konsekvenserna för arbetsplatsen eller organisationen blir negativa […] 

Det säger Maria Fors Brandebo, forskningsassistent och doktorand i psykologi vid Försvarshögskolan, i en artikel i Svenska Dagbladet Näringsliv. Hon menar att när vi talar om destruktiva chefer lyfter vi gärna fram de uppenbara psykopaterna, alltså de aggressiva eller de ständigt kritiserande cheferna. Men den hyggliga chefen och den populära chefen kan också vara väldigt destruktiv. [Tell me about it…]

När Maria Fors Brandebo frågar anställda vad de tycker karakteriserar en detruktiv chef svarar de bland annat:

[…] Psykopat, maktmissbrukare, någon med kontrollbehov, en lynnig och obalanserad person, en person med låg självkänsla, eller någon som favoriserar vissa anställda. […]

Men så behöver det inte vara. En destruktiv chef kan vara den vi minst anar – och ganska populär. En destruktiv ledare når ofta bra resultat, men på lång sikt kan h*n vara skadlig för organisationen eller företaget:

[…] man tappar medarbetare, det blir sjukskrivningar och andra negativa konsekvenser […]

Den närmaste chefen har stor inverkan på medarbetarnas motivation. Samtidigt måste positiva händelser vara minst fem gånger starkare än de negativa för att upplevas som just positiva…

Det här är definitionen som Försvarshögskolans forskare använder på ett destruktivt ledarskap enligt de norska forskarna Einarsen, Aasland och Skogstad:

En ledares systematiska och upprepade beteende, det ska inte vara en engångsföreteelseen ledare som kränker eller bryter mot eller överträder organisationens legitima intressen genom att underminera eller sabotera organisationens mål, resurser, uppgifter, effektivitet eller motivation, välmående eller arbetstillfredställelse hos underställda 
De underställda blir omotiverade av beteendet och upplever orättvisa. 

Här är fem beteenden som karakteriserar ett destruktivt ledarskap:

1.Arrogant, orättvis
-fördummar underställda
-uppträder arrogant
-behandlar personer olika
-är otrevlig

2. Hot, bestraffningar, överkrav
-visar aggressiva tendenser
-straffar underställda som gör fel eller inte når uppsatta mål
-använder sig av hot för att få sin vilja igenom
-ställer orimliga krav

3. Ego-inriktad, falsk
-tar åt sig äran av underställdas arbete
-sätter sina egna behov framför gruppens
-litar inte på sina underställda
-håller inte sina löften

4. Passiv, feg
-vågar inte konfrontera andra
-visar sig inte bland underställda
-visar inte engagemang
-tar inte tag i saker

5. Osäker, otydlig, rörig
-är osäker i sin roll
-är dålig på att strukturera och planera
-ger otydliga instruktioner
-uppträder förvirrat

Konsekvenserna av ett destruktivt ledarskap blir…

frustration
likgiltighet
förstörda karriärer
bortkastade resurser
skamkänslor
depressioner
sjukskrivningar
…och företaget får dåligt rykte som arbetsgivare

Read Full Post »

Older Posts »