Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Anabox’

Ett fällande inlägg.


 

Flugfälla

Småflugsfälla.

Gårdagen innebar tre uteblivna telefonsamtal och två oväntade besök. Det förra gjorde ont, men jag tränar på att bli tjockhudad. Det ena besöket gjorde mig gott och det andra irriterad. För hur kul är det när en massa småflugor till och med hittar ner i min anabox, en medicindosett av mindre format? Efter en liten utflykt i morse riggade jag därför åter en fälla i köket.

Morgonen hittills har varit lyckad på sitt sätt. Jag har funnit det jag har sökt och mer än mitt bästa kan jag inte göra.

Jag testar lite olika saker inom ett visst område, letar efter nåt nytt och provar mig fram. Men allt tar tid. Och tiden rinner ut. Till dess vi är mer synkade, tiden och jag, begraver jag mig i det tryckta ordet. Och i orden som bara jag kan läsa. Varför ska jag bjuda på livet när folk uppenbarligen tycker att det är OK med krig och att göra allt för att stoppa orden?

Är nästa steg att jag blir skjuten? Det behövs inte! Jag fixar saker och ting själv. Och jag förbereder och planerar och gör en sak klar och tydlig: även när jag inte är här ska jag vara här. Den/de som önskar min frånvaro tror att den/de ska bli nöjd(a) när det blir så. Det tror inte jag. Framför allt slipper man inte undan Orden.

Vilken merit, för övrigt, att sätta upp på sitt CV: jag var med och slog i spikarna genom att jag höll i hammaren alternativt jag gjorde ingenting alls.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vilandets förmåga att läka och funderingar över jobbet.


Det har varit en slö helg
så här långt. Jag har verkligen känt mig risig. Det blev tidig sänggång igår kväll – efter en dag i vilandets tecken. Sen sov jag ungefär tolv timmar. I morse väcktes jag av en ilsken mansröst som skrek på ett barn som skrek. Naturligtvis skrek barnet ännu mer. Vad är det som får vuxna människor att tro att barn skriker mindre om man skriker på dem?

Kudde

Det var skönt att ligga på denna.

Efter att ha gått upp en sväng och gått och lagt mig en stund till har jag nu gått upp. Det går inte att helga vilodagen hur mycket som helst. Människor frågar hur jag mår innan jag hinner känna efter. Så nu känner jag efter……… OK, jag hostar, jag fryser lite, men baske mig om inte vilan har läkt ut infektionen! Vågar jag tro det? Jag vet ju att det är ett knep som funkar ibland. Den här gången var jag emellertid övertygad om motsatsen: jag trodde att jag skulle dö i förkylning, eller vad det nu var för virus som har härjat/härjar i min arma kropp. (Det är fortfarande liiite synd om mig, eller hur?)

Anabox

Min anabox. Fast numera ligger det bara tre piller för varje dag!

Jag har inte gjort många knop i helgen. Inte många nyttoknop. Att städa var inte att tänka på, även om det behövs. Jag mådde faktiskt så dåligt igår att jag inte ens tänkte på städning. Idag mår jag bättre, alltså tänker jag på hur skitigt det är här. Men jag tänker vila idag också. Jag har bara sorterat lite tvätt och fördelat veckans medicin i min anabox. Om jag orkar ska jag stryka. Kanske kör jag en maskin tvätt. Definitivt ska jag duscha och tvätta håret… Jag står knappt ut med mig själv just nu…

I morgon är det måndag och arbetsdag för mig. Som det är nu har jag inget val, jag måste åka och jobba hur jag än mår. Det handlar inte om att jag är väldigt lojal mot arbetsgivare eller kollegor. Det handlar om att jag behöver pengarna, lönen.

Dessutom är jag förstås nyfiken på hur annonsen på tjänsten jag jobbar på ser ut. Den ska komma ut i morgon, nämligen. Två veckor ska den ligga ute. Om jag ska söka eller inte det spörs, det. Jag har försökt klämma chefen på hur enheten ska organiseras och se ut i framtiden, men får inga riktiga svar. Det är nästan så man får för sig att det inte är chefen som styr enheten utan andra händer. Frågan är om det är rätt händer. Om det är de händer jag tror att det är så är de inte särskilt… milda.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det söndag och då ska man vila. Men när man som jag bara har två lediga dar i veckan, är det ofta så att dessa dagar är fullspäckade med diverse göromål som oftast har med hemmet att göra. Den här söndagen ska bli ett undantag. Jag ska göra så lite som möjligt.

fötterna upp
Jag lägger upp fötterna idag.


Dan började med uppstigning
strax före halv sju för att skjutsa Fästmön till jobbet. Det var OK att gå upp tidigt idag, jag är en morgonmänniska och hyfsat pigg – även på slapparedagar. Anna kände av ett litet bakslag av förkylningen i morse, men igår gick det bra att jobba för henne. Och klarar hon bara dagens arbetspass går hon inte på igen förrän onsdag eftermiddag.

Vi satt förstås och med TV:n på för Melodifestivalens andra chans igår. Men ärligt talat gick det inte att titta på det, knappt att lyssna heller. Jag vet inte vad svenska folket har för smak, men inte är den samma som min. Faktum är att jag fastnade för Martin Rolinskis låt, den enda låt man minns och kan sjunga så här efteråt (nej, jag har inte Spotify). Gick han vidare då? Nej. Inte nog med att Jedward stod för ett av mellanspelen tillsammans med programledarna (varav en tror att hon kan sjunga, men kan det INTE!), så kallad underhållning, igår, de vann Andra chansen också. I alla fall såg de så ut. Likadana. Fantasilöst, svenska folket!

Robin och Anton Foto Olle Kirchmeier SvTJedward
Jedward? Robin och Anton? (Bilden på Robin och Anton lånad från SvT:s hemsida. Bilden är tagen av Olle Kirchmeier. Bilden på Jedward är en pressbild lånad från Planet Jedward.)


Nej, det var roligare
att samtidigt som duracellkaninerna hoppade fram och tillbaka i rutan, spela Wordfeud och äta choklad. Ajfånens skärm blev så där lagom kladdig. Men det klart att en och annan kommentar lät jag undslippa mig – på Twitter. Blogga om årets elände vägrar jag, det är som sagt det sämsta jag har hört på länge. Två låtar har jag gillat, YOHIO och Martin Rolinski. YOHIO är tack och lov i final.

Men nog om skiten tävlingen och åter till min slappardag. Det enda vettiga jag har gjort hittills är alltså att skjutsa Anna till jobbet. Insåg förstås att bilen borde tvättas och dammsugas då… Hemma igen plockade jag undan disk och diskade upp Annas frukostdisk. Bäddat har jag inte gjort än, men förberett för det. Ska låta tvättmaskinen tvätta jeans när huset har vaknat lite. Har fördelat medicinen i min Anabox och lyckades tappa en liten jävla tablett i diskhon och fick jaga den ett tag med mina prinskorvsfingrar.

10 Anabox
Min Anabox.


Dagens största problem
är vad vi ska ha till middag. Ett tag tänkte jag bjucka på förra söndagens recept ur Tofflans Svarta Bok, men den kyckling vi hade hemma åt vi upp i fredags. Så det får bli nånting annat. Hur som helst kommer ändå ett nytt recept framåt kvällningen på en blogg nära dig!

Det ser ut att bli en solig dag, men det var den inte först, kan jag meddela. Kall, grå och blåsig var den. Och snorhalt på sina ställen. Annars håller jag inte med alla som klagar på snöröjningen den här vintern. Jag tycker att det har varit rätt bra med den. (Eller, som nån skrev nånstans, kommunen får vad den betalar för.) Förutom nära Annas jobb. Där är det nu rena isgatan. Trots att man håller max 17 km/tim i hastighet och trampar ur, glider bilen. Den enda som skulle uppskatta dessa isgator är väl späddwajföraren Lelle Pett (påhittad, intern karaktär).

snöhög och vägskylt
Vintern 2010 kunde man ha ett och annat att säga om snöröjningen, men inte i år, tycker jag. Den här bilden tog jag för ungefär tre år sen.


Nu ska jag bädda lite
och därefter bläddra igenom lokalblaskan. Det är näst sista helgen jag får tidningen i tidningsfacket utanför dörren. Min prenumeration går ut efter nästa helg. Tänk så lite skräp till blir att bära ut till pappersinsamlingen framöver!

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

I natt har jag sovit hela natten utan avbrott. Det är väldigt ovanligt. Väldigt. Jag sov från nästan klockan 22 ända till halv sju. Var hyfsat pigg när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Hon envisades igår med att säga att hon skulle ta bussen, men här är det jag som bestämmer! (I detta ärende, alltså, inte nåt annat!)

Hemma igen gick jag och la mig. Somnade inte om, men slumrade och såg bilder av målade äggskal framför mig. Jag har aldrig kunnat måla, jag har velat kunna måla. Men det är orden som i stället kom till mig. I viss mån. Min farfar Mansfield kunde måla och hans mamma Mabel kunde måla. Tyvärr tog den där %&¤”! AE minst tre av Mabels tavlor och sålde på en av sina auktioner. DET VAR AFFEKTIONSVÄRDE I DEM, IDIOT! Men jag har kvar lite smått av det farfar målade. Den här oljan gjorde han 1911, när han var elva år:

Farfars verk som elvaåring.


Några år senare,
som 18-åring, gjorde han den här:

Farfar Mansfield var 18 bast när han målade denna. Och jag tror att det är ett Uppsalamotiv!


Nej, jag gick visserligen
och la mig en stund, men händerna domnade så läskigt att jag inte ens kunde läsa. Men Zarah var med mig på nattduksbordet.

Zarah var med. Det var ett h-e med den här bilden, för Photoshop ville inte spara den… Spöken..?


Den här boken
fick farmor och farfar efter att ha träffat Zarah Leander 1973 i samband med en sjukhusvistelse i Norrköping, där farmor och farfar bodde. (Ja hon har signerat den!) Farfar hade just gett ut sin bok, Karl Hurtig – en livsgärning, om sin far, så jag gissar att de bytte! Två synnerligen olika biografier…. Farfars bok innehöll en del av farfars släktforskning, en forskning som förde honom tillbaka till 1600-talet – utan vare sig dator eller internet!

Morgonen har bara svischat iväg. Jag har tagit reda på gårdagens tvätt och förberett en maskin för senare idag. Ska bara bära ut däcken i bilen först och då blir tjockis-svarta fleecejackan smutsigare än den är nu. Lika bra att vänta.

Handdukar i strykhög. Nej, jag har ingen mangel.


Medicinen för nästa vecka
är fördelad. Den ena sortens tabletter var så yttepyttesmå att jag var tvungen att gå och kolla om jag hade fått rätt. De hade ju skrivit ut för låg styrka på mina magtabletter, så… Men det var rätt. Annars hade jag blivit smått irriterad… (dagens litotes).

Mediciner. Fast hostmedicinen längst till höger fördelade jag inte i min Anabox, jag hällde en skvätt i truten, bara.


Växterna ser hur hängiga ut
som helst. Jag tror att de har fått en chock av att det inte drar från fönstren längre. Men palettbladet, en av dem, är väldigt fint på nära håll.

Palettbladet ser väldigt fint ut – på nära håll. 


Igår kväll spelade jag
min första Wordfeud-match med Anna. Nu funderar jag på vem jag ska utmana härnäst. Jag spelade ju ett parti med Inna, men hon gav upp och det förstår jag – jag ledde ju STORT! (retas). Att vinna en match på WO känns inte lika härligt som att vinna den för att man, som jag, bara är bäst! (synnerligen ironiskt!)

Jag trodde verkligen att jag inte skulle kunna gå alls idag på grund av gårdagens irrfärder inne på Stormarknaden. Men faktum är att hälen är rätt OK idag och jag har nästan träningsvärk i stället, i vadmuskeln och ryggen.

Idag händer inte mycket mer än att jag måste över till Tokerian en sväng och så ska jag som sagt knö in däcken i bilen. I morgon, måndag, är vi ju borta på kvällen, så då måste det vara förberett för tisdagens bilservice.

Till middag i kväll har jag tänkt lax med citronsås och kokt potatis. Det känns lite bra att kunna servera nånting hyfsat nyttigt.

Nu blir det en stund med kallt kaffe och lokalblaskan. Kaffet blev kallt eftersom datorn krånglade och Zarahbilden var ovillig. Jag har gått en surfrunda hos mina Kickor & Pluttar, för jag orkade inte det igår kväll – annars är det minst en sån runda om dan! Utan input, ingen output, anser jag! Ni inspirerar mig, med andra ord!

Kaffe och söndagstidningen.


Ska väl så smått klura på
en ny fråga till Tofflan undrar. Den om ensamhet, som jag la ut förra söndagen, lockade många som svarade. Det får mig att undra om människor känner sig väldigt ensamma rent generellt…

Vad har du för dig idag, dårå???


Livet är kort.

Read Full Post »

Jaha. Så var det dags för teknikens under att verkligen visa hur sårbara samhällets IT-system är. Eller samhållet och samhället… Den här gången handlar det om att Apoteket AB:s datasystem pajade i helgen. Vissa andra apotek har också haft problem. I skrivande stund kan några apotek expediera e-recept.


Min fiffiga Anabox är lyckligtvis nyfylld med receptbelagd mecicin för en vecka framåt.

                                                                                                                                                           Var felet ligger och vad det beror på är inte klarlagt, men Apoteket AB håller sin IT-leverantör ansvarig. Men vems är ansvaret för att se till att det finns Plan B om nu tekniken faktiskt havererar som i helgen? Tja, det måste väl ligga på Apoteket AB, eller? Eller har statliga aktiebolag inget ansvar längre? Enligt artikeln i Dagens Nyheter ligger ansvaret för receptregistret hos det statliga Apotekens Service AB som köper tjänster från samma IT-leverantör. 

Man byter system på Apoteket AB och då uppstår det uppenbarligen problem. Problem som idag har gått att komma runt delvis genom att använda det gamla datasystemet.

För en månad sen var det också problem hos Apoteket AB. Problem som drabbade bolagets 350 butiker i Sverige, eller 30 procent av landets alla apotek. Tur att det finns 70 procent andra apotek, dårå, kan jag tycka…

Read Full Post »