Hurvet, råddigt och felet är mitt

Ett inlägg om positivt tänkande och belöningar för uselt utfört arbete.

Nog har jag sagt det förr, men det förtjänar att upprepas:

Det bästa med huvudvärk är att man då vet att man har ett huvud.

I morse var det skallebank som hette duga. Fick ta tablett. Den hjälpte ungefär halva dan. Sen kom värken tillbaka. Ögonen känns irriterade, musklerna stela och värkiga. OCH FY SÅ JAG GNÄLLER! Men jag känner mig hurven och det är råddigt i skallen. Så råddig att jag lyckades göra

ett fel

som har ältats större delen av arbetsdan. Nej, jag är inte felfri och jag tar på mig skulden: felet är mitt. Och även om det är ett mysterium varifrån jag fick den felaktiga uppgiften tänker jag inte skylla på nån annan. Felet är gjort, ingen avled och till nästa gång ska jag trippelkolla. Varför älta det in absurdum? (<== retorisk fråga)

Och nej. Jag tänker inte sjukskriva mig som väldigt många gör när det är allmänt jobbigt. Det löser inga problem. I stället tröstar jag mig med en riktigt god bit från Schweiz.

Mousse chocolat – grymt god, väldigt söt och inte en kalori i. Ha ha haaaa…

Det pågår spel runt omkring mig. Jag gillar inte det. Men det är svårt att låta bli att låta sig bli indragen. Skitsvårt när man vill vara både lojal och omtänksam, men ändå välja den bästa sidan.

Ingen bra dag idag heller, med andra ord. (Fast jag har gjort fler bra och uppskattade saker än dåliga idag. Faktiskt!) Min intention när jag kom hem var att jag skulle gå raka vägen in i duschen. Ha! Först bytte jag ett par trasiga glödlampor. Sen dammsög jag upp lite grus i hallen. Därefter vattnade jag samt sparkade igång en maskin tvätt. Och så ringde jag mamma. Där fick jag bland annat höra saker om upphittade ting som varit fördolda och nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Är det nån som håller på att bli alldeles råddig eller är det Nån annan som har..? Äh, det går ju inte att skylla på Nån annan i det här fallet. Det är bara att inse.

Sen tog jag en lång och varm dusch och tvättade håret. Det kändes lite bättre även om jag inte får till barret som jag vill. Tre rostade mackor åt jag innan jag hängde tvätt. Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i sajbärspäjs innan jag häller ner mig i fåtöljen med Flaskpost från P, som är min bok på gång. Kanske att det blir nån liten virre eller några droppar konjak för att motverka hurvenheten. Men jag brukar inte tåla sån sprit så bra, jag får ont i magen. Och nån mer jävla krämpa vill jag inte ha just nu!

Hur mår du då???

Livet är kort.

Read Full Post »

Mina vårdkontakter – vems är informationsansvaret?

Ett ilsket inlägg om ansvarslöshet.

Varje söndag brukar jag fördela mina mediciner i en liten dosett. I söndags noterade jag att två av min mediciner håller på att ta slut. Det är inte helt tomt i burkarna, men det skramlar bara några piller på bottnarna. Satte mig därför vid datorn, surfade in på min husläkarmottagnings webbplats och hittade ett enkelt och bra kontaktformulär.

Jag fördelar mina mediciner varje söndag i min förträffliga ANABOX!

Tidigare, när jag var listad hos doktor Anders, kunde jag mejla honom direkt när nån medicin tog slut. I regel svarade han vid slutet av dan och svaret var för det mesta:

Ett e-recept är skickat!

Nu är det ett tag sen doktor Anders slutade vid mottagningen, men jag har fortsatt att vara listad vid själva mottagningen. Alltså fick jag hålla tillgodo med ett kontaktformulär – som alla andra patienter vid mottagningen.

Jag fyllde i mina uppgifter, personnummer, mediciner, styrkor, min e-postadress och mitt mobilnummer. I söndags kväll, som sagt. När jag hade skickat iväg formuläret fick jag ett autosvar via e-post där det bland annat stod:

Ditt meddelande har tagits emot. Vi svarar dig normalt inom 1 arbetsdag. […]

Igår eftermiddag, tisdag, passade jag på att kolla på apoteket om det hade kommit nåt e-recept. Då hade det ju gått nästan två arbetsdagar. Men nåt recept hade inte kommit till apoteket! Jag ringde då mottagningen och knappade mig fram till Receptförnyelse. Läste i stället in mina uppgifter på en telefonsvarare samt sa att jag hade fyllt i och skickat ett kontaktformulär i söndags men inte fått nåt recept.

I morse ringde A från mottagningen för att bekräfta att de hade tagit emot mitt meddelande och för att tala om att ett recept skrivs i morgon, torsdag, kväll. Om man ringer in och förnyar recept tar det nämligen fem (5) arbetsdagar innan man får sitt e-recept. Varför sämre service??? Sen började vi prata om Mina vårdkontakter. Och då förstod jag ett och annat…

Mottagningen har anslutit sig till Mina vårdkontakter, ett påfund från den verksamhet som ansvarar för allmänhetens hälso- och sjukvård. På mottagningens webbplats fanns rörig information om detta, viss information var dessutom motsägelsefull. Men det går ut på att man som patient ska logga in på Mina vårdkontakter och sköta bland annat receptförnyelse därifrån. För att kunna göra detta behöver man e-legitimation. För min del är e-legitimation väldigt struligt. Troligen beror det på att jag har en gammal dator. Jag får ofta göra flera försök att logga in och dessutom ofta starta om innan jag lyckas. Krångligt, med andra ord. Och eftersom kontaktformuläret låg kvar på webbplatsen utgick jag ifrån att det fungerade.

A från mottagningen berättade att alla nu måste ansluta sig till Mina vårdkontakter. Detta innebär att alla måste ha en dator och e-legitimation.

Våra gamla föräldrar förutsätts få hjälp av sina barn och anhöriga.

berättade A.

Men ska man ta ifrån en gammal människa, som är klar i huvudet, rätten att själv kunna förnya sina recept – bara för att h*n inte har en dator eller e-legitimation?

svarade jag indignerat.

Tydligen är det så ansvarig myndighet har tänkt. Eller inte tänkt. Eller tänkt, men struntat i. Människor är faktiskt myndiga trots att de är 70+.

Jag skyller naturligtvis inte på min husläkarmottagning, det är ju inte mottagningen som har bestämt att vi patienter ska tvingas in i Mina vårdkontakter. Men jag blir förbannad när vi patienter inte ens har fått information om att detta ska införas. I alla fall har jag inte fått information mig tillsänd på nåt sätt.

Det är så säkert att jag inte ens kommer in i ”systemet”…

Skälet till att myndigheten har bestämt att införa Mina vårdkontakter är säkerhet. Ja visst! Det är ju så himla säkert att vissa av oss inte ens kommer in i ”systemet”. Jag undrar hur många som skiter i att försöka boka en tid, ändra en redan bokad tid eller förnya recept… Det är ju inte alla som har barn eller närstående som kan hjälpa till ifall man själv inte har de tekniska möjligheterna eller kompetensen, vill säga…

Nu ska just min mottagning ha kvar möjligheten att ringa in receptförnyelse. I alla fall ett tag till. Formuläret på webbplatsen tas bort i slutet av denna månad, när Mina vårdval ska vara infört fullt ut. Alternativet för min del blir väl att ÅKA DIT och vägra gå därifrån innan jag fått framföra mitt ärenden, förnya mitt recept, samt legitimerat mig. Med mitt presskort eller körkort. Dessa kort FUNGERAR nämligen alltid som legitimation.

Men, som sagt… Det är inte mottagningen jag snear till på. Det är den myndighet, eller vad det nu är, som har bestämt att Mina vårdval ska införas. Det kanske är jättebra, men… Varför tar ni inte informationsansvaret??? Varför får vi,

allmänheten,

ingen information? Jag har inte ens vetat att det finns nåt som heter Mina vårdval, än mindre att det ska införas och att jag måste se till att ha fungerande teknisk utrustning för att kunna boka ett jävla läkarbesök i primärvården eller förnya mitt stående gamla recept! Inte konstigt om jag sätter mig på akuten nästa gång jag tycker att det blir kris. Och då har den informationsansvarig* totalt misslyckats med att styra vårdströmmarna rätt!

Livet är kort. Mitt blodtryck är rätt högt just nu.

Read Full Post »

Liv i linan och muller i magen

Ett inlägg om denna dag so far.

Uppdaterat inlägg: Klockan 16.33 kom ett sms från B2Bredband (Bredbandsbolaget???) där det stod att driftstörningen är åtgärdad och om jag fortfarande har problem ska jag starta om mitt modem. MEN HALLÅ! För det första har jag en lina – en sladd till ett särskilt bredbandsuttag i väggen, på lätt svenska, och inget modem. För det andra har linan funkat sen lunchtid… Maj gadd…

Äntligen sitter jag vid Storebror* igen! Det var kvickt jobbat, Bredbandsbolaget! All credit till era tekniker. Men när det gäller information till kunderna fallerar ni emellertid – som så många andra. Spray.se, till exempel… Det hade varit så enkelt för er att till exempel lägga ut information om Bredbandsbolagets driftstörning i HELA Uppsala på er webbplats. Kanske Twittra lite. Alltid når man några kunder som surfar mobilt när fasta linan inte funkar. Bara ett par tips från en kommunikatör som satt och skrev en jobbansökan just när linan dog.

Det gick bra att fortsätta jobba med ansökningarna på Lapdancen**, men som sagt, det blev mickligt. USB-stickan åkte som en skottspole mellan datorerna. Tre ansökningar åkte iväg idag, varav två med såna där fruktansvärda webbformulär som man borde få betalt för att fylla i. Allt som efterfrågas där står nämligen i mitt CV som ligger på en fil. Hur svårt kan det vara att läsa ett sånt dokument? 

Det är som att alla tror att man har massor av tid bara för att man är arbetssökande. Så är det inte! Jag fyller min dag med att skriva ansökningar och skriva annat. Däremellan försöker sköta mitt hem och hushåll samt umgås med familj och vänner. Jag planerar min tid så gott det går. Teknikstrul kan verkligen sätta käppar i hjulet för planeringen. Men då gäller det att ha en plan B! Och det har jag när det gäller datorer och internetuppkoppling, tack och lov! I övrigt är jag hjärtligt trött på dem som skyller på att de inte har tid att svara på ganska viktiga frågor som har med tid och plats att göra. Eller som lovar mejla nånting som sen inte dyker upp.  Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Hur svårt kan det vara att ta två minuter för att skriva två meningar?

Den som har jobb har ofta svårt att förstå noll koll på vilken utsatt position en person utan jobb är i. Att offra ett par minuter för att komma överens om nåt eller skriva nåt eller mejla nåt är väl inte hela världen? När jag jobbade hade jag ibland just två minuter över, liksom… Tänk på att det faktiskt kan vara du som sitter där och väntar sen nån gång, arbetslös och rätt deppig…

Regnet upphörde i Uppsala och solen tittade fram en stund. Jag samlade ihop mina soppåsar och Tokerian-påsen som jag hade kompost i hade gått sönder och läckte – som vanligt! Jag vet inte vad det är för fel med Tokerians plastkassar, men de går alltid sönder. Eller i alla fall i nio fall av tio. Det var bara att offra en annan påse att stoppa den äckliga påsen i.

Sen fick jag emellertid lämna påsarna nere i entrén. Jag kollade postboxen och där låg en räkning och ett brev från a-kassan. Brev från a-kassan, snarare än räkningar, gör att det börjar mullra i min mage. Jag blir nervös och måste gå på toaletten. Idag var inget undantag. Fast jag blev rätt sur på min reaktion när jag öppnade brevet:

Brevet från a-kassan var inte värt att få ont i magen av.

Brevet innehöll en blankett för nominering av ombud. Vilket jävla hån! Jag har ju inga arbetskamrater så hur 17 ska jag kunna utse nåt ombud?! Det var länge sen jag hade kollegor som tillhörde samma fack som jag eller som jobbade som ombud för mitt fack. Det sades, förresten, på just den arbetsplatsen att de som jobbade som ombud hade för lite att göra på sina ordinarie jobb. Det kan nog stämma på det stället. På min senaste arbetsplats såg jag däremot ett ombud som arbetade väldigt hårt – både som kollega och som ombud. Hade jag fått fast tjänst hade jag bytt till just det facket! Nu tvingas jag vara kvar i ett fack som inte vill ha mig som medlem.

En bra sak med det för mig idiotiska brevet var att jag blev påmind om att mejla a-kassan om sänkt a-kasseavgift. Man bör nämligen få det när man är arbetslös. Men du ska inte tro att a-kassan informerar om det. Sånt får man ta reda på själv! Jag lärde mig det förra gången jag var arbetssökande…

Det tar ungefär fem minuter att gå till Tokerian. Halvvägs började foten göra rejält ont. Nu har det onda flyttat sig längre fram, mot lilltån. Fick stanna ett tag inne i affären och vila mina onda fötter liksom axeln – den fick sig väl en kyss i Det Fruktansvärda Fallet i lördags den också…

Fötter och axel fick vila en stund inne i affären.

På Uppsalanyheter.se såg jag så himla många fina bilder från Kulturnatten. Själv bidrog jag bara med en enda, för jag fotade ju mest blommor och växter innan vi åkte hem, som du som läste mitt inlägg om Kulturnatten kanske såg. Fästmön och jag önskade att vi hade haft en anonym blogg där vi kunde lägga ut alternativa bilder. DET hade varit roligt! Men en får inte skoja om andra människor för då är en elak, har jag hört, särskilt från personer som skojar själva – och är både bitska och jätteroliga. Men jag kan meddela att jag hade filmat mitt fall och lagt ut – om jag hade kunnat. Det var en piruett – om du nu kan tänka dig Tofflan som balettdansös – jag har faktiskt dansat balett!!! Att ironisera över sig själv och sina egna tillkortakommanden är alltså helt OK i sociala medier. Men du får alltså varken se P-Lisa eller Han med Shortsen och inte ens Tofflan göra Svansjön, utan bara tillrättalagda och snälla bilder.

*Storebror = min stationära dator
**Lapdancen = min laptop

Livet är kort. Ibland är det svårt att vara snäll.

Read Full Post »

Illa, jag mår illa…

Ett inlägg om en svår fixering vid ätbart.

Alltså faktum är att jag mår illa. Väldigt illa. Och jag har bara mig själv att skylla! Så tro inte att jag har suttit uppe tidigt i morse och sökt jobb eller gjort nåt annat vettigt. Nej, jag har sovit. Jag sov ända till klockan nio!

Först var jag så duktig igår och åt min matlåda vid middagstid på kvällen. Men sen ballade det ur. Totalt. Och nej. Jag drack mig inte redlös eller nåt sånt dumt – jag nyttjar inte alkohol på det sättet. Men jag åt. Åt åt åt kopiösa mängder skräp. Först tryckte jag i mig en hel sån här vit choklad…

En hel sån här åkte in i kakhålet, ner i magen.

Sen trodde jag att jag skulle vara nöjd. Icke! Vid 22.30-tiden åkte prästostbågarna fram. Och en hel påse såna slank ner fint tillsammans med en (1) starköl.

En hel påse prästostbågar sköljdes ner med en öl.

Det var knappt att jag klarade av att gå och lägga mig sen. Magen var stinn och den var inte glad, kan jag meddela… Idag mår jag fruktansvärt illa. Så en sak är säker: i kväll blir det inget lördagsgodis för min del – jag har ätit sånt för en hel vecka allaredan!

Nåt jobbsökeri blir det inte heller – jag tillåter mig att vila från det på lördagar och söndagar. Däremot brukar jag spara jobbannonser jag hittar på nätet för veckan som kommer. Hittills har jag hittat ett jobb som är intressant att söka. Jag försökte logga in på internet-kassan hos min a-kassa för att fylla i mitt a-kassekort, men den webbplatsen ligger nere under helgen.

Nä, idag har jag verkligen inte gjort nåt vettigt alls. Bara tagit en rejäl sovmorgon. Det var länge sen jag sov till nio, måste ha blivit bakis på allt skräp jag stoppade i mig… Det enda vettiga jag har gjort idag är att dela min medicin för veckan, medicin för magstackaren och mitt blod.

Jag har delat medicin, bland annat för min stackars mage.

Nu på förmiddagen måste jag in i duschen. Jag vet hur såsig jag är, men… I eftermiddag bär det av till Himlen för helgsamvaro med Fästmön och ”barnen”. Tror bestämt att det kommer en kaffegäst i eftermiddag, som enligt välunderrättade källor skulle medföra kaffebröd. Då får jag träna på att säga nej tack!.. (Känner jag mig själv tackar jag och tar emot och goffar…) JA, JAG ÄR EN DÅLIG MÄNNISKA!!!

Tänkte slänga med mina storstövlar i bilen ifall vi tar en tur till skogs i morgon. Med matsäck, förstås, det är ju det bästa med skogsturer. Eller ja… just det… inte tänka på ätbart hela tiden, var det ju… Men svamp är väl inte så farligt? Om vi nu hittar nån… Vi har ett och annat ställe, Anna och Prinskorven och jag…

Vad ska DU göra i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta, även om jag inte läser på en gång!

Livet är kort.

Read Full Post »

Rök- och grilltider = andningsont

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar sin nöd på  kolgrillande och folk som röker på ballar* och allar** utan hänsyn.

Alltså jag har rökt en gång i tiden. Jag rökte i nästan 30 år. Helt otroligt – 30 jävla år! Men i höst är det nio år sen jag slutade. Och det är det bästa jag har gjort. Det skulle jag nog ha sagt även om jag hade gjort barn också.

Rök gör att det gör ont att andas för mig.

Jag vet att det finns folk som tycker att jag är en surkärring som klagar på deras grillande och rökande så här när det börjar bli varmt ute. För det är mysigt att grilla utomhus då! Men det är inte mysigt att få in röken i sitt hem och känna att det gör ont att andas.

Det är nämligen så, ifall nån satt och sov på lektionerna i grundskolan, att rök stiger. Och jag bor en trappa upp. Er rök, vare sig den är från grillen eller ciggen, kommer in genom mina fönster som är öppna när det är varmt. Det hjälper inte att du flyttar din grill eller ställer dig ytterligare en meter bort från mitt öppna fönster heller, ifall du trodde det. Det gör i alla fall ont när jag andas då.

Nej, då är det justast att göra som Hänsynsfulla grannen igår, säga på ett rakt och enkelt sätt att

i kväll ska vi grilla!

Det ger mig nämligen en chans att stänga mina fönster ett tag under den vanligen rätt korta tid det tar att grilla en ko- eller grismuskel (pippi tar längre tid och ryker nåt förskräckligt).

Rök från kolgrill gör också ont i mina luftrör.

Jag missunnar ingen att ha det mysigt när det varmt och skönt ute – vare sig det handlar om att äta gott eller frivilligt dra i sig gift (det är upp till var och en). Men när det drabbar omgivningen ber jag om lite visad hänsyn. Det räcker med ett par ord så jag blir förvarnad och vet.

För övrigt är det mitt eget fel att det gör ont att andas när folk omkring mig röker eller grillar. Jag har fått de här problemen på grund av rökningen, så det finns ingen att skylla på. När jag slutade röka ökade mina besvär med andningen, men det blev samtidigt andra vinster som vägde tyngre för mig när jag valde att fortsätta vara rökfri.

*balle = balkong
**alle = altan

Livet är kort. Tack för visad hänsyn!

Read Full Post »