Ett ganska trist inlägg.
Grått…
Fy vilken trist dag! Vädret är grått och det är varken varmt eller kallt. Bara tråkigt. På jobbet har det varit större och smärre katastrofer och mitt tålamod är väldigt kort, känner. Framför allt gäller det teknisk utrustning och system som borde ha fungerat för länge sen men som inte gör det. När jag själv hittade en tillfällig lösning runt det hela blev jag nöjd. Tills idag, när jag fick veta att jag ska göra på ett mycket krångligare sätt. Märkligt nog fungerade inte det… Så jag gick tillbaka och gör som jag har gjort den senaste tiden.
Det känns som om dagarna bara går och inget händer. Jag jobbar och väntar på… vadå? Jag har inte ens fått det utlovade mejlet med kontaktuppgifter som min handläggare på Arbetsförmedlingen skulle skicka. Ett klick, liksom. Hur svårt kan det vara? Det är liksom sånt jag kan göra under tiden jag telefonerar med folk. På mitt jobb. På Arbetsförmedlingen i Uppsala arbetar man uppenbarligen annorlunda.
Jag försöker hitta saker att se fram emot. Det är inte så jäkla lätt, med tanke på det jag vet ska hända. Och så är jag lite orolig för bilbesiktningen den 23 maj. Vad gör jag om bilen inte går igenom? Jag ska ju liksom pendla i juni också… Jag har lagt in om två semesterdagar nu i maj. Två fredagar. En dag går till bilbesiktningen. Dum tid, mitt på dan. Den andra hade jag ett tag tänkt använda för att åka ner till mamma. Men jag tror inte att ryggen klarar en sån lång körning. Dessutom är jag inte säker på att jag är välkommen med tanke på att mamma får hantverkare i lägenheten endera dan. De ska jobba av och till i typ två månader. Möbler och saker ska plastas in. Det funkar inte att ha en gäst då, även om det är ens dotter.
Biljetter till Cabaret – på lördag!!!
Men… på lördag ska Fästmön och jag göra det som jag nog lär klassa som vårens höjdpunkt: vi ska gå på Uppsala Stadsteater och se Cabaret med underbara Sarah Dawn Finer!!! Vad jag förstår är Cabaret i sluttampen, så det var i rödaste rappet Anna-Sötnosen fick tag i biljetter som jag fick i födelsedags-present. Vilken toppenpresent!
Nästa sak därefter att se fram emot är ett besök hos frissan. Om två veckor, ungefär. Jag står knappt ut, jag har en kalufs uppe på huvet. Men det är nåt att längta till, för en klippning gör vardagen mindre trist. Vill jag tro.
Under maj månad ska jag också försöka hinna och orka med att träffa vännen Eva igen. Vi har en fika i åtanke än så länge och jag hoppas att jag har ork nån kväll efter jobbet. Snart. Jag vet inte varför jag är så himla trött jämt. Kanske dags att kolla mina värden igen, det var ett tag sen. Men då hittar väl doktor Jan nån ny liten tumör eller så. Och vem orkar med det..? Det räcker med en bråkande rygg.
Vad gör DU för att vardagen ska bli mindre trist???
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Ledig dag efter jobbarhelg fylld av städ, tvätt och matlådelagning = inte så latjo direkt. Därför startade jag dagen med besök hos frissan :), i mitten av min ”lediga” dag tog jag en tupplur på soffan och nu har jag avslutat med ansiktsmask/kroppsskrubb…. pyamas (ja REDAN) i soffan mumsandes på lite chokladpudding 😀
Känns som en ganska bra mix av måsten och vardagslyx! Tänker inte röra en fena innan läggdags:)
Frissan, soffan och choklad är ju toppen när vardagen är trist! Jag tror jag har lördagsgodis kvar. Och soffan! 😉 Tack för tipset!
Jag bakar knäckebröd jag, för att få lite knorr på vardagen.
Bakar du knäcke??? Va häftigt! 😛 Det får du lära mig nån gång!
Vardagen, ja, just nu är det mycket pyssel med min lott, jag ÄLSKAR att pyssla där 🙂
Men, mest ser jag fram emot helgen, då får jag äntligen en helg med hjärtat mitt igen, har varit ett par helger som annat varit på tapeten…
Skulle gärna ägna mig åt trädgårdsarbete om det vore möjligt, men tyvärr verkar ryggf*n sätta stopp för det. 😦
Härligt, då har du också nåt att se fram emot i helgen! 😛
Vi har varit på Ålandskryssning maken och jag och jag kan tala om, att medelåldern var närmare döden än 75 😉
Har aldrig sett så många rollatorer, kryckor, käppar och faktiskt även gångstavar på en båt förut!
Världens tråkigaste bussresa både dit och hem, inte många som drog på smilbandet där inte, så nu kommer det att dröja läääänge till nästa vända 🙂
När jag ändå är i farten med att gnälla, så var det ingen höjdarmat heller, men jag har fyllt på mitt förråd med Xanté och det är positivt 😉
Är ingen kryssningsmänniska, ska hålla mig hemma jag!
Ha dé!/Kram
Men va trist… 😦 Nåja, du har fyllt på päronkonjakförrådet och det var ju bland det väsentligaste! 😉 Och nu när du har talat om det kanske jag tar en åktur uppåt landet snart…
Kram och välkommen hem!