Posted in Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Personligt, TV, tagged Anja Kontor, arbete, artikel, årlig kontroll, övning, balkong, barnpassning, bär, belöning, besiktning, bil, bloggtext, bråkande rygg, Bredbandsbolaget, chef, damm, damma, dammsuga, driftstörning, en försmak av sommaren, ensam, fast lina, förinta strykhögen, femstegsstol, fika, flexibel, fredag, fruktansvärt spår, glass, golv, gott, grönt ljus, hålla mig vaken, högt tryck, helg, hemma, horn, information, inte ha råd, inte ha tid eller ork, internet, intranät, kabel, kärlek, klämma mig förbi, kollega, krångla, kvällssol, läskig, livet, livrem och hängslen, lysa med sin frånvaro, mage, mamma på heltid, Maria Wern: Drömmen förde dig vilse, mejl, mobiltelefoni, När livet vänder, nöjd, olidligt dålig luft, orolig, råd, röd display, riva ner, rycka ut nätsladden, semesterdag, sjuk, sjukdom, skämmas, skål, skrivbordshörn, skyddsrond, sliten, snava, sovrumsgolv, städning, strykhög, strykning, svanhopp, ta i trä, teknik, tidsinställda nyheter, torka av, trådlöst nätverk, trött, usel dag, varm dag, väska, våtutrymmen, vis av erfarenhet on 21 maj 2014|
4 Comments »
Ett ganska flexibelt och lite ensamt inlägg.
En försmak av sommaren bjöd Fästmön på igår kväll på ballen.*
Det verkar bli en varm dag idag. Det betyder att det är snudd på olidligt dålig luft i rummet där jag arbetar. Jag hoppas att detta togs upp på skydds-ronden, som gick när jag var sjuk. Men jag är inte helt säker på det. Förresten måste man vara väldigt flexibel på min arbetsplats. Jag sitter längst in i hörnet och får klämma mig förbi tre kollegor för att komma till min plats. Då gäller det att inte få nåt skrivbordshörn i magen, riva ner nåt med väskan eller snava på nån kabel. Det ligger kablar överallt på golvet här. Har har snavat en gång, men lyckades göra ett svanhopp. Det var innan ryggen började bråka. Det enda som hände var att jag nästan ryckte ut nätsladden för en kollega.
Nätsladd, ja… I morse fungerade inte det trådlösa nätverket hemma, men jag hann förstås inte ringa om det. Jag startade om mobilen och jag startade om routern, men inget hjälpte. Sökte på Bredbandsbolagets driftstörningar på nätet, men hittade ingen info. Tyvärr hann jag inte ringa innan vi stack iväg för att arbeta lite. Hoppas att den röda displayen är ersatt med grönt ljus när jag kommer hem. Utan åtkomst till Internet hemma är jag emellertid inte. Jag har även en fast lina i väggen och den har – ta i trä! – bara krånglat en enda gång under alla år (minst tio!) jag har haft den. Vis av erfarenhet vet jag ju att tekniken kan krångla, så jag kör med både livrem och hängslen. Ett tag till. Snart har jag ju inte råd med det.
På jobbet fick det bli väldigt flexibelt nästan bums. Chefen lyser med sin frånvaro, vi har sjukdom och barnpassning och stackars han-som-fick-tjänsten fick ge sig iväg hals över huvud med ett råd till en akut och stor ”övning”. Själv fick jag mejl om tre (3) saker som helst ska ut typ NU (läs: igår) på intranätet. Bara det att jag redan hade två tidsinställda nyheter i morse. (Den här bloggtexten påbörjade jag i hemma och morse. Det här stycket skrev jag i stället för att fika.) Trycket är högt, kan man säga…
I kväll blir jag ensam hemma. Anna åker en sväng till Himlen och stannar kvar där i natt för att vara mamma på heltid. Jag är så nöjd att jag klarade av strykhögen igår kväll, men dessvärre har jag städningen kvar. Anna visade på ett fruktansvärt spår i dammet på sovrumsgolvet. Jag skämdes rejält. Men jag har inte haft tid eller ork. I kväll ska jag försöka torka av mina våtutrymmen i alla fall. Dammning och dammsugning sparar jag till helgen. Anna bjöd på en försmak av sommaren igår i alla fall. Jag tog det som en belöning för att jag förintade strykhögen. En stund på balkongen, i kvällssolen, med glass och bär i skålen och min älskade i femstegsstolen bredvid… Det var gott. Livet är gott ibland – även om min dag igår var usel.
Det blir extra ensamt i afton eftersom jag inte heller har sällskap av När livet vänder. Jag får väl läsa min artikel om Anja Kontor i stället 😉 Vidare går andra delen av Maria Wern: Drömmen förde dig vilse. Då går en timme till. Om jag kan hålla mig vaken så länge. Jag känner mig trött och sliten och ser fram emot en semesterdag på fredag. Fast samtidigt är jag förstås orolig eftersom Clark Kent** ska på sin årliga kontroll. Maj gadd, det finns inget läskigare än att besiktiga sin bil!
*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged arbete, Arbetsförmedlingen, bil, bilbesiktning, biljetter, bråkande rygg, Cabaret, doktor, dotter, födelsedagspresent, fika, fredag, frissan, gäst, grått, handläggare, hantverkare, hinna, i rödaste rappet, inget händer, juni, kalufs, katastrofer, klick, kolla mina värden, kontaktuppgifter, krångligare sätt, längta till, lång körning, lördag, mamma, möbler, mejl, nöjd, orka, pendla, plastas in, rygg, Sarah Dawn Finer, säker, se fram emot, semesterdagar, svart, system, tålamod, teknisk utrustning, telefoni, tillfällig lösning, toppenpresent, tråkigt, trist, tumör, Uppsala, Uppsala Stadsteater, vardag, varken varmt eller kallt, välkommen, vårens höjdpunkt on 12 maj 2014|
8 Comments »
Ett ganska trist inlägg.
Grått…
Fy vilken trist dag! Vädret är grått och det är varken varmt eller kallt. Bara tråkigt. På jobbet har det varit större och smärre katastrofer och mitt tålamod är väldigt kort, känner. Framför allt gäller det teknisk utrustning och system som borde ha fungerat för länge sen men som inte gör det. När jag själv hittade en tillfällig lösning runt det hela blev jag nöjd. Tills idag, när jag fick veta att jag ska göra på ett mycket krångligare sätt. Märkligt nog fungerade inte det… Så jag gick tillbaka och gör som jag har gjort den senaste tiden.
Det känns som om dagarna bara går och inget händer. Jag jobbar och väntar på… vadå? Jag har inte ens fått det utlovade mejlet med kontaktuppgifter som min handläggare på Arbetsförmedlingen skulle skicka. Ett klick, liksom. Hur svårt kan det vara? Det är liksom sånt jag kan göra under tiden jag telefonerar med folk. På mitt jobb. På Arbetsförmedlingen i Uppsala arbetar man uppenbarligen annorlunda.
Jag försöker hitta saker att se fram emot. Det är inte så jäkla lätt, med tanke på det jag vet ska hända. Och så är jag lite orolig för bilbesiktningen den 23 maj. Vad gör jag om bilen inte går igenom? Jag ska ju liksom pendla i juni också… Jag har lagt in om två semesterdagar nu i maj. Två fredagar. En dag går till bilbesiktningen. Dum tid, mitt på dan. Den andra hade jag ett tag tänkt använda för att åka ner till mamma. Men jag tror inte att ryggen klarar en sån lång körning. Dessutom är jag inte säker på att jag är välkommen med tanke på att mamma får hantverkare i lägenheten endera dan. De ska jobba av och till i typ två månader. Möbler och saker ska plastas in. Det funkar inte att ha en gäst då, även om det är ens dotter.
Biljetter till Cabaret – på lördag!!!
Men… på lördag ska Fästmön och jag göra det som jag nog lär klassa som vårens höjdpunkt: vi ska gå på Uppsala Stadsteater och se Cabaret med underbara Sarah Dawn Finer!!! Vad jag förstår är Cabaret i sluttampen, så det var i rödaste rappet Anna-Sötnosen fick tag i biljetter som jag fick i födelsedags-present. Vilken toppenpresent!
Nästa sak därefter att se fram emot är ett besök hos frissan. Om två veckor, ungefär. Jag står knappt ut, jag har en kalufs uppe på huvet. Men det är nåt att längta till, för en klippning gör vardagen mindre trist. Vill jag tro.
Under maj månad ska jag också försöka hinna och orka med att träffa vännen Eva igen. Vi har en fika i åtanke än så länge och jag hoppas att jag har ork nån kväll efter jobbet. Snart. Jag vet inte varför jag är så himla trött jämt. Kanske dags att kolla mina värden igen, det var ett tag sen. Men då hittar väl doktor Jan nån ny liten tumör eller så. Och vem orkar med det..? Det räcker med en bråkande rygg.
Vad gör DU för att vardagen ska bli mindre trist???
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 