Lördagscirkel i Uppsala

Ett lördagligt inlägg.

---

 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Finfin helg

Ett fint inlägg.

---

 

Den gångna helgen har varit en av de bästa på länge. Tyvärr tog den slut alldeles för fort. En dag till hade inte varit fel.

Det varma vädret gjorde entré. I lördags, när vi åkte in till stan, hade vi jackor med oss. Vi behövde knappt sätta på oss dem ens när vi åkte hem på kvällen.

Vuxna människor med dålig uppfostran.

Efter förmiddagens lilla shoppingtur fixade vi till oss och tog bussen in till stan. Det är alltid en kamp för mig. Att åka buss, alltså, men jag överlevde även denna gång. Däremot slogs jag av hur jäkla dålig uppfostran en del människor har. Jag blir förundrad varje gång jag åker buss (och det är inte ofta!), för alltid är det nån vuxen som sätter upp fötterna med skor på i sätet mitt emot. Tänk som roligt – NOT! – om det kommer nån med vita brallor/kjol/klänning och sätter sig i deras skosmuts. Bussigt (!).

Fin kinesisk buffé!

Lördagsmiddagen intogs, efter en del diskussioner, på China River, ganska nära teatern. Där avnjöt vi en fin buffé. Den var inte så stor som hos andra kinesiska restauranger, men väldigt vällagad. Vi försökte äta måttligt, men det blev ändå två vändor till varmrätterna.

Persika och glass till dessert.

Måltiden avslutades med glass och konserverad frukt. Persikorna i sockerlag var inte ett dugg söta, nehej då.

Glückskeksen innehöll inga bra kaklappar.

Vi fick som vanligt var sin fortune cookie. Eller Glückskekse, som det stod tryckt på. Båda två blev mycket besvikna på innehållet. På Fästmöns lapp stod nånting om framgång hos det motsatta könet. På min stod att det var bättre att födas med tur än med rikedomar. Tja, min kaklapp kanske var korrekt etiskt sätt, men lite pengar skulle inte skada. Nu väntar endast två månadslöner till för min del. Och den som kommer i maj lär bestå av tre veckors sjukavdrag…

 

Föreställningen var helt amaaazing!

Föreställningen var helt amaaazing! Det var en sån fin födelsedagspresent jag fick av Anna! Och så roligt att få göra nåt sånt här tillsammans! I höst har vi varit ett par i sju år och detta var första gången vi var på teater. Vi har så mycket kvar att upptäcka och göra tillsammans! Vi har till exempel inte rest längre än till Stockholm eller Metropolen Byhålan tillsammans. Vi har faktiskt inte ens dansat…

Hos Katalin är ägaren artig och hälsar på sina gäster.

Efter föreställningen var det fortfarande varmt och ljust, så vi gick för att ta en öl. Först tänkte vi oss Stationen, men eftersom jag tycker att de är så snorkiga och inte särskilt serviceminded där gick vi vidare till Katalin. Hon hälsade i alla fall på mig.

Gott med nåt att kallt att dricka.

Det var härligt med nåt kallt att dricka och att diskret – OCH UTAN SKOR! – lägga upp fötterna på en stol eller en soffa. Tyvärr satt det två äckliga gubbar och eyeballade oss – allra helst när deras kärringar fruar gick ut för att röka. Så äckligt, vidrigt och oförskämt – både mot oss och fruarna. Den ena gubben var så vidrig att han fick be en ur serveringspersonalen om en filt – som han la över skrevet. Ja, då kanske du fattar att jag inte överdriver när jag skrev äcklig…

Vi tog så bussen hem och det jobbiga busskortet vägrade nästan att låta sig avläsas igen. Jag hatar verkligen när hela bussen glor på mig. Det stod på displayen att jag tog bort kortet för fort. Då stod jag fortfarande och höll kortet emot läsaren… Hur svårt kan det vara, även om man är en maskin, liksom?! Hemma blev det lördagsgodis och Mr Selfridge, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen slocknade vi som två ljus.

I natt sov vi med öppet fönster i sovrummet för första gången i vår.  Underbart härligt med frisk luft. Fast inte med oljud. Vi väcktes av en helikopter som cirkulerade över husen. Det visade sig att den letade efter en försvunnen person. Hoppas personen blev funnen vid liv!

Jag gjorde iordning på ballen* på förmiddagen. Min intention var att vi skulle äta söndagsmiddag där ute – och det gjorde vi! Men först gick Anna en promenad medan jag duschade, tvättade håret och ringde mamma (ja, jag ringde ju inte från duschen utan efteråt). Därpå åkte vi till Förorten för några ärenden.

Lax och potatissallad blev säsongens premiärmiddag på ballen.

Söndagsmiddagen bestod av varmrökt lax med svartpeppar och potatissallad med citron, kapris och havssalt. Underbart gott! Vi satt på ballen och läste sen fram till dess att det var dags att traska in och glo på Bletchley circle.

Jag har fått stor respons på artikeln om Anja Kontor – såväl kommentarer, högt antal besök på bloggen och delningar. För detta vill jag tacka! Och förstås hoppas att Anja får göra en tredje säsong av När livet vänder. Låt oss hålla tummarna för det!

Ha nu en fin vecka, vare sig du arbetar, pluggar eller ingetdera! Själv ska jag träffa vännen Eva i kväll. I övrigt ska jag tvätta bilen i veckan och göra den finfin till besiktningen på fredag. Då har jag också en semesterdag. Det ska bli såå skönt.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 23 oktober 2013

Ett inlägg om what’s hot – and what’s not…

Äh, medan jag försöker övertala mig själv att gå in i duschen alt. äta frukost tar jag en runt i omvärlden. Vad är hett och vad är inte lika hett i media, tro?

 

Nu har det gnistras färdigt, tror jag bestämt.

Prins Carl Philip om gnistskyddsaffären. Äntligen tar prins Carl Philip bladet från munnen och uttalar sig i den så kallade gnistskyddsaffären (vem som egentligen designade ett gnistskydd sålt av Svenskt Tenn). Prinsen väljer att bli intervjuad i en av kvällsblaskorna. Han säger bland annat att han tycker att det har varit jobbigt att bli kallad bluffdesigner. Det tror jag, det! Prinsen hävdar att han velat respektera designern Eric Ericsons önskan om anonymitet, men att båda två har ingått i en designgrupp som tagit fram det aktuella gnistskyddet. Ja, ja… Ska vi gå vidare nu, eller..?

Slutet är nära – för telefonkatalogen. Nästa år fasar (!) Eniro ut Gula sidorna-katalogen. Ja, gult är ju fult, men frågan är om den gula katalogen fortfarande används eller inte? Fast trots Eniros vinster ska man minska på sin personal och spara 100 miljoner nästa år. Nä, det är inte mycket som känns logiskt här i världen…

 

Illegala?

Illegala läkemedel strömmar in i Sverige. Tullverket vädjar till oss svenskar att inte köpa mediciner via nätet. OK, visst köper jag en del läkemedel via nätet, men än så länge har det bara varit oskyldiga receptfria varor. Den dagen det blir aktuellt för mig att köpa mina mediciner via nätet lär jag nog vara väldigt försiktig. Dessutom kräver Apotea, där jag nätshoppar, e-legitimation. Känns trovärdigt, tycker jag!

Filippa Reinfeldt och Instagramaffären. Det är fullt av så kallade ”affärer” i media. Igår kunde vi läsa om att den folkvalda moderatpolitikern Filippa Reinfeldt valt att blockera en person från att kommentera på Filppas Instagramkonto. Kontot omfattar bilder på vad hon gör både som privatperson och som politiker. I somras bad Anders Ljung, som den blockerade heter, den offentliga verksamhet i Stockholms län som har vård och omsorg som huvuduppgifter att häva Filippa Reinfeldts blockering av honom. Han fick till svar att detta inte låter sig göras eftersom kontot är privat. Anders Ljung tycks vara en envis och påstridig man. Han låter sig inte nöjas med detta utan har nu JO-anmält det hela. Vad följden blir återstår att se. Men, som sagt, kontot är privat – även om det används i arbetet, på arbetstid. Fast brott mot offentlighetsprincipen kan denna blockering inte rimligtvis vara, tycker jag: Anders Ljung – och alla via andra – kan ju fortfarande SE bilderna på Instagram. Anders Ljung kan bara inte kommentera längre.

 

Finns här luft?

Uppsala kommuns organisation ses över. Dags för organisationsöversyn igen, denna gång inom Uppsala kommun. Syftet är ökad effektivitet och en tydligare verksamhet. I förlängningen tror jag bestämt också att det handlar om att få bort lite… luft i organisationen. Dålig luft, vill säga. Sån finns det ju ofta rätt gott om i de flesta stora kolosser organisationer.

Dan Hylander på Katalin. Baskat! Åter har jag missat en av mina gamla idoler! Recensenten fick över tre timmar och 28 låtar och trodde inte att nån enda på konserten var besviken. Snygg är han också, Dannemannen, men DET glömde recensenten skriva…

 

Hade kossorna redan blivit lampor, tro?

Buss körde in i kohage. En Uppsalabuss körde in i en kohage i Björklinge. Varken kossor eller chaufför skadades och några passagerare fanns inte ombord. Tur det! Men vad hände, egentligen??? Nyfiken blir man ju!..

Matfusk! Det matfuskas minsann! EU-parlamentets utskott för miljö och hälsa har listat de tio vanligaste matfusktyperna. Vad sägs om att italienska maffian smaksätter rapsolja och låter den gå som olivolja? Eller att kända sorters fiskar byts ut mot billiga ersättare? Utspädning av mjölk? Tillsättning av andra råvaror i dyra kryddor? Man baxnar lite, det gör man…

 

Ohygieniska!

Björn Ulvaeus vill ha ett kontantlöst samhälle. Det första B:et i ABBA, Björn Ulvaeus, har skrivit en debattartikel i Dagens Industri där han förordar ett kontantlöst samhälle. Han menar att kontanter är dyra, medverkar till brottslighet – och ohygieniska. Björn Ulvaeus lyfter fram ABBA-museet där man inte hanterar kontanter. De som gnäller mest på att de inte får betala kontant är tyska och ryska besökare, konstaterar Den Svenske Björnen. Eh..?

Därför är fikandet effektivt. JA! Det ÄR effektivt att fika tillsammans på jobbet. Vi mår bättre om vi umgås, vi passar på att informera och att informeras (det kallas att kommunicera…) och vi blir inspirerade till nya idéer.

Livet är kort.

Read Full Post »

Goda vänner och allmänt gott

Ett inlägg om lite gott i livet.

Så himla kul är inte livet just nu. Då är det tur att det finns goda vänner omkring en. Plus att man försöker ta sig för att göra saker som är goda för en själv.

Jag sökte tre jobb idag. Mitt mål är att söka minst tre jobb per dag. Bara jobb jag vill ha, förstås. Sen for jag in till stan för att lägga huvudet i Monas kompetenta händer. Blev mycket nöjd och bara 410 kronor fattigare.

Kollade på lite maskiner medan jag väntade på min tur hos frissan.

Mona kommenterade mitt hår, som just nu har tre färger: ljust, grått och mörkt, nästan svart. Och det tyckte hon var häftigt! Då blev jag lite glad och kände att det är rätt skönt att slippa färga håret i nån ilsket dominerande färg. Sånt är aldrig snyggt, tycker jag. Ser onormalt ut. Grisfärgad svål. Bättre då att ha trefärgat hår bara så där ändå.

Styrde sen kosan till Katalin, stället som är en restaurang och inte ett kontor. Det var väldigt varmt och jag såg fram emot en kall dryck.

Katalin heter hon som äger stället som heter som hon.

Där satt Den Hjärtegoda och väntade med en Xider (mango och chili).

Den Hjärtegoda – hon som gav mig bröd en gång när jag var utan nåt att äta. Och som lagade en gigantisk festmåltid åt Anna och mig i november förra året.

Lite för sött för mig med Xider, så jag köpte Staropramen. Tre stycken hällde jag i mig och det var inte ett dugg svårt.

MangoXider och öl.

Det är skönt att ha fått festblåsan åter. Tack, Sjukstugan i Backen, för operationen! Tre gånger har jag kissat idag, inte 43 som förr i tiden!

Hade tänkt äta nåt på Katalin, men faktum är att menyn där är skittrist. Och det finns inte ens nötter utan jag fick köpa salta mandlar i olivolja. Får jag inte gallstensanfall i natt, så…

Salta mandlar i alldeles för mycket olivolja.

Som alltid kul att träffa L, dubbelmormor, och höra vad som har hänt sen sist(a arbetsdagen i onsdags). Fakultetsdirektör på väg att sluta, goa A hoppar in. Och en och annan ytterligare som lämnat skeppet. En för att söka sig till en av mina före detta arbetsgivare.

En varm människa. Vi ska ses snart igen. Inte på jobbet, inte på Katalin, men nånstans. Hon tror inte heller på Arbetsförnedringen.

Hemma i New Village låg det fullt med reklam i postboxen. Och ett paket från gulliga, omtänksamma Sister of Pain. Tusen tack för den fyndiga presenten! (Jag hade ju nästan namnsdag idag!)

En PageKeeper – så boken aldrig faller igen!

Tänk att det finns snälla människor i den här hårda världen. Inte bara energislukare och såna som bara gillar att sticka nålar i en, verbalt sett framför allt. Mamma brukade säga när jag var barn att människor som inte är snälla mot en är avundsjuka. Det jag har att vara avundsjuk på är några snälla, goda vänner och jättemycket kärlek i form av Fästmön. Det måste saknas både vänner och kärlek i de nålstickandes liv. I pity them!

Livet är kort. Tack för vänner och kärlek!

Read Full Post »

Spontansöndag och arbetsfri måndag

Ett inlägg om gårdagskvällen och dagen idag.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig eller tror. Inte kändes det särskilt roligt att skiljas från Fästmön vid centralen igår eftermiddag. Men hon skulle ju hem till barnen och jag hem till mitt. Bara det att saker och ting kan ändra sig i en handvändning och en timme senare plingade hon på hemma i New Village. Folk som såg oss här, först mig med resväska, sen Anna 60 minuter efteråt med resväska, trodde säkert att vi var skitosams. Det var vi inte. Det har vi aldrig varit. (Bara sura och förtörnade, aldrig skitosams.) Vi fick söndagen och natten till måndagen också! Lite spontansöndag, kan man säga!

Medan jag inväntade Annas ankomst ringde jag mamma och packade upp. Det gick ganska fort, för telefonen började ladda ur och packningen var liten. Jag hade ju inte shoppat en pryl. Därefter satte jag mig vid datorn för att sortera bilder och försöka få till ett bildspel här. Insåg att det mest var tramsbilder från våra egna upptåg, vilket säkert nån har synpunkter på. Men då behöver man ju inte titta.

Framåt tidiga kvällen promenerade vi bort till Maestro. Det var fortfarande jättevarmt ute, så linne upptill var det som gällde. På restaurangen var det ganska mycket folk, men vi fick ett bord ute i hyfsad skugga. En unge levde rövare och servitören var seg, annars blev det en trevlig måltid. Vi åt faktiskt pizza och drack var sin öl till.

Quattro formaggiopizza blev mitt val. Inte en droppe tomatsås, men däremot chiliflagor gjorde den torr och het.

Min pizza, quattro formaggio, hade inte en droppe tomatsås på sig. Det gjorde att den kändes väldigt torr. Däremot hade nån strösslat chiliflagor över den. Det var jag inte beredd på, så jag fick lite svårt att andas ett tag. Mycket ruccola ovanpå är gott, men det blev nästan i mesta laget.

Vi hann hem lagom till Miss Marple och sen blev det sänggång pronto. Anna skulle ju upp och jobba och jag ville ju såklart förlänga tiden med henne genom att skutta upp och skjutsa.

I morse vaknade vi till en ny solig och varm dag. Ser inte ett moln på himlen utanför mitt arbetsrumsfönster. Det känns konstigt att inte åka till nåt arbete idag, men det är bara att gilla läget. Så här lär det bli nu – men inte alltför länge, hoppas jag. Jag har klippt bandet – såväl det till jobbet som det till Pride. Eller nej, inte riktigt…

Plastbandet till Stockholm Pride är av. Fast jag kunde faktiskt inte klippa det, men väl dra ut handen genom det.

Mina planer för dagen är att först röja upp lite här, kanske äta nåt och sen sticka till Teliabutiken i Stormarknaden med min iPhone. Jag är inte nöjd med den och dessutom har jag fått nån avgift för surfning som jag inte begriper – jag måste fråga om abonnemanget, alltså. Har lite andra ärenden på Stormarknaden också som jag kan passa på att göra.

På seneftermiddagen ska jag åka in till stan med buss (bevare oss väl, men det måste gå!) för att klippa mig. Och därefter ska jag träffa Den Hjärtegoa L på Katalin för en stunds samvaro över en öl. Kan ju inte riktigt släppa taget om jobbet utan vill höra vad som har hänt sen sist(a arbetsdagen i onsdags). Dessutom vill jag omge mig med folk som ger energi, inte tar energi. Den senare kategorin får leka hemma på sin egen gård.

Noterade just, för övrigt, att Katalin har fräschat upp sin webbplats. Då kanske man till och med svarar på e-post snart! Ha ha, tänker på Somliga som var så arga att de studsade upp och ner för att de hade mejlat och inte fått svar. Och när Somliga ringde och påpekade att det skickats mejl som inte besvarats fick Somliga höra:

Det här är en restaurang, inte ett kontor.

Underbart vilken servicekänsla! Och vilken touché på Somliga som säkert tycker att alla, även Gamla Hundar, ska vara datoriserade…

Livet är kort.

Read Full Post »

Webbtroll, minus lite hår, plus lite Lisa

Fy te rackarns vilken intensiiiv dag! Jag började redan i morse med en bunt webbsidor om en av institutionens stora forskningsprojekt. Gjorde sen avbrott för webinar och mackor framför datorn vid lunch samt fortsatte med projekten efter detta (och lite konsultande däremellan hann jag med). Ingen rast på eftermiddagen gjorde att jag kunde dra 15.45, vilket var nödvändigt och tvunget. Jag hade klipptid klockan 17, men skulle hem och lämna bilen först för att ta bussen in till stan.

Webinaret var synnerligen intressant. Det handlade om webbtroll på Fejan, men man kan ju fundera över fenomenet även inom andra sociala medier. Jag lärde mig bland annat att det finns olika slags webbtroll, skalan är ganska bred. Men deras syfte är nästan det samma: att förstöra och sabba.

En sak jag tror att jag ska ta mig för att ta fram tydliga regler för kommentering på min blogg. Och så ska jag lägga reglerna synligt. Detta för att besökare ska förstå att kommentering inte egentligen är en yttrandefrihetsfråga på min blogg utan en rättighet – som jag har rätten att dra in. Om jag vill. Det är jag som bestämmer, för det är ju min blogg, som sagt.

Webbtroll av olika sorter finns det, har jag lärt mig idag.

Det var onekligen skönt att lägga sitt för tredje dan värkande huvud i frissan M:s händer och få håret tvättat, klippt och fixat. Hon tog ytterligare lite mer baktill med tanke på att jag kanske ska befinna mig i horisontalläge framöver och vill slippa se tufsig ut.

Så blev det dags att traska över till Katalin. Egentligen gillar jag inte Katalin så där jättemycket, för jag tycker att personalen är i snorkigaste laget. Men stället är häftigt och jag skulle kunna tillbringa åtskilliga timmar där bara för att fota. Vad gäller snorkigheten idag var det väl sisådär. Jag kände mig tämligen tillrättavisad när jag gick in till baren för att köpa en öl, men se mat fick jag inte beställa där utan jag var tvungen att sätta mig och invänta servitör med meny. När jag skulle betala innan hemgång gick jag in eftersom servitören aldrig kom ut. Han satt vid ett bord och höll på med nånting och jag bad honom om notan. DÅ kunde jag betala i baren. Trams!

Mysigt ställe, men rätt snorkig personal.

Men skit samma, jag gick inte till Katalin för att reta upp mig på personalen, jag gick dit för att träffa Lisa för första gången. Lisa, som har läst min blogg ett bra tag – ända sen jag gästbloggade för lokalblaskans Skrivrummet hösten 2010. Lisa har för övrigt också bloggat för lokalblaskan, från en stadsdel.

Salt, peppar och var sin öl.

Eftersom jag bara hade ätit mackor till lunch, tog jag M-frissan på orden och köpte chèvrerullar med rödbetor och en massa grönt. Det var inte så lätt att äta och prata samtidigt, så jag försökte få Lisa att hålla låda. För rätt ska väl vara rätt – hon vet så mycket om mig genom bloggen, nu var det min tur att få lite info!

Det blev ett givande samtal om högt och lågt. Jag gillar Lisas svarta humor och hennes sätt att se på tillvaron, med just den svarta lilla glimten i ögat. En del av våra erfarenheter påminner om varandra, medan andra var helt olika. Lisa är snart färdig med sin utbildning till IT-lärare och jag hoppas att nåt vettigt studieförbund läser detta och erbjuder henne jobb på studs! Jag tror att hon skulle vara en alldeles utmärkt lärare!

Sen kom vi in på böcker och läsning och författare, förstås. Och när Lisa undrade vilken min favoritförfattare är, visste hon redan svaret: August Strindberg, förstås! Men så nämnde jag av bara farten några nutida författare som jag också gillar, till exempel Mons Kallentoft, Johan Theorin, Anna Jansson och Åsa Larsson, för att nämna några av deckarfavoriterna.

Lisa var ju duktig och lyckades klara en bildgåta hos mig. Priset var att bjuda mig på en öl. Ett skämt, naturligtvis, men hon fick faktiskt bjuda mig på öl nummer två. (Vilket påminner mig om att Inna vann en jääädra massa ölbjudningar förra året, priser som inte är utverkade än…)

Tack, Lisa, för ölen!

Så småningom sjönk solen bakom trädtopparna och Lisa virade in sig i filtar. Jag är ju viking, så jag frös inte ett dugg. Förrän jag gick från bussen hem. Men jag var nog lite trött också. Och väldigt kissnödig…

En lång dag går mot sitt slut och jag vill tacka alla inblandade. Utan er hade min dag inte varit mycket till dag.

Livet är kort. 

Read Full Post »

I östra delarna av stan…

Idag var det så dags för mamma att få hjälp med håret. Jag skulle ju kunna tvätta det åt henne, men se lägga hår är inte min gebit. Därför hade jag bokat tid  åt henne hos min frissa. Och idag höll vi oss på östra delarna av stan hela eftermiddagen.

Vi höll oss i närheten av Musikens hus. Eller Uppsala Konsert och Kongress, som väl är dess riktiga, tråkiga namn. 

Men innan vi rollade in på salongen efter bussturen in till stan ville mamma titta på skor. Och ett par röda sommarskor följde med oss ut från Norrmans skor, som hade stor rea.

Jag eskorterade mamma till salongen och gick sen till Katalin, du vet, stället som

är en restaurang och inte ett kontor

men där var det till min häpnad stängt. Klockan 15 en solig julidag… Konstigt… Tur att Broströms kafé ligger alldeles bredvid, för det var där jag fick slå ner min röv rumpa. Tryckte mig intill husväggen för att få skugga, men jag tror bestämt att julisolen brände mig på vänsterarmen! Det fläktade lite och jag njöt av cheesecake och cappuccino samt min bok på gång. Andras nakna fötter, däremot, var ett mindre trivsamt inslag i environgerna…

Gott i solen, fast en kall öl hade varit mer läskande…

När jag fick nog av solen gick jag in och kikade lite på vad affärerna i Godsmagasinet hade att bjuda på. Där fanns en del fina saker, många regnbågsprylar, ett och annat skitroligt spel och alldeles för många Marimekkogrejor (= uff!) Men… jag träffade på en gammal bekantskap från ett annat yrkesliv, way back when… Jag träffade T, som mejlade mig så sent som till födelsedagen. Vi hade inte setts sen 1980nånting… Ett synnerligen kärt återseende – och jag hoppas att det blir ett nytt tillfälle snart, med gott om tid för umgänge och mer prat!

När det blev dags att hämta mamma traskade jag iväg och gjorde det. Hotade samtidigt min frissa med att ta med henne ut och dricka öl nån gång, det tror jag hon behöver. Hon jobbar alldeles för mycket!

Mamma rollade och jag gick över till Restaurang Lucullus där vi intog en lucullisk måltid, förstås! Mamma valde fläskfilé med pommes och béarnaisesås, medan jag valde fisk- och grönsaksspett med pommes från sommarmenyn. Förträffligt gott!

Mamma på ”Luckan”.

Till dessert tog mamma glass med chokladsås, medan jag tog ytterligare en öl, men en liten. Å, jag var så varm och törstig!

Hemfärden gick med en trevlig chaufför från Uppsala Taxi, som vi viftade till oss utanför Musikens hus. Skönt att slippa trängas på en svettig Uppsalabuss.

Idag kom ett fint vykort från några som befinner sig i Göteborg, några som jag saknar alldeles förfärligt. Annars låg det bara reklam i postboxen.

Jag har mobiltelefonerat med en yngre person som det ska bli trevligt att få med sig i bilen till Thuns i morgon eftermiddag. Nu har vi ju fått lön, så varför sitta still med pengarna när man kan låta dem rulla??? (Skämt åsido, jag är ju ingen storshoppare, men vissa andra har ju såna talanger, så…) Vi ska plocka upp den yngre generationen i stan vid 13.15. Sen har vi på oss ända till klockan 20 att shoppa loss… Dagen avslutas som vanligt med middag på Olandsbaren.

Read Full Post »

Första semesterDAGEN

Två viktiga ärenden hade jag idag på stan. Och som vanligt tvingade jag med Fästmön, annars pallar jag inte stan. Faktum är jag bara blev skitarg två gånger och irriterad en gång, nej, två gånger.

Arg som ett bi blev jag av GodEls säljare som kastar sig på en och avbryter en mitt i en dialog. Så gör inte ens barn så ofta nu för tiden. Två gånger hände detta och jag såg rött båda gångerna. Idioter! Jag vill kunna gå på stan med Anna utan att bli antastad av gatuförsäljare! Byt namn till IrriteraEnHelDel, tycker jag. Blev tvungen att coola ner med en liten glass.

Var sin liten glass.

Vi intog glassen vid floden under tak. Och det var tur det, för det kom ju förstås en skur. Började frysa som 17. En synnerligen irriterande unge sprang fram och tillbaka och hoppade nästan i ån, utan att hans pappa med kompis ägnade honom ens en blick. I samma stund kom också första jobbsamtalet. Det var till Anna, så nu måste vi ta en tur till hennes jobb i morgon.

Det viktigaste ärendet var att köpa en födelsdagspresent till mamma. Och det gick hur bra som helst på Hallbergs guld. Där träffade jag för övrigt duktiga C som jag tror är deras bästa säljare nånsin UTAN ATT VARA PÅFLUGEN!.. Hoppas hon kom ihåg att hälsa hem till mamma E och pappa T!

Till mamma.

Vi kikade på klockor och böcker, men de senare var för dyra. Det blev i stället en bok för 50 pix på antikavariat samt fyra pocketar-betala-för-tre. Pocketböckerna delade vi på och tog två var. Så allt som allt hamnade dess böcker i min rygga:

Två turkosa böcker och en grön. Strindbergs stjärna, längst till höger, gav jag bara 50 spänn för på antikvariat.

För att jag skulle orka med att få håret klippt tog vi sen en fika. Det blev Broströms som fick den äran att bjuda oss på cappuccino, bullar och en kaka.

Fiiika.

Anna var så söt så hon skippade kakan och gick direkt på kanelbullen.

Söt flicka i solen.

Så blev det dags för mig att lämna Anna för en stund. Jag gick till frissan för att få bakhuvet och sidorna rakade. Skämt åsido, håret skulle klippas och det skulle bli extra kort eftersom jag ju snart ska ligga i en sjuksäng och gnussa bakhuvud. Och kort blev det… Jag är nöjd!

Anna tyckte att jag dröjde länge så hon kom och hämtade mig. Solen dröjde också sig kvar ovanligt länge, så vi beslöt att besöka tant Katalin och ta en kall öl. Vi hittade underbara rökfria bord på uteserveringen. TACK, Katalin!

Rökfria bord på uteserveringen. Skönt!

Jag skrattar alltid elakt för mig själv och berättar för alla som gitter höra på anekdoten om en viss mycket liten man som försökte boka bord hos Katalin via mejl. När han aldrig fick nån bekräftelse gjorde han som vi vanliga människor gör, ringer. På frågan varför de inte hade svarat på hans mejl svarade kvinnan, troligen Katalin själv:

Det här är en restaurang, inget kontor.

Vi tog var sin kupa Staropramen. Härligt i solen…

Två kupor öl satt fint i julisolen.

Jag tittade på mina inköp och kände mig mycket nöjd samt signerade en bok.

Jag signerade en bok.

Så började det dra sig mot middagsdags. Vi hade pratat om Kinamat, men kände inte för att hoppa in i mörkret. Frissan hade tipsat om ett ställe på Svartbäcksgatan. Tyvärr satte min onda häl stopp för så mycket promenerande, så det blev en pizza på Lucullus. Minst hundra år sen jag åt där!

Anna åt också pizza på ”Luckan”. 

Vi satte oss inomhus och det var tur för alldeles strax började det… ösregna…

Min pizza var god och mycket ostig.

Vi väntade på bussen hem ganska länge, ihopträngda i en busskur. Jag vägrade ta på mig jackan och blev synnerligen irriterad på en kille som pratade med megafonröst i sin mobil. Snälla sluta!

Jag är inte intresserad av att höra
att din flickväns mamma måste sätta in 300 spänn
på kontot för att ni annars inte kan gå på bio i kväll!

Hemma i New Village blev jag mitt ordentliga jag igen och startade en maskin jeanstvätt och betalade fyra räkningar.

Vår första semesterdag är snart till ända, men vi rundar nog av med nån film eller nåt på TV, kanske…

I morgon åker vi till Himlen och på onsdag blir det utflykt till en butik på landet.

Read Full Post »

En torsdagsmorgon

Torsdag, en dag mot slutet av veckan. Och jag är trött! Jag var jättetrött i morse! Ändå blev det inte särskilt sent igår kväll.

Elias och jag satt vid var sin dator vid köksbordet efter middagen igår. Elias tittade på en massa recept och om jag har förtstått saken rätt planerar han bakning i helgen. Undras om hans mamma vet om det..? Anna, för resten, var ju för en gångs skull ute igår kväll utan mig. Träffade sina jobbarkompisar på Katalin. Hon går ut alltför sällan! Men det handlar ju förstås om att man inte direkt prioriterar utgång när man har ebb i kassan. En öl blev det visst för hennes del igår. Och det blir man ju varken uppkäftig eller bakis av.

En bira blir man varken uppkäftig eller bakis av.

                                                                                                                                                          Själv drack jag mjölk till maten som den bääääbis jag är. Barnen drack vatten. Så gör vi hemma hos oss!

Framåt 21-tiden borstade jag gaddarna på Elias och smorde in hans eksem-ben. Sen la vi oss i hans säng och pratade lite om allt möjligt. Gossens ögonlock var tunga, så även mina. Jag låg och njöt av det behagliga skenet från hans lampa över sängen, en blå stjärna. En kvart över tog Anna i ytterdörren och Elias hann säga

Hej och God natt!

till sin mamma innan han slocknade.

Vi hoppade väl i säng runt 22.30-tiden. Läste en stund och jag måste säga att Utrensning, som jag inte haft så mycket tid för, är bitvis rätt jobbig. Inte språkligt utan innehållsmässigt. Man blir starkt berörd!

I natt kom det ingen mer snö, tack och lov, men tyvärr regnade det lite idag på morgonen. Sen kom det några flingor snö för säkerhets skull. Och så frös det lite. Detta gör att det naturligtvis blir… snorhalt på vägarna. I morse glömde vi dessutom Elias överdragsbyxor hemma, så jag fick slänga av Elias och Anna i farten vid skolan och järna hem och hämta brallorna. Det går ju inte att vara utan överdragsbyxor när man är åtta år och vill vara ute och leka på rasterna…

Här vilar Elias i en snöhög förra vintern.

                                                                                                                                                      Hemma nu tills Anna slutar jobba 13.30. Ska ägna lokalblaskan en stund och därpå hoppa in i duschen och låta den massera min ömma nacke. Känner mig rätt yr, så jag ska försöka att sänka min takt idag. Igår var jag till Tokerian tre (3) gånger, så idag stannar jag nog inne. Eller möjligen går jag med sopor. Konstigt att det blir fullt i hinkarna även de veckor jag mest är i Himlen…

Read Full Post »

Dags för Uppsala Pride i novembermörkret

På torsdag i nästa vecka startar Uppsala Pridefestival, enligt Citybilagan i dagens lokalblaska. Tyvärr inleds artikeln med att spä på fördomarna…

Ta på diskoglittret och dansa till svängande schlagerdängor […]

Men när festivalarrangören Charlie FtM Gong tar till orda blir det mer seriöst! Fokus på festivalen ligger på antirasism.

Tanken med festivalen är enligt Charlie att den ska skapa en stor gemenskap. Programpunkterna är färre än förra året, men de flesta föredrag handlar om rasism och fördomar – vilket känns betydligt mer seriöst än sist.

Men visst blir det glitter och schlager också, det går tydligen inte att komma ifrån i Pridesammanhang. På fredagskvällen blir det Orchidea OCH Alcazar på Katalin…

Uppsala Pride pågår mellan den 4 och den 7 november. Väntar med spänning på att få se programtidningen nånstans!!! Tills vidare går det att läsa programmet här.

Read Full Post »