Tofflan testar: Att rengöra en tvättmaskin

Ett renligt inlägg.

---

 

Rengöringstabletter för tvättmaskin. Att förpackningen är lätt att öppna, som det står i det gula fältet längst ner, är dock en lögn.

En tvättmaskin är en sak som gör smutsiga kläder rena. Men fy 17 så vidrisch min tvättmaskin har varit! Länge! Rester av tvättmedel och sköljmedel i kombination med kalken från det überhårda vatten vi har här i Uppsala är inte alls bra för tvättmaskiner. Jag har länge tänkt göra rent den, men att skrubba med svamp har inte funkat. Igår hittade jag på Rusta, för ett par tior, rengörings-tabletter från Torqwell av märket Cleanosan för tvättmaskin. Jag köpte ett paket med två tabletter och beslutade mig för att testa. Det kunde i vart fall inte bli värre… (Men att rengöra maskinen en gång i månaden, som rekommenderas på förpackningen, känns lite överdrivet!)

Jag började med att tömma tvättmaskinen på smutstvätt som låg i trumman och väntade på att bli tvättad. Ja, det är ett oskick jag har att sortera viss tvätt i tvättunnan, annan direkt ner i tvättmaskinen för nästa maskin på gång. Men så gör jag och hur andra gör skiter jag i.

Steg ett: Ta ur eventuell smutstvätt ur tvättmaskinen!

Sen var det dags att ge sig på förpackningen, den som enligt framsidan skulle vara enkel att öppna och stänga. HA! Möjligen om man är ingenjör (<== Titta! Jag stavade rätt, va?!)

Att försöka klippa upp förpackningen var… en prövning…

Till slut lyckades jag överlista förpackningshelvetet. Jag tog ut EN av rengöringstabletterna, för det räcker ju till en rengöring. (Nu har jag en tablett kvar. Vad ska jag göra med den? Nä, inte stoppa den i munnen, i alla fall.) Jag tog av foliepappret. Det var lätt och krävde ingen examen.

Rengöringstablett med folie. Folien gick lätt att ta av.

Den lilla tabletten utan folie la jag sen i tvättrumman. Den såg rätt ensam ut och jag fick känslan av att det skulle komma att skramla…

En ensam liten rengöringstablett i tvättrumman…

Därefter ställde jag vredet på tvättmaskinen på 60 grader. En timme på detta gradantal skulle man köra maskinen.

Vredet inställt på 60 grader.

En timme en lördagsmorgon… Vad göra? Självklart krypa ner i sängen igen med en bok med den passande titeln Medan min sköna sover och en mugg kaffe på nattduksbordet.

Medan tabletten verkade kröp jag ner i sängen och läste och drack kaffe.

Grannarna drog möbler på golven (?) och min tvättmaskin skramlade på. Till sist var den klar. Men hur blev resultatet? Tja, min maskin var mest smutsig utanpå trumman och det jag såg när jag öppnade locket efter rengöringen var inte imponerande!

Nä! Tvättrumman var fortfarande smutsig på utsidan efter rengöringen.

Nåja, jag hoppas att tabletten gjorde nytta på insidan av maskinen och i rör och slangar, som det stod att den skulle göra. Jag tog fram en grön disksvamp, blötte den med lite vatten och började skrubba utsidan på trumman. Och faktiskt behövde jag inte alls skrubba särskilt hårt…

Jag blötte en svamp och skrubbade trumman på utsidan, men inte särskilt hårt.

Det rengöringstabletten hade gjort på tvättrummans utsida var åtminstone att lossa på smutsen. Smutsen satt inte särskilt hårt längre (tidigare var den omöjlig att få bort med handkraft!) och jag skrubbade lite med den gröna sidan på svampen, gnussade lite med den gula sidan och sist torkade jag av med en trasa. Titta så blankt och fint resultatet blev! Den som är skarpögd ser till och med spegelbilden av min vinkande hand i tvättrumman!

Spegelblankt! Vid pilen min vinkande hand.

Jag tycker nog att den här rengöringstabletten är OK. Helt klart lär jag använda även tablett nummer två om ett tag för att rengöra maskinen igen. Men varje månad känns lite för ofta – så mycket tvättar inte jag att det behövs. Nu var min maskin extremt smutsigt efter flera års tvättande utan rengöring.

Sammanfattningsvis: Jag är nöjd med resultatet även om jag fick gnussa lite efteråt. Ett par tior var den här tvättmaskinsrengöringen helt klart värd.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilohelg och jobbtankar

Ett inlägg om vilandets förmåga att läka och funderingar över jobbet.

Det har varit en slö helg så här långt. Jag har verkligen känt mig risig. Det blev tidig sänggång igår kväll – efter en dag i vilandets tecken. Sen sov jag ungefär tolv timmar. I morse väcktes jag av en ilsken mansröst som skrek på ett barn som skrek. Naturligtvis skrek barnet ännu mer. Vad är det som får vuxna människor att tro att barn skriker mindre om man skriker på dem?

Det var skönt att ligga på denna.

Efter att ha gått upp en sväng och gått och lagt mig en stund till har jag nu gått upp. Det går inte att helga vilodagen hur mycket som helst. Människor frågar hur jag mår innan jag hinner känna efter. Så nu känner jag efter……… OK, jag hostar, jag fryser lite, men baske mig om inte vilan har läkt ut infektionen! Vågar jag tro det? Jag vet ju att det är ett knep som funkar ibland. Den här gången var jag emellertid övertygad om motsatsen: jag trodde att jag skulle dö i förkylning, eller vad det nu var för virus som har härjat/härjar i min arma kropp. (Det är fortfarande liiite synd om mig, eller hur?)

Min anabox. Fast numera ligger det bara tre piller för varje dag!

Jag har inte gjort många knop i helgen. Inte många nyttoknop. Att städa var inte att tänka på, även om det behövs. Jag mådde faktiskt så dåligt igår att jag inte ens tänkte på städning. Idag mår jag bättre, alltså tänker jag på hur skitigt det är här. Men jag tänker vila idag också. Jag har bara sorterat lite tvätt och fördelat veckans medicin i min anabox. Om jag orkar ska jag stryka. Kanske kör jag en maskin tvätt. Definitivt ska jag duscha och tvätta håret… Jag står knappt ut med mig själv just nu…

I morgon är det måndag och arbetsdag för mig. Som det är nu har jag inget val, jag måste åka och jobba hur jag än mår. Det handlar inte om att jag är väldigt lojal mot arbetsgivare eller kollegor. Det handlar om att jag behöver pengarna, lönen.

Dessutom är jag förstås nyfiken på hur annonsen på tjänsten jag jobbar på ser ut. Den ska komma ut i morgon, nämligen. Två veckor ska den ligga ute. Om jag ska söka eller inte det spörs, det. Jag har försökt klämma chefen på hur enheten ska organiseras och se ut i framtiden, men får inga riktiga svar. Det är nästan så man får för sig att det inte är chefen som styr enheten utan andra händer. Frågan är om det är rätt händer. Om det är de händer jag tror att det är så är de inte särskilt… milda.

Livet är kort.

Read Full Post »