Gårdagens ord, dvs den 21 oktober 2014

Ett ordagrant inlägg.

---

 

Jag var för trött för att sammanställa gårdagens ord igår kväll. Jag är alltid för trött nu för tiden, så det spelar ingen roll hur tidigt eller sent jag går och lägger mig och hur mycket eller lite jag sover.

Hur som helst, jag ger dig gårdagens ord idag och önskar dig en ordagrann dag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ute i livet

Ett lite socialt inlägg. Och narcissistiskt.

---

 

Narciss på väg att ha blommat färdigt för att strax lämna plats åt andra ute i verkligheten.

Den som inte vet det kan ha svårt att gissa det. Eller ens tro det. Men jag har svårt med det sociala livet ibland. Det blir liksom alltid en kamp. Jag vet att det är bra för mig att ha ett socialt liv. Ändå är det så… svårt. Nu har jag ändå tagit några steg framåt ute i livet. Eller jag är på väg att göra det. Det känns bra. Och om jag skriver om det tror jag att orden fungerar som en morot – inte en piska! – så att jag verkligen genomför det jag har tänkt.

Jag har filat en del på min profil på LinkedIn. Uppdaterat min ”portfölj”. Och vips noterar människor det och ger mig både pepp och intyg om min kompetens. Så glad jag blev, Helena och Jonas! Tack!

Vidare har jag fått en enorm återkoppling på Twitter för min förtjusning över en viss programserie på TV. Det har jag också blivit glad över, eftersom jag hoppas att det ger redaktören möjligheter att fortsätta göra fina TV-program. Men med SvT vet man ju inte. Tycke och smak och generaldirektörer kan ju svänga och bytas ut…

På lördag väntar vårens höjdpunkt – ett besök på The Kit Kat Klub, för tillfället förlagd till Uppsala Stadsteater. Även om jag bävar för att trängas med folk och att sitta så länge som föreställningen varar (två timmar och 40 minuter inklusive paus), är jag säker på att det blir en fantastisk upplevelse att äntligen få se – och höra! – Sarah Dawn Finer live. Jag är så glad att Fästmön lyckades få tag i biljetter nu när det inte är så många föreställningar kvar. Det ska bli roligt också att få göra nånting extraordinärt och ute i livet tillsammans. Det är så sällan vi gör det, nämligen, Anna och jag.

På söndag hoppas jag också kunna publicera en intervju med en av mina tre drömintervjupersoner. Naturligtvis på en blogg nära dig och därmed alldeles gratis. Jag tycker att du ska vara riktigt nyfiken nu, för det här är en väldigt spännande person!

Och på måndag efter jobbet ska jag träffa vännen Eva! Vi har ungefär sju år att återberätta för varandra. Vardera. Så det vete 17 om det räcker med en kvällsfika.

Klockan fyra minuter i tio så här på onsdagskvällen tände grannarna under på sin grill. Jag gillar inte att gå och lägga mig när det brinner ute i livet, men ibland har man inget val.

Sov så gott!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilohelg och jobbtankar

Ett inlägg om vilandets förmåga att läka och funderingar över jobbet.

Det har varit en slö helg så här långt. Jag har verkligen känt mig risig. Det blev tidig sänggång igår kväll – efter en dag i vilandets tecken. Sen sov jag ungefär tolv timmar. I morse väcktes jag av en ilsken mansröst som skrek på ett barn som skrek. Naturligtvis skrek barnet ännu mer. Vad är det som får vuxna människor att tro att barn skriker mindre om man skriker på dem?

Det var skönt att ligga på denna.

Efter att ha gått upp en sväng och gått och lagt mig en stund till har jag nu gått upp. Det går inte att helga vilodagen hur mycket som helst. Människor frågar hur jag mår innan jag hinner känna efter. Så nu känner jag efter……… OK, jag hostar, jag fryser lite, men baske mig om inte vilan har läkt ut infektionen! Vågar jag tro det? Jag vet ju att det är ett knep som funkar ibland. Den här gången var jag emellertid övertygad om motsatsen: jag trodde att jag skulle dö i förkylning, eller vad det nu var för virus som har härjat/härjar i min arma kropp. (Det är fortfarande liiite synd om mig, eller hur?)

Min anabox. Fast numera ligger det bara tre piller för varje dag!

Jag har inte gjort många knop i helgen. Inte många nyttoknop. Att städa var inte att tänka på, även om det behövs. Jag mådde faktiskt så dåligt igår att jag inte ens tänkte på städning. Idag mår jag bättre, alltså tänker jag på hur skitigt det är här. Men jag tänker vila idag också. Jag har bara sorterat lite tvätt och fördelat veckans medicin i min anabox. Om jag orkar ska jag stryka. Kanske kör jag en maskin tvätt. Definitivt ska jag duscha och tvätta håret… Jag står knappt ut med mig själv just nu…

I morgon är det måndag och arbetsdag för mig. Som det är nu har jag inget val, jag måste åka och jobba hur jag än mår. Det handlar inte om att jag är väldigt lojal mot arbetsgivare eller kollegor. Det handlar om att jag behöver pengarna, lönen.

Dessutom är jag förstås nyfiken på hur annonsen på tjänsten jag jobbar på ser ut. Den ska komma ut i morgon, nämligen. Två veckor ska den ligga ute. Om jag ska söka eller inte det spörs, det. Jag har försökt klämma chefen på hur enheten ska organiseras och se ut i framtiden, men får inga riktiga svar. Det är nästan så man får för sig att det inte är chefen som styr enheten utan andra händer. Frågan är om det är rätt händer. Om det är de händer jag tror att det är så är de inte särskilt… milda.

Livet är kort.

Read Full Post »

Illa, jag mår illa…

Ett inlägg om en svår fixering vid ätbart.

Alltså faktum är att jag mår illa. Väldigt illa. Och jag har bara mig själv att skylla! Så tro inte att jag har suttit uppe tidigt i morse och sökt jobb eller gjort nåt annat vettigt. Nej, jag har sovit. Jag sov ända till klockan nio!

Först var jag så duktig igår och åt min matlåda vid middagstid på kvällen. Men sen ballade det ur. Totalt. Och nej. Jag drack mig inte redlös eller nåt sånt dumt – jag nyttjar inte alkohol på det sättet. Men jag åt. Åt åt åt kopiösa mängder skräp. Först tryckte jag i mig en hel sån här vit choklad…

En hel sån här åkte in i kakhålet, ner i magen.

Sen trodde jag att jag skulle vara nöjd. Icke! Vid 22.30-tiden åkte prästostbågarna fram. Och en hel påse såna slank ner fint tillsammans med en (1) starköl.

En hel påse prästostbågar sköljdes ner med en öl.

Det var knappt att jag klarade av att gå och lägga mig sen. Magen var stinn och den var inte glad, kan jag meddela… Idag mår jag fruktansvärt illa. Så en sak är säker: i kväll blir det inget lördagsgodis för min del – jag har ätit sånt för en hel vecka allaredan!

Nåt jobbsökeri blir det inte heller – jag tillåter mig att vila från det på lördagar och söndagar. Däremot brukar jag spara jobbannonser jag hittar på nätet för veckan som kommer. Hittills har jag hittat ett jobb som är intressant att söka. Jag försökte logga in på internet-kassan hos min a-kassa för att fylla i mitt a-kassekort, men den webbplatsen ligger nere under helgen.

Nä, idag har jag verkligen inte gjort nåt vettigt alls. Bara tagit en rejäl sovmorgon. Det var länge sen jag sov till nio, måste ha blivit bakis på allt skräp jag stoppade i mig… Det enda vettiga jag har gjort idag är att dela min medicin för veckan, medicin för magstackaren och mitt blod.

Jag har delat medicin, bland annat för min stackars mage.

Nu på förmiddagen måste jag in i duschen. Jag vet hur såsig jag är, men… I eftermiddag bär det av till Himlen för helgsamvaro med Fästmön och ”barnen”. Tror bestämt att det kommer en kaffegäst i eftermiddag, som enligt välunderrättade källor skulle medföra kaffebröd. Då får jag träna på att säga nej tack!.. (Känner jag mig själv tackar jag och tar emot och goffar…) JA, JAG ÄR EN DÅLIG MÄNNISKA!!!

Tänkte slänga med mina storstövlar i bilen ifall vi tar en tur till skogs i morgon. Med matsäck, förstås, det är ju det bästa med skogsturer. Eller ja… just det… inte tänka på ätbart hela tiden, var det ju… Men svamp är väl inte så farligt? Om vi nu hittar nån… Vi har ett och annat ställe, Anna och Prinskorven och jag…

Vad ska DU göra i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta, även om jag inte läser på en gång!

Livet är kort.

Read Full Post »