Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pepp’

Ett firande och vilande inlägg.


 

Elias 13

Vår tonåring.

Idag firar somliga Harry Potters födelsedag. Jag firade killen i förra inlägget i stället. Tänk att han nu har blivit 13 år. Tonåring…  En massa som händer i kroppen, på både in- och utsidan. Just nu läser jag Laura Palmers hemliga dagbok. Hon börjar skriva den som tolvåring, men redan då sker en massa saker som en på sätt och vis vill skydda barnen för. Fast de måste ju få göra sina misstag, de måste ju få prova. Och yngste bonussonen är än så länge ganska… försiktig av sig. Vad jag vet… Jag vet nog inte allt, förstås. Det jag vet är det jag ser – han har vuxit så snabbt på längden att vi vuxna runt omkring honom snart är kortare. Hur den lille pojken i förra inlägget ser ut just idag kan du se här ovan. Jag har hans tillstånd att lägga ut bilden.

Som vanligt får en en massa gott när en kommer till Himlen. Elias mormor hade med sig hallon från Slottsträdgården och Fästmön hade bland annat gjort chokladbollar – på smör. Vad hade jag gjort? Köpt tårtbottnar. Det var därför jag var tvungen att ta två bitar… (Sämsta ursäkten, eller?)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Många paket blev det och blommor. Pengar och en halskedja, choklad och spel samt både hårda och några mjuka paket. Jorå, det stod faktiskt kläder på önskelistan! Morfar, pappa, mormor, L och jag tyckte nog ändå att det var lite svårt att hitta på grejor, men vi fikade gärna i alla fall. Även storebror och äldsta storasyster var med samt mamma, förstås, som hade ordnat allt så fint.

Blommor från Slottsträdgården

Mormor och L hade med sig blommor också från Slottsträdgården.


Eventuellt ska jag hjälpa Annas snälla mamma och L 
med lite datorgrejor nästa vecka. Och så ska jag låna ut en bok, för Annas snälla mamma och jag har fått en gemensam favoritförfattare i Jojo Moyes. Det vi var överens om att vi gillar bäst är att författaren varierar sig så i sina berättelser.

I kväll bjuder pappa på grillning, men jag åkte hem till mitt för att tvätta, vila och ladda inför morgondagen. Jag bävar för folkmassorna, men jag hoppas att de dallrande nerverna kommer i ordning. För tillfället känner jag mig lite som den vissnade orkidéblomman som hade trillat av pinn stängeln.

Gul orkidéblomma

En blomma på min gula orkidé hade trillat av pinn stängeln.


Idag är det mer än tre månader sen
jag själv fyllde år. Men faktum är att det låg ett stort paket intryckt i min postbox. (Varför gör brevbäraren så? Boxen gick nästan inte att öppna eftersom posten blockerade låset.) Det gick emellertid väl och jag kunde glädjas åt paketet.

Paket

Ett stort  paket låg intryckt i min postbox.


Innehållet är förstås ännu mer spännande 
än själva paketet. Det är en bok jag har fått för recension av Kim M. Kimselius! Jag anmälde mitt intresse att recensera boken strax före sommaren, men eftersom jag inget hörde trodde jag att det var några andra som fått chansen. Därför blev jag glatt överraskad idag att få den här boken:

Att hitta glädje i skrivandet

Att hitta glädje i skrivandet heter boken jag ska recensera.


Den här boken ser jag fram emot att både läsa och recensera. 
Jag har faktiskt tappat glädjen i skrivandet just nu, det är mera som nåt jag bara måste göra (ungefär som ätaskitasova). Förhoppningsvis får jag inte bara en läsupplevelse här utan också lite pepp – samtidigt som självkänslan höjs nån centimeter för att jag blev en av de utvalda som får recensera boken. Två månader har jag på mig, men jag tänker börja läsa boken direkt efter min bok på gång just nu. Faktum är att jag gillade omslaget så mycket – och omslag och form är också nåt jag tittar på när jag recenserar! – att jag funderar över om min egen nästa bok inte ska få den här titeln:

With a touch of orange

Vacker titel på en bok, va?


Nej, nu måste jag packa 
innan jag fixar käk och försöker få ordning på insidan. Jag börjar väl med att stoppa ner denna i min ryggsäck…

 Regnbågsfluga

Regnbågsflugan behövs till morgondagens paraderande.


Ha en fin fredagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite socialt inlägg. Och narcissistiskt.


 

Narciss

Narciss på väg att ha blommat färdigt för att strax lämna plats åt andra ute i verkligheten.

Den som inte vet det kan ha svårt att gissa det. Eller ens tro det. Men jag har svårt med det sociala livet ibland. Det blir liksom alltid en kamp. Jag vet att det är bra för mig att ha ett socialt liv. Ändå är det så… svårt. Nu har jag ändå tagit några steg framåt ute i livet. Eller jag är på väg att göra det. Det känns bra. Och om jag skriver om det tror jag att orden fungerar som en morot – inte en piska! – så att jag verkligen genomför det jag har tänkt.

Jag har filat en delmin profil på LinkedIn. Uppdaterat min ”portfölj”. Och vips noterar människor det och ger mig både pepp och intyg om min kompetens. Så glad jag blev, Helena och Jonas! Tack!

Vidare har jag fått en enorm återkoppling på Twitter för min förtjusning över en viss programserie på TV. Det har jag också blivit glad över, eftersom jag hoppas att det ger redaktören möjligheter att fortsätta göra fina TV-program. Men med SvT vet man ju inte. Tycke och smak och generaldirektörer kan ju svänga och bytas ut…

På lördag väntar vårens höjdpunkt – ett besök på The Kit Kat Klub, för tillfället förlagd till Uppsala Stadsteater. Även om jag bävar för att trängas med folk och att sitta så länge som föreställningen varar (två timmar och 40 minuter inklusive paus), är jag säker på att det blir en fantastisk upplevelse att äntligen få se – och höra! – Sarah Dawn Finer live. Jag är så glad att Fästmön lyckades få tag i biljetter nu när det inte är så många föreställningar kvar. Det ska bli roligt också att få göra nånting extraordinärt och ute i livet tillsammans. Det är så sällan vi gör det, nämligen, Anna och jag.

På söndag hoppas jag också kunna publicera en intervju med en av mina tre drömintervjupersoner. Naturligtvis på en blogg nära dig och därmed alldeles gratis. Jag tycker att du ska vara riktigt nyfiken nu, för det här är en väldigt spännande person!

Och på måndag efter jobbet ska jag träffa vännen Eva! Vi har ungefär sju år att återberätta för varandra. Vardera. Så det vete 17 om det räcker med en kvällsfika.

Klockan fyra minuter i tio så här på onsdagskvällen tände grannarna under på sin grill. Jag gillar inte att gå och lägga mig när det brinner ute i livet, men ibland har man inget val.

Sov så gott!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fundersamt inlägg. 


Det blev lite för mycket
med tre nej igår. Det blev lite för mycket kvittens på min värdelöshet. Det är svårt att hitta den tappade sugen igen. Därför börjar jag inte min dag med att söka jobb idag. Jag har för övrigt inte hittat några nya, intressanta tjänster att söka sen igår.

När man inte känner sig så bra och så glad en dag är det skönt att ha en blogg att ventilera på/med/hos – vilken preposition ska jag använda här? Visserligen försöker jag då och då ta kontakt med En Levande Människa, men det är svårt. Jag känner mig inte särskilt spirituell och människor som jobbar har inte alltid tid. Dessutom vill inte människor alltid. (Rädda att bli smittade?) Jag pratade med en villig vän häromdan. H*n sa att människor inte vet vad de ska säga ibland. Sant! Men så klart vill väl jag som de flesta andra ha pepp och tröst när jag är ledsen, inte flams när jag är tragikomisk.

Men det är många stunder när det inte finns nån. Dessa stunder blir allt fler och allt längre. Jag säger inte att det är andras ”fel”, det är jag som drar mig undan. Jag känner mig ju inte så jävla spirituell nuförtiden, som sagt… Så nu ska jag peppa mig själv lite!

Sökta jobblistan

En titt i min sökta-jobb-lista! På just den här sidan var bara en tjänst rödmarkerad, det vill säga ett nej.


Det är faktiskt inte så illa pinkat att…

  • ha sökt 46 jobb i augusti
  • ha sökt 41 jobb hittills i september

Tyvärr har jag…

  • fått nej på 20 av dessa

vilket innebär att jag har…

  • chans att få nåt ja på 67 jobb!!!

Av dessa 67 är fyra stycken riktigt, riktigt intressanta, bland annat de två tjänsterna jag sökte igår. Så jag får väl fundera över vad jag ska offra till gudarna för att blidka dem så att de ger mig lite vind i seglen…

En sökta-jobb-lista är för övrigt en väldigt smart lista att ha! Där skriver jag in vilka tjänster jag söker och hos vilka företag, vem på företaget som kan lämna mer information (inte alltid jobbannonser innehåller såna uppgifter…), när jag har ansökt och när ansökningstiden går ut. På listan skriver jag också upp andra aktiviteter, till exempel tvångsaktiviteter hos Arbetsförmedlingen, intervjuer etc.

Nästa vecka blir det ny månad. Då ska jag för första gången inte ringa AF Kundtjänst utan i stället knappa in mina jobbsökaraktiviteter hos AF på nätet. Om jag nu har hittat rätt ställe. Man kan nämligen lägga in uppgifter om sig själv på flera ställen hos AF. Snacka om rörigt och flängt! Jag förstår inte vitsen med detta alls. Gissningsvis blir det kaos nästa vecka när alla arbetssökande som får a-kasseersättning ska skriva in prylar. Hoppas AF har friska servrar som är fulla av utrymme. Det kanske är fler än jag som ska rapportera av runt 50 aktiviteter i september, liksom… Ja, det är lätt att bli negativ när det gäller AF, så allt som är bra med stället genererar ett rejält kryss i innertaket, så att säga…

Ett rejält kryss i innertaket.

Ett rejält kryss i innertaket.


Vad händer idag då?
Jag försöker stänga öron och ögon för alla glada typer som befinner sig på Bokmässan. Nästa är ska även jag vara där, bara så du vet. För att marknadsföra min nyutgivna bok. (Jag är ironisk här.) Till dess stannar jag här hemma och tar mina promenader. Idag blir det kanske till och med två, för jag ska gå över till Tokerian och köpa pulversoppa till helgen. Bra mycket billigare än Keldas soppor och lite större variation.

Igår kom det pengar från inkomstförsäkringen! Detta innebär att det bara fattas 1 700 kronor för oktober månads budget. Det ska nog baske mig gå att få ihop, det här… Tack, Bliwa, min räddare i nöden! Min totala inkomst denna månad hamnar nu på 7 940 kronor.

Till middag idag slår jag på stort och äter fisk. Har en portion lax med dill- och citronsås samt ris kvar sen Elias var här. Matlådan står på tining. Det blir finemang, det, för nån fisk har jag ju inte ätit alls den här veckan.

Dagens promenad ser jag fram emot, för jag ska testa Runkeeper. Eller Walkkeeper blir det ju för min del. Man ska inte springa innan man har lärt sig gå. Mina fötter är verkligen inte 100 procent än, men de blir bättre. Precis som jag. Eller..? (Retorisk fråga med flera stänk ironi.)

Så ska DU söka några jobb idag, köpa pulversoppa eller promenera? Skriv några rader och berätta. Jag blir rätt glad för all uppmärksamhet jag får. Även om det bara är ytligheter.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan fortsätter spinna från förmiddagens inlägg på saker hon gör för att ha det rätt OK.


När man befinner sig lite i…
ska vi säga… underläge? är det väldigt skönt att ha en familj att hämta kraft och pepp från. Jag tror nog ingen riktigt förstår vilket stöd Fästmön är för mig, hon som själv har det tungt understundom. Det jag kan göra för Anna i gengäld är att försöka underlätta genom att, till exempel skjutsa. Så länge jag har råd med bensin och att ha bilen kvar går det bra, men jag inser att bensinkostnaderna är nåt jag måste minska på. Problemet är att jag inte är så bra på att åka buss – av olika skäl…

Hjärta sv v

Kärleken är inte alltid svart eller vit.


Och tvärtemot vad man också kan tro
kommer ”barnen” och jag rätt bra överens. Ibland är de vuxnare än jag och jag kan hämta stöd även därifrån. När det gäller Prinskorven, som just börjat fjärde klass, är det skönt att ändå få fortsätta vara lite behövd. Senare idag, till exempel, ska jag få äran att eskortera den unge mannen till frisören.

Elias 11 år

Idag faller lockarna för frisörens sax. En efter-bild kommer senare under kvällen!


Att ha nära och kära
runt omkring sig som stöttar och som stannar kvar när det blåser är guld värt! Men det är också mycket värt att ha dessa och får känna sig behövd… Det finns alltid nåt man kan göra – och allt behöver inte kosta pengar…

Nånting som jag är lite mindre bra på är att sköta om min kropp. Men även om jag är skitdålig på att äta bra och att röra på mig, ser jag i alla fall till att ha linser så att jag kan se och sköta min hygien (trots att jag är seg in i duschen). Idag skickade jag efter en speciell sorts tandtrådsborstar från nätet (används på morgonen, vanlig tandtråd på kvällen). Tidigare har det gått att köpa dessa på ICA, men nu har de inte funnits på ett bra tag och mina är slut. Jag är nämligen av den uppfattningen att tänderna är en del av kroppen. Det tycker inte Samhället, som delar upp kroppen i Sjukförsäkring och Tandvårdsförsäkring… Det är dyrt att gå till tandläkaren. Eftersom jag inte har nån fast inkomst vill jag inte binda mig för nåt tandvårdsabonnemang. Men genom att sköta om tänderna tar jag själv ansvar för att hålla mina tandvårdskostnader nere…

Paprika o bärnstenstomater

Jag försöker äta bättre. Här en bild från frukosten. Bild på tandtrådsborstar kommer efter leverans!


Ibland behöver man
anlita hantverkare, för allt kan man inte göra själv. Men man kan försöka fixa lite saker själv – om man vågar. Jag har till exempel problem med mina handfat, som allt som oftast släpper ut vattnet alldeles för långsamt. Jag har tagit till kaustiksoda några gånger, utan större förbättring. Häromdan fick jag fin hjälp av Anna att skruva isär ett rör. Du anar inte vad jag hittade för trevligt klet i en av delarna… NÄ, INGEN BILD!!! Vidare har jag ju skickat efter en avloppsrensare, en sink snake, som skulle ha kommit i veckan. Leveransen är nu emellertid försenad och grejen beräknas komma nästa vecka.

Sink snake

Så här ser en sink snake ut.


En väldigt användbar sak
är humor. Många tror att jag som person är nattsvart och negativ. De som känner mig vet lite bättre. Utan humor hade jag inte överlevt allt som hänt de senaste sju åren. (Efter sju svåra år, förresten, borde det väl komma sju goda år???) Om jag anstränger mig bara lite kan jag bli ganska road och få skratta när jag vandrar omkring på Tokerian. Det är mycket där som är lite hej svejs… Men det är också ett plejs där jag faktiskt trivs – trots att jag har synpunkter på vissa saker. Idag fnyste jag i mitt inre åt en tröja som nån i personalen lagt ovanpå en frysdisk. DET känns inte så… hygieniskt… Just den här personen gör det typ ”hela tiden” också. Och så jäkla varmt är det inte där inne…

tröja på Tokerianfrys

Tokerian säljer frysta tröjor, eller?


Nu ska jag fortsätta må lite bra
genom att sätta mig och läsa en stund innan jag åker till Morgonen. Hur gör DU för att må lite bra??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag säger almanackan att det är vårdagjämning (och min gamla kompis Mjölkis fyller… 49 idag, tror jag). Det har varit ljusare ute ganska länge nu. Självklart hjälper sånt upp humöret, den del av det som finns inuti mig som jag kan påverka. Jag försöker vara ute en stund varje dag, vanligen kring lunch, för att få just det här goda ljuset, det som lyfter mig nån centimeter i alla fall. Annars är det tyngdlagen som gäller här, på många sätt. Och att det snöar och blåser nordliga vindar gör inte saken bättre. En annorlunda bild fick jag i alla fall i morse på väg till garaget. Det ser nästan ut som spöken som dansar där solens strålar bryts i marken genom snöflingorna.

snön blåser omkring vårdagjämning 2013
Spöken bland solstrålarna och snöflingorna som yr omkring?


Tillvaron är så skakigare nu igen och jag försöker ta hjälp och hitta styrka där jag kan. Jag ber om överseende för att jag inte skriver ut allting här i bloggen, men du måste förstå att jag inte är min blogg. Min blogg är EN del av mig. I vissa frågor delar jag gärna med mig här, andra frågor vill jag kanske hålla helt för mig själv eller åtminstone hålla borta från bloggen. Ibland känner mig som en hovnarr, som min Sister uttryckte det i telefonen igår, alltså nån som ”roar” andra. För jag noterar ett stigande besökarantal de gånger jag skriver om att jag har det tufft… Men jag är ingen hovnarr, jag är en rätt vanlig människa av kött och blod som försöker få ett normalt, vanligt liv med grunderna – bostad, jobb, kärlek, familj, vänner. Jag låter hård ibland här. Jag inser att jag ställer krav på dig som läsare. Jag skriker att jag vill att du ska bry dig, fråga hur det gick – utan att jag först måste blogga om det. En del läsare känner mig ju privat och har dessutom andra vägar att kommunicera med mig än via bloggen där ”alla”, även mina stalkers, kan läsa. (Jo, det var nog bara ett tillfälligt uppehåll från Somligas sida…)

Och jag har fått sms och telefonsamtal, från FEM, Rippe och min Sister! Jag har fått mejl. Jag har fått pepp från nyckelpersoner på jobbet som vill mig väl och som har lovat att stötta mig och göra vad de kan. Jag tar allt det här till mig, tackar er alla och sparar det i mitt för tillfället tomekande hjärta. Det känns verkligen som om hjärtat är tomt och ekande. Det skramlar till ibland där inne, men det här sista tog liksom all must och kraft ur mig. Jag bröt ihop igår på väg hem från jobbet och det var nog bra att få ur sig det onda genom tårar. Men idag känner jag mig underligt, underligt tom. Förutom då förstås min kärlek till Anna. Den finns där alltid, den är liksom inbyggd i en egen kammare för sig i mitt hjärta. Älskade Anna, vars tillvaro också gungar extra just nu och vars kropp har börjat säga ifrån väldigt konkret.

Igår fann jag också tröst och kraft i att gå in till Ludmillas blogg och tända ett ljus. Jag gör det ibland när saknaden efter vissa människor blir för stor. Rekommenderas!

Onsdagsagendan på jobbet är av varierande art. Och tur är väl det så att jag slipper tänka. Men det klart att jag stannar upp ibland och funderar varför jag överhuvudtaget gör vissa saker. Förmiddagen blir det en del webberier, mest på institution 2:s intranätsidor. När det gäller Husbygget börjar det bli klart, men i skrivande stund väntar jag på underlag och kan inget göra förrän jag har fått det. Till lunch träffar jag ”Lisbeth”, som har gått från att ha blivit en rolig före detta kollega till en mycket god vän. Efter lunch idag blir jag intervjuad av personaltidningen på grund av min roll som den enda professionella, renodlade kommunikatören på institutionsnivå inom fakulteten. Mitt huvudbudskap lär bli nåt i stil med

Det är här de konkreta behoven finns och vi kommunikatörer med bred kompetens behövs. Centralt och på fakultetsnivå behövs kommunikatörer med mer riktade spetskompetenser. 

Vad tror du om det???


Livet är kort.

Read Full Post »

Jo jag vet. Det var torsdag igår. Men jag är faktiskt konvalescent och sjukskriven och då kommer saker och ting när jag orkar. Nu kommer veckans höjdpunkter (Sova) respektive lågvattenmärken (Söva). Det är inte svårare än så här:

Sova

  • Så skönt att ha Fästmön här! (Jag får hjälp, pepp, stöd och sällskap – och bättre aptit!)
  • Alla goa vänner och släktingar som har brytt sig under hela den här sjukdomsresans gång med blommor, böcker, nyponsoppa och på andra sätt – ingen nämnd, ingen glömd! (Jag kan inte nog tacka er för er omtanke!)
  • Annas snälla mamma (som har brytt sig och bryr sig – och bjuder på underbar lunch, bara så där!)
  • Wordfeudkamperna med Anna (jag får så fina tillmälen när det går bra för mig!)
  • Statistiken från WordPress liksom årsstatistiken (som ger mina uppdragsgivare bättre hum om hur många som besöker den här bloggen)
  • Stjärnorna på Slottet (en jättebra serie, SvT!)
  • American History X (Otroligt stark film bland allt det lätta under helger och mellandagar…)

Söva

  • Alla som började bry sig efter flera veckor (Nej, ni behöver inte överanstränga er. Jag mådde riktigt jävla dåligt, men nu tänker jag inte bara överleva utan bli frisk! Och det går alldeles utmärkt utan er.)
  • Ett elakt ex, en av Uppsalas största skvallerkärringar (åsikt!), som jag tyvärr påminns om då och då.
  • Högljudda grannar/lyhört hus (Nej, jag vill inte höra när ni kissar, grälar, pratar om infertilitet, leker etc. Men för den skull knackar jag inte i nån jävla vägg!)
  • Karlidioten på Stormarknaden (som verkade ha som sport att få mig att ramla)


Livet är kort.

Read Full Post »