Än hit, än dit

Ett aktivt inlägg.

---

 

J:s tatuerade vad.  Benet verkar för övrigt vara nyrakat, så en tävling är troligen på gång.

Snacka om att ha varit mega-social den här veckan. OCH i helgen. Idag blev det en tripp över till en stadsdel här intill. Jag hade blivit inbjuden att närmare studera fem (5) papperskassar med böcker och välja ut sånt jag vill ta med mig hem och läsa innan resten fraktas till Myrorna. Så himla gulligt av A och J – som dessutom bjöd på kaffe, choklad och ett blottat mansben… Det är ju inte var dag man får se det senare. Inte heller ett nyrakat sådant. Men J förklarade att det hade med tävling, eventuella skador och plåster på håriga ben att göra. Jag fattade galoppen direkt – min operationstejp fastnade visserligen inte i kroppshår, men i en utstående brun prick. Denna prick blev tvungen att avlägsnas kirurgiskt innan tejpen över såret och de 24 agrafferna (jätteklamrar) kunde dras bort…

Om nåt litterärt följde med mig hem? Självklart gjorde det det! Det blev en nästan full papperskasse med främst deckare. Jag plockade något åt äldste bonussonen också, men det visade sig att han redan hade läst boken i fråga. Då läser jag den! Jag klagar inte!

En kasse böcker från A och J fick ett nytt hem i New Village.

 

Andra advent är det visst idag…

En tur ut till Förorten stod sen på agendan när Fästmön slutat sitt arbete. Hantverkare ska in i Himlen under morgondagen och möbler och garderober behövde flyttas och plastas in. Vi är båda klena i våra axlar, men Anna är stark som en björnhona i armarna och lyckades tillsammans med sonen baxa undan det mesta. Hoppas nu att hantverkarna blir klara i morgon. Fast de kommer tillbaka direkt efter nyår – för att göra vadå, undrar man? Informationen var som vanligt undermålig. Vi tröstade oss med andra advents-fika.

Nu är det kväll i New Village och maten står i ugnen i skrivande stund. Jag tidsinställer det här inlägget – som vanligt – för i kväll vill jag hänga med Anna och göra annat än sitta vid datorn. Vi har flängt än hit, än dit båda två och vi behöver kvällen tillsammans.

Den som missade fredagens lösenskyddade inlägg kanske bör slänga ett öga på det för att få ihop ett och annat. Kommentera dock inte här, utan i det lösenskyddade. Om du har nåt att säga. Ibland har man inte det. Inte jag själv heller.

God afton!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ba’ så tråååkigt…

Ett ganska trist inlägg.

---

 

Grått…

Fy vilken trist dag! Vädret är grått och det är varken varmt eller kallt. Bara tråkigt. På jobbet har det varit större och smärre katastrofer och mitt tålamod är väldigt kort, känner. Framför allt gäller det teknisk utrustning och system som borde ha fungerat för länge sen men som inte gör det. När jag själv hittade en tillfällig lösning runt det hela blev jag nöjd. Tills idag, när jag fick veta att jag ska göra på ett mycket krångligare sätt. Märkligt nog fungerade inte det… Så jag gick tillbaka och gör som jag har gjort den senaste tiden.

Det känns som om dagarna bara går och inget händer. Jag jobbar och väntar på… vadå? Jag har inte ens fått det utlovade mejlet med kontaktuppgifter som min handläggare på Arbetsförmedlingen skulle skicka. Ett klick, liksom. Hur svårt kan det vara? Det är liksom sånt jag kan göra under tiden jag telefonerar med folk. På mitt jobb. På Arbetsförmedlingen i Uppsala arbetar man uppenbarligen annorlunda.

Jag försöker hitta saker att se fram emot. Det är inte så jäkla lätt, med tanke på det jag vet ska hända. Och så är jag lite orolig för bilbesiktningen den 23 maj. Vad gör jag om bilen inte går igenom? Jag ska ju liksom pendla i juni också… Jag har lagt in om två semesterdagar nu i maj. Två fredagar. En dag går till bilbesiktningen. Dum tid, mitt på dan. Den andra hade jag ett tag tänkt använda för att åka ner till mamma. Men jag tror inte att ryggen klarar en sån lång körning. Dessutom är jag inte säker på att jag är välkommen med tanke på att mamma får hantverkare i lägenheten endera dan. De ska jobba av och till i typ två månader. Möbler och saker ska plastas in. Det funkar inte att ha en gäst då, även om det är ens dotter.

Biljetter till Cabaret – på lördag!!!

Men… på lördag ska Fästmön och jag göra det som jag nog lär klassa som vårens höjdpunkt: vi ska gå på Uppsala Stadsteater och se Cabaret med underbara Sarah Dawn Finer!!! Vad jag förstår är Cabaret i sluttampen, så det var i rödaste rappet Anna-Sötnosen fick tag i biljetter som jag fick i födelsedags-present. Vilken toppenpresent! 

Nästa sak därefter att se fram emot är ett besök hos frissan. Om två veckor, ungefär. Jag står knappt ut, jag har en kalufs uppe på huvet. Men det är nåt att längta till, för en klippning gör vardagen mindre trist. Vill jag tro.

Under maj månad ska jag också försöka hinna och orka med att träffa vännen Eva igen. Vi har en fika i åtanke än så länge och jag hoppas att jag har ork nån kväll efter jobbet. Snart. Jag vet inte varför jag är så himla trött jämt. Kanske dags att kolla mina värden igen, det var ett tag sen. Men då hittar väl doktor Jan nån ny liten tumör eller så. Och vem orkar med det..? Det räcker med en bråkande rygg.

Vad gör DU för att vardagen ska bli mindre trist???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu blir jag ännu lite tröttare…

HA! Tyckte jag att det var mycket i morse? Mycket blev mer och nu är jag ÄNNU tröttare. M och jag har suttit och dragit upp ramarna för institutionsdagen i eftermiddag. Dagen är för övrigt flyttad en dag framåt i tiden. På tisdag ska vi dra in ytterligare ett par kollegor i planeringen.Och så har vi jobbat med en arbetsbeskrivning. Det lär bli jobb 80 – 20 på institutionerna och jag får byta kontor. Det känns lite svårt, för jag trivs så bra där jag huserar just nu. Men allting går, det måste det.

Jag var lite trött när jag kom hem. Och så är det städkväll, fortsättning från igår med dammning och dammsugning. I tidningshållaren utanför min ytterdörr satt det några papper – och jag pep som Beaker när jag började läsa… om fönsterbytet. (Det hade jag lyckats förtränga…)

Fönsterbyte behövs, men…

Om tre veckor är det dags att börja röja. De nya fönstren levereras på torsdagen per lift till min balle*. Så ballen måste alltså tömmas först. Under följande måndag – onsdag monteras sen fönstren in. Jag måste flytta bort alla mina 42 krukväxter (vart då?). Möbler och saker måste bort minst en och en halv meter från fönstren (och flyttas vart då?). Gardinstänger, rullgardin och nätdörr måste monteras ner (och ställas var?). Möbler ska plastas in (plast får vi).

En och en halv meter låter inte mycket, men det är det. Jag har just mätt… Klart jag funderar hur det här ska gå till, jag kan ju inte lyfta med mina axlar. Dessutom inträffar detta alltså under samma tid som institutionsdagen. Det innebär att jag inte kan ta ledigt heller. Veckan därpå hämtas de gamla fönstren, med lift, från ballen. En bra grej är att det kommer nån och putsar de nya fönstren. Men man vet inte när och man får inte ställa tillbaka krukväxter eller så innan det har putsats.

Visst är jag glad över att få nya fönster, men just nu gör det mig bara ännu mer trött… Som grädde på moset avslutades texten i pappren med att man även ska montera in nya fönster i förråden – och då måste förråden tömmas… OCH VAR I H-E SKA JAG STÄLLA ALLA GREJOR SOM JAG HAR DÄR DÅ UNDER TIDEN???

Jag har annars kontaktat min läkarmottagning och dess sjukgymnastmottagning angående hälen. Har fått tid efter jobbet om ungefär två veckor. Dessutom hade hon som ringde upp hört fel och trodde att jag ville ha hjälp med en höft. Hade ju varit intressant om sjukgymnasten plötsligt hade satt akupunkturnålar på höften. Gör säkert mindre ont, i alla fall. Nålar i hälen har jag haft tidigare och det är ganska… ontigt!

Fattas nu bara att jag får brev från Sjukstugan i Backen att jag ska läggas in. För blir det operation får jag inte lyfta på sex veckor efter den…

Jag blir så trött att jag dansar lite.

Nej, nu blev jag ännu lite tröttare bara jag tänker på allt, så jag ska dra fram dammsugaren och ta en promenad, dammat har jag redan gjort. Oj, oj, hur ska kontrollfreaket Tofflan hantera allt detta, månntro..?

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »