Håll ögonen öppna!

Ett ögoninlägg.

---

 

Chateau du Cléray 2012, gårdagens vin.

Att det var fredag igår var väl ingen som missade. Själva kämpade Fästmön och jag för att inte missa fredagskvällen. Vi avnjöt ett kilo räkor och gjorde slut på en flaska vitt vin. Målet var sen att försöka hålla oss vakna för att se Tyst vittne klockan 22 till tio minuter över midnatt. Anna somnade på soffan efter fem minuter. Jag höll mig vaken lite längre, men de sista 45 minuterna kämpade jag mot mina tunga ögonlock. Då hade Anna gett upp och gått och lagt sig i sängen under täcket.

Min paprika blommar!

 
 

Det händer mycket just nu. På baksidan av huset där jag bor ser jag att gräsmattan har blivit grön och gul av maskrosor på bara några dagar. Den behöver dessutom klippas… Alla har ställt ut sina utemöbler utom jag. Jag tänkte fixa det i morgon. Idag har jag inte tid. Men även här inne händer det saker. Igår när vi satt och tuggade på räkor noterade jag att det blommade i paprika-krukan…

En liten grön paprika!

Och det är inte bara en blomma utan flera. När jag kröp närmare för att fota upptäckte jag en liten, liten grön sak… Tur är väl det, för kylskåpet här var ganska tomt på grönsaker när jag skulle duka fram för frukost i morse. Vi ska ta en tur till Tokerian sen och investera i lite nyttigheter – och lördagsgodis, förstås. Fast… vi ska ju inte vara hemma i kväll. Vi ska ju in till stan och se…

 
 
 
 

Sarah Dawn Finer!!!! Eh… jag menar… Cabareeeeeeet!!!

Det här har jag sett fram emot! Oj, oj, oj, det blir vårens höjdpunkt!!!

Men tätt efter denna höjdpunkt kommer nästa, min första drömintervju som har blivit verklighet. I morgon, söndag, kväll får du hålla ögonen öppna på en blogg nära dig vid 18-tiden. Då dyker en mycket spännande person upp här!

Håll ögonen öppna!

Ha en fin lördag! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ute i livet

Ett lite socialt inlägg. Och narcissistiskt.

---

 

Narciss på väg att ha blommat färdigt för att strax lämna plats åt andra ute i verkligheten.

Den som inte vet det kan ha svårt att gissa det. Eller ens tro det. Men jag har svårt med det sociala livet ibland. Det blir liksom alltid en kamp. Jag vet att det är bra för mig att ha ett socialt liv. Ändå är det så… svårt. Nu har jag ändå tagit några steg framåt ute i livet. Eller jag är på väg att göra det. Det känns bra. Och om jag skriver om det tror jag att orden fungerar som en morot – inte en piska! – så att jag verkligen genomför det jag har tänkt.

Jag har filat en del på min profil på LinkedIn. Uppdaterat min ”portfölj”. Och vips noterar människor det och ger mig både pepp och intyg om min kompetens. Så glad jag blev, Helena och Jonas! Tack!

Vidare har jag fått en enorm återkoppling på Twitter för min förtjusning över en viss programserie på TV. Det har jag också blivit glad över, eftersom jag hoppas att det ger redaktören möjligheter att fortsätta göra fina TV-program. Men med SvT vet man ju inte. Tycke och smak och generaldirektörer kan ju svänga och bytas ut…

På lördag väntar vårens höjdpunkt – ett besök på The Kit Kat Klub, för tillfället förlagd till Uppsala Stadsteater. Även om jag bävar för att trängas med folk och att sitta så länge som föreställningen varar (två timmar och 40 minuter inklusive paus), är jag säker på att det blir en fantastisk upplevelse att äntligen få se – och höra! – Sarah Dawn Finer live. Jag är så glad att Fästmön lyckades få tag i biljetter nu när det inte är så många föreställningar kvar. Det ska bli roligt också att få göra nånting extraordinärt och ute i livet tillsammans. Det är så sällan vi gör det, nämligen, Anna och jag.

På söndag hoppas jag också kunna publicera en intervju med en av mina tre drömintervjupersoner. Naturligtvis på en blogg nära dig och därmed alldeles gratis. Jag tycker att du ska vara riktigt nyfiken nu, för det här är en väldigt spännande person!

Och på måndag efter jobbet ska jag träffa vännen Eva! Vi har ungefär sju år att återberätta för varandra. Vardera. Så det vete 17 om det räcker med en kvällsfika.

Klockan fyra minuter i tio så här på onsdagskvällen tände grannarna under på sin grill. Jag gillar inte att gå och lägga mig när det brinner ute i livet, men ibland har man inget val.

Sov så gott!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ba’ så tråååkigt…

Ett ganska trist inlägg.

---

 

Grått…

Fy vilken trist dag! Vädret är grått och det är varken varmt eller kallt. Bara tråkigt. På jobbet har det varit större och smärre katastrofer och mitt tålamod är väldigt kort, känner. Framför allt gäller det teknisk utrustning och system som borde ha fungerat för länge sen men som inte gör det. När jag själv hittade en tillfällig lösning runt det hela blev jag nöjd. Tills idag, när jag fick veta att jag ska göra på ett mycket krångligare sätt. Märkligt nog fungerade inte det… Så jag gick tillbaka och gör som jag har gjort den senaste tiden.

Det känns som om dagarna bara går och inget händer. Jag jobbar och väntar på… vadå? Jag har inte ens fått det utlovade mejlet med kontaktuppgifter som min handläggare på Arbetsförmedlingen skulle skicka. Ett klick, liksom. Hur svårt kan det vara? Det är liksom sånt jag kan göra under tiden jag telefonerar med folk. På mitt jobb. På Arbetsförmedlingen i Uppsala arbetar man uppenbarligen annorlunda.

Jag försöker hitta saker att se fram emot. Det är inte så jäkla lätt, med tanke på det jag vet ska hända. Och så är jag lite orolig för bilbesiktningen den 23 maj. Vad gör jag om bilen inte går igenom? Jag ska ju liksom pendla i juni också… Jag har lagt in om två semesterdagar nu i maj. Två fredagar. En dag går till bilbesiktningen. Dum tid, mitt på dan. Den andra hade jag ett tag tänkt använda för att åka ner till mamma. Men jag tror inte att ryggen klarar en sån lång körning. Dessutom är jag inte säker på att jag är välkommen med tanke på att mamma får hantverkare i lägenheten endera dan. De ska jobba av och till i typ två månader. Möbler och saker ska plastas in. Det funkar inte att ha en gäst då, även om det är ens dotter.

Biljetter till Cabaret – på lördag!!!

Men… på lördag ska Fästmön och jag göra det som jag nog lär klassa som vårens höjdpunkt: vi ska gå på Uppsala Stadsteater och se Cabaret med underbara Sarah Dawn Finer!!! Vad jag förstår är Cabaret i sluttampen, så det var i rödaste rappet Anna-Sötnosen fick tag i biljetter som jag fick i födelsedags-present. Vilken toppenpresent! 

Nästa sak därefter att se fram emot är ett besök hos frissan. Om två veckor, ungefär. Jag står knappt ut, jag har en kalufs uppe på huvet. Men det är nåt att längta till, för en klippning gör vardagen mindre trist. Vill jag tro.

Under maj månad ska jag också försöka hinna och orka med att träffa vännen Eva igen. Vi har en fika i åtanke än så länge och jag hoppas att jag har ork nån kväll efter jobbet. Snart. Jag vet inte varför jag är så himla trött jämt. Kanske dags att kolla mina värden igen, det var ett tag sen. Men då hittar väl doktor Jan nån ny liten tumör eller så. Och vem orkar med det..? Det räcker med en bråkande rygg.

Vad gör DU för att vardagen ska bli mindre trist???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »