TACKsamhet och firande!

Ett firande och tacksamt inlägg.

---

 

Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget. Det har varit en sån omtumlande dag, denna min femtiofjärde födelsedag. Tänk, jag är 54 år idag…

 

Det har varit sju rätt svåra år, de senaste. Men alla år har inte varit genomsvåra, där har funnits många ljuspunkter och glädjeämnen. Genom denna blandning vill jag tro att jag har lärt mig uppskatta de glada och fina tillfällena desto mer.

 

 

 

Och nu kommer mitt Oscarstal… Ta-daaaaaaa!

Idag vill jag tacka alla som på olika sätt har grattat mig på min födelsedag.

Jag vill också tacka Fästmön för att du har stått ut med mig genom de sju svåra åren. Du är mitt livs stora kärlek. Nu kan även jag se framåt med glädje, spänning och förväntan.

Jag vill tacka min lilla mamma, som aldrig tappade hoppet och tron på sin dotter.

Jag vill tacka resten av min familj, med bonusbarn, Bonus-Jerry och Annas snälla mamma med flera för att jag får vara en del av er gemenskap.

Jag vill tacka de få, men goda vänner som inte har vikit från min sida de svåra åren till trots. Vänner som Lena, Agneta, FEM. Ni som alltid har funnits där, inte bara de ljusa dagarna.

Jag vill tacka fyra chefer – Kerstin, Åse, Solveig och Maria – för alla erfarenheter ni har varit med och gett mig och för alla fina ord.

Tack också för alla fina presenter och förlåt, Anna, för att jag tvingade upp dig före klockan sju i morse för att jag ville ha paket.

 

Men… jag tror inte att jag är oförskämd mot någon om jag säger att den finaste presenten kom idag på eftermiddagen. Då ringde Malin som blir min nya chef nån gång i maj månad (om nu ingen överklagar beslutet).

Nu ska jag dricka champagne. Den flaskan har legat på kylning i många år. Jag tror alldeles säkert att den blir startskottet på ett fantastiskt femtiofjärde år för mig.

KÄRLEK!!!

 

Du får inte smaka min champagne, men var så god att ta en titt på några glimtar från min dag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Marielund – sommardröm vid Uppsala

Ett inlägg om en somrig bok.

---

 

I början av sommaren noterade jag i media en nyutkommen bok med lokal anknytning. Boken har ett härligt sommartema och heter också Marielund. Sommardröm vid Uppsala. Historisk litteratur kring Uppsala är inte särskilt ovanlig och den här boken är faktiskt inget undantag. Den berättar, i text och bild, på sätt och vis det tidiga 1900-talets historia när vårt land går från fattigt bondeland till industrialismen och en borgarklass, som har det lite bättre ställt, växer fram.

Från staden Uppsala flyttar borgarna ut till sommarbostäderna i Marielund. Där insuper man frisk luft och lantliv, man promenerar, ror, simmar, spelar sällskapsspel, ägnar sig åt högläsning med mera. Uppsala är ingen stor stad – år 1920 var antalet invånare runt 23 000 – så umgänget i staden blev i princip detsamma både i staden och på landet.

Närmare naturen var det som gällde när stadens industrier släppte ut föroreningar. Snickarglädjen är stor, men man flyttar också hela byggnader, bland annat från Dalarna, som var Sveriges dåtida mall. Boken ger emellertid mer historia längre bakåt i tiden. Kanske var Marielund rentav en helig plats på vikingatiden.

Redan när jag öppnar den gröna påsen som boken levereras i blir jag glad. Detta är en vacker bok och den doftar alldeles nytryckt. Föreningen Marielunds vänners redaktionsgrupp har gjort en fin bok vad gäller text och bild, men också utseendemässigt. Det röda bokmärkesbandet signalerar Kvalitet med stort K. Bokens huvudredaktör Jonas Pertoft är en synnerligen duktig formgivare, något han visar prov på här.

Innehållet mer specifikt då? Det jag gillar mycket är att man som läsare lockas in i historien kring en plats, en byggnad etc och att finns tydliga referenser till var man kan läsa mer på andra håll. Texterna är välskrivna, ofta baserade på samtal och intervjuer med Marielundsbor och alldeles lagom långa. Dessutom är sidorna i boken rikt smyckade med fina illustrationer. De flesta färgbilderna är tagna av Åke E:son Lindman.

Jag lär mig saker när jag läser den här boken också, till exempel att man faktiskt från Marielund kunde ta tåget ända till Paris, hur Lennakatten fick sitt namn, att Uppsala har världens äldsta simsällskap och att det i Sverige fanns något som hette lokaltid som gjorde att tidsskillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter. Vidare läser jag med stor behållning om arkitektur, natur, sjön, föreningsliv, trädgårdar och järnvägen. Extra kul är Stellan Skarsgårds lilla minnesruta över somrarna i Marielund. Jag kan stå ut med de små korrekturfelen, men jag hade kanske önskat att de inte fanns alls.

Det här är en perfekt presentbok, kanske till och med en julklapp? Tänk att bläddra i denna sommarbok på julaftons kväll, medan snöstormen viner utanför husknuten…

Toffelomdömet blir det högsta!

Boken finns att köpa på bland annat Studentbokhandeln i Uppsala, Marielunds station, Upplandsmuseet och i Fjällnora. Här kan du beställa boken från Föreningen Marielunds vänner.

Tack Föreningen Marielunds vänner genom Jonas Pertoft för recensionsexemplaret!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Minsta möjliga aktivitet..?

Ett inlägg om vad jag håller på med i värmen.

---

 

Jag solade smalbenen en liten stund igår i alla fall.

Lokalblaskan efterlyste på Twitter bilder som visar vad en håller på med när det är så här varmt. Jag messade dem bilden här intill. Fast egentligen är bilden inte helt sann. Igår satt jag inte särskilt långa stunder på ballen* med Toffelfötterna på räcket och idag har jag ännu inte suttit där. Men det blev en kul bild som jag tog när jag solade mina smalben. Tyckte jag. Vill DU skicka upp en bild till UNT kan du mms:a 72018 eller mejla 72018@unt.se

Jag skickade också upp bilden till SvT Uppsala samt en annan bild på ljuvligt orange tagetes. I morse kunde jag se båda bilderna på SvT Uppsalas webb, men tagetesbilden låg först! Tack för den!!!

Skärmklipp från SvT Uppsalas webb med min orange tagetes först!

Igår försökte jag stå ut med värmen. Det är inte det lättaste. Men mina fönster är till stor glädje i hettan eftersom jag kan vippöppna dem och faktiskt få lite drag inne i lägenheten. En annan stor glädje är takfläkten i sovrummet. Maj gadd, jag sov så gott att jag tog en hel timmes sovmorgon idag. Alltså, jag klev inte upp förrän klockan var åtta. Som straff för detta tvingade jag mig själv att jobba ännu lite hårdare med sedvanlig administration. Fast det blev inte mycket till straff, det blev lite glatt eftersom jag fyndade lokalt, så att säga.

Ett sista paket till mamma. Väldigt grönt, som synes och prickigt papper, randigt snöre och rutig duk. Vilken känsla för det matchande…

En del nytta gjorde jag även igår. En sista present inhandlades till min fyllande moder och jag tvättade. Jag slog in ett grönt paket i papper med vita prickar på och med randigt snöre. Sen la jag det på min rutiga duk. Det såg… förskräckligt ut! Snacka om okänsla för det matchande! Men nu är presentinköpen klara – förutom en, där jag vill att mamma är med.

Som belöning för gårdagens slit (hum…) tackade jag ja till en sen inbjudan av Fästmön till vaniljglass med krossad choklad och jordgubbar i Himlen. Det kunde jag ju inte motstå. Det blev en kort visit på kvällen, när den obarmhärtiga solen äntligen började sjunka. Uppe i Himlen finns ballen på högre höjder än hemma i New Village. Det gör att det fläktar skönare. För det blåste faktiskt lite igår och det blåser idag. På eftermiddagen, när jag vevar ner min markis på ballen, slipper jag visserligen solen, men där blir ingen cirkulation av luft.

Så jag sitter helst inomhus, vid datorn, ärligt talat. Jag läser och skriver och skriver lite till. Låtsas att det är mitt jobb. Sen har jag ju mitt uppdrag som hemvakt åt Lucille. Jisses, hon har ett helt växthus på sin balle! Den är inglasad och luftfuktigheten är hög. Där finns inte en kvadratmeter att sitta på, men det är ett trevligt ställe att vara på och beundra växtlighet. Jag är där ofta.

Instagram kan man kolla av vid både dator och på mobilen. Jag har upptäckt vilket bra ställe det är för nyheter! Igår kväll fick jag veta att Anja Kontor ska göra en fjärde säsong av När livet vänder, nåt jag skrev om här i morse. Och häromdan fick jag veta att Kommunalrådet ska öppna antik-, vintage- och retrobutik i augusti i Queptas Antikas tidigare lokaler på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Det låter hur spännande som helst och självklart blir jag en av dem som tänker hitta dit!

>>> Innan jag avslutar vill jag också påminna om bokutlottningen här på bloggen! Dragningen sker nån gång under helgen, så snabba dig om du vill få chansen att vinna ett second hand-exemplar i pocket av Val McDermids bok Dödsdomen!

Två ex! Men DU har chansen att vinna pocketutgåvan!

Ha en skön fredag och var rädd om dig i värmen! Drick mycket VATTEN!!!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Konsten att fira en födelsedag

Ett firande inlägg.

---

 

Anna i yngre dar, det vill säga igår.

När man jobbar med vård och omsorg om andra människor lever man efter ett schema där varje deltagare är en pusselbit. Då får man trolla lite ibland och till exempel fira sin födelsedag en annan dag än den egentliga dan. Så blev det för Fästmön, som firades igår (mest och bara lite idag på den verkliga födelsedagen).

Jag for ut mitt på dan och smaskade hallontårta tillsammans med Annas föräldrar och L. Femtio procent av barnen bor ju inte här, 25 procent jobbade och 25 procent var i skolan, så vi var bara gamlingar. Annas snälla mamma hade med sig flera spännande saker, men ett visst tyskt troll gillade i alla fall jag bäst. (Jag har ju en förmåga att dra till mig just troll och häxor, så självklart fastnade jag för detta.)

På eftermiddagen tog vi en liten promenad i aprilsolen. Mina nya skor känns toppen att gå i och ingen av mina hälar har protesterat. En knäckemacka med makrill från Norge blev en sen lunch.

Skolpojken kom hem på eftermiddagen och när hans pappa hade anlänt med fint elefantpaket tog vi en ny promenad till Kreta för att äta födelsedagsmiddag. Framför mig placerades en god kycklingfilé med både röd sås och tzatziki till. En flaska öl hälldes skummande ner i ett glas till mig. Tack till M, som stod för 75 procent av notan och till A, som gav oss 20 procent på maten! 

Vår kväll avslutades i lyktans sken. Vi såg The Team på SvT och lite av en film på TV4 innan ögonlocken blev tunga. Jerry hade för länge sen gått hem till sitt för att ladda för nästa födelsedagsfirande.

I morse visksjöng jag, med morgonstämma och dito andedräkt, alla födelsedagssånger jag kan (tre stycken) i Annas öra. (Förstår du vad stackars Anna får stå ut med?!) Sen kokade jag kaffe och hämtade jag yngsta bonussonen och vi sjöng ”Ja må hon leva!” i duett. Anna fick ett par paket och ett kort som yngste bonussonen tyckte var häftigt och nu önskar sig till sin födelsedag i sommar.

Den som fyller år borde få vara ledig på sin dag, men det är ju omöjligt. Anna såg till att yngste sonen fick lunch innan vi for in till Black Stream där Anna jobbar fram till klockan 21 i kväll. Min intention var att putsa fönster, för solen går runt huset på eftermiddagen. Tyvärr satte min dumma rygg stopp för detta. En oförsiktig rörelse och nu ligger nåt i kläm igen. Det gör ont som tusan och jag är skitirriterad. Men fönstren lär sitta kvar ett tag till. Förhoppningsvis har det onda backat till måndag eftermiddag när Clark Kent* ska till doktorn** och bland annat få sommartofflorna på fötterna*** – om jag lyckas få ut sommartofflorna ur förrådet och in i bilen, vill säga utan att skrika av smärta. Eller också både bär och skriker jag. I vart fall tackar jag G, vars påskpeng delvis går till däckbytet!

Nu ska mamma få ett samtal och sen ska jag smocka i mig en kanelbulle (en av mina stora svagheter här i livet) och en bit hallontårta som Anna skickade med mig. Därefter får jag antagligen försöka gå en promenad och göra lite ryggövningar så jag inte blir liggande på golvet igen. Tänkte sen socialisera med Britt-Marie innan jag åker till Black Stream och hämtar Anna klockan 21 för hemskjutsning. När man jobbar i stan och bor på landet är man rätt tacksam för skjuts, råkar jag veta.

Men vad har DU för dig denna helg??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

Här är några bilder av vår Anna-firning:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman
**doktorn = bilverkstan
***sommartofflor på fötterna = skifte från vinterdäck till sommardäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Acceptera eller påverka

Ett tankfullt inlägg.

---

 

Jag brukar verkligen inte se programmet Fråga doktorn på SvT1 – för då skulle jag väl tro att jag har alla tänkbara sjukdomar. Men i kväll skulle Christina Stielli vara med. Eftersom jag har läst hennes bok Jag älskar dig inte blev jag nyfiken och bestämde mig för att titta.

 

 

Gissningsvis var Christina Stiellis medverkan i programmet en del av marknadsföringen kring hennes nya bok, Jag vill vara glad. Men det kommersiella tog inte överhanden. I stället lyssnade jag när Christina Stielli berättade att hon hamnat i en kris, att hon var på väg att ta livet av sig och att det dåliga måendet vände – i sista sekunden…

 

 

 

Och så hörde jag det hon sa om krisen och det som hänt. Att man har två val:

acceptera eller påverka

Även om man inte vill det här är det bara dessa två val man har. För livet går vidare – trots det man har varit med om. Sen sa Christina Stielli också:

Den enda du vet att du måste stå ut med hela livet är dig själv.

Jag brukar själv säga:

Den enda du vet att du ska leva med resten av ditt liv är dig själv.

Två meningar som betyder samma sak eller vad tycker du???

 

Jag har fått en del att tänka på. Dessutom är jag sugen på att läsa Jag vill vara glad…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Händelser i en het lägenhet – och mil härifrån

Ett klagoinlägg.

---

 

Gör det svårt för mig att andas utan att det gör ont.

Du tror dig säkert veta att jag är helknäpp som sitter inomhus en sån här dag. Jaa, nu framåt kvällen sitter jag gärna på ballen*. När solen har sjunkit, vid 21-tiden, brukar det vara helt underbart att sitta här. Men grannarna grillar och två rykande grillar står precis under min balle. Det var bara att gå in och stänga balledörr** och fönstren i arbetsrummet respektive gästrummet. Jag vill liksom inte plinga på och vara gnäll-kärring IGEN. Det räcker med att jag plingade på fyra (4) gånger i tisdags för att be grannen sänka volymen på stereon. (Jag ringde på fyra signaler, för han hörde inte de tre första. Eller kanske var det fem, jag vet inte…)

Manuell Kvinnuell överföring blir det.

I övrigt har det varit en händelserik eftermiddag här i lägenheten. Det har kämpats från olika håll med filöverföring sen cirka 14-tiden. Många mejl och telefonsamtal – och ändå funkar inte teknikens under. Nu har nog samtliga av oss gett upp. I stället är det uppgjort att en DVD-skiva cyklas över med fru A. Och jag får äran att bjuda fru A på glass. (Note to self: kolla så att det verkligen finns glass i frysen, så att jag inte lurades…)

Mellan varven har jag läst ut och recenserat en bok samt läst ut en annan bok. Jag mådde inte så bra av den senare och den första var lite för svart. De flesta andra har höjt en av böckerna till skyarna. Jag gav den lågt betyg. Pallar inte med såna där historier där människor bara är omöjliga tillsammans. De kommer liksom ingen vart och det tar en evig tid i boken (ett år, drygt) att komma fram till detta.

Och så har jag fått två spännande samtal som jag hoppas kan leda till nånting. (Nä, som vanligt inget permanent utan tidsbegränsat.) Men i alla fall. Jag ska på intervju senare i månaden. Det var först idag jag insåg att vi alla ser olika på hur vi ska tolka orden

bråttom 

och

snart

Droppen som fick ångestbägaren att rinna över var sen när mamma ringde och skrek

Min rollator har gått sönder!

Hur ska jag kunna laga den när jag sitter 30 mil från henne..? (<== retorisk fråga; jag vet ju inte ens om jag kan laga den överhuvudtaget.)

Nu är det snart dags för Morden i Midsomer.  Det är sommarens andra del av serien. Jag hoppas att jag står ut med att sitta med stängd balledörr och glo. För Morden i Midsomer är sommar för mig – om så i en het lägenhet.

I morgon måste jag packa och så vill jag skjutsa hem Fästmön från jobbet också. Vad kan det bli för väder, tro? Och har jag vattnat? NEJ! Bara där jag vaktar lägenhet…

*ballen = balkongen
**balledörr = balkongdörr

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg bort

Ett frånvarande inlägg.

---

 

Nejrå! Jag är på jobbet. Jag har lärt mig att stå ut med det mesta, även plågsamma saker. Nu är inte jobbet i sig plågsamt utan omständigheterna. Det finns så mycket jag skulle kunna ha gjort om jag inte hade blivit så systematiskt nertryckt. Det är skönt att se att andra inte drabbas. Kanske har man lärt sig nåt på vägen – eller så var jag ett tacksamt föremål för frustrationer och kriser.

Idag ska jag ha mitt andra avslutningssamtal. Fast så mycket samtal blir det väl inte. Det som ska ske är att jag ska överlämna mina arbetsuppgifter till den gästspelande tillförordnade chefen. Och berätta var jag ska lämna nycklar och utrustning – för det vet nog inte gästen. Sen händer nog inte så mycket mer. Det som hände efter det första avslutningssamtalet var några ord från högsta chefen. Det visade i alla fall att mina ord, tankar och känslor hade förmedlats vidare. Sen om det förändrar nånting vet inte jag,  jag slutar ju. Trodde faktiskt att mina ord skulle stanna i rummet där samtalet fördes – förutom ett par konkreta förslag som jag fick direkt återkoppling och uppskattning för. Men orden gick vidare. Det gör gott inuti mig. Då blev jag inte bedömd som mindre värd eller vetande, inte där, i alla fall.

På eftermiddagen igår blev jag så glad, för en av mina favoriter, h*n som talar som min farmor, undrade vilken dag som är min sista. Jag berättade att det är måndag – och genast blev det bokat och bestämt en lunch den dagen! (Ingen annan har tänkt i dessa banor och jag tänker baske mig inte köpa tårtor för att fira. Vad är det som ska firas? Att pesten ersätts med kolera?) Jag blev så oerhört glad över detta – och det tänker jag låta personen få veta! Hur mycket det betyder, nu när jag är på väg bort.

Stämningen i rummet blir alltmer mystisk. Vi talar knappt med varandra. Jag tystnar mer och mer, snart säger jag bara

Hej!

när jag kommer och

Hej då!

när jag går. Jag måste avskärma mig för att klara det här. Igår satt jag till och med och lyssnade på Sommar i P1 med biskop Antje i lurarna. Jag orkade inte med världen utanför.

Via jobbets Twitterkonto läste jag några rader, enligt Twittrarens utsago ord uttalade av en åttaåring. Det gör ont i hjärtat att läsa följande:

Jag vill dö, för då försvinner allt det jobbiga för er.

Men samtidigt känner jag igen orden som tankar jag har tänkt ett antal gånger. Till skillnad från den som sa orden är jag emellertid vuxen, med en vuxens ansvar för mitt så kallade liv.

Igår kväll gjorde jag en liten planering/dagordning för nästa vecka. Jag försöker hitta strån att hänga fast vid för att inte ge upp. Fast ärligt talat vet jag inte om jag orkar en tredje vända. Snart finns det ingen självkänsla kvar. Jag utgår från att alla vill mig illa. Det blir en extra tuff tid, den närmaste som kommer, eftersom Fästmön åker hem till sitt efter jobbet i kväll. Det innebär att jag blir ensam om såväl dagar som kvällar som nätter framöver. Men på lördag åker jag ut till Himlen och låtsas att allt är som vanligt en stund igen. Innan jag är på väg bort.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Avklippt och ilsket

Ett lite frustrerat inlägg.

---

 

Avklippningstillbehör.

Ständigt avklippt blir jag idag. Avbruten. Klippt. Jag försöker introducera en nyanställd. Det fungerar inte så bra när vi blir avbrutna. Jag skulle visa en enkel grej som ändå kräver att man har tungan rätt i mun. I vanliga fall skulle det ta mellan fem och tio minuter. Nu blev vi avbrutna tre gånger. Inte bra. Frustrerande. Jag blir ilsken. Jag, som så sent som i morse pratade om hur ilsken jag blir när somliga inte bara kan svara på en fråga utan att vara otrevlig. Jag fräste mot en av de snälla. Inte bra. Jag bad om ursäkt, men ändå. Inte bra.

Ytterligare tillägg till frustrationen är att det jag nu ska jobba med i ungefär två månader som vanligt inte är riktigt överlämnat. Inte till mig, i alla fall. Då blir folk arga – för att det inte är gjort. Men det är liiite svårt för mig att göra nånting som jag inte vet skulle ha blivit gjort.

Äh, det är det här vanliga i tillvaron. Frustration. Kan inte styra. Känner mig uppäten. Avspisad i vissa fall. Fräser själv som en katt. Jag ska försöka ta mig i kragen.

Ryggen är bara lite ond idag. Hittade sätesvärmaren i Kian i morse och den var kanon. I min egen bil fungerar den inte, så jag kör med fårskinn och sittlappar under rumpa och bakom rygg. Nä, idag var det skallen. Den bankade som om jag hade varit på partaj igår. Den bankade så hårt att jag mådde illa. blev tvungen att ta en tablett – vilket får till följd att magen reagerar. Även här känner jag frustrationen och ilskan. Men magen är ju som den är. Den hålls under kontroll med medicin den också och nån operation är inte aktuell om inte bråcket blir outhärdligt. Rapningar och småkräks och lite värk har jag – och omgivningen – lärt mig/sig att stå ut med.

Det är soligt idag, i alla fall.  Alltid något. Nätterna är kyliga, men väglaget är bra. Kia tog mig säkert till jobbet även idag. Det är jag tacksam för.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilohelg och jobbtankar

Ett inlägg om vilandets förmåga att läka och funderingar över jobbet.

Det har varit en slö helg så här långt. Jag har verkligen känt mig risig. Det blev tidig sänggång igår kväll – efter en dag i vilandets tecken. Sen sov jag ungefär tolv timmar. I morse väcktes jag av en ilsken mansröst som skrek på ett barn som skrek. Naturligtvis skrek barnet ännu mer. Vad är det som får vuxna människor att tro att barn skriker mindre om man skriker på dem?

Det var skönt att ligga på denna.

Efter att ha gått upp en sväng och gått och lagt mig en stund till har jag nu gått upp. Det går inte att helga vilodagen hur mycket som helst. Människor frågar hur jag mår innan jag hinner känna efter. Så nu känner jag efter……… OK, jag hostar, jag fryser lite, men baske mig om inte vilan har läkt ut infektionen! Vågar jag tro det? Jag vet ju att det är ett knep som funkar ibland. Den här gången var jag emellertid övertygad om motsatsen: jag trodde att jag skulle dö i förkylning, eller vad det nu var för virus som har härjat/härjar i min arma kropp. (Det är fortfarande liiite synd om mig, eller hur?)

Min anabox. Fast numera ligger det bara tre piller för varje dag!

Jag har inte gjort många knop i helgen. Inte många nyttoknop. Att städa var inte att tänka på, även om det behövs. Jag mådde faktiskt så dåligt igår att jag inte ens tänkte på städning. Idag mår jag bättre, alltså tänker jag på hur skitigt det är här. Men jag tänker vila idag också. Jag har bara sorterat lite tvätt och fördelat veckans medicin i min anabox. Om jag orkar ska jag stryka. Kanske kör jag en maskin tvätt. Definitivt ska jag duscha och tvätta håret… Jag står knappt ut med mig själv just nu…

I morgon är det måndag och arbetsdag för mig. Som det är nu har jag inget val, jag måste åka och jobba hur jag än mår. Det handlar inte om att jag är väldigt lojal mot arbetsgivare eller kollegor. Det handlar om att jag behöver pengarna, lönen.

Dessutom är jag förstås nyfiken på hur annonsen på tjänsten jag jobbar på ser ut. Den ska komma ut i morgon, nämligen. Två veckor ska den ligga ute. Om jag ska söka eller inte det spörs, det. Jag har försökt klämma chefen på hur enheten ska organiseras och se ut i framtiden, men får inga riktiga svar. Det är nästan så man får för sig att det inte är chefen som styr enheten utan andra händer. Frågan är om det är rätt händer. Om det är de händer jag tror att det är så är de inte särskilt… milda.

Livet är kort.

Read Full Post »