• Hem
  • CV
  • Inköpslista – böcker
  • UN
  • Ego
  • Metropolen Byhålan
  • Läser och läst!
  • Döskallelistan

Tofflan – en tragisk komedi

Livet är svart djupt nere i näbbstöveln

Feeds:
Inlägg
Kommentarer
« Tid att förnedra sig, att blogga och att räcka till
”…bära varandras bördor…” »

”Nej, jag tror faktiskt inte på att du förstår hur det är…”

15 november 2013 av Tofflan


Ett inlägg om hur ont dagens förnedrande besök gjorde.


Idag betalade jag 65 kronor plus bensin
för att ta mig till Arbetsförmedlingen och vänta i 50 minuter. (Nej, jag kan inte åka buss.) Därefter fick jag gå in i ett fem minuter långt (!) möte. Min senaste aktivitetsrapport skulle följas upp. Ett mer meningslöst möte får man leta efter!

Som vanligt var jag inte ensam i det stora huset av glas. Det var en hord av människor och alla skulle inte åt samma håll.

Arbetsförnedringens hus

Den lilla människan i orange cirkel har besökt Arbetsförnedringens hus. Igen.


Jag skulle en trappa upp
 för första gången. En kvinna delade ut ljusblåa kölappar. Av och till kom det folk som jobbade i huset. De  ropade upp viskade numren. En del av oss som väntade på vår tur gav upp. Vi var kanske 20 – 30 personer som satt kvar.

De som jobbade i huset hade uppenbarligen dyskalkyli. De visste inte om det 100nånting på lapparna eller nollnoll. När jag fick min lapp sa kvinnan att det stod nio på den. Vid ett tillfälle hörde jag mitt nummer, nummer nio, trots att de var nummer 94:s tur. Jag undrar hur dessa har fått sina jobb. Inte kan det vara för att de kan läsa innantill, i alla fall.

Nummerlapp nr 9

Nummer nio var jag idag. Fast det står ju faktiskt 109 på lappen.


En av dem
som ropade upp viskade nummer och som jobbade i huset var en muskulös, snygg och välklädd ung man med en massa blankt i håret. Jag ville INTE följa upp min rapport med honom. Vem tror du ropade upp viskade mitt nummer? Han, förstås. I mina fådda jeans och tröja, med leriga skor, skitigt hår och elva år gammal fleecejacka (den var i alla fall rentvättad) fick jag komma med till ett rum. Där ombads jag att legitimera mig och sen började det hela. Jag inledde med att be honom att vänligen stänga dörren så att alla utanför slapp höra vad vi sa…

Jag ser här att du söker en hel del jobb… Får du nån återkoppling?

undrade han bland annat.

Nej, för det mesta inte. Men när jag i enstaka fall får återkoppling på ett nej från en arbetsgivare handlar det om att man har sökt en mer junior förmåga,

svarade jag.

Jag har varit på en del intervjuer, men kommer visst alltid tvåa, 

fortsatte jag.

Men va bra! Det visar ju att du i alla fall har nåt som arbetsgivarna söker! Det är bara att fortsätta att söka!

sa Mr Muscle.

Alltså, jag är på väg att ge upp helt!

svarade jag med gråt i halsen och tårar som försökte tränga sig ut ur mina tårkanaler.  Jag drämde Excel-listan med alla mina 160nånting sökta jobb på bordet.

Jag kan ju inte ljuga om min ålder. Så jag lägger av snart, allt känns meningslöst.

Han tittade på mig och sa:

Jag förstår. Men det gäller att inte ge upp, att fortsätta, nån gång ger det utdelning.

Framför mina ögon dansade ett rött skynke…

Nej, jag tror faktiskt inte på att du förstår hur det är att vara arbetslös och att minst en gång i veckan fundera över om jag ska hoppa framför tåget i Gamlis eller nån annanstans.

Då tittade han på mig igen och sa ingenting. Till sist tog jag ordet och undrade om vi var klara med uppföljningen. Vidare tillkännagav jag att jag naturligtvis fortsätter att söka jobb fram till den dan jag inte längre trampar denna jord, för jag är ju så jävla plikttrogen.

Vi var klara. Den sista förnedringen blev att dragkedjan i min jacka inte gick att dra upp. Vilken tur att jag hade en fådd tröja från min förra arbetplats under, för det är ju inte precis sommarvärme utomhus.

Det här inlägget har jag skrivit i ett förtvivlat skick. Jag förväntar mig inte att nån har orkat läsa det eller ens orkar kommentera det. Jag bloggar nämligen inte för att få uppmärksamhet eller bekräftelse. Just det här inlägget har haft till syfte att jag försöker skriva av mig ångesten så att den inte tar överhanden och får mig att verkligen hoppa framför tåget. Jag har ju lovat att skjutsa i eftermiddag…


Livet är kort.

0.000000 0.000000

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Relaterade

Publicerat i Diskutabelt, Personligt | Taggad aktivitetsrapport, Arbetsförmedlingen, arbetsgivare, arbetslös, arbetsplats, ålder, återkoppling, börja, bensin, betala, blankt i håret, blogg, buss, dela ut, dragkedja, dyskalkyli, en mer junior förmåga, enstaka fall, Excel-lista, fådda jeans, förnedrande besök, förstå, förtvivlat skick, fleecejacka, fortsätta, fortsätta söka jobb, fundera över, Gamla Uppsala, ge upp, ge utdelning, glas, gråt i halsen, höra, hörd, hoppa framför tåget, inte ensam, jobba, kan inte ljuga, kölapp, klar, kvinna, lägga av, läsa innantill, legitimera mig, leriga skor, ljusblå, lova, möte, meningslöst, muskulös, orange cirkel, orka kommentera, orka läsa, på väg att ge upp, rapport, rött skynke, rentvättad, så jävla plikttrogen, söka, söka jobb, sista förnedringen, sitta kvar, självmord, skitigt hår, skjutsa, skriva av mig ångesten, slippa höra, snygg, sommarvärme, stänga dörren, stort hus, syfte, ta överhanden, ta livet av sig, ta ordet, tårar, tårkanaler, tillkännagav, titta, trampa denna jord, tröja, ung man, uppmärksamhet, utomhus, välklädd, vänta på vår tur, visak, viska | 18 kommentarer

18 svar

  1. på 15 november 2013 den 13:49 Elisabeth G.

    Hej.
    Ditt inlägg borde läsas av politiker, anställda på AF och oss övriga dödliga.
    Det är förbannat bra skrivet och mitt i prick.
    Tack Tofflan!
    Kram
    Lisa


    • på 15 november 2013 den 18:04 Tofflan

      Tack, Lisa, för vänliga ord – som alltid! Jag låter kanske hemsk i inlägget, men det var faktiskt precis så här.
      Kram!


  2. på 15 november 2013 den 14:34 FEM

    Uuuuhh!!! Ring ikväll!!!


    • på 15 november 2013 den 18:05 Tofflan

      Ringer strax! Vill ju höra hur det har gått med A!


  3. på 15 november 2013 den 15:25 Gunilla

    Ja, det är ju inte lätt att säga rätt saker till nån som är i din situation, men på nått vis TROR man att dom har nån form av utbildning på fronten att stötta och peppa folk, med annat än att ”jag förstår…”

    Då jag gick på arbetsförmedlingen när jag var arbetslös, försökte en kvinna få mig att söka jobb på brandkåren….när jag sa att det inte riktigt är min grej, höjdrädd och klaustrofobi, tyckte hon att det var bara en sak man kunde övervinna, tjoho ja..


    • på 15 november 2013 den 18:07 Tofflan

      Nej, de är inte där för att peppa och stötta, deras uppgift är att kontrollera. Ingen av dem kan stava till empati.

      När jag var tvungen att gå på det första stormötet berättade jag att jag tycker att det är jobbigt att sitta i en stor sal med en massa människor. Typ social fobi eller agorafobi som jag drabbas av när jag inte mår så bra i övrigt. Fick då till svar att om jag ville använda det som skäl för att inte delta skulle jag ordna ett läkarintyg.


  4. på 15 november 2013 den 15:39 whitelady7

    Yah…nah…. som vi sager har dara….och det betyder pa svenska: yah,du ar en viktig persin for mig (och manga andra) och nah, taget ar ingen bra ide! Kram pare T ….. 🙂


    • på 15 november 2013 den 18:08 Tofflan

      Tack för fina ord och allra mest för samtalet idag! Jag blev så överraskad och glad mitt i eländet!


  5. på 15 november 2013 den 17:02 Agneta

    Men allvarligt, vad farao håller de på med på det där stället???
    Stor kram till dig ❤


    • på 15 november 2013 den 18:09 Tofflan

      Kontrollerar. Ingenting annat. Vad skulle alla dessa människor göra om de inte hade jobb på Arbetsförmedlingen? Gå med i De Arbetslösas Klubb, kanske. Undrar hur länge de pallade det. De har ingen som helst känsla för hur ”det är”.
      Stor KRAM tillbaka!


  6. på 15 november 2013 den 18:22 åsa

    Förstår känslan av förnedring och jag tycker du är jätteduktig som klarade av besöket där.
    Du med din yrkeserfarenhet och ditt gedigna CV skulle inte behöva gå dit tycker jag då de inte kan erbjuda dig något jobb eller hjälp av något slag!
    Nu har jag en dotter som jobbar på AF och jag tror ju att hon är rätt kvinna på rätt plats för hon om någon har förmågan att känna empati, men det har kanske med att göra var/vad man är/gör där..
    Ha dé!/Kram


    • på 15 november 2013 den 18:34 Tofflan

      Det är fruktansvärt förnedrande och bortkastad tid och energi för alla, utöver de 65 kronorna som hade räckt till ett par middagar.

      Det är viktigt att de som jobbar där kan känna empati, men samtidigt kan de aldrig sätta sig in i en situation som de aldrig har varit i. Kanske borde Arbetsförmedlingen drivas av människor med långtidsarbetslöshet på CV:t..?

      Jag vet att det finns undantag, att det finns duktiga medarbetare också. Men inte här i Uppsala, här gör de misstag och man får aldrig träffa samma person två gånger.

      Kram!


  7. på 15 november 2013 den 18:59 fruhatt

    Men vad fan…de borde veta hut ! Idioter.
    Kram kram


    • på 15 november 2013 den 19:13 Tofflan

      De gör bara sitt jobb, men man kan ju inte låta bli att undra om formuleringarna i arbetsbeskrivningarna…
      Kram!


  8. på 15 november 2013 den 20:19 Arga Klara

    Vidrigt! De borde skämmas, dels för hur de pratar med folk, för att de har så urbota dålig koll, och för hur de slösar folks och sina egna pengar. Kram!


    • på 15 november 2013 den 21:03 Tofflan

      Jo men vi vet ju båda hur läget är. Ingen ursäkt, men man blir bara ledsen. Jämt. Förnedrad. Jämt. Värdelös. Jämt.
      Kram!


  9. på 16 november 2013 den 08:21 piafia

    Du är inte värdelös. Nånsin. Och en såndär försiktig men förhoppningsvis värmande kram kommer här!


    • på 16 november 2013 den 08:50 Tofflan

      För varje dag går en liten bit sönder. Snart finns inget kvar. Av värde.
      Tack för vänliga ord och kram!



Kommentarer är stängda.

  • Vem är Tofflan???

    En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.

    Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!

    Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!

  • Nytt arbetsliv…

    Nytt jobb, nytt liv09 maj 2016
    Äntligen!!!
  • På LinkedIn

    Visa Ulrika Hurtigs profil på LinkedInGå till Toffelprofilen
  • På Pinterest

    Tofflan på Pinterest
  • Tofflan twittrar

    Mina tweets
  • Statistik!

    Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
    https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
    (Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
    Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
    tofflan(snabel-a)home.se

  • Ämnen

    Allmänt Böcker Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film Gult HBTQ Ironi Krämpor Musik Personligt Puckon Radio Stoiskt Trams TV Vänner
  • Senaste inläggen

    • Allting har en ände…
    • Grattis till lilla mamma – och tack för gott skratt!
    • En flaska vin: Boira’ 2014
    • Lördagslåtanden och -göranden – med vissa risker…
    • Dödligt dubbelspel
    • Återkoppling och vidare, upp i ljuset…
    • Bara härligt regn hos mig
    • Inne i djungeln
    • Tunneln i slutet av ljuset
    • Idag är det lön, men inte för alla
  • Mest lästa inlägg

    • Vilket djur är du - på jobbet?
    • Är det konstigt att inte vilja umgås med sitt ex?
    • Tofflan testar: Vårtfri?
    • Antikvariat blir Omnikvariat i Uppsala
    • Frikänd
  • Senaste kommentarer

    Tofflan om Östgötska ord och uttryck:…
    Arne Bolund om Östgötska ord och uttryck:…
    Tofflan om Vita spår
    fruhatt om Vita spår
    Tofflan om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    Lisa om Allting har en ände…
    Merete om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    etuna1 om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
  • Intressant och relevant

    • Bokbloggar
    • Chokladbloggen
    • Deckarhuset
    • Glömda ord
    • Helds HBT-nyheter
    • Kommunikatörerna på SLU
    • QX
    • Skrivrummet
    • Suicide Zero
    • Uppsalalistan
    • Uppsalanyheter
  • Läsvärt hos andra!

    • Balkongfägring på uppsalaewa
    • En smakbit ur Från någon som v… på BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET
    • Tisdagstrion - Vad ser jag fra… på Mösstanten
    • Luftburen av Susanne Boll på Lottens Bokblogg
    • Hett i hyllan #206 - Vesper fl… på Mösstanten
  • Knappar och diverse annat av värde

    Twingly BlogRank

    Denna blogg är värd 67 984 kr


    Display Pagerank

    Pinga Frisim

    SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

    Reggad på Commo.se

  • Dagarna

    november 2013
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    252627282930  
    « Okt   Dec »
  • Arkiv

  • Besökare

    • 1 903 762 hits
  • RSS Twingly-länkare

    • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
  • I can see U!

  • I know where 2 find U2!

    Map IP Address
    Powered byIP2Location.com

WPThemes.


  • Följ Följer
    • Tofflan - en tragisk komedi
    • Gör sällskap med 52 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Tofflan - en tragisk komedi
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Kopiera kortlänk
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa inlägg i läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: