Kära örebroare! Eller… västeråsare… nej, uppsalabor…

Ett tågande inlägg.

---

 

Det borde vara raka spåret, men med Trafikverkets inblandning kan det bli fel.

Raka spåret. Det är vad det borde vara för tågen här i världen. Men om Trafikverket har varit inne och grejsat med växlarna kan det bli fel. Det blev det i torsdags när ett tåg från Stockholm mot Västerås och Örebro körde fel och åkte mot Uppsala.

Nån gång om året sägs den mänskliga faktorn trixa med växlarna så det blir fel. Vad som händer är att tåget helt enkelt måste backa.

Enligt både SJ och Trafikverket var det aldrig nån fara för säkerheten eftersom det nya systemet anpassar sig. Med det menas att om ett tåg kommer in på en sträcka får alla andra tåg rött. Fast backa… Det får faktiskt inte tåg göra hur som helst – det krävs tillstånd från Trafikverket. Och det känns ju… tryggt… (<== ironi).

Är det inte snö, is, löv, människor eller annat på spåret är det oftast växelfel. Eller signalfel, har en hört. Trafikverkets klåfinger kan nu läggas till fellistan.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Avundsjuk eller uppretad?

Ett inlägg om avundsjuka, uppretning och en dröm om att få flytta till ett hus i skogen.

---

 

Halsband och koppel, kanske?

Det är måndag. Tystnaden har lagt sig i huset efter att somliga ljudligt har gett sig iväg. Ja visst fattar jag att det är svårt att få små barn att vara tysta i trappuppgången, men när de stampar på locket till huvudkranen, spelar harpa på trappräcket och plingar på hos folk då har en nog släppt dem lite långt. Kanske koppel vore nåt? JAG SKOJAR BARA, är bäst att tillägga, så ingen får för sig nåt. Särskilt skojigt med koppel på barn är det inte, det var mer att jag teoretiserade kring barnuppfostran – jag, som inga barn har. Igår blev jag tillfrågad i vissa saker rörande bonusbarnen och jag kände att jag rörde till det, så jag gick därifrån. Ibland är det bäst att tiga, trots att ens åsikt efterfrågas.

Inte är det mycket en får ha åsikter om i det här landet utan att nån blir kränkt. Jag själv blir till exempel jättekränkt när nån som aldrig har träffat mig tror sig veta hur jag lever enbart genom att ha läst min blogg. Bloggen består fortfarande – nio procents utrymme kvar – av valda delar av mitt liv. Hade jag skrivit om precis varenda sekund skulle utrymmet ha varit slut för länge sen. Några vill veta mera och hör av sig, men sen har de inte tid att ha nån kontakt för de är så upptagna med att leva sina liv. Good for them! Jag står kvar här och stampar rastlöst med mina 42:or.

Dagens val står mellan att städa lägenhet och/eller packa ihop ballen* för vintern. Jag har inte lust med nåt av det. Städa känns dumt ifall jag gör ballen senare, då kan det ju komma skräp med in. Och ballen… Det kan ju komma fina dagar när en kan ta en fika i eftermiddagssolen – vi gjorde ju det hos Fästmön i fredags, till exempel…

Det blir nog ingen mer ballesittning med bok i år för min del.

När det gäller ballen försöker jag glo hur de omkringboende har gjort. Grannarna, alltså. De som har ballar** som inte är inglasade och allar***. Och det är lite varierat, måste jag säga. Sen vet jag att en del grannar aldrig vinterskyddar sina utemöbler. Nån hade såväl träningscykel som grill ute hela vintern förr säsongen, till exempel. Nä, jag får nog fatta ett alldeles eget beslut och inte fundera så mycket över hur andra gör.

I fredags läste jag förresten en artikel i Expressen Leva om grannar och vad vi är avundsjuka på när det gäller grannar. Ett mäklarföretag har undersökt detta och kommit fram till att vi är mest avundsjuka på att våra grannar har…

• ett större hem
• mer pengar
• större möjlighet att göra renoveringar
• en mer välvårdad trädgård
• ett roligare och mer aktivt liv
• ett bättre läge
• möjlighet att resa mer
• ett lyckligare liv
• ett bättre jobb

Mest avundsjuka är de som bor i Jönköping (snåla smålänningar?), Västra Götaland, Örebro och Stockholm. Kvinnor är mest avundsjuka på storleken – av huset, alltså – och vackra trädgårdar, medan männen främst är avundsjuka på sina grannars bilar, bättre tomtlägen och att grannarna verkar ha ett roligare och mer aktivt liv.

Men de flesta är inte avundsjuka på sina grannar, enligt artikeln. Och så lyfts det fram hur viktigt det är att ha trevliga grannar och god grannsämja. Själv är jag inte ett dugg avundsjuk på mina grannar. Vem vill ha barn som låter jättemycket tidigt på morgnarna eller en smärre plätt med oklippt gräs som är så högt att det växer upp till grannens fönster på våningen ovanför? (Jag överdriver. Mycket.) Däremot är jag avundsjuk på att de grannar som har allar har lägre månadsavgift än vi som har ballar. De med allar har ju vanligen skaffat sig ett större utomhusutrymme. Fast det är ju faktiskt inte deras egen mark, utan kommunens. Så en kanske skulle gå ner och sätta sig… Nä, tror inte det. Grannar ska en inte umgås med. Det finns ju en viss risk att de kommer ut och undrar vad en gör där när en sätter sig på deras alle, även om det är kommunens mark…

Inrökt på ballen, en bild från i somras hur det kan te sig uppe hos mig när grannarna grillar.

Men vi är inte bara avundsjuka, vi retar oss på grannarna. Här kan du läsa om tolv saker vi retar upp oss på hos våra grannar. Många av dessa tolv punkter nickar vi instämmande med, vi Karlsson på taket. Till exempel… grannar som inte hälsar [men glor; mitt tillägg], fester [utomhus sommartid; mitt tillägg], trädgårdsskötsel [oklippt gräsplätt; mitt tillägg], saker i trapphuset [allt från stinkande soppåsar och möbelkartonger till cyklar – jag hoppas det inte börjar brinna…; mitt tillägg], grillning och rökning [fast inte på ballar utan på allar för min del, som bara har grannar bredvid och under, eftersom rök stiger är det såna som jag som drabbas; mitt tillägg], ombyggnationer [på sena kvällar; mitt tillägg] och barn [egentligen inte barnen utan deras föräldrar som struntar i dem; mitt tillägg]. Sen skulle jag kunna lägga till grannar som tvättar och diskar på nätterna (tror ni att det inte hörs? Det gör det.), grannar som spikar vid midnatt, grannar som möblerar om sena kvällar, grannar som blir tjuriga som ungar när en ber dem flytta sina rökmaskiner eller dämpa sig med mera mera. OCH JA! JAG FLYTTAR GÄRNA TILL ETT HUS I SKOGEN OM DET VORE MÖJLIGT!!!

Träningscykel och grill är bra att ha  – även på vintern. Fast det ska jag inte ha inte utanför mitt hus i skogen. (Bilden är från den 15 februari i år.)

Är DU avundsjuk på nåt som dina grannar har eller som du tror att de har? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så hjälper du mig att snabbare få slut på bloggutrymmet!

*ballen = balkongen
**ballar = balkonger
***allar = altaner

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Två små kickor skulle gå en gång… på mordvandring uti Skoga…

Ett Maria Langskt inlägg. Och rätt Toffliskt, förstås. Och jädrigt långt…

---

 

Kära nån så full av nya, härliga intryck jag är! Igår, torsdag, bar det av till Skoga, jag menar Nora, för att mordvandra i Maria Langs fotspår. (Mer om mordvandringen längre ner i texten!) Fästmön och jag tuffade dit i Clark Kent*, för det finns ingen el i järnvågsspåren i Nora. Ungefär 23 mil enkel resa var en alldeles lagom biltur. Jag skrek och tjöt av spänning i bilen när vi anlände, för det här hade jag sett fram emot. Stort TACK till Sven-Bertil som gjorde det möjligt för oss att åka tack vare en budget på 2 000 kronor!

Tre små gummor blev i vår version av visan Två små kickor.

Två små (nåja…) kickor skulle alltså en gång på mordvandring uti Nora. Jag hade längtat över ett år efter detta och plötsligt blev det möjligt tack vare att det finns snälla människor. Men mer om mordvandringen kommer längre ner. Vi tar saker i tur och ordning…

Vi körde alldeles lagligt fort på nånstans mellan två timmar och två och en halv. Nora centrum är litet och det är bra skyltat ner till järnvägen där vi hade bokat boende. (Mer om boendet längre ner i texten!) Man kan parkera gratis i två timmar med p-skiva. Vi som skulle bo på vandrarhemmet hade särskild, gratis och tidsobegränsad parkering.

När vi hade parkerat såg jag en spännande tågvagn som vi genast besökte. Där håller Maria Langs systerson Ove Hoffner till. Han har en loppisavdelning och en deckaravdelning som vi tittade närmare på.

Hungriga med toalettbehov sökte vi oss till närmaste restaurang, även den intill såväl vandrarhem som Ove Hoffners vagn. Tyvärr. Det var ett stort misstag. Jag betalade två luncher med mitt betalkort, men uppenbarligen krånglade kortapparaten eller kassan. Ägaren (?) var mycket otrevlig och skällde i princip ut mig inför övriga gäster för att jag hade en dålig attityd gentemot honom. Uttrycket att kunden/gästen alltid har rätt köper kanske inte jag heller rakt av, men ägaren gjorde det definitivt inte. (Idag sa han att han efter mig tvingades smöra för en kund i Gant-tröja för att jag hade haft så dålig attityd. Själv hade jag bara en LaCoste på mig igår…) Han ville nämligen att jag skulle prova igen. Sa han först. Senare ändrade han sig och sa att han menade att jag skulle sätta in kortet så att han kunde betala tillbaka mina 150 kronor och så att jag kunde betala på nytt. Eh?

Jag snabbkollade mitt konto och 150 kronor var och är fortfarande reserverade för restaurangen. Ändå stod det att köp ej medgavs på kvittot – som jag aldrig fick. Ärlig som jag är lämnade jag mitt visitkort med telefonnummer och ägaren skulle återkomma. Det gjorde han idag och jag gick genast dit eftersom vi var på väg att åka. Inga pengar från mig hade kommit in idag mitt på dan, det vill säga han visade mig att dagskassan inte stämde. Jag visade från min mobil mitt konton och att de 150 kronorna är reserverade. Det slutade med att han ska ringa mig igen nästa vecka så vi får lösa detta. Jag hade god lust att ge honom 150 kronor kontant idag, för jag orkar inte med sånt här tjafs, men tyvärr hade jag bara en femhundring. I min ilska Twittrade jag ut en varning igår och det var några som hörde av sig att sa att de varit med om liknande på restaurang På Spåret. Det bästa, enligt mig, är att inte gå dit. Eller gå dit och ät för maten var jättegod, men betala för 17 kontant! To be continued…

Aningen stukade gick vi upp till centrum. Där strosade vi i loppisar och second hand-affärer och några vanliga affärer också. Missa inte Nora Diversehandel vid torget eller Blå skåpet längre ner på Kungsgatan, till exempel, om du är i Nora. På Blå skåpet skrämde jag för övrigt en liten tant – det var inte meningen! – så hon höll på att skita (på sig) i det blå skåpet, så att säga… Fika intog vi på Da Capo, som vi hittade i ett hörn. Det var ett mycket trevligt kafé, med fin inredning. Dessutom var personalen vänlig. (Mer om Da Capo längre ner i texten!) En tur in till Sandbergs blev det också. Där blev somliga alldeles betagna i alla fina burkar… Vår lilla rundvandring på egen hand i Nora avslutades med en Noraglass med hasselnötsmak som vi intog på strandpromenaden (Mer om Noraglass längre ner i texten!) Innan vi checkade in på vandrarhemmet checkade vi in Stationshuset där Turistbyrån finns – och en massa roliga gamla saker.

Vi shoppade faktiskt inget mer än ett vykort till mamma och en Maria Lang-bok till mig idag, den ena av de två ungdomsdeckarna som fattades i min samling.

Här kommer några bilder från våra egna rundturer i Nora igår och idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mordvandring i Nora

Huvudsyftet med vår tripp var ju inte att shoppa utan att delta i mordvandringen. Vandringen hölls av Ove Hoffner som berättade om sin moster Maria Lang och showade en aning. Cirka en timme tog promenaden och vi fick bland annat se huset från utsidan där Maria Lang bodde och där hon hade sin skrivarlya samt hennes byst vid strandpromenaden. Den hundralapp promenaden kostade var en väl spenderad peng! Ove Hoffner spelade upp små scener och man kunde nästan se hans moster framför sig. Det här var jätteroligt och detta vill jag göra igen!

Jag vill naturligtvis inte avslöja för mycket, men här är några bilder från mordvandringen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Boende: STF Vandrarhem i Nora

Den här trippen skulle hållas inom en viss budget. Men den skulle också vara trevlig. Och trevligt och annorlunda var det verkligen att bo på STF:s Vandrarhem i Nora – på ett tåg. Vi delade alltså kupé. Kupén var trång och liten och väldigt varm, men hade fin utsikt ut mot Norasjön. Tanken var att en skulle ligga i överslafen, den andra i underslafen. Ingen av oss ville ligga i överslafen, så vi låg skavfötters i underslafen. Inte helt optimalt. Ett sällskapsrum med intilliggande kök för egen lättare matlagning fanns ombord på tåget. I sällskapsrummet kunde man glo på TV, men de flesta som sökte sig dit gjorde det för att ladda sina mobiler och kameror. Lite fler eluttag ombord vore faktiskt inte helt fel! Sällskapsrummet var trevligt arrangerat med gamla tågfåtöljer och bord. Köket var fräscht och rent. Man kunde köpa frukost för en billig penning, men vi avstod. Lakan fanns att hyra, vi hade med oss lakan och handdukar. Dusch fanns i en annan byggnad, men flera toaletter fanns nära vår kupé. Damen som förestår vandrarhemmet i år och nästa var mycket vänlig och bjöd på en kopp kaffe och en pratstund i morse när jag var piggelin (nåja…) och Anna behövde sova lite till. Bland annat fick jag veta att här inte går några tåg, men att Noraborna önskar el i sina spår så man kan tåga mellan Nora och Örebro.

Jag rekommenderar verkligen det här STF-boendet! Det var spännande och annorlunda och passar såväl barnfamilj som tant!

Som vanligt vill jag inte avslöja för mycket, men här är några bilder kring vårt boende:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äta i Nora

Det finns gott om kaféer och restauranger i Nora, trots att stan är så liten. Man kan till exempel äta frukost på lite olika ställen, men man kan också äta allt från snabbmat och lunch till fina middagar. Vi fikade och åt frukost på Café Da Capo. Det var gott, bra priser, fin inredning och trevlig personal. Kort sagt, ett ställe vi återvände till. Middag intog vi på Maria Langs krog. Där var få gäster, men vi fick fin mat och god service.

Här är några bilder från våra ätliga äventyr i Nora:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Budget

Vi hade en budget på 2 000 kronor. Den hade vi hållit om vi hade ätit billigare middag och enklare frukost samt skippat glass och fika. Men vi ville unna oss lite.

Lunch två personer 150:-

Boende två personer 460:- (Hade kostat 360:- om vi var STF-medlemmar)

Mordvandring två personer 200:-

Tvårättersmiddag två personer 700:-

Frukost två personer 180:- (Hade kostat 100:- om vi ätit på vandrarhemmet)

Bensin Uppsala-Nora-Uppsala 300:-

Totalt: 1 990:-

Vi köpte också gofika och glass igår och för detta tillkom ungefär 250 kronor.

Jag är mycket nöjd med Noratrippen och tackar alla inblandade utom ägaren (?) till På Spåret, som jag lär få fortsätta dras med, tyvärr, och som lade sordin på stämningen. Förutom detta skulle jag gärna åka tillbaka till Nora igen och stanna längre!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Melodifestivalen 2015: Deltävling 4. Örebro

Ett schlager-inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg!!!

 

Livet är lite annat än en schlager – inte bara ibland utan rätt ofta. Igår kväll missade Fästmön och jag början av den fjärde deltävlingen Därför blev det ingen live-bloggning igår, utan en rapport dagen efter.

Startfältet har jag som vanligt hittat på SvT:s melodifestivalssida. Och du (det gäller dig som anger korrekta uppgifter i kontaktformuläret, alltså!) är, precis som vanligt också, välkommen att kommentera – även om jag inte svarar förrän senare. Mina omdömen om låtar, artister och framträdanden kommer under artistens namn och låttiteln.

Så här ser kvällens startfält ut:

1. Midnight Boy: Don’t say no
   Söt pojke som visar magen och har för tajta skinnbrallor. Man kan inte låta bli att titta. Låten, som annars var ganska fartig, missar man.
2. Caroline Wennergren: Black swan
   En otrolig röst! Men… det är inte schlager. Caroline borde satsa på mer seriösa saker än Melodifestivalen. Gick vidare i första omröstningen.
3. JTR: Building it up
   Nej, nej, nej! Varför gömde du inte din fjortisdotters mobil? Hon röstade säkert på den här trion, nämligen. Gick vidare till finalen.
4. Hasse Andersson: Guld och gröna skogar
   Horsejazz i Melodifestivalen? Nej tack. Gick vidare till Andra chansen.
5. Dinah Nah: Make me (La la la)
   Dinah Nä Nä Nä. Gick vidare till Andra chansen.
6. Annika Herlitz: Ett andetag
   Va? Shirley Clamp? Nej, inte riktigt den rösten, men en fin ballad.
7. Måns Zelmerlöw: Heroes
   Ja. En vinnare, helt klart, även om det började väldigt svajigt. Det är en svår låt, men den är annorlunda och innehåller olika stilar. Gick vidare till finalen.

Kvällens roliga: Mellanakten där man skämtar om melodifestivalstitlar. DET har liksom med tävlingen att göra.

Kvällens kiss- och bajshumor: Filippa Bark. Det började med bajsvatten och fortsatte med fis. Alltså jag gillar kiss- och bajshumor – fast inte i Melodifestivalssammanhang.

Kvällens varning: Snälla föräldrar! Ge inte era fjortisbarn mobiler.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Premiär: Sveriges städmästare

Ett rent inlägg.

---

 

På TV i Sverige kan man tävla om det mesta. Vanligen tävlar man i sång och skrik musik, bakning och/eller matlagning. Eller i sport, förstås. Men från och med i afton tävlar man också i städning. Serien Sveriges städmästare startade idag på SvT1 med ett gäng städglada i Örebro. Naturligtvis satt städmanikern nummer 1 (<== yours truly) klistrad. För Marléne och Marie-Louise ville jag inte missa! (Sist jag såg dem var på Pride för några år sen. De gjorde en bejublad entré på scenen!)

Professor Marie-Louise och VD Marléne programleder Sveriges städmästare. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I varje avsnitt tävlar fyra självutnämnda städproffs. I kväll var det tre kvinnor och en ung man. De fyra fick prova på att göra rent en soffa efter fredagsmys, ta bort fläckar, källsortera och stryka kläder. En efter en åkte ur tävlingen tills det fanns en ensam segrare. Segraren i varje deltävling får senare tävla i åttonde och sista delen. Högsta vinsten är en resa till Japan, världens renaste land, enligt programledarna. Mellan tävlingsmomenten ger programledarna städtips och Marie-Louise tar sina fantastiska baktprover. I kväll testades lösgodis.

Alltså, jag älskar det här! Det är roligt, underhållande och lärorikt! Inte hade jag klarat av att få bort fredagsmyset eller fläcken, men se källsorteringen och strykningen hade jag fixat galant! Baskat att jag inte sökte till tävlingen! Men självklart hänger jag med till Malmö nästa tisdag – åtminstone från bäste-fåtöljen framför TV:n

Toffelomdömet blir det högsta. Äntligen ett program där jag slipper se folk laga mat, säger jag bara! (Och under tiden jag tittade undersökte polisen i Uppsala en misstänkt bomb…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spaning på omvärlden

Ett omvärldsspanande inlägg.

---

 

Det händer saker hela tiden utanför min bubbla. Och bara för att jag sitter här och är livegen betyder inte det att jag är oinformerad. Jag tycker att det börjar hetta till nu inför valet, till exempel. Hetta till så det blir väldigt… dumma saker som poppar upp ibland. Eller fagra löften som inte hålls. Vad vet jag..? I min omvärldsspaning börjar vi med det här med jobb, i alla fall. En del av grundtryggheten, du vet. Eller? Häng med om du har lust, stå kvar om du hellre vill det.

Hur har du det med ditt CV??? Den som söker jobb vet att ett CV bör man ha. Många är lite för… entusiastiska och kryddar sina CV:n. Men CV-lögner kan fälla dig! Ärlighet varar längst, vet du väl? Så många som sex av tio rekryterare upptäcker lögner i ansökningar. Rekryterarna efterlyser säljande presentationer, CV:n som lyfter fram rätt saker och… bra skrivna CV:n. Man kan putsa sitt CV genom att skriva riktade CV:n. Ett CV bör inte vara för långt. Själva ansökningsbrevet bör vara mer berättande än ett CV. Men ändå lätt att läsa. Och lay outen ska vara enkel och konsekvent. Tonen ska vara både korrekt och trevlig. Eh… tror du fortfarande att jobbsökeri är lätt??? (<== retorisk fråga).

Inte utan mina kossor… Igår kom beviset på att man inte ska lita på allt som sägs och skrivs. Ekot gick ut med nyheten att nuvarande sosseledaren tänkte ge en tidigare sosseledare utrikesministerposten om det var så att man fick bilda regering. Fast det var ett journalistiskt magplask, enligt nuvarande sosseledaren. Men jisses så det kommenterades till höger och till vänster och i sociala medier! Den som tänkte ett varv till blev misstänksam. Förre sosseledaren ville för övrigt bara ställa upp om han fick ta med sig sina kossor…

 

Dragon Gate invigt igen. I lördags invigdes Dragon Gate. Igen. Bygget har pågått i tio år intill E4:an i Älvkarleby. Ett fascinerande bygge, tycker jag, som då och då har åkt förbi och glott nyfiket. Enligt Dagens Nyheter är det en blandning av kulturcentrum, restaurang och hotell. Och så finns där rätt mycket kitsch, tycker reportern Clas Svahn. År 2004 tog en kinesisk myggmedelsmiljardär över platsen. Mr Li har stora planer. Han tänker sig ett Dragon Land med en kinesisk stad, men vill även skapa möjligheter att studera och lära sig kinesiska där. Liksom ett varuhus och kung fu-kurser. Ja… det är väl så att the sky is the limit..?

Historisk dundertabbe i Downton Abbey. I västvärlden gör vi emellertid mest tabbar. När det var dags att göra reklam för en ny vända av populära TV-serien Downton Abbey hade man lite för bråttom och glömde ta bort en modern detalj ur ett porträtt… (Klicka på länken och kolla på bilden först om du upptäcker missen!) Men lite skoj var det allt! Fast det är inte första gången det är klantar i farten när det gäller Downton Abbey. Tidigare har man lyckats visa både TV-antenner och moderna vägmarkeringar.

 

Bajsmarodör härjar i Mariestad. Ja man tror inte att det är sant, men ska man tro kvällspressen så är det det. Alltså, en bajsmarodör härjar i Mariestad. Jan-Åke på bilden vid artikeln som länken går till råkade emellertid inte ut för bajs – det var bara nån som satte på hans spisplattor när han inte var hemma. Men andra boende på Västra vägen har råkat ut för att en bajsmarodör alltså har kommit in i deras hem och uträttat sina behov – utan att spola efter sig. Hur ska detta sluta??? Bajs på golvet som på bilden här intill?

Yggdrasil i Metropolen Byhålan. På en återvinningsstation nära Hotell Gripen polisstationen i Motala växer en gammal hängask. Enligt experterna planterades såna ofta förr på kyrkogårdar som sorgeträd. Det här trädet är omkring 100 år. Så nja, då kan det ju inte vara Yggdrasil. Men ändå… Häftigt!

 

Ölbryggning i Metropolen stoppad. Fasa! Öl är gott. Men nu har ölbryggningen vid Motala Brygghus stoppats. Skälet är att Systembolaget väntas införa nya regler som gör att det lokala ölet – och andra liknande – inte får säljas på Systembolaget. För att få finnas med i Bolagets beställningssortiment måste bryggerierna se till att själva transportera ölet till centrallagret i Örebro. Men det är inte detsamma som att finnas på en hylla i butikerna. Mellan 40 och 50 småbryggare har fått veta att de inte får nån hylla. Hur Motala Brygghus tänker inför framtiden är ovisst, men man funderar på en ölsort för hela Sverige, säsongssorter för jul och påsk och två cidersorter. Ger sig gör de inte! Tofflan hejar på och håller tummarna!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Linda – som i Lindamordet

Ett inlägg om en bok.

---

 

I mitten på juni gjorde Fästmön och jag vår årliga tripp till Emmaus i Gryttby. Med hem i bilen kom en lite lagom stor hög böcker till väldigt lågt pris. Idag läste jag ut en av dem, Linda – som i Lindamordet av Leif GW Persson.

En ung kvinna, knappt myndig, hittas våld-tagen och strypt i Växjö. Den lokala polisen använder sig av sina kontakter inom polisen och får Riksmordkommissionen till sin hjälp. Det förhörs, det intervjuas vittnen och det topsas. Det topsas över 700 män – och till och med en kvinna. Men så småningom ringas en misstänkt person in.

Jag älskar författarens skildringar av polisen Evert Bäckström, en lagom fet man i sina bästa år, som är aningen lite för förtjust i alkohol och som lite grann tror att han är Guds gåva till kvinnan. (Det är han inte. Hans könsorgan liknas av nån vid en prinskorv, dessutom.) Roligast av allt är att läsa när Bäckström säger nånting. Dessa meningar avslutas nämligen med att han tänker nånting också – ofta helt diametralt jämfört med det han nyss har sagt.

Den här boken gavs ut 2005. Författaren blev anklagad av föräldrarna till en 18-åring som mördades i Örebro 1998 för att ha använt såväl intrig som sekretessbelagt material från den verkliga mordutredningen i denna fiktiva roman. Författaren nekade till detta, men gjorde en anmälan så att saken kunde utredas. Anmälan om tryckfrihetsbrott las ner av JK.

Oavsett vilket tycker jag att det här är en bra polisroman – om än lite tjock, precis som Bäckström. Den får ett högt Toffelbetyg, men inte det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hemma igen i min vanliga utstyrsel

Ett äntligen-hemma-inlägg.

---

 

Skönt att få gå klädd hur fult som helst.

Borta bra, men hemma bäst. Även om borta är hos mamma är det allra bäst att få vara hemma hos sig. Dra omkring i den fulaste utstyrsel som finns, äta när man vill, sova när man vill och så vidare. Det blir ganska ohållbart i längden också när mamma är pratsam och jag är extra ljudkänslig sen en tid tillbaka…

Vägen hem var mycket lång, men inte alltför lång. Dryga 30 mil har jag kört idag. Fast det räcker. Jag är trött i ögon och öron efter att ha koncentrerat mig på körningen. Det var ju inte precis så att jag var ensam på vägarna idag. Jag skulle kunna skriva en roman om hur illa och vansinnigt folk kör… Galna omkörningar, bakdelsnosare, såna som vägrar flytta sig en millimeter när man vill köra om, fortkörare, låååååångsamma förare… Redan på riksväg 50, innan jag hade svängt av mot Örebro, trodde jag att det hade skett en olycka. Köerna var enorma. Det var en traktorj¤$%l som körde först, mitt i vägbanan…

Många såna här var ute på vägarna idag, men traktorerna var långsammast.

 

Vägfika i Skoftesta.

Vägarbeten är ett kapitel för sig. Vissa vägar blir visst aldrig färdiga. Eller så drar arbetet ut så lång tid att den del som blev färdig först måste renoveras… Vägen jag körde idag har delvis fått ny sträckning, så det var inte alla platser jag kände igen. Men Skoftesta fanns kvar och det var där jag stannade för att ta en kaffe och en Snickersglass – efter att jag hade pudrat näsan (som bubblat sen Askersund, ungefär).

Vädret under resan var sisådär. På vissa ställen regnade det som tusan. När jag äntligen landade i Uppsala var här varmt, men väldigt blåsigt.

Det visade sig att Lucille nog hade sagt fel. Inte kom de hem igår, inte, utan idag. Mina stackars växter hade varit utan vatten sen i torsdags. Men de levde faktiskt allihopa! Redan på torsdag åker Lucille & co på nästa semesterresa. Då ska jag försöka se till att deras växter överlever.

Jag har ringt mamma, jag har ringt Fästmön och jag har sökt fyra jobb så snart jag packat upp min lilla väska, installerat datorn och bytt skrivarpatroner. Här vilas inte på några lagrar! Men om jag känner efter är jag faktiskt rejält trött… Anna och jag ska ses i morgon eftermiddag på stan eftersom vi båda ska ner dit i lite olika ärenden. Jag ska tack och lov klippa mig! Elias hänger med Anna ner och det passar bra för sen går vi alla till Jerrys jobb och busar hälsar på. Anna har en del att fixa med eftersom hon och Elias reser på semester på måndag. Innan dess ska vi också försöka forsla bort lite skräp från Annas hem till tippen. Men kanske att jag tar en tur ut till Förorten redan i afton. Det skulle eventuellt ätas pizza… Och jag har ju inte ätit mer än frukost och en glass. En tur till Tokerian behöver jag emellertid hinna med först, för här finns knappt nåt ätbart skiter jag i. Det sparar jag till i morgon förmiddag. Det finns kanske en skiva rostbröd i frysen eller två… Äh, jag överlever nog!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Genom fyra län igen

Idag var det dags att vända bilen åt andra hållet och åka hem igen, utan medpassagerare. Åter en tur genom fyra svenska län: Östergötland, Örebro, Västmanland och Uppsala. Totalt har jag nu kört 120 mil, ungefär på en och en halv vecka. Tillkommer förstås en del smärre resor.

Jag önskar så att jag kunde fota vissa saker från min resa, men jag kör ju bil och då ska man ha båda händerna på bilkörningen, tycker jag. Det är bitvis ett vackert landskap jag kör igenom. Favoriterna nära mammas hem är Hammarsunden. Idag såg jag en enda segelbåt med sträckta, vita segel vid Stora Hammarsundet… Vackert som fan!

Du får hålla tillgodo med några master som jag fotade för ett par år sen från hamnen i Metropolen Byhålan.

Medan jag körde fick jag sms från en kär vän som är på semester. En annan vän har jag sökt per sms, men inte lyckats få tag i, vilket bekymrar mig.

Annars hade jag sällskap av lördagsgodisbunken och Sara Bergmark Elfgren, du vet hon som skriver böcker ihop med Mats Strandberg. Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på dagens sommarpratare. Jag kan inte sätta fingret på vad det var, för Sara Bergmark Elfgren sa inget som jag blev arg på eller upprörd över. Tvärtom sa hon väldigt vettiga saker. Men jag vet inte, trots allt prat om barndomen och fantasynörderierna kändes det hela väldigt ytligt. I alla fall i jämförelse med Lars Lerin, som pratade igår och som jag tyvärr bara hörde prata sista halvtimman. Lars Lerin är konstnär och värmlänning och en helt ny bekantskap för mig! Jag måste få veta mer om denne spännande man!!! Det sägs, när jag googlar på honom, att han är Sveriges bästa akvarellmålare.

Resan tog lite mer än tre timmar idag och då stannade jag som hastigast för ett toabesök. Men innan jag for hem tog jag svängen om Stormarknaden för att inhandla den eftertraktade ryggsäcken.

En 30 liters ryggsäck kan vara bra för Pride och för andra kommande ”äventyr” i höst.

Jag har bäddat rent i gästsängen, ringt mamma och städat av i badrummet och i duschrummet/toan. Svettades rejält, det är varmare här än nere hos mamma. När jag kom in i porten lyckades jag skrämma fru Pucko med min blotta uppenbarelse. Så synd det blir om henne när jag inte finns här längre att slänga skit på.

Maskinen tvättar tjockis-svart och jag funderar på att rensa köttet av en kvarts grillad kyckling som finns kvar sen lördag. Det skulle bli en lagom kycklingmacka till middag. Om jag nu har nåt bröd, vill säga.

Jag har haft ont hela dan, det är bara en sån dag med värk och ångest. Inte ens städning hjälpte.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hänt sen sist: Blomsterprakt, olyckor och lite mat

Några timmar idag ägnade jag åt att handla med min lilla mamma så hon inte ska sakna nåt meddetsamma. OCH så att hon fick sig nåt att äta till middag idag. Vidare var vi och köpte blommor till graven och till mammas balkong. Just när vi skulle åka från affären upp till kyrkogården började det regna. Trots att jag försökte förhala det hela i hopp om att regnet skulle avta, blev det inte så. Inte riktigt, i alla fall. Så det slutade med att mamma fick sitta kvar i bilen medan jag gick ner till graven och satte några rosa nejlikor i en vas.

Tagetesen var fortfarande fin, men pappa fick nejlikor idag till minne av den 24 juli för fem år sen när han gick bort.

                                                                                                                                                               Motala kyrkogård är allt annat än tillgänglig, kan jag argt meddela! Det finns inte en chans att gamlingar och personer med rörelsehinder kan ta sig till vissa gravar utan fara för liv och lem. På sina håll har man nämligen antingen stentrappor eller branta slänter. Idag hade mamma slagit ihjäl sig (på kyrkogården…) om hon hade försökt sig på att ta sig ner för de fyra branta slänterna till pappas grav. Gräset var snorhalt (ursäkta uttrycket!) av regn. Skitdåligt, Motala griftegårdsförvaltning!!! Man undrar hur ni skaffar era ”kunder”…

Mina två före detta balkonglådor – vi får ju inte ha såna i vår bostadsrättsförening – bor numera hos mamma. Jag satte upp dem och ställde ner tre röda pelargoner och två blåa lobelior i varje. Det blev riktigt fint och mamma blev nöjd! Tyvärr glömde jag att ta en bild på dem, så här kommer i stället en närbild på pappas nejlikor.

Nejlikor till pappa i närbild.

                                                                                                                                                               Clark Kent* och jag åkte nån gång mellan halv två och två på eftermiddagen. Det brukar ta cirka tre timmar att köra. Idag tog det fem. När jag gav mig iväg var det solregn. Det sägs bringa tur. Men jag vet inte om jag tror på det… Det första som hände var att jag fick ett stenskott på framrutan som jag antagligen måste göra nåt åt. Fast värre var nog att det vid avtagsvägen till motorvägen mot Örebro hade skett en trafikolycka. Detta innebar att jag och många andra fick ta en lååång omväg. Det var väl i och för sig irriterande, men mina tankar gick mer till dem som varit med om olyckan. De som kanske inte kom fram till sitt slutmål.

Trött och i behov av en toalett stannade jag sen i Skoftesta. Passade på att äta kycklingfilé med vitlökssås och strips och irritera mig på stillösa förbipasserande. Eller vad sägs om

1. en man i blåa shorts, svarta gympadojor och vita tubsockar med Intersport-tryck?
2. en kvinna, i gröna byxor med resår och ett traktordäck större än mitt, som åt med öppen mun?
3. en man med svarta mjukisbrax med snöre i midjan, byxorna uppdragna till halsen och blåa foppatofflor?

Jag ryser! Själv var jag som vanligt klädd i jeans och tjockis-svart t-shirt samt jätteslitna svarta sandaler. Maten var för övrigt god, se själv:

Mat on the road.

                                                                                                                                                              Jag rullade in i Uppsala nån gång mellan halv sju och sju. Slog mamma en signal efter att jag fått in alla grejor och Fästmön fick ett sms. (Jag ringde lite från vägen – JA, jag har blåtand!) Jag ska ringa henne efter Morden i Midsomer – om vi nu orkar se på dem. Det är säsongsavslutning i kväll.

Nu ska jag hänga en maskin tvätt som jag sparkade igång så snart jag kunde. I morgon väntar ytterligare tvätt och städning. Jag måste dessutom jaga nån som kan svara på en fråga om a-kassa, försöka fixa en tid hos optikern (trots att jag inte har råd, men nu ser jag inte!) samt kolla upp det där med stenskott. Alltid är det nåt..

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »