Premiär: Sveriges städmästare

Ett rent inlägg.

---

 

På TV i Sverige kan man tävla om det mesta. Vanligen tävlar man i sång och skrik musik, bakning och/eller matlagning. Eller i sport, förstås. Men från och med i afton tävlar man också i städning. Serien Sveriges städmästare startade idag på SvT1 med ett gäng städglada i Örebro. Naturligtvis satt städmanikern nummer 1 (<== yours truly) klistrad. För Marléne och Marie-Louise ville jag inte missa! (Sist jag såg dem var på Pride för några år sen. De gjorde en bejublad entré på scenen!)

Professor Marie-Louise och VD Marléne programleder Sveriges städmästare. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I varje avsnitt tävlar fyra självutnämnda städproffs. I kväll var det tre kvinnor och en ung man. De fyra fick prova på att göra rent en soffa efter fredagsmys, ta bort fläckar, källsortera och stryka kläder. En efter en åkte ur tävlingen tills det fanns en ensam segrare. Segraren i varje deltävling får senare tävla i åttonde och sista delen. Högsta vinsten är en resa till Japan, världens renaste land, enligt programledarna. Mellan tävlingsmomenten ger programledarna städtips och Marie-Louise tar sina fantastiska baktprover. I kväll testades lösgodis.

Alltså, jag älskar det här! Det är roligt, underhållande och lärorikt! Inte hade jag klarat av att få bort fredagsmyset eller fläcken, men se källsorteringen och strykningen hade jag fixat galant! Baskat att jag inte sökte till tävlingen! Men självklart hänger jag med till Malmö nästa tisdag – åtminstone från bäste-fåtöljen framför TV:n

Toffelomdömet blir det högsta. Äntligen ett program där jag slipper se folk laga mat, säger jag bara! (Och under tiden jag tittade undersökte polisen i Uppsala en misstänkt bomb…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är ordning på somliga!..

Ett inlägg om kontraster i tillvaron samt viss oordning och en hel del ordning.

När Fästmön är hos mig blir det ordning på torpet! Hon brukar annars anklaga mig för att vara perfektionist och ha superordning. Detta är emellertid nåt jag har ruckat rejält på den senaste tiden. Framför allt när det gäller mig själv.

Matlagning har aldrig varit min grej, men ett nödvändigt ont. Man måste äta – ibland – för att må bra och orka. Fast det är väldigt mycket lättare att trycka i sig en chokladbit än att ställa sig vid spisen, tycker jag.

Igår blev jag bortskämd av Anna som lagade till sin übergoda thai-torsk med wokgrönsaker. Mitt bidrag till själva iordningsställandet blev kokning av ris och dukning. Alltid något…

Thai-torsk på Annas vis.

Även idag ska jag bli bortskämd – men jag är inte den enda. Hela gänget ramlar in i Himlen för att äta middag på seneftermiddagen och fira Fritzlans födelsedag med tårta och hembakade kakor. Jag klantade till det och bokade in ett möte med en radiojournalist när jag i stället borde ha stått vid Annas sida och hjälpt till. Matlagning och bakning hade hon nog fått sköta själv, men en dammsugare kan jag hantera. Nu blev min insats i det hela enbart att hjälpa till med inköp och att skjutsa ut Anna med alla kassar. Det är tur att det är ordning på Anna när det inte är det på hennes särbo…

Intervjun, ja… Det var alltså inte nån jobbintervju utan en intervju för P4 Radio Uppland. Där jobbar journalisterna med ett större reportage i en angelägen fråga. Mitt bidrag blir nog av den mindre arten, men jag lär höras i etern och synas på webben – med skitigt hår (jag har inte hunnit duscha och tvätta barret än, men det är på gång!). Jag talar om mina egna erfarenheter och om min egen oro, så ingen behöver frukta att jag ska beskriva vare sig pogromer eller utfrysning eller nån annan kränkning. Men vem vet, det kanske kommer nåt om detta framöver. När dagens material sänds är inte klart ännu. Mer info om detta kommer förstås på en blogg nära dig. Snart.

I övrigt var det en intressant upplevelse att få uppleva det jag som kommunikatör i vanliga fall lär ut – att prata i och med media… Det läggs till min egen personliga erfarenhetsbank!

Det är en typisk höstdag idag. Dagen är mörk och lite kylig och solen lyser med sin frånvaro. Naturen går allt mer från grönt via rött till gult.

Från grönt via rött till gult nu.

Då passar det hur bra som helst att få äta tårta med sommarens hallon från Annas snälla mammas Slottsträdgård.

Halva dan har gått och det har varit en kontrasternas dag, lika färgrik som busken på bilden ovan. Matinköp, bilkörning, radiointervju, jobbsökeri och hittills bara ett enda nej.

Champagnen i svalen lär bli en riktig årgångsskumpa innan vi får dricka den. Men då kommer den att smaka helt underbart, det är jag övertygad om! Idag firar jag emellertid nån annan, med hallontårta och kycklingburgare, och det är inte alls fy skam. Fast först ska jag se till att bli renhårig… In i duschen med mig!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dan före dopparedan

Dan före dopparedan haltade jag ut till bilen med två kassar julklappar till familjen i Himlen och Morgonmannen samt min snöskyffel. Bara det att en kasse var tvungen att gå sönder precis utanför garageporten. Hoppas nu inget gick sönder…

Ute i Himlen möttes jag av en totalt igensnöad parkeringsplats, så med motorn på och inväntandes söta Fästmön började skotta i ren ilska och ryggen till trots. En vit Volvo närmade sig och det var farbror Bosse, Annas pappa och barnens morfar, som kom med klappar till sin lillkicka och barnbarnen. Men han for snart tutande hemåt igen, för han hade så mycket julmat att laga och så mycket bakning att göra.

Anna och jag åkte till Morgonen där vi hämtade två kassar julklappar och en burk senap. Nästa anhalt blev ICA Solen där Anna handlade det hon glömt igår och jag köpte kalkonsalami, middag till mig och mamma, Pro Viva för magen och två trisslotter. Mamma stod för notan för mina pengar är slut. Vi är emellertid hoppfulla att trisslotterna ska inbringa en förmögenhet.

Äntligen landade vi sen i Himlen med totalt sex fem kassar julklappar och två kassar mat. Jag noterade att Anna inte hade glömt att inhandla juvelen i fruktskålen till jul, ananasen. Själv har jag numera strukit frukt från handlingslistorna, pengarna räcker inte.

Anna hade inte glömt juvelen i fruktskålen, ananasen.

                                                                                                                                                            Söta älsklingen hade hunnit baka en saffranskaka på förmiddagen.

Annas berömda saffranskaka var alldeles gul inuti. Och i det här fallet är gult faktiskt inte fult utan gott!

                                                                                                                                                                    Elias var på benen, men såg väldigt medtagen ut. Fast lite grejs på datorn ville han visa mig.

Datorn till vänster och medtagen liten sjukling till höger visade en uräcklig pizza med julmat på!

                                                                                                                                                           Elias hade bara lite feber idag, men hostar mycket. Frida kom så småningom upp från bädden och såg inte särskilt frisk ut hon heller. Skönt att se att Linn var piggelin och att Slaktar-Pojken hade blivit så långhårig. Inga bilder på dem, förstås, de skriker så fort mina fingrar närmar sig min tejpade mobil.

Nån julblomma hade jag inte med mig i år, Anna fick en puss i stället och jag fick njuta av den fina amaryllisen som hon fått av sin mamma igår.

Två amaryllisstänglar i denna!

                                                                                                                                                       Jag åkte hem till mig så småningom, men jag hade Elias ord ringande i huvudet:

När ska du fira jul med oss, egentligen?

Lite ledsamt känns det allt att fira jul på var sitt håll. Men det viktiga är att ingen sitter ensam och jag har ju än så länge tak över huvudet och får fira ihop med min lilla mamma. Men OJ vad jag saknar Anna! Och barnen förstås, ändå!

Hemma hos mig åkte gröngölingen in från ballen*. Först fick jag den på fot.

Granen var nätt och passade perfekt i avsett hörn.

                                                                                                                                                  Granen är inte så stor, så det var lätt att få på toppstjärnan.

Stjärnan i topp!

                                                                                                                                                          Nästa steg blev att få i ljusen. Då morrade jag fram några halvkvävda svordomar, för se julgransljus, dem ska man montera tvärtom. Man ska liksom inte knipa ihop klämmorna utan tvärtom.

Varde ljus! Och det vart, det.

                                                                                                                                                                     Mamma satt i fåtöljen och tyckte en massa medan jag slängde upp färgade kulor i grenen grenarna, tomtar, hjärtan, klockor, en och annan kotte och lite annan skit andra julgransprylar.

Gröngölingen blev riktigt fin med alla färger.

                                                                                                                                                      Och så avslutades det hela med glitter, förstås. Uppifrån och ner, blev det, för jag kunde liksom inte dansa runt gröngölingen – den står ju liksom i ett hörn. Men visst blev den ett riktigt maaasterpiece???

Ett riktigt maaasterpiece, eller hur?

                                                                                                                                                         Nu sitter jag och är ledsen för än det ena, än det andra. Men jag är glad och tacksam att Anna och barnen och barnens pappa finns i mitt liv och att jag har en snäll mamma som stöttar mig. Dessa människor, FAMILJ, går inte att köpa för pengar!

                                                                                                                                                     *ballen = balkongen

Read Full Post »

En dag i Stan

Min natt var för jäklig, för att tala klarspråk. Sov en timma, vaknade och gick på toa, sov en timma, vaknade och gick på toa… Från cirka klockan 23 till 7.30 när alarmet på mobilen studsade igång.

Det snöade här i morse. Det snöade MYCKET här i morse. Det var kallt här i morse. Det var MYCKET kallt här i morse. Men jag hade gett mig den på att jag skulle in till Stockholm för att träffa vännen FEM, som endast var uppe över dagen.

På väg till bussen fotade jag detta snöiga träd.

                                                                                                                                                       Jag avskyr att åka Uppsalabuss. Jag avskyr att åka tåg. Jag avskyr det därför att jag inte vill trängas med människor. Idag var det trångt. Det var MYCKET trångt. Det blev ett tidigare tåg till Stan för min del, så jag var framme ungefär kvart i elva.

Mötte vännen FEM utanför Åhléns. Då hade hon redan hunnit med lite shopping. Men kaffesugna var vi. Vart bär det av då när man är i Stockholm? Till Hurtigs, naturligtvis. Alltid till Hurtigs på Drottninggatan! Trots att jag inte fick nån rabatt idag heller (visst borde jag väl få det med tanke på— du vet vad?!)… Men vad gör man inte för att få äta stans bästa räkmackor med handskalade, smakrika räkor och en god kaka till efter? Jag tänker inte visa nån bild hur dessa ljuvligheter ser ut, för jag har gjort det så ofta här på bloggen. I stället blir det en bild på FEM! Notera det fina smycket hon bär!

FEM med fint smycke.

                                                                                                                                                            Två tanter i Stockholm… Tja, vi inledde med en fika och diverse skvaller kring vad som hänt sist med kända och okända, barn och släktingar. Sen bar det av ut i affärerna! FEM hade kollat upp en ny butik hon ville kika på, Syster Lycklig. Där fanns massor av småpryttlar, men jag sparade mig för lite andra affärer. JA,  bokantikvariat, då! (Du läsare känner mig alltför väl…)

Vi tittade in i ett par stycken innan vi äntligen kom ner till favoriten Alfa antikvariat. Där hittade jag en bok till mig själv och en julklapp till nån annan. För det är ju så att såna som jag blir alldeles saliga när man kommer in i ett antivkariat som inte bara har en massa bra böcker utan dessutom har en väldig massa bra ORDNING på sina böcker…

Nu har jag bara två Lang kvar på min inköpslista!

                                                                                                                                                            Efter detta kulturella inslag bar det av till diverse affärer, bland annat i punkkvarteren kring Gamla Brogatan. Där i krokarna intog vi också en näringsrik lunch – utan ett gram fett, förstås…

Flottigt och gott, men ändå – notera grönsakerna, en pepperoni och en skiva tomat. Wow!..

                                                                                                                                                      Min mat kom in först och medan FEM väntade på sin satt hon och strök på sina listor, kollade kvitton etc.

Mest papperslappar i den DÄR plånboken…

                                                                                                                                                         Sen skedde nåt mystiskt! FEM, som liksom jag inte var så hungrig (!), hade beställt pizza. Och kolla hur hon åt den – från mitten! Har jag aldrig sett nån göra…

FEM äter pizza från mitten!

                                                                                                                                                        Stärkta efter lunchen traskade vi Drottninggatan bortåt Gamla Stan. Det blev en del stopp på vägen för diverse shopping. Och så ville jag fota de urläckra kristallkronorna över gågatan!

Läckert med kristallkronor som julbelysning i stan!

                                                                                                                                                         Bortåt Gamla Stan blev det plötsligt väldigt kallt och blåsigt. Inte blev vi mindre frusna av att vi fick var sin DVD om laviner i en affär, heller… Fötterna behövde vila och kaffetarmen gav sig till känna. Jag drog in FEM på att gayfik, Muren. FEM viskade

Hur vet du det???

när jag berättade det för henne i kassakön. Hon kanske tänkte att jag hade sett några mystiska homosexuella individer – förutom jag själv dårå. Men…

Jag såg regnbågsflaggan!

sa jag. Mer mystiskt än så var det inte!

På Muren intog jag en latte, FEM en cappuccino.

Det blev en värmande latte på Muren.

                                                                                                                                                      Medan FEM drog fram sina listor och strök (OJ, vilken snäll mamma hennes barn har!) lät jag blicken vila på diverse påsar. Snacka om påssjuka…

Drabbade av påssjuka…

                                                                                                                                                    Slutligen blev det några turer i affärer på Västerlånggatan. På SciFi-bokhandeln hittade jag en intressant kokbok som jag tänkte köpa till mig själv i julklapp…

Kanske en användbar kokbok för mig..?

                                                                                                                                                      Klockan hade sprungit på bra, så efter detta blev det dags att följa FEM till bussen. Vi var nog båda rätt trötta i såväl fötter som öron. Det susar ganska bra i de senare just nu, kan jag meddela… Efter en kram skildes vi åt och jag vände tillbaka in mot stan igen. Passade på att fota Stockholm i mörker på vägen.

Så mörkt det blev i Stockholm, plötsligt…

                                                                                                                                                       Jag skuttade in i några affärer på väg till centralen, men det blev inget mer shoppat. På tåget var det smockfullt IGEN, men jag fick en trevlig pratstund med fru Peppningssprej som jag inte sett sen i januari. Hon och två väninnor var på väg till Uppsala för att se Allt ljus på Uppsala – det är ju sista dan i morgon. Tyvärr ett evenemang jag har missat!

På bussen hem blev jag ännu tröttare på en kvartett fjortisbrudar med überblekta hår och alltför tunna kläder i vinterkylan. Uppenbarligen skulle de på fest och var liiiite osäkra på vägen. De pratade ”lidingöska” och de vibrerande i:na kändes ända ner i mina tår. Månntro de var något… anlagda? I vart fall skulle de av vid Levertinsgatan, men med tanke på hur de uttalade gatunamnet – med betoning på LEver och slutklämmen blev ”tinn” – gissade jag att de inte hört talas om en enda författare vars gata vi passerade… (Det är ett antal på vägen hem till mig.) Blondiner, suck… Med plastglas i påsarna och entonig musik på den medhavda ”podden”. Fett trött jag blev…

Nu har jag slagit in dagens inhandlade julklappar och så har jag hunnit med ett samtal med Fästmön som också haft en dag full med aktiviteter: frysavfrostning, gardinarrangemang på Morgonen, bakning med mera… I morgon blir det adventsfika i Himlen med hembakat! Mums!

Read Full Post »