Rör, tårtor och lite spill

Ett inlägg i vilket Tofflan smörjer kråset och spiller medan andra arbetar i hennes hem.

---

 

Röris knackade på före sju i morse.

Det ljusnar på morgnarna när jag åker till jobbet och det är ganska ljust fortfarande när jag åker hem framåt seneftermiddagen. När jag sitter i bilen ser jag så många vyer jag skulle vilja fota. Men när en kör bil, kör en bil och gör inget annat, tycker jag. Möjligen lyssnar en på musik. En fotar inte.

I morse var jag uppe med tuppen. Rörmokaren skulle ju komma klockan sju och jag ville vara tvättad och klädd och helst ha ätit frukostfilen till dess. Jag vaknade en kvart tidigare än vanligt – utan att behöva ställa om alarmet på mobilen. Ibland är det bra att ha vissa… gåvor. Jag visste nämligen att rörisen skulle komma före utsatt tid. Jodå, tio i sju rullade en Riksbyggenbil in på gården och två minuter senare plingade det på dörren. Rörmokaren tittade på det jag behövde få hjälp med, hummade lite, gav ett par alternativ, kollade priser etc och så kom vi överens. Han skulle åka och handla och sen utföra arbetena medan jag åkte till mitt arbete. Vi möttes i ytterdörren när jag skulle åka. Prisuppgift har jag fått mellan tummen och pekfingret, medan rörisen fick ansvar för mina nycklar. Det kändes lite läskigt att lämna sitt hem i nån annans händer, men ibland har en inget val. Och jag slapp ta ledigt från jobbet. Nu hoppas jag förstås på ett gott utfört arbete, så att jag kan både diska och tvätta mig utan läckage samt på en låg faktura. Det senare kan jag drömma om, men jag får i vart fall 30 procents ROT-avdrag. Hemma på kvällen gick jag runt och testade kranar, bland annat. Och tänk! Det var länge sen jag slapp spänna musklerna för att vrida om… Dessvärre upptäckte jag ett ställe där det kan bli problem. Jag får helt enkelt hålla ögon och öron öppna!

På jobbet har jag tragglat med en text i två dar. Jag säger inte att den är tråkig, den är omfattande och har ett ganska avancerat språk. Men det är fredag idag och jag hade tur som en tokig och blev serverad go-fika redan vid förmiddagskaffet. Vi hade en nybliven pensionär på återbesök och det bjöds på tårta. Eftersom fredagar är den enda dag jag äter fikabröd passade jag på att ta en rejäl bit. Ja… ehum… En ser hur stor den är när en jämför med kollegan F:s bit… Till eftermiddagsfikat klämde jag dessutom i mig en synnerligen färsk och sockrig äppelmunk. Men sen spillde jag ut mitt kaffe så två kollegor fullkomligt flög upp ur sina stolar och min mobil blev blöt, så nån bild blir det inte.

Detta bildspel kräver JavaScript.

NK* och jag var helt slut på eftermiddagen. Det visade sig genom att somliga kom in och LA SIG på andras kontorsgolv. Vi klappade oss på axlarna efter en rejält tuff vecka där det har ställts hårda krav på oss och vi i mångt och mycket har varit helt självstyrande. Det är väldigt skönt att vi har varandra, för där hämtar vi kraft och stöd när det behövs. Och så avslutade vi arbetsdan med att poppa en alternativ version av Syster Jane först, via skillingtryck, fram till första gången Simon & Garfunkel drog sin Bridge over troubled water på en konsert. Du vet, den där låten som ska spelas überhögt klockan fyra en morgon medan solen går upp och baksmällan sätter in…

En go helg önskar jag dig!

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grått eller roligt?

Ett inlägg i vilket Tofflan har landat något, i alla fall.

---

 

Grått… I alla fall är glaset i busskuren vid Centralen i Uppsala det.

Att uppleva saker utanför hemmet är berikande och stimulerande. Sen nekar jag inte till att det är lite skönt att komma hem igen också – även om jag gärna hade stannat ett par dar till. Extra tomt kändes det eftersom Fästmön och jag skildes åt vid Centralen i Uppsala för att ta olika bussar hem. Men idag får jag

låna

henne ett par dygn igen, fast hon ska också göra andra saker än hänga med mig hela tiden när hon är här.

Lite grått är det ändå att komma hem när dagarna har varit fulla av intryck. Dessutom vaknade jag inte till nån blå himmel och sol idag, utan molniga, ljusgråa skyar. Redan en kvart över sex vaknade jag av ett herrans liv borta vid nåt soprum. Kommer verkligen sopgubbarna så tidigt? Det är märkligt, men det är faktiskt mer

livat

här där jag bor än på självaste Ringvägen i Stockholm, där jag bodde i helgen… En intern rapport avslöjade också att det varit stark rökutveckling bland folkmassorna här i söndags. Jag är glad att jag inte var här. Samtidigt är jag glad att nån annan än jag kan

se problemet.

Nu är bara frågan hur jag ska hantera det. Uppenbarligen är ju alla inte pratbara. Det är så många som blir stötta när en uttrycker att de utför störande handlingar och liknande. Jag kan också bli förbannad när nån näpser mig, men om förhållandet hade varit omvänt skulle jag åtminstone ha försökt skärpa till mig. Hur roligt är det att veta att man faktiskt stör andra människor? Det är väl bara [och här tänkte jag skriva ett namn] som gillar det? (Fyll i valfritt namn inom parentesen om du vill. Jag tänker ett specifikt namn och undrar hur somliga mår sen, när den här bloggens utrymme är fullt – vilket det är om tio procent. Vem ska då trakassseras och förföljas, tro?)

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.

I kväll ska jag försöka att duka på ballen*, för vi ska ha kräftskiva. Det är ett sätt att göra tillvaron lite rolig. Jag har ICA:s jumbokräftor framme på tining. Dessa kräftor har inte alltid varit bäst, men det är ändå dem jag har köpt genom åren.

Till skillnad från somliga har jag ju inte tillgång till nåt fiskevatten,

sa hon grinigt.

Det gäller att hitta saker att se fram emot, träffa människor som tillför nåt och göra roliga saker som helst inte kostar nånting. (Jisses, så bra jag har blivit på det senare!) Framöver ska jag bland annat träffa bloggbekantingen Ewa för bokbyte (vi vann böcker hos varandra!). Vidare ska det bli ett besök på den bästa arbetsplats jag har haft för att träffa före detta kollegor och titta på deras nya, fina lokaler. Visst är jag ledsen att jag inte är kvar där, men vikariat och projektanställningar tar ju slut, de sups inte bort, som vissa puckons partners-när-det-passar påstår, ivrigt påhejade av puckot själv och en och annan trollpacka.

Men att skratta är roligare än att gråta, det tycker väl alla? Igår läste jag en artikel om hur vi skrattar i sociala medier. Det är Fejan som har undersökt amerikaner och hur de garvar i cyberspace.

Så här blev utfallet:

1. ha ha (över 50 procent)
2. en emoji (cirka 30 procent)
3. he he (13 procent)

Fantasifullt språk? Eh..? Det är mer alarmerande att bara 15 procent e-skrattar i veckan, tycker jag.

Nån som fortfarande använder tygpåsar för att skratta?

Här på bloggen lägger jag ofta ut en smiley, vilket torde vara likvärt med emojis, som jag använder när jag är social och skrattar via mobilen. Men hur skrattar DU i sociala medier??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hallå från hörnet/skamvrån?

Ett inlägg om känslan av att befinna sig i ett hörn. Eller vara ställd i skamvrån. 

---

 

Känner mig som den här katten. Den är emellertid finare än jag och har en roll som bokstöd. På Chilli kostar den 299 kronor. Jag har ingen roll alls och är gratis.

Det är måndag morgon. Medan

alla andra 

har gått till jobbet, tvättar jag min morgonrock som luktade stekos, av nån anledning. (Jag lagar inte mat i nattkläderna, men…) Detta att inte gå/åka nånstans varje dag för att göra rätt för sig är oerhört tärande. Jag får förnimmelsen av att stå i ett hörn och stånga pannan blodig. Eller att ha blivit ställd i skamvrån på obestämd tid. Här snackar vi inget tidsbestämt straff, inte. Ibland känns det som om jag får stå här för evigt.

Natten har varit tuff och lång och fylld av sömnuppehåll. Jag somnade runt midnatt bara för att vakna tre timmar senare. Sen dess har jag slumrat och vaknat, slumrat och vaknat tills jag klev ur sängen vid sjutiden och startade tvättmaskinen och perkolatorn. Det fanns inget särskilt skäl till den dåliga natten, det var bara oro av den vanliga och allmänna sorten.

Isoleringen blir allt mer omfattande, trots att jag kämpar mot den eftersom jag vet att den inte är bra för mig. Igår blev den enda utflykten bilresan Fästmöns jobb-ICA Solen-Himlen-Hem till New Village igen. Jag är så glad att jag än så länge kan ha bilen kvar – den är min räddningsplanka på många sätt! Och så har jag vänner!

Man kan visst rapportera mobilt. Genom copy and paste varje dag slipper jag sitta en timme när rapporten sen ska sändas in.

Min torsdagsvän, Elliots mormor, berättade att man visst kan rapportera mobilt – tvärt emot vad min handläggare har sagt mig. (Dum som jag var litade jag på handläggaren och testade aldrig.) Det är praktiskt, för jag gör det jag ska och sen lägger jag in i ett formulär för en kommande rapportering. Då slipper jag sitta nästan en timme och copy and paste nästa gång det är dags att skicka in rapport!

Härom kvällen fick jag ett sms från en annan vän som undrade om jag kunde tipsa om nåt sommarjobb för vännens omyndiga tonåring. Jag svarade att jag ju själv söker jobb – vad som helst – men gav ändå ett par förslag till tonåringen. Problemet är att det är lite sent. Sommarjobb ska ungdomarna helst ordna redan i februari, typ.

Nu drar det mot sommarlov här i Uppsala. Yngsta bonussonen har skolavslutning i morgon kväll och jag har frågat om jag får följa med. (Vem vet hur länge han vill ha mamma, pappa och Toffelmammisen med på skolavslutning?!) Han börjar bli så stor och i sommar blir Anna tonårsmamma igen för några år framöver.

Snart är det sommarlov…

Skolavslutningen i morgon kväll är min veckas enda inbokning. Jag måste se till att det blir fler så jag kan lämna hörnet lite tillfälligt, åtminstone!

Vad händer hos DIG den här veckan??? Skriv gärna några rader och berätta, så kanske jag själv får några idéer som kan minska min isolering!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Aldrig det bemanningsföretaget mer!

Ett inlägg om kommunikation – eller brist på den.

---

 

En annan typ av mobil, med tyst knorp.

I fredags eftermiddag vid 15.30-tiden, när det var klämdag för många, knorpade min mobil till som hastigast (en knorp). Jag trodde att det var en pushnotis av nåt slag, så det dröjde cirka tio minuter innan jag kollade. Displayen visade ett missat samtal. Jag traskade in till arbetsrummet, där datorn stod påslagen, för att kolla upp vem som ringt. Fann då att jag hade fått ett mejl från ett bemannings-företag via vilket jag har sökt ett vikariat. Personen skrev att h*n hade försökt ringa mig (ja, jisses, en hel knorp ringde h*n!) samt…

[…] Du får jättegärna svara med vändande mail om tid du vill bli uppringd på idag eller på måndag. […]

Jag bestämde mig för att prova att ringa först, men fick inget svar. Då svarade jag på mejlet att på måndag efter lunch går det bra att ringa mig. Måndag förmiddag skulle jag på ett viktigt möte, vilket jag också skrev.

Sen blir det först helg igen och så blir det måndag. Jag tar mina soppåsar med mig på förmiddagen när jag ska hämta bilen i garaget. Soppåsarna ska naturligtvis inte följa med på mötet, utan jag lämnar dem i soprummet. Då ringer min mobil. Det är personen och bemanningsföretaget ovan. Jag säger som det är, att jag är på väg till mötet jag skrev om i mejlet. Vidare säger jag att jag försökte ringa tillbaka efter tio minuter i fredags utan att få svar samt hänvisar till mitt fredagsmejl där jag skrev att jag var tillgänglig för samtal på måndag eftermiddag. Men jag frågar också om samtalet tar lång tid, för jag kan tänka mig att sitta och prata i fem minuter i bilen i garaget innan jag kör iväg. Jag får först veta att uppringaren hade gått in i ett möte på fredagen (klämdagen, vid 16-tiden, alltså…) när jag hade ringt tillbaka. H*n har nu några kompletterande frågor och beräknar att samtalet ska ta 20 minuter. Och det funkar ju inte för mig eftersom jag har en tid att passa och är på väg till ett möte. Jag ber igen, denna gång muntligt, att få bli uppringd på eftermiddagen.

Då blir det nån annan än jag som ringer, för jag jobbar deltid.

får jag veta.

Fine, spela roll vem som ringer och ställer frågorna,

tänker jag och avslutar samtalet så jag kan ladda inför mitt viktiga möte.

På måndagseftermiddagen är jag tillgänglig på mobilen – har den med mig överallt – men ingen ringer. På tisdagen (igår) sitter jag hemma och väntar på såväl vaktis som samtal fram till klockan 14. Mobilen får sen självklart följa med när jag går och handlar och när jag åker och hämtar Fästmön klockan 17 när hon slutar jobbet. Ingen ringer

Jag behövde duscha i tio minuter.

I morse är jag som vanligt uppe med tuppen (före klockan sju, ingen sjusovare här, inte!). Jag jobbar vid datorn och jag ringer ett kort samtal till vaktis för att bestämma en ny tid. Han lovar att komma efter sin lunch, som han intar mellan klockan elva och tolv. Eftersom vaktis ska greja med rör och golvbrunnar, hoppar jag in i duschen klockan 10.10 ifall duscharna och vattnet med mera krånglar senare. Klockan 10.12 ringer min mobil. Jag är alldeles för blöt för att svara. Strax därpå kommer en sms-signal och därpå ytterligare två (2).

Naturligtvis är det bemanningsföretaget som både ringer och messar samt dessutom lämnar meddelande på mitt mobilsvar. Notera att det är en och en halv dag efter vi har kommit överens om att höras. Jag kastar mig på luren så snart jag är torr, cirka tio minuter efter att bemanningsföretaget har ringt. Först lyssnar jag av meddelandet på mitt mobilsvar och sen läser jag sms:et. Båda har ungefär samma innehåll, typ…

Jag ringer från bemanningsföretaget angående tjänsten du har sökt. Ring mig gärna!

Jag ringer. Och som vanligt får jag inget svar. Jag lämnar ett meddelande att jag är tillgänglig för samtal fram till klockan tolv (sen kommer ju vaktis när som helst och då vill jag inte bli telefonintervjuad). Tror du nån har ringt? Svar: Nej. Eller JO.* 

Bara för att jag är arbetssökande innebär det inte att man kan ringa mig andra tider än de tider jag nogsamt anger att jag är tillgänglig…

Sammanfattningsvis:

• att ringa upp nån i slutet av en klämdag för att göra en längre telefonintervju är inte så smart eftersom man nog vill sluta jobba och gå hem strax. (Man svarar i vart fall inte i sin mobil fem minuter efter att man har ringt.)
• att inte svara i mobilen må vara hänt – man kan ju faktiskt vara på möte eller stå i duschen.
• att inte läsa mejl är inte heller så smart.
• att ringa nån som har angett att den är upptagen en viss tid på just den tiden är… inte särskilt smart, eller hur?
• att inte ringa nån på överenskommen tidpunkt är… dumt och faktiskt oförskämt.
• att inte ringa tillbaka till nån som har lämnat ett meddelande på mobilsvar/motsvarande… är också lite oförskämt.

Medan jag satt och väntade på att bli uppringd (en och en halv timme) skrev jag det här inlägget. Och så kollade jag upp bemanningsföretaget på nätet. När jag läser att företaget har 74 procent kvinnor och 26 procent män anställda och att medelåldern är 28 år förstår jag ett och annat. Den berömda polletten trillar ner, liksom. Den generationen är inte uppfostrad att passa tider, att svara på inkomna meddelanden, att ens läsa inkomna mejl. Nä, den generationen jobbar deltid. Och med majoriteten av de anställda i samma livssituation och ålder blir det… inte bra med tillgängligheten. Att bli intervjuad av nån som skulle kunna vara mitt barn känns… inte heller riktigt bra. Blandat är bäst, tycker jag!

Jag kommer mer än gärna till bemanningsföretaget ifråga och pratar om tillgänglighet, service och kundmottagande! Men nåt jobb via detta bemanningsföretag tänker jag aldrig mer söka.

* Det kommer ett samtal kl. 13.02  idag som jag missar eftersom jag ju är i badrummet med vaktis… Därefter ett sms där uppringaren vill bestämma en tid för samtal. Jag svarar på sms:et cirka kl. 13.20 att det går bra idag fram till kl 14 eller i morgon före kl. 15.30. Klockan 13.31 idag onsdag, två dygn efter att vi skulle ha hörts, får vi kontakt. Några korta frågor får jag, trots att svaren på dem står i min ansökan och mitt CV. Efter frågorna får jag ställa frågor och jag undrar varför de inte läser mejl etc och ringer andra tider än de jag angett som möjliga. Jag får ett svamligt svar om att det beror på att

alla jobbar deltid här.

Vidare undrar jag om de inte läser ansökningar och CV eftersom de ställer frågor som man kan hitta svaren på i dessa handlingar. Svaret jag får är att man vill verifiera så att det är sant det som står i ansökan och CV… Denna verifiering gör man alltså per telefon.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Arbetssöndag

Ett försök till göra nytta-inlägg.

---

 

Idag helgar jag inte vilodagen. Jag har försökt göra lite nytta. Fysiskt arbete är sånt som lindrar oro. Fysiskt arbete är sånt jag kan ta ut min ilska över så kallade välmenta råd på också. Att skrubba och slita mig svettig.

Jag har rengjort min soffa och bästefåtöljen. Det estimerade inte ryggen, men själen. Vidare smorde jag in dem med läderfett. Innan nån ”välmenande” person vill sticka nålar i mig kan jag avslöja att soffan köpte jag 1999 i samband med min skilsmässa. Det dröjde några månader innan jag hade råd att köpa den. Till dess att jag hade det satt jag på en balkongstol. Bästefåtöljen sparade jag till och köpte 2006, tror jag, när jag hade så kallat fast jobb.

Soffan och bästefåtöljen är både rengjorda och insmorda.

 
Efter rengöringen fick jag inte sitta i dem på en och en halv timme. Vad skulle jag då hitta på??? Äh, jag grep mig an ballen*. Vännen FEM kommer ju till nästa helg och om det är fint väder och grannarna inte grillar eller röker parfym vattenpipa kan vi kanske sitta där på kvällarna. Där dammsög jag och skrubbade och torkade av mina stolar, inköpta på rea i samband med skilsmässan, och mitt bord, inköpt på IKEA en sommar för åtta år sen när jag uppbar lön. Vaxduken är inköpt på rea samma sommar som bordet.

Balkongmöblerna är på på plats på min skurade balle.

Sen gick solen i moln. Och det var nog lika så gott, det, för jag är så ilsken att jag inte skulle ha kunnat sitta stilla på ballen och njutit. Men jag var inte bara ilsken utan också nöjd och ringde därför min lilla mamma för att skryta lite. Då blev det mer jobb, för mammas kaffeperkolator krånglar och hon klarar inte av sin mobil. En perkolator ska jag eventuellt köpa åt mamma och skicka med FEM när hon åker hem nästa söndag. Mobilen vet jag inte hur jag ska kunna hjälpa mamma med, för hon vet inte vad det är för modell och har ingen manual kvar. Dessvärre har jag inte råd att köpa henne en ny mobil heller. I sommar fyller mamma 80 och om jag hade pengar skulle jag kanske ha köpt en iPhone åt henne, för det tror jag att hon skulle kunna både lära sig och sen klara av. Men tyvärr har jag inte möjlighet att köpa henne en sån – om det inte sker nåt mirakel snart. (Eller jag kanske ska tigga pengar av personen som förstörde mitt liv. H*n hade ju råd att köpa en jacka för många sköna tusenlappar till sin dotter och skulle gott och väl kunna avstå en del av sin lön på runt 80 000 kronor i månaden. Jag är glad att jag inte har barn som jag har varit tvungen att försörja de här senaste åren, men mina bonusbarn och min lilla mamma har jag inte kunnat ge det jag har velat tack vare en viss person. Nä, jag kan inte förlåta, det går inte.)

Nu tror jag att mitt blodsocker är lågt. Bäst att skutta ut i köket och grilla ett par kycklingkorvar, inköpta på extrapris, i min nyligen rengjorda ugn. Även om många saker är otroligt slitna här har jag i alla fall ett rent (helvete). Är det det ni som förser mig med så kallade välmenta råd är avundsjuka på? Ta och skrubba ugnen i stället!

Glänsande ren ugn!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sämre

Ett helsjukt inlägg.

---

 

Utsikten från sjukbädden åt vardagsrumshållet.

Nej fy, jag är verkligen helsjuk. Idag mår jag ännu sämre än igår. Jag lyckades få i mig en skål med fil, cornflakes och lite sylt till middag. Fästmön köpte röda druvor som jag också fick i mig senare på kvällen. Men baske mig att jag kan vara uppe längre stunder än en timme.

Jag klarade i alla fall av att se Inför Eurovision Song Contest 2015 igår kväll och fick därmed lyssna på de tio första låtarna. Det var väl ingen låt som jag fastnade så där väldigt mycket för, fast Australien, som bara ska få vara med i år, hade en OK låt.

Idag har febern rasat som en galning i kroppen. Detta medförde att jag bara klarade av ytterst lite administration. Slumrade emellan varven. Tog sen en Ipren innan jag gav mig iväg på besök i vården. Trodde jag skulle tuppa av mellan hemmet och garaget, men jag klarade av det. Satt sen och svettades floder på mottagningen. Efter en halvtimme gav vi upp och jag åkte hem igen. Ordnade en ny sjukbädd ovanpå gästsängen där jag ligger och huttrar och fryser.

Sjukbädd nummer två.

När Tofflan inte ens orkar läsa, då är hon sjuk på riktigt!.. Det är så typat att det här kommer just nu när jag inte har tid att vara sjuk av flera skäl. Behöver få lite krafter att komma ut och köpa en ny laddare till min mobil. Det är den andra jag har nu som är på väg att paja. Dessutom har jag fått signal om att några vill komma och gratta mig på födelsedagen. Jag hoppas att jag mår bättre till dess, för jag blev så glad över mejlet.

Kvällens TV blir säsongsavslutningen av När livet vänder. En halvtimme ska jag väl klara. Men nu måste jag tillbaka till sjukbädden igen. Trodde jag skulle må bättre idag, men det är sämre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Knappt om tid och pengar

Ett knappt inlägg.

---

 

Det var i alla fall inte knappt om knappar hos Helping Hand.

Jag är på jakt efter en sak. En mycket specifik sak. Men jag har dessvärre ingen framgång. Jag tog i alla fall Clark ”Den rene” Kent* och for iväg för att kika på ett par loppisar idag. Kika. Jag tittade. Jag köpte ingenting. Det är andra gången på kort tid jag bara tittar. Det är roligt att se på spännande prylar. Det är spännande att se vilka roliga – och fina! – prylar som är sålda sen sist. Jag behöver inte handla. Det är knappt om pengar och då är det tillräcklig njutning att bara titta.

Sen var jag emellertid tvungen att handla. Mat, alltså. Tokerian fick ett besök liksom apoteket och så bytte jag in mammas och min Trissvinst mot en ny lott. Jag hoppas på en lite större vinst på den.

I love you Mum… Fem kronor på Myrorna i Boländerna.

Men jag har en snäll mamma! I förra veckan hade hon gått ett ärende till banken och satt över en slant till sin kyrkråtta till dotter. Mamma är verkligen generös. Jag hade ingen aning om det förrän hon sa det i söndags. Har försökt leva på det som har funnits i plånboken sen ett tag och det har gått bra. Jag har vant mig. Det är många saker jag har dragit ner på och inte lider jag nämnvärt av det än så länge. Värre blir det väl om mobilen eller datorn pajar eller nåt större som kyl och frys här hemma. Eller kanske en tand. Det vågar jag inte tänka på…  Så kanske jag skulle ha köpt det söta lilla snapsglaset jag såg hos Myrorna i Boländerna för endast fem kronor och lagt i ett påskägg till mamma. Jag tänker mig nämligen neråt landet till påsk. Fast… mamma dricker ju inte snaps. Det får bli lite godis i stället!

Det blåser som 17 ute, men jag hade ytterligare ett ärende som jag knappt hann med mellan dagens turer: jag skulle posta ett unikt armband till en vinnare. Kuvertet var så lätt och vinden så kraftig att det nästan blev flygpost.

Knappt var det, men jag hann fånga kvällssolen medan jag väntade på att de fällda järnvägsbommarna åkte upp.

Sen blåste jag bort till Fästmöns jobb. Han knappt öppna min medföljande bok på gång förrän hon hoppade in i bilen. Vi ångade in på ICA Solen en tur – och naturligtvis sprang vi på Skrämmaren. Jag försökte ge igen genom att tuta ilsket, men personen verkar stendöv och var helt oberörd. Däremot kacklade vi så mycket i affären att jag knappt mindes vem jag kom dit med. Jag blev i alla fall upplyst om att Anna kommer till mig redan på fredag, för grabbarna Olsson ska ju ut på galej i helgen. Det blir lite extra umgänge med Anna i helgen, alltså, men bara fredag och lördag kväll och natt, sen jobbar hon.

Nu är det hög tid att ställa sig vid spisen och fixa till kycklingkorv och snabbmakaroner. Klockan 20 ska jag bänka mig framför SvT2 och se när Eva Dahlgren pratar om sin sanning. Och efter det blir det Leffe och Camilla som bjuder på kriminalitet och annat i Veckans brott.

Har du lika knappt om tid som jag, tro??? Skriv gärna några rader och berätta!

*Clark ”Den rene” Kent = min nytvättade bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Musikhjälpen 2014 – mitt i centrala Uppsala!

Ett musikaliskt och hjälpande inlägg.

---

 

I morgon, den 1 december, börjar det byggas i Uppsala. Mitt i centrala stan, på självaste busstorget (Stora torget) ska det smällas upp en glasbur. I denna bur ska tre programledare sända radio och TV dygnet runt under 144 timmar med start den 8 december. Sex dygn. Under två veckor spärras torget av och bussar och annan trafik leds om – det är bara fotgängare som kan ta sig fram. Musikhjälpen 2014 kommer till stan.

Uppsala är alltså värdstad för Musikhjälpen 2014. Vad 17 är det för påhitt nurå? Sända radio och TV dygnet runt från en glasbur… Jo, Musikhjälpen är ett välgörenhetsevenemang. Temat för årets insamling är att stoppa spridningen av HIV. För var femtonde sekund smittas nån av viruset och utan medicin kan man dö.

I Musikhjälpens glasbur sitter programledarna Linnea Henriksson, Petter Alexis Askergren och Kodjo Akolor. I glasburen lär det hända massor. Auktioner är en stor del av Musikhjälpen. Den 5 december startar två av dem:

1. Gift dig den 14 december med kända bröllopsvittnen och Sarah Dawn Finer som sjunger Kärleksvisan
2. Håkan Hellström skänker jeansjackan som han hade på sig på sin konsert på Ullevi i somras
3. En magisk yogadag på Aruba i Västindien, inklusive resa, med Yoga Girl

Men det blir massor av andra artister, kändisar och evenemang också! Vad sägs om… Äh, du får helt enkelt masa dig dit!

Pengar kan du samla in såväl digitalt som i fysiska bössor. I morgon, den 1 december, kan du starta en egen, digital insamling i din mobil. Eller på din webbplats.

Följ Musikhjälpen på Instagram, Twitter och Facebook.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blir vid min bräda och sypuff

Ett hemlikt inlägg.

---

 

Hiawatha. Men vad hette hans tjej???

Idag blir jag mest hemma. Igår var det nämligen en otrolig ute-dag för mig, från förmiddag till kväll. Och sånt är jag inte van vid – jag blir trött. Så där trött så att när det är dags för läggdags och Fästmön kommer med sina tokiga påhitt, blir det mest flams och alldeles försent innan vi blundar och blir tysta. Gårdagens strax-före-läggdags-fråga* gällde vad Hiawathas tjej hette. Hiawathas tjej??? (Först försökte jag med Pocahontas, men det var ju naturligtvis fel. I mina ögon är de båda Disneyfigurer, i verkligheten är de nånting annat.) Jag satt vid datorn och googlade förtvivlat, men Anna, som googlade via mobilen i sängen, hann först. Och svaret är..? Tja, gissa tre gånger först så ska jag berätta sen! Och det är ingen idé att du försöker googla, bara ett tips!

Den här dan började med uppstigning i ottan och skjuts av Anna till jobbet. Det är bra, det passar mig perfekt. Då kommer jag upp i tid, för förmiddagarna är mina bästa skrivtider. Efter skjutsningen sätter jag mig disciplinerat vid datorn och letar lediga jobb att söka och skriver ansökningar. När jag är nöjd med dagens insats blir det ett blogginlägg och nyhetsläsning på webben före hushållsjobb och frukost. Ibland blir det frukost vid lunch och hushållsarbete efteråt. Det beror på hur det går med ”allting”. Idag hittade jag tre jobb som jag sökte, varav det ena är riktigt intressant. Jag läser också med nyfikenhet hur andra i liknande situation som jag lägger upp sina dagar. Och fnissade mycket igenkännande när jag såg hur Inna gör. Många likheter där!

Jag är världsmästare i strykning.

Men idag blir jag mest hemma, alltså. Jag ska ställa mig vid strykbrädan, för jag är ju världsmästare i strykning. Sen ska jag stoppa en ganska ny strumpa som har fått ett hål vid stortån. Jag blir vid min strykbräda och min sypuff, helt enkelt. Jag borde ta ett varv med dammsugaren, men Anna slutar redan klockan 14 och jag vill inte hålla på med sånt när hon kommer hem. Jag kan spara det till i morgon när hon jobbar ända till 16 eller till helgen, när hon jobbar båda dagarna.

Och så ska jag kolla lite tågtider, för på fredag ska jag ut och resa igen. Kul att Anna kan följa med för en gångs skull eftersom hon är ledig.

Vad gör du för rafflande idag då??? Skriv gärna några rader och berätta från världen utanför!!! Och kom du på vad Hiawatahs tjej hette???

*strax-före-läggdags-fråga = en sån där fråga som man vet att man borde kunna svara på, men man kommer inte på det! Och då måste man ta reda på svaret innan man kan gå och lägga sig/somna. Ibland går det fort, ibland kan det ta lååång tid…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hjälp mej, Katja

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag fortsätter med ungdomslitteraturen! När jag var ung fick jag Maria Langs båda ungdomsdeckare Akta dej, Katja och Hjälp mej, Katja. Den senare av de två omkom in en översvämning i mina föräldrars källare. Därför blev jag överlycklig när jag hittade den på Emmaus i Gryttby i somras. Jag slog till och köpte den för 30 kronor. Och nu har jag precis lagt ihop pärmarna.

Den här gången har Katjas sommarlov hos farmor och farfar i Skoga blivit förlängt på grund av sjukdom. Men när hon piggnar till ger hon sig ut med femårige Jan på diverse äventyr i skogar och gruvhål. De kommer ett par kattjuvar på spåren. Eftersom de båda två är djurvänner vill de försöka befria de fyrbenta fångarna. Dessvärre blir de då själva fångar tillsammans med katterna. Inte förbättras läget heller när en av dem är allergisk mot just katter…

De spännande ungdomsäventyren i Skoga fortsatte med den här boken. Sen vet jag att jag hade ytterligare ett par minipocketböcker om Katja och Jan. Tyvärr är dessa försvunna. För det här är fortfarande spännande, välskrivet och bra! Djurplågeri är ett ämne som alltid är angeläget. Språkmässigt känns den här boken något fräschare än den förra, trots att den kom ut 1972, bara året efter den första. Men båda håller måttet bra – och ändå saknas mobiler och datorer i handlingen. Eller kanske just därför..?

Själv klart får den här boken, av min favoritförfattare, högsta Toffelbetyg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »