Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘portfölj’

Ett inlägg om en händelserik dag som jag känner mig nöjd med.


 

Gardinstrykning

Gardinstrykning idag igen.

Ryggalainen ÄR inte OK. Så snart jag har suttit en stund bråkar den med mig. Därför blev morgonens administration som den blev. Men vilken tur att nån ändå tyckte att jag administrerade bra, för jag blev raskt inbjuden på en träff på fredag med anledning av det jag författade i morse! DET känner jag mig rätt nöjd med, för det har jag åstadkommit på egen hand. Sen får somliga tycka att det är skryt, för mig är det ett konstaterande. En viss skillnad. Mer om detta kommer i ett lösenskyddat inlägg senare!

Så snart jag visade mig med putsmedel, trasa och skrapa lyste aprilsolen genom sovrumsfönstret. Till sist struntade jag i att man inte ska putsa fönster i solsken och putsade ändå. Det blev helt OK resultat, faktiskt. Mörkläggningsgardinerna och lite annat smått och gott tvättade jag tidigt. Detta förde med sig att jag nu på tidiga kvällen kunde stryka dem (och lite annat) och hänga upp. Det doftar ljuvligt rent och fräscht i sovrummet!

Men resten av dan då? Jo, att bära in sommardäcken i bilen krävde sin kvinna. Eftersom ryggen är som den är förlitade jag mig på armar och ben, det vill säga starka och böjda. Jag bar nära kroppen. Det gick bra.

Efter att ha tvättat händerna deklarerade jag. Det ser mycket lovande ut. Jag bestämde mig för att strunta i att försöka deklarera för resor till och från arbetet 2014, för det skulle troligen inte innebära nåt annat än en senare utbetalning av det överskjutande eftersom sånt tar tid att handlägga.

Gone girl

Jag började läsa en tjock bok igår kväll.

Jag hade tid för däckskiftning vinter till sommar klockan 14.45, men bestämde mig för att ta omvägen ner på stan för att ordna biljetter. Där var världens mest omständliga människor före mig. Samtidigt förstår jag somligas tårar, för i den här världen av byråkrati förutsätts att man inte bara har tekniska kunskaper, man ska ha modern teknisk utrustning också. Byråkraten var dock tålmodig och hjälpte fint. Men sanden i timglaset rann neråt och jag kunde knappt fokusera på min tjocka bok som jag hade med mig att läsa i samt som portfölj för underlag. När det blev min tur saknades ett organisationsnummer på inbjudningskortet. Byråkraten lovade att ombesörja saker och ting samt messa mig när allt var klart för mig att ringa. Nu är det kväll och jag har fortfarande inte fått nåt sms… Huuuuummmmmmm…

Till bilverkstan FLÖG jag efter att ha trasslat mig ut från stan som var en enda stor byggarbetsplats. Med andan i halsen anlände jag fem minuter före utsatt tid. Trodde jag. Det visade sig att jag hade tid först klockan 15.45… Vilken tur att jag hade min tjocka bok med mig, som sagt… Fast ärligt talat hade jag svårt att koncentrera mig. Trött var jag också. Så jag läste bara lite och twittrade om en chipsätande pojke med flera i stället – allt för att hålla mig vaken. Nåja, det är ju bättre att vara tidig till ett möte än försenad.

Clark Kent* glider nu omkring i sina sommartofflor. Vintertofflornas saga är all. Mönsterdjupet är inte tillräckligt för nån mer vinterkörning och dessutom har däcken fått torrsprickor. Sommardäcken, däremot, är i fint skick. Nu hoppas jag kunna skrapa ihop 4 x 800 kronor till servicen i november då jag också brukar skifta till vinterdäck. Det ska nog gå, jag har över ett halvår på mig.

I mitt spännande liv har det varit en synnerligen händelserik dag. Men hur har DIN dag varit? Skriv gärna några rader och berätta!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite socialt inlägg. Och narcissistiskt.


 

Narciss

Narciss på väg att ha blommat färdigt för att strax lämna plats åt andra ute i verkligheten.

Den som inte vet det kan ha svårt att gissa det. Eller ens tro det. Men jag har svårt med det sociala livet ibland. Det blir liksom alltid en kamp. Jag vet att det är bra för mig att ha ett socialt liv. Ändå är det så… svårt. Nu har jag ändå tagit några steg framåt ute i livet. Eller jag är på väg att göra det. Det känns bra. Och om jag skriver om det tror jag att orden fungerar som en morot – inte en piska! – så att jag verkligen genomför det jag har tänkt.

Jag har filat en delmin profil på LinkedIn. Uppdaterat min ”portfölj”. Och vips noterar människor det och ger mig både pepp och intyg om min kompetens. Så glad jag blev, Helena och Jonas! Tack!

Vidare har jag fått en enorm återkoppling på Twitter för min förtjusning över en viss programserie på TV. Det har jag också blivit glad över, eftersom jag hoppas att det ger redaktören möjligheter att fortsätta göra fina TV-program. Men med SvT vet man ju inte. Tycke och smak och generaldirektörer kan ju svänga och bytas ut…

På lördag väntar vårens höjdpunkt – ett besök på The Kit Kat Klub, för tillfället förlagd till Uppsala Stadsteater. Även om jag bävar för att trängas med folk och att sitta så länge som föreställningen varar (två timmar och 40 minuter inklusive paus), är jag säker på att det blir en fantastisk upplevelse att äntligen få se – och höra! – Sarah Dawn Finer live. Jag är så glad att Fästmön lyckades få tag i biljetter nu när det inte är så många föreställningar kvar. Det ska bli roligt också att få göra nånting extraordinärt och ute i livet tillsammans. Det är så sällan vi gör det, nämligen, Anna och jag.

På söndag hoppas jag också kunna publicera en intervju med en av mina tre drömintervjupersoner. Naturligtvis på en blogg nära dig och därmed alldeles gratis. Jag tycker att du ska vara riktigt nyfiken nu, för det här är en väldigt spännande person!

Och på måndag efter jobbet ska jag träffa vännen Eva! Vi har ungefär sju år att återberätta för varandra. Vardera. Så det vete 17 om det räcker med en kvällsfika.

Klockan fyra minuter i tio så här på onsdagskvällen tände grannarna under på sin grill. Jag gillar inte att gå och lägga mig när det brinner ute i livet, men ibland har man inget val.

Sov så gott!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett Gott Nytt År-inlägg med såväl tramsiga inslag som allvarliga.


Jag har varit en tur
till Tokerian. Det fick mig att slå ner rumpan på min trasiga skrivbordsstol framför datorn och författa några rader. Det var nästan lika mycket folk på Tokerian idag som igår. Nästan lika hysteriskt. Och nästan alla såg… arga ut. Eller bar på… annorlunda saker.

portföljbärare

Arg portföljbärare?


Det blev ett tecken för mig.
Ett tecken för att 2014 ska bli

ett bärande år.

För mig och för dig. Det ska inte brista. Det ska bära. Tänk på det.

Tack till dig som har följt med mig under hela min resa eller under delar av min resa – även om jag ju inte har bloggat för läsarnas skull utan för min egen. De flesta av er som läser har lyft mig många gånger när andra har slagit mig till marken. Jag vill tacka för stödet samtidigt som jag önskar de nedslående ett bättre och framför allt ett eget liv än att hänga på min blogg, som ju skildrar mitt liv.

Ett riktigt gott slut på 2013 och ett riktigt gott nytt år 2014!


Livet är kort. Och bara en enda sak är säker: vi ska alla dö.

Read Full Post »