Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘1300-talet’

Ett inlägg om en bok.


 

Befriad

I mitten av juni var Fästmön och jag på tur till Emmaus i Gryttby. Med mig hem kom en rejäl hög med böcker. En av böckerna var den historiska kärleksromanen Befriad av Catharina Ingelman-Sundberg, hon som skrev Låna är silver, råna är guld. Jag ville testa att läsa två böcker av skilda genrer, men skrivna av samma författare för att ta reda på vad hon skriver bäst.

Tiden är slutet av 1300-talet. Anne Persdotter är änka med två små barn. Hon driver handelshus. Men nya tider innebär nya regler. Plötsligt får kvinnor inte vara affärsidkare. Hon reser därför till Bergslagen för att försöka hitta en försörjning. Hon träffar Leonardo, en italiensk köpman, där. De bestämmer sig för att bli kompanjoner. Men deras skepp kapas av pirater och Anne förs som fånge till Gotland av den störste piraten av dem alla, Klaus Störtebeker.

Mycket kärlek är det. Och mycket historiskt. När det gäller litteratur föredrar jag det senare. Kärleksskildringarna känns inte riktigt realistiska i den här typen av böcker, tycker jag. Annars är denna genre, historisk kärleksroman, något bättre i mitt tycke än Låna är silver, råna är guld. För medan boken om Pensionärsligan blir en sorts modern pikareskroman är ändå vissa delar av boken om Anne baserad på fakta och en del historisk forskning. Vissa av karaktärerna i boken har också existerat i verkligheten.

Toffelomdömet blir snäppet över medel. Men bara snäppet. Boken, inbunden och i ganska fint skick, var i vart fall värd de 30 kronor den kostade.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att inte bo i Uppsala.


I höst var det 31 år sen
jag flyttade till Uppsala. Som de flesta andra kom jag hit för att plugga – och sen blev jag kvar. Där jag bor nu har jag bott i 20 år nästa år. Tänk… 20 år…

En gång för cirka tio år sen var jag emellertid på väg att flytta till Stockholm. Min dåvarande tjej bodde där med sina barn. Adressen låg i Vasastan. Vasastan är fin och det är nära till centrum. Nu flyttade jag aldrig dit, vilket nog var tur eftersom förhållandet inte höll.

Om jag skulle flytta till Stockholm idag av nån anledning vore de södra delarna nåt jag skulle rikta in mig på. Fast i Gamla Stan och på Söder är det ingen idé att trakta efter nån lägenhet. Inte när man, som jag, har förälskat mig i och går och drömmer om Hammarby Sjöstad. Och varför dårå? Jaa du, det enda skälet egentligen är att jag tycker att namnet är så väldigt vackert…

Jag har aldrig varit i Hammarby Sjöstad, men jag vet några som bor där. Inte några jag känner närmare, dock. Jag läser mig till att området är gammalt och faktiskt är omtalat redan på 1300-talet. Men för bara cirka 30 år sen var det ett ganska sunkigt industriområde. När sen själva nya Sjöstaden började byggas var det för att man hoppades på att få ett OS. Och faktum är att det var lite bra, för i och med detta la man stor vikt vid miljön. Man satte upp miljömål för området – och det är mål som man håller än idag. Visst är det lite fantastiskt ändå att ett område med ett sånt vackert namn låter sina avloppsprodukter bli både biogas och gödsel?!

Hammarby sjöstad från Danviksbron

Hammarby Sjöstad från Danviksbron. (Foto: Ankara)


Men titta på bilden ovan!
Visst ligger det väl vackert vid vattnet? Här skulle jag verkligen kunna bo – om jag skulle bo i Stockholm!


Livet är kort. Jag vill bo nära vatten.

Read Full Post »