Posted in Böcker, Familj, Film, Personligt, tagged ciceron, fotspår, guidad kvällsvisning, läskigt, lösa en deckargåta, litteratur, Maria Lang nattvandring, mordvandring, moster, mystiska kvarter, Nora, Ove Hoffner, ruggig, Skoga, systerson, törs, trailer, treva i mörkret, våga on 03 augusti 2015|
Ett ruggigt inlägg.
För inte så länge sen mordvandrade Fästmön och jag i Skoga, jag menar Nora. Vi gick en guidad kvällsvisning där Maria Langs systerson Ove Hoffner var ciceron i mosters mystiska kvarter. Nog var det läskigt, men nu kommer nåt ÄNNU läskigare – Maria Lang nattvandringar! Den 18 och 27 augusti samt den 5 september klockan 22 kan den som vågar treva i mörkret och lösa en deckargåta.
Men du… Kolla på den här trailern först. Törs du nattvandra sen verkligen..?
Livet är kort.
Posted in Böcker, Gult, Personligt, tagged 70+, aha-upplevelser, återvända, ögon, önskelista, behagligt lätt gultonat papper, besviken, bilder, boktips, CDOn, danskt band, deckare, deckarförfattare, Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland, dubbel bosättning, ett förmånligt namnsdagserbjudande, fascineras, förstärka, fiktivt, flikar, form, främsta källa, gammal skåpmat, Gotland, handling, hålla vad rubriken lovar, hembygd, intryck, journalist, kapitel, karaktär, Kerstin Bergman, komplement, kritisk hållning, landskap, lämna, lästips, litteratur, litteraturvetare, lyfta fram, Maria Lang, massor att ösa ur, mördas, miljö, mordvandring, natur, Nora, omslag, Ove Hoffner, pussla, redaktör, referera, representant, runt omkring, samla bevis, skildring, Skoga, skribenter, spännande, Stockholm, Sverige, systerson, torr, trist och tråkigt, trogen, upplösning, uppskatta, välskriven text, yrkesverksamma år on 27 juli 2015| 2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
En bok om deckarförfattare och hur dessa använder landskap och natur i sina böcker… När boken Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland kom ut förra året hamnade den högt på min önskelista. Jag läser mycket deckare och fascineras av pusslandet och bevissamlandet fram till upplösningen i dessa böcker. Men också av skildringarna av det som är både mitt i handlingen och runt omkring, som karaktärer och miljöer. Kerstin Bergman har varit redaktör för boken och har tillsammans med ett antal skribenter – litteraturvetare och journalister – fått ihop ett kapitel om varje landskap. Tack vare ett förmånligt namnsdagserbjudande (!) från CDon kunde jag köpa den här boken i början av månaden!
Att det mördas otroligt många människor litterärt sett på Gotland kände jag till sen tidigare. Men det mördas även ganska bra fiktivt i resten av Sverige också. I den här boken presenteras olika författare som representant för var sitt landskap och hur de har använt landskapet i sina böcker. Samtliga texter är välskrivna, om än tämligen torra! Tänk, den här boken hade kunnat göras hur spännande som helst! Ett större antal bilder som komplement hade till exempel på ett enkelt sätt förstärkt texterna och lyft fram dem. Nu blir det understundom rätt… trist och tråkigt.
Samtidigt får jag en del aha-upplevelser och naturligtvis många lästips. Det slår mig också hur många författare som har lämnat sina hembygder – men återvänt till dem i sina böcker! Alla var ju inte som Maria Lang som var sitt Nora/Skoga trogen genom hela livet tack vare dubbel bosättning under de yrkesverksamma åren i Stockholm! Kapitlet om henne läste jag för övrigt först. Full av intryck från trippen till Nora blev jag ganska besviken. Kanske mest för att kapitelförfattaren refererar till en mordvandring hon gjorde där för tre år sen. Det känns som lite gammal skåpmat. När det gäller Maria Lang finns det ju massor att ösa ur och systersonen Ove Hoffner, som 70+ i ålder ju fortfarande leder mordvandringarna, är naturligtvis en av de främsta källorna.
I övrigt gillar jag formen på boken, som är inbunden i danskt band med flikar på omslagets pärmar. Pappret är behagligt lätt gultonat, vilket mina ögon uppskattar.
Trots min något kritiska hållning ovan ger jag ändå den här boken högt betyg. Den håller vad rubriken lovar. Men den kunde ha gjort så mycket mer!
Livet är kort.
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged Örebro, ägare, ärlig, äta, överslaf, barnfamilj, berätta, betala, betalkort, bil, billig penning, billigare, biltur, bjuda, Blå skåpet, budget, burkar, byggnad, byst, Café Da Capo, centrum, checka in, dagskassa, dålig attityd, deckaravdelning, dusch, el, enklare, förestå, femhundring, fika, fin mat, fin middag, fler eluttag, fräscht, frukost, Gant, gäst, god service, handdukar, hungrig, ilska, inredning, intryck, Jan och Katja jagar en kista, järnvägsspår, kafé, kamera, kassa, kök, köp medges ej, kontant, kortapparat, kunden har alltid rätt, kupé, kvitto, LaCoste, ladda, lakan, längta, litteratur, loppis, loppisavdelning, lunch, mamma, Maria Lang, Maria Langs krog, matlagning, misstag, mobiltelefoni, mordvandring, moster, Nora, Nora Diversehandel, NoraGlass, Norasjön, orka, Ove Hoffner, p-skiva, parkera gratis, På spåret, pengar, piggelin, pratstund, rekommendera, rent, reserverad, restaurang, Sandbergs, sällskapsrum, second hand, shopping, showa, skavfötters, skälla ut mig, skippa, skita på sig, Skoga, skrämma en liten tant, skrivarlya, små scener, snabbmat, snäll, sova, spännande tågvagn, Stationshuset, STF vandrarhem, STF Vandrarhem Nora, strandpromenad, stukad, systerson, tack, tant, tåg, tågfåtöljer, tidsobegränsad parkering, tjafs, toalett, toalettbehov, trång, Tre små gummor, trevligt, tur och ordning, turistbyrå, Twitter, underslaf, ungdomsdeckare, vandrarhem, varm, varning, väl spenderad peng, vänlig personal, visitkort, vykort on 24 juli 2015| 10 Comments »
Ett Maria Langskt inlägg. Och rätt Toffliskt, förstås. Och jädrigt långt…
Kära nån så full av nya, härliga intryck jag är! Igår, torsdag, bar det av till Skoga, jag menar Nora, för att mordvandra i Maria Langs fotspår. (Mer om mordvandringen längre ner i texten!) Fästmön och jag tuffade dit i Clark Kent*, för det finns ingen el i järnvågsspåren i Nora. Ungefär 23 mil enkel resa var en alldeles lagom biltur. Jag skrek och tjöt av spänning i bilen när vi anlände, för det här hade jag sett fram emot. Stort TACK till Sven-Bertil som gjorde det möjligt för oss att åka tack vare en budget på 2 000 kronor!
Tre små gummor blev i vår version av visan Två små kickor.
Två små (nåja…) kickor skulle alltså en gång på mordvandring uti Nora. Jag hade längtat över ett år efter detta och plötsligt blev det möjligt tack vare att det finns snälla människor. Men mer om mordvandringen kommer längre ner. Vi tar saker i tur och ordning…
Vi körde alldeles lagligt fort på nånstans mellan två timmar och två och en halv. Nora centrum är litet och det är bra skyltat ner till järnvägen där vi hade bokat boende. (Mer om boendet längre ner i texten!) Man kan parkera gratis i två timmar med p-skiva. Vi som skulle bo på vandrarhemmet hade särskild, gratis och tidsobegränsad parkering.
När vi hade parkerat såg jag en spännande tågvagn som vi genast besökte. Där håller Maria Langs systerson Ove Hoffner till. Han har en loppisavdelning och en deckaravdelning som vi tittade närmare på.
Hungriga med toalettbehov sökte vi oss till närmaste restaurang, även den intill såväl vandrarhem som Ove Hoffners vagn. Tyvärr. Det var ett stort misstag. Jag betalade två luncher med mitt betalkort, men uppenbarligen krånglade kortapparaten eller kassan. Ägaren (?) var mycket otrevlig och skällde i princip ut mig inför övriga gäster för att jag hade en dålig attityd gentemot honom. Uttrycket att kunden/gästen alltid har rätt köper kanske inte jag heller rakt av, men ägaren gjorde det definitivt inte. (Idag sa han att han efter mig tvingades smöra för en kund i Gant-tröja för att jag hade haft så dålig attityd. Själv hade jag bara en LaCoste på mig igår…) Han ville nämligen att jag skulle prova igen. Sa han först. Senare ändrade han sig och sa att han menade att jag skulle sätta in kortet så att han kunde betala tillbaka mina 150 kronor och så att jag kunde betala på nytt. Eh?
Jag snabbkollade mitt konto och 150 kronor var och är fortfarande reserverade för restaurangen. Ändå stod det att köp ej medgavs på kvittot – som jag aldrig fick. Ärlig som jag är lämnade jag mitt visitkort med telefonnummer och ägaren skulle återkomma. Det gjorde han idag och jag gick genast dit eftersom vi var på väg att åka. Inga pengar från mig hade kommit in idag mitt på dan, det vill säga han visade mig att dagskassan inte stämde. Jag visade från min mobil mitt konton och att de 150 kronorna är reserverade. Det slutade med att han ska ringa mig igen nästa vecka så vi får lösa detta. Jag hade god lust att ge honom 150 kronor kontant idag, för jag orkar inte med sånt här tjafs, men tyvärr hade jag bara en femhundring. I min ilska Twittrade jag ut en varning igår och det var några som hörde av sig att sa att de varit med om liknande på restaurang På Spåret. Det bästa, enligt mig, är att inte gå dit. Eller gå dit och ät för maten var jättegod, men betala för 17 kontant! To be continued…
Aningen stukade gick vi upp till centrum. Där strosade vi i loppisar och second hand-affärer och några vanliga affärer också. Missa inte Nora Diversehandel vid torget eller Blå skåpet längre ner på Kungsgatan, till exempel, om du är i Nora. På Blå skåpet skrämde jag för övrigt en liten tant – det var inte meningen! – så hon höll på att skita (på sig) i det blå skåpet, så att säga… Fika intog vi på Da Capo, som vi hittade i ett hörn. Det var ett mycket trevligt kafé, med fin inredning. Dessutom var personalen vänlig. (Mer om Da Capo längre ner i texten!) En tur in till Sandbergs blev det också. Där blev somliga alldeles betagna i alla fina burkar… Vår lilla rundvandring på egen hand i Nora avslutades med en Noraglass med hasselnötsmak som vi intog på strandpromenaden (Mer om Noraglass längre ner i texten!) Innan vi checkade in på vandrarhemmet checkade vi in Stationshuset där Turistbyrån finns – och en massa roliga gamla saker.
Vi shoppade faktiskt inget mer än ett vykort till mamma och en Maria Lang-bok till mig idag, den ena av de två ungdomsdeckarna som fattades i min samling.
Här kommer några bilder från våra egna rundturer i Nora igår och idag:
Huvudsyftet med vår tripp var ju inte att shoppa utan att delta i mordvandringen. Vandringen hölls av Ove Hoffner som berättade om sin moster Maria Lang och showade en aning. Cirka en timme tog promenaden och vi fick bland annat se huset från utsidan där Maria Lang bodde och där hon hade sin skrivarlya samt hennes byst vid strandpromenaden. Den hundralapp promenaden kostade var en väl spenderad peng! Ove Hoffner spelade upp små scener och man kunde nästan se hans moster framför sig. Det här var jätteroligt och detta vill jag göra igen!
Jag vill naturligtvis inte avslöja för mycket, men här är några bilder från mordvandringen:
Den här trippen skulle hållas inom en viss budget. Men den skulle också vara trevlig. Och trevligt och annorlunda var det verkligen att bo på STF:s Vandrarhem i Nora – på ett tåg. Vi delade alltså kupé. Kupén var trång och liten och väldigt varm, men hade fin utsikt ut mot Norasjön. Tanken var att en skulle ligga i överslafen, den andra i underslafen. Ingen av oss ville ligga i överslafen, så vi låg skavfötters i underslafen. Inte helt optimalt. Ett sällskapsrum med intilliggande kök för egen lättare matlagning fanns ombord på tåget. I sällskapsrummet kunde man glo på TV, men de flesta som sökte sig dit gjorde det för att ladda sina mobiler och kameror. Lite fler eluttag ombord vore faktiskt inte helt fel! Sällskapsrummet var trevligt arrangerat med gamla tågfåtöljer och bord. Köket var fräscht och rent. Man kunde köpa frukost för en billig penning, men vi avstod. Lakan fanns att hyra, vi hade med oss lakan och handdukar. Dusch fanns i en annan byggnad, men flera toaletter fanns nära vår kupé. Damen som förestår vandrarhemmet i år och nästa var mycket vänlig och bjöd på en kopp kaffe och en pratstund i morse när jag var piggelin (nåja…) och Anna behövde sova lite till. Bland annat fick jag veta att här inte går några tåg, men att Noraborna önskar el i sina spår så man kan tåga mellan Nora och Örebro.
Jag rekommenderar verkligen det här STF-boendet! Det var spännande och annorlunda och passar såväl barnfamilj som tant!
Som vanligt vill jag inte avslöja för mycket, men här är några bilder kring vårt boende:
Det finns gott om kaféer och restauranger i Nora, trots att stan är så liten. Man kan till exempel äta frukost på lite olika ställen, men man kan också äta allt från snabbmat och lunch till fina middagar. Vi fikade och åt frukost på Café Da Capo. Det var gott, bra priser, fin inredning och trevlig personal. Kort sagt, ett ställe vi återvände till. Middag intog vi på Maria Langs krog. Där var få gäster, men vi fick fin mat och god service.
Här är några bilder från våra ätliga äventyr i Nora:
Vi hade en budget på 2 000 kronor. Den hade vi hållit om vi hade ätit billigare middag och enklare frukost samt skippat glass och fika. Men vi ville unna oss lite.
Lunch två personer 150:-
Boende två personer 460:- (Hade kostat 360:- om vi var STF-medlemmar)
Mordvandring två personer 200:-
Tvårättersmiddag två personer 700:-
Frukost två personer 180:- (Hade kostat 100:- om vi ätit på vandrarhemmet)
Bensin Uppsala-Nora-Uppsala 300:-
Totalt: 1 990:-
Vi köpte också gofika och glass igår och för detta tillkom ungefär 250 kronor.
Jag är mycket nöjd med Noratrippen och tackar alla inblandade utom ägaren (?) till På Spåret, som jag lär få fortsätta dras med, tyvärr, och som lade sordin på stämningen. Förutom detta skulle jag gärna åka tillbaka till Nora igen och stanna längre!
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Posted in Böcker, Film, Personligt, Vänner, tagged aftonvandring, avhandling, betala på plats, deckare, deckarhörna, DVD, fontän, grupp, guidad tur, hall, hälsning, hundring, juli, juni, karaktär, Kommunalrådet, komplett, kontant, lördag, litteratur, maj, Maria Lang, mordvandringar i Nora, moster, nästan lika bra, Nora torg, nyproducerad, Ove Hoffner, Pontus Wikner, samling, september, Skoga, spela upp, systerson, temavandring, torsdag, ungdomsböcker, vandra on 09 juni 2015| 2 Comments »
Ett mordiskt inlägg.
Sommarens tider för mordvandringar i Nora.
Den som känner mig känner också till min kärlek för Maria Langs författarskap. Hennes deckare, inklusive två av fyra ungdomsböcker (två fattas för att samlingen ska bli komplett, irriterande nog. Och tyvärr har jag inte heller hennes avhandling om Pontus Wikner), inryms i min nya deckarhörna inredd i min hall. Självklart har jag de nyproducerade filmerna på DVD också och jag har i alla fall sett de två äldre filmerna som gjorts. Men jag har aldrig besökt Skoga, jag menar Nora och därmed har jag heller aldrig deltagit i nån mordvandring där. Tyvärr, för detta är nånting jag innerligt skulle vilja göra.
Mordvandringarna är guidadade turer där Ove Hoffner, systerson till Maria Lang, berättar om sin moster samt spelar upp en del av hennes karaktärer i böckerna. I år startade vandringarna redan i maj och nu i juni kan man delta på torsdagar klockan 18.30 och lördagar klockan 11.30. Under juli månad är det mordvandringar alla dar i veckan utom söndagar. Faktum är att du kan mordvandra ända in i september månad, men då mot slutet är det bara lördagar som gäller. Det kostar bara en hundring att mordvandra (betalas kontant på plats före vandringen) och man samlas vid fontänen på Nora torg. Det finns även temavandringar i trakten för grupper och aftonvandringar… Visst låter det väl härligt?! Det tycker jag, i alla fall!
Förra året gick Kommunalrådet en mordvandring. Med sig hem till mig hade hon en Maria Lang-bok med en hälsning från Ove Hoffner. Det var nästan lika bra som att ha vandrat själv!
En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!
Livet är kort.
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged alkohol, alter ego, äta mackor, biblioteket i Västerås, creepy stämning, Dagmar Lange, deckare, dedicera, docka, Docka vit docka röd, dockteater, dockteaterföreställning, extra fin gåva, favoritförfattare, född, författare, försättsbladet, flicka, gåva, halshuggen, hälsning, hovsångerska, inblandad, kommunalråd, konsert, kyrka, litteratur, Maria Lang, mitt i natten, mord, Ove Hoffner, polis, sena vanor, sent i handlingen, systerson, trassla ut trådar, udda figurer, väldigt allergisk, Västerås, vin, whisky on 04 september 2014| 6 Comments »
Ett inlägg om en bok – som är lite mer än en bok.
För ett par veckor sen träffade jag ett av stans kommunalråd. Jag fick en bok av henne, Docka vit docka röd av min favoritförfattare Maria Lang. Men det var inte bara en bok utan lite mer: på försättsbladet hade Maria Langs systerson Ove Hoffner lämnat en hälsning till mig. En bok är alltid en fin gåva tycker jag. Det här blev en extra fin gåva, naturligtvis. Särskilt som författaren dedicerade just den här romanen till sin systerson Ove.
Boken är inte bara dedicerad till Ove Hoffner, den inleds med honom också. Ove ska visa dockteater på biblioteket i Västerås. Camilla Martin, hovsångerskan, dyker upp liksom deckarförfattaren Almi Gran, Maria Langs alter ego i böckerna. De ska se Oves dockteaterföreställning. Men Camilla ska också ge en konsert på kvällen i kyrkan. En liten flicka hittar efter dockteatern en av Oves dockor. Dockan har blivit halshuggen. Det är ett gäng lite udda figurer som samlas i boken för att lyssna till Camilla. Även om stämningen är lite creepy sker bokens mord ganska sent i handlingen. Camilla är inblandad på nåt vis, men Christer Wijk trasslar ut alla trådar, även dem som hör till dockor…
En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!
Den här boken tillhör inte Maria Langs mest spännande. Men för mig är den spännande på ett annat sätt: författaren skildras så tydligt i rollen som Almi Gran. Almi har sena vanor, hon vill äta mackor mitt i natten – precis som författaren. Dessutom föredrar hon whisky framför vin, är född i Västerås och väldigt allergisk – också precis som Dagmar Lange, som Maria Lang ju hette egentligen.
Toffelomdömet blir högt på grund av omständigheterna och historien kring boken!
Livet är kort.
Posted in Böcker, Diskutabelt, Personligt, Vänner, tagged återuppliva, brun, Docka vit docka röd, förtjänar inte att dö, glömda ord, Kommunalrådet, läsa, litteratur, Maria Lang, ord, Ove Hoffner, påminnelse, promenadskor, språk, tack, tipsa, underhållande, webbplats on 03 september 2014| 10 Comments »
Ett livat inlägg.
Vissa ord förtjänar inte att dö! Det finns en webbplats som varje dag tar upp ett av våra så kallade glömda ord. Webbplatsen heter också Glömda ord. För den som gillar ord och språk är det ett riktigt underhållande ställe.
Men ordet jag läste igår har Glömda ord inte tagit upp. Än. Jag kanske tipsar dem. Tack snälla Maria Lang för påminnelsen! (Och Kommunalrådet och Ove Hoffner för boken Docka vit, docka röd.)
Och ordet är… promenadskor! I Maria Langs text förstärkt med färgen brun…
Citat ur Docka vit docka röd av Maria Lang.
Livet är kort.
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged bibliotek, blogg, bytas ut, dagens dessert, deckare, dedicera, Docka vit docka röd, farmor, föräldrar, förstaupplaga, fika, fly, foto, gå bort, gemensam författarfavorit, gilla, gråa gamla gubbar, guidad tur, guldram, hälsning, höst, hedersplats, Ilona Szatmari Waldau, julklapp, kaffe, Kommunalrådet, kontor, kvinnor, läsa, litteratur, lunch, maktens korridorer, Maria Lang, nöthistoria, Ove Hoffner, partibeteckning, pins, plugga, politiker, porträtt, post, prata, presumtiv väljare, rättvisemärkt, roligt, samling, skriva, SLU, Stadshuset, ställa frågor, stämning, studiebesök, Sveriges lantbruksuniversitet, systerson, ta för givet, tätna, te, titel, titelblad, träffas, tusen tack, ungdomsbok, Uppsala, Uppsala kommun, Uppsala Stadsteater, uppsluppen julstämning, val, valstuga, vår, vegetariskt on 20 augusti 2014| 16 Comments »
Ett inlägg som jag tror väcker någon liten avundsjuka hos en och annan FEM-vän…
Kommunalrådet i maktens korridorer.
Förra våren gjorde Kommunalrådet ett studiebesök på mitt dåvarande jobb. Idag var det dags för det motsatta – jag gjorde ett besök på Kommunalrådets jobb i Stadshuset. Visserligen har jag varit där tidigare, men det är ändå nåt speciellt att få en egen guidad tur i maktens korridorer. Se alla porträtt i guldramar på gråa gamla gubbar – och två (2) kvinnor, till exempel. Och notera att på Kommunal-rådets kontor arbetas det minsann! Där fick jag emellertid inte fota, vilket var helt förståeligt.
Vi skuttade över gatan till Uppsala Stadsteater där man numera kan luncha rättvisemärkt och vegetariskt. Fika kan man också – te eller kaffe serveras – och till det delade vi på en nöthistoria, som var dagens dessert. För själva fikeriet öppnar först om tre veckor, ungefär. Kommunalrådet bjöd på förtäringen, så nästa gång är det min tur.
Det var så roligt att träffas igen – det var ju ett tag sen. Dessutom är det valår i år och ändå tog sig Kommunalrådet tid att träffa en presumtiv väljare! Nyss kommen från valstugan och med fullt av pins med partibeteckningen i posten var det själv klart att prata val för Kommunalrådet. Men det var jag som ställde frågorna, notera! Och det är väl det jag gillar med Kommunalrådet, att det inte tas för givet vissa saker.
Docka vit docka röd halades fram.
Men vi pratade böcker också. Mest böcker av vår gemensamma författarfavorit Maria Lang. Jag har alla hennes böcker utom två ungdomsböcker hemma i mitt bibliotek; Kommunalrådet har sin samling där nu titlar ”byts ut” mot förstaupplagor…
Så tätnade stämningen och Kommunalrådet halade upp en Maria Langbok. Till mig. Det var Docka vit docka röd, en bok författaren dedicerat till sin systerson Ove Hoffner år 1982. Boken handlar för övrigt om systersonen.
Docka vit docka röd var en bok jag önskade mig och fick till julklapp det året. Jag hade flyttat till Uppsala för att plugga på hösten, men kom hem till föräldrarna för att fira jul. Farmor hade nyligen gått bort och det var väl inte direkt nån uppsluppen julstämning. Jag flydde gärna med min deckare!
En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!
Kommunalrådet vet att jag äger alla Maria Langs böcker och att jag har läst dem också, men hon bad mig öppna boken… Och där… På titelbladet… hade Maria Langs systerson Ove Hoffner skrivit en hälsning till mig! Till mig!!!
Vilken otroligt fin gåva att få! Tusen, tusen tack till Ove Hoffner, systerson och Ilona Szatmari Waldau, kommunalråd! BOKEN ska jag naturligtvis läsa på nytt och skriva om på en blogg nära er. Sen ska den ställas in på hedersplats bland mina Maria Lang-böcker.
Livet är kort.
Posted in Böcker, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged arbete, artikel, axel, överlycklig, övernattning, beklaga sig, betala, blogg, bråka, Cabaret, dö, deppa ihop, drömintervjuperson, existensminimum, favoritförfattare, flinka fingrar, glädja mig, glömt, hälsporrar, härdat, hjälp, hjärtegod, hostor, icke-barns-Toffelhjärta, kärleksvante, kontrakt, kroppshydda, ledagare, litteratur, livet, lugn, mage, magkramper, maj, mamma, Maria Lang-paket, material, mordisk vandring i Maria Langs fotspår, moster, Nora, oopererad, Ove Hoffner, resa, rolighet, rygg, ryggeländen, sandal, Sarah Dawn Finer, söta små saker, se fram emot, Skoga, slippa oroa sig, smälta, smärtfri, sommar, sticka vantar, systerson, telefoni, tips, träffa, Uppsala Stadsteater, utan smärta, virkade dojor, virkade prylar on 27 april 2014| 4 Comments »
Ett tipsande inlägg – om en virkande vän och en mordisk vandring. Och om Sarah Dawn Finer, förstås, för henne kan jag inte låta bli att nämna i sammanhanget!
En dag utan smärta. Jag tror nästan inte att det är sant, men det är det. Ryggen är så gott som smärtfri, magen är lugn, bara axeln bråkar lite. Den oopererade. Den har nämligen fått ta ganska mycket de här veckorna. Som när hela Tofflans kroppshydda häver sig upp med hjälp av den. Inte konstigt att den är lite… matt. Även min mamma mår bättre, vilket hon har ringt två gånger om idag för att berätta. Det är skönt att veta. Att slippa oroa sig även för nån annan. Också.
Biljetter till Cabaret.
I morgon är det dags igen. Jag ska jobba. Det är tre dagar kvar på mitt kontrakt och det räknar jag med att klara av. Sen får vi se vad som händer i mitt liv. Det finns en del att se fram emot. Jag har en spännande artikel på gång med en av mina drömintervjupersoner. Och att få se Sarah Dawn Finer i Cabaret på Uppsala Stadsteater i maj är en annan sak att se fram emot. Jag är överlycklig!
Annas vantar och en kärleksvante.
Men för att inte du ska deppa ihop vill jag tipsa dig om ett par saker. Först vill jag hissa min bloggvän Irene som har otroligt flinka fingrar och som har haft det ganska tufft. Jag känner inte Irene närmare, men hon har aldrig beklagat sig, det är ju bara jag som ägnar mig åt sånt. I stället har hon varit hjärtegod och stickat vantar – till mig, Fästmön och en gemensam vante.
Irenes virkade sandal. Bilden har jag lånat från Irenes blogg.
Inte har jag fått betala nåt, varken för material eller arbete, trots att Irene försöker överleva på det samhället kallar existensminimum. Därför glädjer det mig extra mycket att hon kanske, kanske har nånting eget på gång! Det handlar om virkade prylar. Riktigt söta små saker. Eller vad sägs om denna ursöta lilla sandal? Till och med ett härdat icke-barns-Toffelhjärta smälter ju! Fler virkade dojor ser du på Irenes blogg genom att klicka här!
Se Skoga och sedan… kan jag…
En annan rolighet jag vill puffa för är mordiska vandringar i Maria Langs fotspår. De mordiska promenaderna sker under perioden maj – september i Nora, Maria Langs Skoga i böckerna. Ledsagare på färden är hennes systerson Ove Hoffner. Det här är nånting jag funderar på att göra i sommar tillsammans med Anna och några goda vänner till oss. Förhoppningsvis är magkramper, ryggeländen, hälsporrar, hostor, bråkande axlar och sånt sen länge glömt då. För oss blir det nog i såna fall en mordisk vandring med övernattning eftersom vi alla fyra har en bit att resa. Kanske rentav ett Maria Lang-paket… Helt klart är att Ove Hoffner är en person som jag verkligen vill träffa – och SKA träffa innan jag dör! För hans moster var en av mina favoritförfattare.
Livet är kort.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | |||||
| 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
| 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
| 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
| 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 