Ett fint inlägg.
Den gångna helgen har varit en av de bästa på länge. Tyvärr tog den slut alldeles för fort. En dag till hade inte varit fel.
Det varma vädret gjorde entré. I lördags, när vi åkte in till stan, hade vi jackor med oss. Vi behövde knappt sätta på oss dem ens när vi åkte hem på kvällen.
Vuxna människor med dålig uppfostran.
Efter förmiddagens lilla shoppingtur fixade vi till oss och tog bussen in till stan. Det är alltid en kamp för mig. Att åka buss, alltså, men jag överlevde även denna gång. Däremot slogs jag av hur jäkla dålig uppfostran en del människor har. Jag blir förundrad varje gång jag åker buss (och det är inte ofta!), för alltid är det nån vuxen som sätter upp fötterna med skor på i sätet mitt emot. Tänk som roligt – NOT! – om det kommer nån med vita brallor/kjol/klänning och sätter sig i deras skosmuts. Bussigt (!).
Fin kinesisk buffé!
Lördagsmiddagen intogs, efter en del diskussioner, på China River, ganska nära teatern. Där avnjöt vi en fin buffé. Den var inte så stor som hos andra kinesiska restauranger, men väldigt vällagad. Vi försökte äta måttligt, men det blev ändå två vändor till varmrätterna.
Persika och glass till dessert.
Måltiden avslutades med glass och konserverad frukt. Persikorna i sockerlag var inte ett dugg söta, nehej då.
Glückskeksen innehöll inga bra kaklappar.
Vi fick som vanligt var sin fortune cookie. Eller Glückskekse, som det stod tryckt på. Båda två blev mycket besvikna på innehållet. På Fästmöns lapp stod nånting om framgång hos det motsatta könet. På min stod att det var bättre att födas med tur än med rikedomar. Tja, min kaklapp kanske var korrekt etiskt sätt, men lite pengar skulle inte skada. Nu väntar endast två månadslöner till för min del. Och den som kommer i maj lär bestå av tre veckors sjukavdrag…
Föreställningen var helt amaaazing!
Föreställningen var helt amaaazing! Det var en sån fin födelsedagspresent jag fick av Anna! Och så roligt att få göra nåt sånt här tillsammans! I höst har vi varit ett par i sju år och detta var första gången vi var på teater. Vi har så mycket kvar att upptäcka och göra tillsammans! Vi har till exempel inte rest längre än till Stockholm eller Metropolen Byhålan tillsammans. Vi har faktiskt inte ens dansat…
Hos Katalin är ägaren artig och hälsar på sina gäster.
Efter föreställningen var det fortfarande varmt och ljust, så vi gick för att ta en öl. Först tänkte vi oss Stationen, men eftersom jag tycker att de är så snorkiga och inte särskilt serviceminded där gick vi vidare till Katalin. Hon hälsade i alla fall på mig.
Gott med nåt att kallt att dricka.
Det var härligt med nåt kallt att dricka och att diskret – OCH UTAN SKOR! – lägga upp fötterna på en stol eller en soffa. Tyvärr satt det två äckliga gubbar och eyeballade oss – allra helst när deras kärringar fruar gick ut för att röka. Så äckligt, vidrigt och oförskämt – både mot oss och fruarna. Den ena gubben var så vidrig att han fick be en ur serveringspersonalen om en filt – som han la över skrevet. Ja, då kanske du fattar att jag inte överdriver när jag skrev äcklig…
Vi tog så bussen hem och det jobbiga busskortet vägrade nästan att låta sig avläsas igen. Jag hatar verkligen när hela bussen glor på mig. Det stod på displayen att jag tog bort kortet för fort. Då stod jag fortfarande och höll kortet emot läsaren… Hur svårt kan det vara, även om man är en maskin, liksom?! Hemma blev det lördagsgodis och Mr Selfridge, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen slocknade vi som två ljus.
I natt sov vi med öppet fönster i sovrummet för första gången i vår. Underbart härligt med frisk luft. Fast inte med oljud. Vi väcktes av en helikopter som cirkulerade över husen. Det visade sig att den letade efter en försvunnen person. Hoppas personen blev funnen vid liv!
Jag gjorde iordning på ballen* på förmiddagen. Min intention var att vi skulle äta söndagsmiddag där ute – och det gjorde vi! Men först gick Anna en promenad medan jag duschade, tvättade håret och ringde mamma (ja, jag ringde ju inte från duschen utan efteråt). Därpå åkte vi till Förorten för några ärenden.
Lax och potatissallad blev säsongens premiärmiddag på ballen.
Söndagsmiddagen bestod av varmrökt lax med svartpeppar och potatissallad med citron, kapris och havssalt. Underbart gott! Vi satt på ballen och läste sen fram till dess att det var dags att traska in och glo på Bletchley circle.
Jag har fått stor respons på artikeln om Anja Kontor – såväl kommentarer, högt antal besök på bloggen och delningar. För detta vill jag tacka! Och förstås hoppas att Anja får göra en tredje säsong av När livet vänder. Låt oss hålla tummarna för det!
Ha nu en fin vecka, vare sig du arbetar, pluggar eller ingetdera! Själv ska jag träffa vännen Eva i kväll. I övrigt ska jag tvätta bilen i veckan och göra den finfin till besiktningen på fredag. Då har jag också en semesterdag. Det ska bli såå skönt.
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 