Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bokhandlare’

Ett inlägg om en bok.


 

Slut hennes ögonDet var många fynd i bokkassarna från vännen Agneta! TACK!  Böckerna tillhörde en gång Siv, en kvinna som uppenbarligen var lika förtjust i brittiska deckare som jag. Efter att ha läst ett par Elizabeth George testar jag nu PD James, det vill säga jag har tillfälligt lämnat Thomas Lynley och Barbara Havers för Adam Dalgliesh. Den allra första boken om Dalgliesh kom ut samma år jag föddes. Slut hennes ögon är dess svenska titel och i natt läste jag ut den. Siv köpte den 1991 som julklapp till sig själv. Idag är den slut på såväl förlag som hos bokhandlare.

Boken utspelar sig på engelsk herrgård. Det har typiskt nog hållits basar och mrs Maxie har arrangerat den. I hushållet ingår familjen, förstås, men även kammarjungfrun Sally. Sally är ensamstående mamma till lille Jimmie. Hon får ofta höra vilken tur hon har som har fått den här möjligheten att lära sig bli kammarjungfru. Men det här är en deckare och innan dan är slut ska nån tas av daga. Sally avslöjar vid middagen att sonen i huset har friat till henne. Nästa morgon hittas hon strypt. Adam Dalgliesh från Scotland Yard kallas in för att lösa fallet.

Det skulle ha kunnat vara Agatha Christie som hade skrivit den här boken! Den har nästan alla klassiska Christie-ingredienser, framför allt samlingen av de misstänkta mot slutet för att avslöja mördaren. Så trots att det är en mordhistoria känns berättelsen lite söt – och ganska gammal. (Nästa PD James-bok jag ska läsa kom ut cirka 45 år senare… Förutom att den senare boken är betydligt tjockare finns där mobiltelefoner i händerna på poliserna. Däremot ingår inte kammarjungfrur i persongalleriet…)

Jag är väldigt glad över att ha fått den här boken till min samling, så även om den troligen inte är den bästa av PD James 20 böcker om Dalgliesh får den ett högt Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Livet enligt FikryJag är så lyckligt lottad. Jag fick tio böcker i julklapp. Nu har jag läst hälften av dem – och jag gillade samtliga! Idag läste jag de 20 sista sidorna i den lilla boken Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin. Det är faktiskt ingen deckare, men ändå en bok som har funnit på min inköps-/önskelista ett tag. Stort TACK till bästa Ingern som skickade den till mig som december/lucia/jul/nyårspaket! Jag valde att öppna det som julklapp.

Boken handlar om bokhandlaren A.J. Fikrys liv, ett liv som inte riktigt blev som han tänkt sig. Efter fruns för tidiga död fortsätter han att driva sin lilla bokhandel utan att göra nån större vinst. Han är inte bara en kuf, han är tämligen otrevlig också. En dag stjäl nån hans mest värdefulla bok. Inte blir det bättre av att nån dessutom dumpar den lilla flickan Maya hos honom.

Jaa… det här var verkligen den rätta boken att ge mig! Den är helt underbar! Boken utspelar sig för det första på en av mina favoritplatser – en bokhandel. Huvudpersonen är en udda figur, skenbart otrevlig, men med ett hjärta av guld. Lite som jag, fast det där med hjärta av guld vet jag inte, förstås. Udda och otrevlig, däremot… Och så det där lilla barnet som bara lämnas i hans vård… Om jag kände mig som jag gjorde med Markus (rädd), vad gjorde då inte Fikry med Maya..?

De här cirka 200 sidorna i pocketutgåvan går snabbt att läsa, men boken ger många tankar och funderingar som jag lär ha en stund framöver…

Toffelomdömet blir inget annat än det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Mysteriet på Père LachaiseDet är inte helt fel att bryta vanor och mönster. Men jag är dålig på det generellt sett och inte minst när det gäller den litteratur jag väljer att läsa. I somras hittade jag Claude Izners (pseudonym för två skrivande systrar) andra bok om bokhandlaren och ”hobbydetektiven” Victor Legris, Mysteriet på Père Lachaise för en guldpeng på Emmaus i Gryttby. Eftersom jag hade läst den första boken, Mordet i Eiffeltornet, var jag lite nyfiken på om andra delen var bättre. Den första var nämligen… medelmåttig.

Den här gången försvinner en av Victor Legris före detta älskarinnor – på kyrkogården. Hennes tjänsteflicka letar upp Victor och ber honom om hjälp att hitta matmodern. Plötsligt finner sig bokhandlaren indragen i en värld av vidskepelser, trollkarlar, seanser… och fala kvinnor.

Nja, den här boken känns otroligt mycket segare än Mordet i Eiffeltornet. Här händer liksom inget annat än att läsaren får stifta bekantskap med ett antal udda existenser. Särskilt spännande är det inte, bara i början när Odette försvinner.

Toffelomdömet blir lågt och nån mer Claude Izner-bok följer nog inte med hem till bokhyllorna.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dag som inte direkt går till världshistorien.


Förmiddagar går an.
Då klarar jag av att hålla mig sysselsatt. Idag var det jobbsökeri och blogg som vanligt, därefter tvätt och renbäddning. Frukost. Hygien. Påklädning. Sen tar det stopp. Jag blir rastlös och vet inte vad jag ska hitta på efter lunchtid. Hade en tid för klippning klockan 16.30 och bestämde mig för att dissa bil och buss och gå in till stan.

Skylt centrum 3,6 km

Bara 3,6 kilometer in till centrum. Det skulle jag väl klara?


En fasligt tråkig väg
är det in till stan. Här ser du hur det ser ut på en av de långa raksträckorna. Skittrist…

 Råbyvägen

Fasligt tråkig raksträcka in till stan…


Det tog cirka 40 minuter.
Jag hade därför gott om tid innan jag skulle vara hos frissan. Tyvärr. För vad skulle jag göra på stan? Jag var kaffesugen, men det är ju inte särskilt kul att gå och fika ensam. Gick in i en second hand-affär och fick i alla fall en glimt av solen idag. På en lampa.

Sol på en lampa

Sol på en lampa, blir det slampa?


Det fanns en hel del spännande saker,
som gamla Stockholmstidningen från 1940. Men också en hel del skräp. Eller vad sägs om detta julkort? Tänk en man ute mitt i vintern, endast iförd tomteluva, kalsonger/badbyxor och röda tofflor… Foppatofflor, månntro? Ser nästan så ut…

Welcome to Santas North Pole

Welcome to Santas North Pole!


Jag gick till Bok och Papper,
en av stans minsta, men finare bokhandlare. Där såldes vegan-böcker.

Här dansar herr Gurka

Här dansar Herr Gurka – typisk veganlitteratur.


Men det var ju till frissan jag skulle.
Tur att det fanns handböcker för sånt också.

Nisse hos frisören

Nisse hos frisören – handbok i att gå och klippa sig?


Klockan var fortfarande för lite
för att gå till salongen. Tog en repa ner till centrum. Bara urtrist att gå och glo ensam. Men jag blev lite glad, i alla fall, när jag såg att vi ska få en egen English Shop! (Den hade inte öppnat än.)

The English Shop

En egen English Shop!


Sen började det dugga
och då gav jag upp och traskade till salongen. Satt och väntade medan M klippte en annan kund.

 Hos frissan

Väntan hos frissan.


M snaggade mig ännu lite kortare
än sist. Jag blev mycket nöjd. Eftersom jag inte hade nån hovfotograf hårfotograf med mig idag får du bara se lite av ena sidan i stället för nacken.

Nyklippt

Nysnaggad!


Eftersom klockan vid det här laget hade passerat fem
och jag inte hade ätit sen frukost slank jag in på ”Luckan” och satte mig under en kristallkrona.

Kristallkrona

Satte mig under en sån här.


Unnade mig en pizza
eftersom jag ju faktiskt sparade en busspeng in till stan. Pizzan var helt ljuvlig, bara smälte i munnen. Jag var så hungrig att jag till och med åt upp kanterna…

Pizza

Ljuvlig pizza!


Tog slutligen en annan buss
än min vanliga, vilket innebar att jag fick gå lite längre efter att jag hoppat av. Det var skönt efter pizzan…

Hemma i postboxen hade en räkning för gravdekoration till pappas grav till Allhelgona kommit. OCH en grön påse med en bok som vännen FEM inhandlat åt mig på antikvariat (jag ska betala). Det ska bli spännande att göra Jussi Adler-Olsens bekantskap! Tack snälla FEM för att du tänkte på mig!

Kvinnan i rummet

Kvinnan i rummet – den första i en serie av Jussi Adler-Olsen. Notera att den kostade 149 kronor som ny. FEM köpte den för 40! Fynd!


Hann knappt få av mig ytterkläderna
innan mamma ringde och skällde ut mig. Enligt henne hade jag lovat att ringa igår kväll angående dagens övning. Det minns jag inte att jag hade lovat, men mitt närminne är ju som det är, så visst, det kanske jag hade gjort. Jag var så stolt att jag igår kom ihåg att köpa, skriva och posta ett vykort från Stockholm till mamma… Jag har väldigt svårt att ta såna här ”påhopp” och det blev naturligtvis inget trevligt samtal. Därför ringde mamma ytterligare en gång lite senare. Ja hej och hå…

Kanske skulle jag göra ett försök att gå på toa. Jag har insett att jag gör det lite för sällan… Före operationen kunde det bli hur många gånger som helst på en dag. Igår kissade jag tre gånger. Det är nog lite lite… Over and out and flush and goodbye!


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det säsongstart för tre nya långfilmslånga avsnitt av Kommissarie Banks på SvT1. Och jag måste säga att det här är betydligt bättre britt-deckare än Sherlock Holmes, som har visats de tre föregående lördagarna! Både Fästmön och jag höll oss vakna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommissarie Banks är mannen till höger.


Igår började det hela
med en otäck brand på två varandra intilliggande husbåtar – och ett 60-årskalas. Det visar sig att branden skördat två offer, en på varje båt. Men frågan är vem av offren som var målet. Var det bokhandlaren eller var det 60-åringens dotter?

Det var ett synnerligen spännande avsnitt igår! Och gammalt hederligt polisarbete. Den man trodde skulle vara skyldig var det inte och den man trodde tillhörde Det Godas Gäng gjorde det definitivt inte.  Ett litet HBTQ-tema hade också smugit sig in, men det kändes inte tillgjort utan helt naturligt.

Högsta betyg! Mer sånt här!

 

Read Full Post »

Jaa, du läste rätt: Bokrean gör mig förbannad! Jag kletar dit ett utropstecken också i själva brödtexten så att det verkligen ska framgå hur arg jag är. Vad är det då som irriterar mig?

Det första jag ser är flera böcker som jag har fått i julklapp för mindre än två månader sen eller i nåt fall, föregående jul eller till födelsedagen. Men ändå. Inbundna och svindyra böcker då, nu bortslumpade under hundralappen! Jag blir helt enkelt förbannad å mammas, Fästmöns och mina vänners vägnar, dessa som gav mig dyra böcker till jul.

Några exempel:

Men förutom detta, och för det andra, irriteras jag av att alla bokhandlare tycks rea samma böcker. Många böcker förbeställs, vilket gör att vi som missar det inte har nån chans att nå fram till de mest attraktiva böckerna. De är redan slut.  Jag förbeställde ett år – och fick inte en enda bok. För min förbeställning kom inte in tillräckligt tidigt, det var andra som hann före. Detta system gillar jag inte!

Nej, mina fynd på bokrean gör jag möjligen mot slutet av rean när jag kanske får tid och lust att masa mig iväg till stan. För jag tycker ändå att bokrean ska upplevas i en verklig bokhandel och inte en virtuell. Det är nämligen mot slutet av rean som man faktiskt kan göra de där riktiga fynden. Om man nu inte nappar på nån av ovanstående titlar/författare som jag varmt kan rekommendera!!! Lyckliga du som inte har läst dem!

Read Full Post »

Paris 1889. Eiffeltornet och Världsutställningen invigs – och så dör en kvinna av ett bistick. Eller? Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner är nåt så ovanligt som en historisk fransk deckare.


En historisk fransk deckare.

                                                                                                                                                                Det vimlar av folk i den här boken. Och det är ju för att alla vill se Eiffeltornet, det nybyggda och i vissa kretsar avskydda meccanomonstret. Mitt i vimlet dör en kvinna. Man misstänker att hon har avlidit av ett bistick. Men så kommer bokhandlaren Victor Legris på att det skett fler liknande dödsfall. Och alla kan väl inte ha avlidit av bistick? Victor Legris leker detektiv och finner sig snart ha en mängd misstänkta. Vem är vän och vem är fiende?

Det här är en söt liten bok som också ger historiska glimtar från ett Paris under Världsutställningen. Jag tycker emellertid att den är lite omständigt skriven – på nåt sätt alltför många bokstäver, precis som i franska ord. Bokstavsgraden i pocketutgåven är liten och jag hade svårt att läsa kvällstid. Annars är detta en bok i genren mysdeckare. För den här blir det medelbetyg.

                                                                                                                                                              PS Claude Izner är en pseudonym. Bakom den finns två systrar som är bokhandlare…

Read Full Post »

Older Posts »