Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘uppmuntrande’

Åter ett uppmuntrande inlägg.


 

När man kommer hem till sig och inser att det finns flera trevliga bokhögar med olästa böcker i hyllan i sovrummet…

Bokhögar köpta fådda fr Anna lånade av Anna

Högar från vänster: Två nyinköpta pocketar, en födelsedagsbok från Anna och en hög med lånade böcker från Annas bokhyllor.

 

Bokhögar fådda fr Mor Köpta Emmaus Lånad fr Nillan

Högar från vänster: Fådda från mamma i födelsedagspresent, köpta från Emmaus i Gryttby och lånad av Gunilla (fast den är läst sen länge och borde verkligen vara återlämnad!).


Böcker är en rikedom och en stor uppmuntran! 

 

(Ifall FEM undrar över Jungstedt-böckerna så hade jag läst dem, men de saknades i min samling!!!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uppmuntrande inlägg till.


 

Andra uppmuntrande saker kan vara att åka till ICA Solen och shoppa med Fästmön. Där finns alltid trevlig personal, ofta bra erbjudanden (idag köpte jag skitbillig tandkräm och två pizzor för 50 pix, bara) och nästan jämt roliga saker att skratta åt. Till exempel att Anna pratar med fel person. Eller jordgubbar som hänger med baguetterna…

Jordgubbe på Solen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uppmuntrande inlägg.


 

När man känner sig som en däckad tomte slagen hjälte är det gott att bli tipsad om sånt som muntrar upp en.

Tomte i hyllan

Även om tjatet om Fäjsboook
inte har lett nån vart… (Fäjsboook är en bok jag inte vill kolla i. Än.) … kan man ju ha nytta och nöje av nääätet. Man kan till exempel bli road av sin Fästmö som visar ett filmklipp från Tuuuben med män som dansar i högklackat… (Ja, ja, vill du se klippet har jag länkat bilden nedan så det är bara att klicka på den.)

Män som dansar i högklackat


Personligen skulle jag inte kunna
ta ett enda steg i dessa höga klackar utan att bryta nåt ben i nån Toffelfot. Jag skulle naturligtvis aldrig kunna dansa som dessa herrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Läser en intressant artikel idag i lokalblaskan med rubriken Skryt dig lycklig på Facebook. Själv finns jag ju inte på Facebook, men har naturligtvis övervägt att ta steget även dit. Emellertid har jag inte hittat nåt eller några bra SKÄL till att göra det, så till dess att jag gör det är det bloggen och bloggen enbart som gäller för mig.

Men åter till artikeln! För även om jag inte finns på Fejan är jag ju nyfiken! Artikelskribenten Anna Hellberg menar att

[…] Det går alldeles utmärkt att använda den sociala nätverkssajten Facebook för att designa ett bättre jag – och bli sedd. […]

Enligt artikelskribenten läggs det ut stylade bilder, foton av lyckade semestrar, strålande barn och kompisgäng. Folk delar intressanta nyheter, you tube-klipp och favoritlåtar. Och det är väl bra och trevligt. Eller? Nja, så odelat positiv är inte Anna Hellberg. Hon menar man kan använda Fejan för att ge en bättre bild av sig. En bild som kanske INTE RIKTIGT stämmer med verkligheten. Detta grundar hon på socialogen Martin Bergs forskning. Han hävdar nämligen att

[…] På Facebook ger man en bättre, mer fördelaktig bild av sig själv än i den analoga verkligheten. Kommunikation på nätet sker utan att vi behöver visa upp vårt fysiska jag och det är fritt fram att överdriva sin egen förträfflighet. Men man ska komma ihåg att det som visas upp är oftast socialt accepterade beteenden […]

Och i stället för att skriva att man inte orkar gå iväg till gymmet skriver man kanske

Hemma efter ett tufft träningspass.

Men att framställa sig själv i en bättre dager är inte nåt vi bara gör på Facebook, tydligen. Fast kanske är det enklare på Fejan därför att vi inte behöver visa upp oss hur vi EGENTLIGEN ser ut. Martin Berg säger:

[…] Vi behöver inte visa upp vårt fysiska jag, ingen ser att jag sitter i morgonrock i en ostädad lägenhet och tycker synd om mig själv. I det verkliga mötet med människor avslöjar däremot kroppsspråket och vårt tonfall hur vi mår. […]

Olika generationer använder Facebook på olika sätt. Många yngre använder Fejan för att

[…] peppa sig med skryt […]

enligt artikeln, medan en äldre generation kan ha ett annat förhållningssätt – även om det självklart finns exhibitionister även bland dessa!..

Men på Facebook har alla chansen att visa sitt eget, personliga varumärke. Här hittar man bekanta från förr – och viktiga kontakter för livet som det är just nu. Och sociala medier är en utmärkt kanal att visa vad man kan, menar Martin Berg. Kommentarer från vänner ger en kick – men den som möts av tystnad känner sig säkert rätt ensam och värdo.

Facebook utvecklades i USA och där är det fortfarande så att de flesta kommentarer är positiva och uppmuntrande. Hur är det här? Är vi snälla eller är vi negativa och kritiska i våra kommentarer? Personligen, när jag kommenterar på folks bloggar, är jag nog mest snäll – om det är nån jag känner. Har jag helt motsatt åsikt än min bloggande vän väljer jag nog hellre att inte kommentera – eller att skriva ett inlägg om ämnet på min egen blogg. Fegt, kanske..?

I vart fall är alla dessa reflektioner över självet och vilka vi är ett typiskt tecken för vår tid, menar Martin Berg. Många drabbas till och med av uppdateringsångest, nåt som psykologen Anna Kåver fått erfara. Hon har träffat på många nätmissbrukare som tillbringar nästan all vaken tid framför datorn. Och gränserna suddas hela tiden ut. En känsla av intimitet sprids, men det kan vara en skenbar sådan. Anna Kåver säger:

[…] Att uttrycka sig gränslöst eller utge sig för någon man inte är på bloggar, twitter eller facebook är riskfyllt och inbjuder till att bli utnyttjad, kränkt och mobbad. Du öppnar dig då för negativa reaktioner som inte är lätta att hantera på egen hand […]

Nu finns det till och med en diagnos för uppdateringssjukan, SUA, Social Update Anxiety. Denna sjukdom drabbas man av när livet kretsar helt kring Facebook. Symtomen är, enligt beteendevetaren Nina Jansdotter:

  • ständiga uppdateringar och funderingar kring vad man ska skriva
  • rastlöshet och till och med ångest när man inte är inloggad
  • Facebook tar tid från familjen och vänner i verkliga livet

Låter ju rysligt förskräckligt och negativt! Men Nina Jansdotter säger också:

[…] Samtidigt kan man bli mer medvetet närvarande i sitt eget liv om man sätter ord på sina handlingar. Om jag skriver ”nu dricker jag en kopp grönt te ” måste jag verkligen känna efter hur det känns att dricka den där koppen. […]

Och Nina Jansdotter tror INTE att det är realistiskt att helt stänga av sig från Facebook eftersom man hamnar utanför då. Dessutom har jag hört att det ju inte går att stänga av sig från Fejan. Medlemskapet är på livstid.

Personligen är jag medveten om att jag bloggar alldeles för mycket. Men bloggandet har flera syften för mig som jag faktiskt rättfärdigar det med:

  • jag skriver min subjektiva berättelse om mitt liv
  • jag kan ösa ur självömkanspåsen och sen förhoppningsvis gå vidare med en lättare packning (att blogga är gratis, det är inte en psykolog…)
  • jag tränar mitt skrivande
  • jag reflekterar över mitt eget beteende vilket gör att jag förhoppningsvis utvecklas
  • jag får nya vänner
  • jag får nya fiender
  • jag lär mig en massa

…med mera… Men det TAR väldigt mycket tid att blogga. För tillfället råkar jag emellertid ha rätt gott om den varan…

Hur använder DU Facebook och bloggandet???? Och förskönar du dig själv och din familj och ditt liv rent allmänt?

Read Full Post »