Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘neka’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det säsongspremiär för Broadchurchs andra säsong. Den som har råd att betala för TV4 Premium kan se alla åtta avsnitt genast och utan reklam. Själv såg jag på vanlig sändningstid, med reklam, i kväll. I morgon går avsnitt två och då spelar jag in på DVD-hårddisken och ser i efterhand. Reklamfritt, eftersom jag spolar framåt. Men hur var nu säsongsstarten???

Broadchurch

Säsongsstart!


Det är dags för rättegång
efter mordet på pojken Danny i förra säsongen. Alla inblandade åker förstås dit. Till allas stora förvåning – och förtvivlan – nekar plötsligt den anklagade Joe Miller till mordet. Detta innebär att det inte blir nåt snabbt avslut för nån, utan en full rättegång. Samtidigt hör Claire av sig till Alec och är orolig. Det visar sig att Alec håller Claire gömd från en, enligt Alecs mening, frikänd men skyldig mördare. Alec ber polisen Ellie om hjälp, hon som är gift med Joe Miller…

Ja, när jag stannar upp, backar och läser vad jag har skrivit verkar detta första avsnitt ganska snurrigt. Men det är det inte. Däremot inser jag att det onekligen lär bli komplicerat på grund av allas relationer till varandra. Till och med advokaten och domaren har haft en relation – som lärare och elev.

Det var en stark start och jag ska försöka se alla avsnitt så snart de visas eller åtminstone samma kväll. Det verkar som om TV4 kör fyra avsnitt den här veckan och de resterande fyra avsnitten på torsdagar.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om trosfrågor. Och kalsongdito.


 

Va´ 17 är det som händer i Metropolen Byhålan??? Att det kanske inte finns så mycket att göra där vet jag, fast nog har det blivit bättre. Är det ett nytt beteendemönster bland motalianerna? Handlar det om nåt mystiskt samarbete mellan könen?

Att skilja på ditt och mitt har alltid varit svårt för somliga. Men att sno underkläder… Det är lite väl… lågt, tycker jag. Under bältet. Särskilt som det i vissa fall handlar om andras använda underkläder.

trosor

Trosfrågor.

Häromdan läste jag nämligen i Byhålesnorren om en man som snott trosor. Begagnade trosor. Eller han är misstänkt för det sen man hittat en plastsäck med trosor i hans förråd. Fast först tog man honom in flagranti när han tillskansade sig underkläder i en tvättstuga. Men mannen nekar och säger att han har hittat dem utomhus. Tvättstuga utan tak? Massor av kvinnor i Metropolen som i januari plötsligt slängde av sig sina trosor i vinterkylan? Man undrar… Och jag gläds över att lilla mamma nyttjar sin tvättmaskin uppe i lägenheten…

Igår blev jag riktigt fundersam och började undra om det härjar nån sorts epidemi i Byhålan. Då läste jag nämligen i Byhålebladet om en kvinna som har snott kalsonger.

Vad är det som händer??? Är det nåt skumt samarbete mellan könen eller handlar det om att ”kan han så kan hon”? Vad hände med att

  1. låta bli andras grejor
  2. betala för varor???


Nån som har några teorier??? 


OBS!
Jag är fullt medveten om att det kan finnas personliga tragedier bakom dessa handlingar. Men i alla fall: det är fel att ta saker från andra människor och att snatta i butiker.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Linda som i LindamordetI mitten på juni gjorde Fästmön och jag vår årliga tripp till Emmaus i Gryttby. Med hem i bilen kom en lite lagom stor hög böcker till väldigt lågt pris. Idag läste jag ut en av dem, Linda – som i Lindamordet av Leif GW Persson.

En ung kvinna, knappt myndig, hittas våld-tagen och strypt i Växjö. Den lokala polisen använder sig av sina kontakter inom polisen och får Riksmordkommissionen till sin hjälp. Det förhörs, det intervjuas vittnen och det topsas. Det topsas över 700 män – och till och med en kvinna. Men så småningom ringas en misstänkt person in.

Jag älskar författarens skildringar av polisen Evert Bäckström, en lagom fet man i sina bästa år, som är aningen lite för förtjust i alkohol och som lite grann tror att han är Guds gåva till kvinnan. (Det är han inte. Hans könsorgan liknas av nån vid en prinskorv, dessutom.) Roligast av allt är att läsa när Bäckström säger nånting. Dessa meningar avslutas nämligen med att han tänker nånting också – ofta helt diametralt jämfört med det han nyss har sagt.

Den här boken gavs ut 2005. Författaren blev anklagad av föräldrarna till en 18-åring som mördades i Örebro 1998 för att ha använt såväl intrig som sekretessbelagt material från den verkliga mordutredningen i denna fiktiva roman. Författaren nekade till detta, men gjorde en anmälan så att saken kunde utredas. Anmälan om tryckfrihetsbrott las ner av JK.

Oavsett vilket tycker jag att det här är en bra polisroman – om än lite tjock, precis som Bäckström. Den får ett högt Toffelbetyg, men inte det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tycker inte att det är OK att knarka. Jag tycker inte att det är värre om kändisar knarkar än om vanliga dödliga gör det, men jag tycker att offentliga personer ändå bör föregå med ett visst gott föredöme. En ny mätning visar att 70 procent av svenskarna håller med mig – det är viktigt att offentliga personer låter bli narkotika.

Som illustration till hur motstridig synen på narkotika är i vårt land tar Dagens Nyheter upp barnprogramledaren Ola Lindholm. Han blev nyligen dömd för ett ett ringa narkotikabrott. Han uttalade sig före domen att det kanske tar tre månader, sen är hans brott förlåtet och han kan åter visa sig i rutan. Och det gick ju faktiskt snabbare än så – redan nu har han jobb kreativ producent på produktionsbolaget ITV Studios Nordic. Bolaget gör bland anant TV-program som Robinson, Draknästet och Halv åtta hos mig. Och enligt bolagets VD är det inte helt omöjligt att Ola Lindholm får jobba som… programledare för barn i framtiden.

Men nu har alltså en ny undersökning, gjord bland cirka tusen personer, visat att det faktiskt spelar roll om kändisar knarkar eller inte. Samtidigt växer misstron runt omkring oss – i bland annat media – om vårt lands narkotikapolitik. Lindriga narkotikabrott framställs som just… lindriga brott. Brott som jämställs med att köra bil utan bälte. Men hallå, vem är så korkad att man kör bil utan bälte? Det tar bara ett par sekunder att bälta sig, vad är problemet???


Det är väl inte tidskrävande eller svårt att ta på sig ett sånt här?

                                                                                                                                                              Det finns ju fler kända svenskar som har blivit dömda för narkotikabrott. Det jag är fundersam över är hur olika de behandlas. Sanna Bråding hamnade ute kylan direkt (hon dömdes i augusti 2008) och har väl först nu börjat få uppdrag igen, medan Micke Persbrandt (greps i januari i år), tja, han erkände, betalade böterna och sen var det glömt och han lika hyllad efteråt som före. Är det skillnad på kändisar och kändisar, liksom? Eller handlar det om kön? Vad har media för roll? Vad tror du?

För mig tycks det som om skillnaden beror på kön och att medias hantering spelar roll. Men samtidigt kan jag tycka att Persbrandt var rak och ärlig och erkände med en gång, vilket Ola Lindholm ju aldrig har gjort. Han dömdes mot sitt nekande. Så olika, ändå verkar dessa herrar flyta på i tillvaron rätt OK.

För övrigt, som jag skrev inledningsvis, tycker jag inte att det är OK att knarka – även om vissa brott anses lindriga…

Read Full Post »