Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Cabaret’

Ett inlägg i vilket det Tofflianska året 2014 hissas och dissas.


 

Det är årets allra första dag. Och torsdag! Då passar det bra med en hissande och dissande bloggårskrönika, tycker jag. Vi kör lite Hjärta (toppar) och Smärta (dalar) en per månad 2014. Det är faktiskt inte svårare än så här:

Januari

Hjärta
Invigningen av Märsta konsthall

Smärta
Postkodlotteriet


Februari

Hjärta
Boxholmsostar

Smärta
Vuxenmobbning


Mars

Hjärta
ICA Solen

Smärta
Ryggont


April

Hjärta
När livet vänder

Smärta
Sju skott klockan 4.16


Maj

Hjärta
Cabaret 

Smärta
Blommor i trappan

 

Biljetter till Cabaret

Biljetter till Cabaret, den finaste födelsedagspresenten!


Juni

Hjärta
Sista arbetsdagen

Smärta
A-kassans bemötande


Juli

Hjärta
Min modiga bonusdotter

Smärta
Människor som inte kan ta att man vänligt, men bestämt ber dem sluta orsaka problem


Augusti

Hjärta
Kommunalrådet, dockorna och systersonen

Smärta
Inställd intervju (för tredje gången)


September

Hjärta
Inga hål!

Smärta
Talmanstrams


Oktober

Hjärta
Kyrkogårdsvandring

Smärta
Webbtroll, folk som lyfter saker ur sitt sammanhang och gamla, skvallriga kärringar som inte har nåt liv utan är fixerade vid mig och mitt


November

Hjärta
Allt ljus på Uppsala

Smärta
Hånfullt twittrande och hätska blogginlägg


December

Hjärta
Boksläpp

Smärta
Hosta


Tja, det var mitt 2014. Hur var ditt? Vad var det bästa och vad var det sämsta??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett allvarligt inlägg.


 

Pappa o jag

Tjock-Tofflan och hennes starka pappa.

Det är snart årsdagen för min pappas död. Min stora, starka pappa gick bort så onödigt. Nu tänker du att alla dödar väl är mer eller mindre onödiga. Dessutom var min pappa 78 år. Inte lastgammal, men en gammal man. Fast pappor ska aldrig dö. De ska fortsätta vara högst 40 och stora och starka och roliga och knäppa och irriterande.

För nästan åtta år sen drunknade pappa. Det var verkligen en onödig död. Dum. Jag saknar honom fortfarande. Saknaden mildras kanske, men finns där alltid. Särskilt nu på sommaren eftersom det var en dag när sommaren var som vackrast som han drunknade.

Vita blommor i bukettJust på sommaren känns det också som om pappa är extra nära. Jag kan nästan känna hans väsen i rummet. Jag tycker att jag ser honom i massorna, i vimlet. Många gånger har jag nästan rusat fram till män och gripit tag i dem och trott att de var han. Men jag vet ju med mitt förnuft att det inte kan vara så.

I kväll hade jag gärna dragit ner till Parksnäckan i centrala Uppsala och lyssnat och tittat på underbara Sarah Dawn Finers konsert. Men en dag bland alla människor i Stockholm igår fick räcka. Jag orkar inte med massorna. I stället minns jag Cabaret med Sarah Dawn Finer. Och så har jag en CD i bilen.

Det är också i bilen jag fortfarande gråter floder över pappa. Floder över en som drunknade… Det låter nästan som ett skämt. En tragisk komedi är ju livet. Är döden då en komisk tragedi? Jag lämnar tanken hos dig. Kommentera gärna!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett höjande och sänkande inlägg.


 

Torsdag betyder att den Tofflianska, gångna veckan sammanfattas i dess höjdpunkter (salt) respektive sänkor (surt). Salt godis är ju nämligen gott, surt är äckligt. Om Tofflan får bestämma. Och det får hon på sin egen blogg. Det är inte svårare än så här:

Salt


Surt

Notera övervikten av det positiva under den gångna veckan!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fint inlägg.


 

Den gångna helgen har varit en av de bästa på länge. Tyvärr tog den slut alldeles för fort. En dag till hade inte varit fel.

Det varma vädret gjorde entré. I lördags, när vi åkte in till stan, hade vi jackor med oss. Vi behövde knappt sätta på oss dem ens när vi åkte hem på kvällen.

Skor på bussätet

Vuxna människor med dålig uppfostran.

Efter förmiddagens lilla shoppingtur fixade vi till oss och tog bussen in till stan. Det är alltid en kamp för mig. Att åka buss, alltså, men jag överlevde även denna gång. Däremot slogs jag av hur jäkla dålig uppfostran en del människor har. Jag blir förundrad varje gång jag åker buss (och det är inte ofta!), för alltid är det nån vuxen som sätter upp fötterna med skor på i sätet mitt emot. Tänk som roligt – NOT! – om det kommer nån med vita brallor/kjol/klänning och sätter sig i deras skosmuts. Bussigt (!).

Kinamat

Fin kinesisk buffé!

Lördagsmiddagen intogs, efter en del diskussioner, på China River, ganska nära teatern. Där avnjöt vi en fin buffé. Den var inte så stor som hos andra kinesiska restauranger, men väldigt vällagad. Vi försökte äta måttligt, men det blev ändå två vändor till varmrätterna.

Persika och glass

Persika och glass till dessert.

Måltiden avslutades med glass och konserverad frukt. Persikorna i sockerlag var inte ett dugg söta, nehej då.

Glückskekse

Glückskeksen innehöll inga bra kaklappar.

Vi fick som vanligt var sin fortune cookie. Eller Glückskekse, som det stod tryckt på. Båda två blev mycket besvikna på innehållet. På Fästmöns lapp stod nånting om framgång hos det motsatta könet. På min stod att det var bättre att födas med tur än med rikedomar. Tja, min kaklapp kanske var korrekt etiskt sätt, men lite pengar skulle inte skada. Nu väntar endast två månadslöner till för min del. Och den som kommer i maj lär bestå av tre veckors sjukavdrag…

 

Cabaret

Föreställningen var helt amaaazing!

Föreställningen var helt amaaazing! Det var en sån fin födelsedagspresent jag fick av Anna! Och så roligt att få göra nåt sånt här tillsammans! I höst har vi varit ett par i sju år och detta var första gången vi var på teater. Vi har så mycket kvar att upptäcka och göra tillsammans! Vi har till exempel inte rest längre än till Stockholm eller Metropolen Byhålan tillsammans. Vi har faktiskt inte ens dansat…

Affischer på Katalin

Hos Katalin är ägaren artig och hälsar på sina gäster.

Efter föreställningen var det fortfarande varmt och ljust, så vi gick för att ta en öl. Först tänkte vi oss Stationen, men eftersom jag tycker att de är så snorkiga och inte särskilt serviceminded där gick vi vidare till Katalin. Hon hälsade i alla fall på mig.

Anna dricker öl

Gott med nåt att kallt att dricka.

Det var härligt med nåt kallt att dricka och att diskret – OCH UTAN SKOR! – lägga upp fötterna på en stol eller en soffa. Tyvärr satt det två äckliga gubbar och eyeballade oss – allra helst när deras kärringar fruar gick ut för att röka. Så äckligt, vidrigt och oförskämt – både mot oss och fruarna. Den ena gubben var så vidrig att han fick be en ur serveringspersonalen om en filt – som han la över skrevet. Ja, då kanske du fattar att jag inte överdriver när jag skrev äcklig…

Vi tog så bussen hem och det jobbiga busskortet vägrade nästan att låta sig avläsas igen. Jag hatar verkligen när hela bussen glor på mig. Det stod på displayen att jag tog bort kortet för fort. Då stod jag fortfarande och höll kortet emot läsaren… Hur svårt kan det vara, även om man är en maskin, liksom?! Hemma blev det lördagsgodis och Mr Selfridge, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen slocknade vi som två ljus.

I natt sov vi med öppet fönster i sovrummet för första gången i vår.  Underbart härligt med frisk luft. Fast inte med oljud. Vi väcktes av en helikopter som cirkulerade över husen. Det visade sig att den letade efter en försvunnen person. Hoppas personen blev funnen vid liv!

Jag gjorde iordning på ballen* på förmiddagen. Min intention var att vi skulle äta söndagsmiddag där ute – och det gjorde vi! Men först gick Anna en promenad medan jag duschade, tvättade håret och ringde mamma (ja, jag ringde ju inte från duschen utan efteråt). Därpå åkte vi till Förorten för några ärenden.

Lax o potatissallad

Lax och potatissallad blev säsongens premiärmiddag på ballen.

Söndagsmiddagen bestod av varmrökt lax med svartpeppar och potatissallad med citron, kapris och havssalt. Underbart gott! Vi satt på ballen och läste sen fram till dess att det var dags att traska in och glo på Bletchley circle.

Jag har fått stor responsartikeln om Anja Kontor – såväl kommentarer, högt antal besök på bloggen och delningar. För detta vill jag tacka! Och förstås hoppas att Anja får göra en tredje säsong av När livet vänder. Låt oss hålla tummarna för det!

Ha nu en fin vecka, vare sig du arbetar, pluggar eller ingetdera! Själv ska jag träffa vännen Eva i kväll. I övrigt ska jag tvätta bilen i veckan och göra den finfin till besiktningen på fredag. Då har jag också en semesterdag. Det ska bli såå skönt.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett amaaazing inlägg.


 

Biljetter till Cabaret

Biljetter till Cabaret.

Så rätt i tiden. Det är fyra ord som skulle kunna sammanfatta evenemanget vi bevistade igår kväll på Uppsala Stadsteater. Men det är så mycket mer. Det är svårt att hitta ord som ingen annan har använt, säkert. (Nu läser jag aldrig recensioner i förväg, men…) Cabaret var en helt fantastisk föreställning!

Vi hamnade ganska omgående på The Kit Kat Klub där Sally Bowles är stjärna. Men scenen när den amerikanske författaren (Cliff) sitter på tåget till Berlin ger oss en tydlig vink om att allt inte riktigt står rätt till i Tyskland. Strax slår Sally klorna i författaren, emellertid, och tar honom med ut i ett dekadent nöjesliv, där allt går ut på att partaja, sexa, blunda för verkligheten… Så mycket skrivet blir det inte.

Fast det går inte att blunda. Den nya tidens influenser kryper närmare och till och med ända in hos fräulein Schneider,  Cliffs och Sallys hyresvärdinna. Det står inte på förrän glas krossas, precis som drömmar. Föreställningens slutscen kan jag inte tolka annat än… ett fruktansvärt farväl…

Tja som du förstår kan jag inte berätta för mycket. Den som trodde att Cabaret på Uppsala Stadsteater slaviskt följer filmen eller boken tror fel. Som alla pjäser/musikaler är det en tolkning. Jag tycker, på ren svenska, att det är en förbaskat fantastiskt bra tolkning. Det går inte allt låta bli att tänka på det som sker i Sverige detta valår, till exempel. Jag blir ganska rädd, när jag associerar.

Sarah Dawn Finer är en underbar Sally Bowles! Det är nästan så jag vill utbrista:

Glöm Liza Minelli!

Oscar Pierrou Lindén

Oscar Pierrou Lindén. Ur programbladet.

Men de gör båda sina tolkningar av rollen på allra bästa sätt. Bra rollprestationer gör även Babben Larsson, som fräulein Schneider och Oscar Pierrou Lindén, som konferencieren. Dansarna är enormt duktiga! Den svagaste i föreställningen är dock Francisco Sobrado i rollen som den amerikanske författaren Cliff. Och det är lite synd, för även den rollen är viktig. Samtidigt glänser alla de övriga så att man nästan kan bortse från detta.

Det rådde fotoförbud i salongen, så några egentagna bilder får du inte se av det skälet att jag lydde lagen och inga tog. Jag tycker att du som har missat Uppsala Stadsteaters uppsättning av Cabaret ska masa dig dit, men snabbt – föreställningen ges endast maj månad ut.

Tusen tack, Anna, för den fina födelsedagspresenten! Och tusen tack, Sarah Dawn Finer & crew! You were amazing!

Toffelbetyget blir det högsta, jag drar inte av för en yttepyttesvag presentation, när alla andra glänser!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ögoninlägg.


 

Chateau du Cléray 2012

Chateau du Cléray 2012, gårdagens vin.

Att det var fredag igår var väl ingen som missade. Själva kämpade Fästmön och jag för att inte missa fredagskvällen. Vi avnjöt ett kilo räkor och gjorde slut på en flaska vitt vin. Målet var sen att försöka hålla oss vakna för att se Tyst vittne klockan 22 till tio minuter över midnatt. Anna somnade på soffan efter fem minuter. Jag höll mig vaken lite längre, men de sista 45 minuterna kämpade jag mot mina tunga ögonlock. Då hade Anna gett upp och gått och lagt sig i sängen under täcket.

Paprikablomma

Min paprika blommar!

 
 

Det händer mycket just nu. På baksidan av huset där jag bor ser jag att gräsmattan har blivit grön och gul av maskrosor på bara några dagar. Den behöver dessutom klippas… Alla har ställt ut sina utemöbler utom jag. Jag tänkte fixa det i morgon. Idag har jag inte tid. Men även här inne händer det saker. Igår när vi satt och tuggade på räkor noterade jag att det blommade i paprika-krukan…

En liten grön paprika

En liten grön paprika!

Och det är inte bara en blomma utan flera. När jag kröp närmare för att fota upptäckte jag en liten, liten grön sak… Tur är väl det, för kylskåpet här var ganska tomt på grönsaker när jag skulle duka fram för frukost i morse. Vi ska ta en tur till Tokerian sen och investera i lite nyttigheter – och lördagsgodis, förstås. Fast… vi ska ju inte vara hemma i kväll. Vi ska ju in till stan och se…

 
 
 
 

Sarah Dawn Finer!!!! Eh… jag menar… Cabareeeeeeet!!!

Det här har jag sett fram emot! Oj, oj, oj, det blir vårens höjdpunkt!!!

Men tätt efter denna höjdpunkt kommer nästa, min första drömintervju som har blivit verklighet. I morgon, söndag, kväll får du hålla ögonen öppna på en blogg nära dig vid 18-tiden. Då dyker en mycket spännande person upp här!

Små penséer

Håll ögonen öppna!


Ha en fin lördag! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt trött inlägg.


 

Vilken märklig dag det här har varit! Den har varit… innehållsrik.  Inte nödvändigtvis tung. Men jag är skönt trött. Nöjt trött.

Ostkant

En ganska slut ostbit.

Svängde in till Tokerian efter jobbet för att köpa yoghurt åt Fästmön, mjölk åt mig och Bregott havssalt åt oss båda. Idag stank det vitlök i hela affären samtidigt som det i förbutiken snickrades på en postdisk. En post! Vi ska kunna få hämta och skicka paket där. Kalasbra ju eftersom det är fem minuters promenadväg. Vitlöksdoften var inte fullt lika kalasbra. Den satt kvar i näsan när jag kom hem, ända tills jag rostade ett par mackor och försökte hyvla några bitar av en ganska slut ost.

Men innan det skulle ätas rostade mackor och ganska slut ost hade jag bestämt mig för att dammsuga bilen och torka av vinylytorna. Det var lagom väder för det och perfekt att hålla till på min parkeringsplats – bilarna på ömse sidor (ömse! ÖMSE! Jag skrev ÖMSE! Är det nån som begriper det ordet?) var borta. Perfekt utrymme för en Toffelbak som sticker ut ur en bil.

Sen hade jag då en text att skriva. Även detta gjorde jag före kvällsmaten, de tre rostade mackorna med ostkant. Texten är nu skickad för fakta- och citatkoll till min första drömintervjuperson. På söndag klockan 18 kan du läsa en artikel här på bloggen om en riktigt spännande person! Och just som jag hade klickat på sänd ringde mamma. Och pratade, pratade, pratade. Om hantverkarna. De kommer visst i morgon och ska glo.

Ostkant

Definitivt slut ost.

Ostbit, ja… Jag var så trött att jag inte orkade öppna en ny ost. Men efter den tredje mackan var osten definitivt slut.

I morgon är det fredag. Jag har en lunchdejt med en bokperson. Till kvällen anländer Anna och då ska vi tugga på räkor och hälla i oss vitt vin. På lördag har jag en liten tanke om att jag kanske hinner fixa till lite på ballen* innan vi sticker in till stan för att gå på teaaaaaater. Jag menar se ljuvliga Sarah Dawn Finer & co i Cabaret. Som jag längtar…


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Den här veckans absoluta höjdpunkt blir nog på lördag när vi ska gå på Cabaret. Men den gångna veckans höjdpunkter (Cabaret) respektive lågvattenmärken (Gonorré) får du nöja dig med så länge!

Cabaret


Gonorré

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite socialt inlägg. Och narcissistiskt.


 

Narciss

Narciss på väg att ha blommat färdigt för att strax lämna plats åt andra ute i verkligheten.

Den som inte vet det kan ha svårt att gissa det. Eller ens tro det. Men jag har svårt med det sociala livet ibland. Det blir liksom alltid en kamp. Jag vet att det är bra för mig att ha ett socialt liv. Ändå är det så… svårt. Nu har jag ändå tagit några steg framåt ute i livet. Eller jag är på väg att göra det. Det känns bra. Och om jag skriver om det tror jag att orden fungerar som en morot – inte en piska! – så att jag verkligen genomför det jag har tänkt.

Jag har filat en delmin profil på LinkedIn. Uppdaterat min ”portfölj”. Och vips noterar människor det och ger mig både pepp och intyg om min kompetens. Så glad jag blev, Helena och Jonas! Tack!

Vidare har jag fått en enorm återkoppling på Twitter för min förtjusning över en viss programserie på TV. Det har jag också blivit glad över, eftersom jag hoppas att det ger redaktören möjligheter att fortsätta göra fina TV-program. Men med SvT vet man ju inte. Tycke och smak och generaldirektörer kan ju svänga och bytas ut…

På lördag väntar vårens höjdpunkt – ett besök på The Kit Kat Klub, för tillfället förlagd till Uppsala Stadsteater. Även om jag bävar för att trängas med folk och att sitta så länge som föreställningen varar (två timmar och 40 minuter inklusive paus), är jag säker på att det blir en fantastisk upplevelse att äntligen få se – och höra! – Sarah Dawn Finer live. Jag är så glad att Fästmön lyckades få tag i biljetter nu när det inte är så många föreställningar kvar. Det ska bli roligt också att få göra nånting extraordinärt och ute i livet tillsammans. Det är så sällan vi gör det, nämligen, Anna och jag.

På söndag hoppas jag också kunna publicera en intervju med en av mina tre drömintervjupersoner. Naturligtvis på en blogg nära dig och därmed alldeles gratis. Jag tycker att du ska vara riktigt nyfiken nu, för det här är en väldigt spännande person!

Och på måndag efter jobbet ska jag träffa vännen Eva! Vi har ungefär sju år att återberätta för varandra. Vardera. Så det vete 17 om det räcker med en kvällsfika.

Klockan fyra minuter i tio så här på onsdagskvällen tände grannarna under på sin grill. Jag gillar inte att gå och lägga mig när det brinner ute i livet, men ibland har man inget val.

Sov så gott!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska trist inlägg.


 

Grå himmel

Grått…

Fy vilken trist dag! Vädret är grått och det är varken varmt eller kallt. Bara tråkigt. På jobbet har det varit större och smärre katastrofer och mitt tålamod är väldigt kort, känner. Framför allt gäller det teknisk utrustning och system som borde ha fungerat för länge sen men som inte gör det. När jag själv hittade en tillfällig lösning runt det hela blev jag nöjd. Tills idag, när jag fick veta att jag ska göra på ett mycket krångligare sätt. Märkligt nog fungerade inte det… Så jag gick tillbaka och gör som jag har gjort den senaste tiden.

Det känns som om dagarna bara går och inget händer. Jag jobbar och väntar på… vadå? Jag har inte ens fått det utlovade mejlet med kontaktuppgifter som min handläggare på Arbetsförmedlingen skulle skicka. Ett klick, liksom. Hur svårt kan det vara? Det är liksom sånt jag kan göra under tiden jag telefonerar med folk. På mitt jobb. På Arbetsförmedlingen i Uppsala arbetar man uppenbarligen annorlunda.

Jag försöker hitta saker att se fram emot. Det är inte så jäkla lätt, med tanke på det jag vet ska hända. Och så är jag lite orolig för bilbesiktningen den 23 maj. Vad gör jag om bilen inte går igenom? Jag ska ju liksom pendla i juni också… Jag har lagt in om två semesterdagar nu i maj. Två fredagar. En dag går till bilbesiktningen. Dum tid, mitt på dan. Den andra hade jag ett tag tänkt använda för att åka ner till mamma. Men jag tror inte att ryggen klarar en sån lång körning. Dessutom är jag inte säker på att jag är välkommen med tanke på att mamma får hantverkare i lägenheten endera dan. De ska jobba av och till i typ två månader. Möbler och saker ska plastas in. Det funkar inte att ha en gäst då, även om det är ens dotter.

Biljetter till Cabaret

Biljetter till Cabaret – på lördag!!!

Men… på lördag ska Fästmön och jag göra det som jag nog lär klassa som vårens höjdpunkt: vi ska gå på Uppsala Stadsteater och se Cabaret med underbara Sarah Dawn Finer!!! Vad jag förstår är Cabaret i sluttampen, så det var i rödaste rappet Anna-Sötnosen fick tag i biljetter som jag fick i födelsedags-present. Vilken toppenpresent! 

Nästa sak därefter att se fram emot är ett besök hos frissan. Om två veckor, ungefär. Jag står knappt ut, jag har en kalufs uppe på huvet. Men det är nåt att längta till, för en klippning gör vardagen mindre trist. Vill jag tro.

Under maj månad ska jag också försöka hinna och orka med att träffa vännen Eva igen. Vi har en fika i åtanke än så länge och jag hoppas att jag har ork nån kväll efter jobbet. Snart. Jag vet inte varför jag är så himla trött jämt. Kanske dags att kolla mina värden igen, det var ett tag sen. Men då hittar väl doktor Jan nån ny liten tumör eller så. Och vem orkar med det..? Det räcker med en bråkande rygg.

Vad gör DU för att vardagen ska bli mindre trist???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »