Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stadsdel’

Ett grannlaga inlägg.


 

Vad vet du om dina grannar, egentligen? Är det personer du umgås med eller hejar ni bara? Eller ni kanske inte hejar alls? Själv umgås jag inte med mina grannar, nåt jag har lärt mig att man inte ska. När jag blev huggen i och pratad om bakom ryggen gav jag nämligen igen med ord som ALLA kunde läsa. Sen upphörde den falska (?) vänskapen. Idag hejar och småpratar jag med några, medan andra vänder bort blicken när vi möts. Vända bort nån blick gör jag ALDRIG – även om grannar faktiskt är ganska ointressanta, egentligen. (Såna som surgubben jag mötte i morse, till exempel. Maj gadd, citronsoppa till frukost, liksom…)

Björn Lövenlid skrev igår i lokalblaskan en krönika om hur mycket han vet om sina grannar tack vare hitta.se. Dess karttjänst har fått en livsstilsfunktion. Det innebär att man i princip kan få veta vad folk i olika stadsdelar – och i närområdet – tycker om vissa saker. Alltså att det i vissa stadsdelar bor mest folk som röstar socialistiskt och att vissa stadsdelar härbärgerar golfare.

Hitta punkt se logga


Nu är jag inte nyfiken
på mina grannar, men jag tycker att det är lite läskigt att man via hitta.se kan få fram vissa uppgifter. Björn Lövenlid skriver:

[…] Den här informationen är klargörande och försåtlig på samma gång. Den är klargörande eftersom den blottlägger vilken delad stad Uppsala faktiskt är. Den är försåtlig eftersom den så lätt inbjuder till våldsamma generaliseringar och riskerar att stärka segregationen. […]

Det han menar är nämligen att du med utgångspunkt av den här informationen väljer vart du vill flytta eftersom du kanske vill bo nära människor som är mer lika dig själv. Men vi är ju alla olika individer och alla måste få plats i en och samma stad. Däremot tror jag inte att det går att bortse ifrån vad vi faktiskt kan använda den här livsstilsfunktionen på hitta.se till…

Om jag hade möjlighet att flytta skulle jag nog söka mig till områden där det bor glest med folk. Grannar är ett passerat folk för mig och jag slipper dem gärna (mycket troligt vice versa också). Ett hus i skogen? Ja, tack! Bara jag har en internetuppkoppling och får plats med mina böcker!

Var skulle DU bo om du kunde välja???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett aktivt inlägg.


 

Johnnys tatuerade ben

J:s tatuerade vad.  Benet verkar för övrigt vara nyrakat, så en tävling är troligen på gång.

Snacka om att ha varit mega-social den här veckan. OCH i helgen. Idag blev det en tripp över till en stadsdel här intill. Jag hade blivit inbjuden att närmare studera fem (5) papperskassar med böcker och välja ut sånt jag vill ta med mig hem och läsa innan resten fraktas till Myrorna. Så himla gulligt av A och J – som dessutom bjöd på kaffe, choklad och ett blottat mansben… Det är ju inte var dag man får se det senare. Inte heller ett nyrakat sådant. Men J förklarade att det hade med tävling, eventuella skador och plåster på håriga ben att göra. Jag fattade galoppen direkt – min operationstejp fastnade visserligen inte i kroppshår, men i en utstående brun prick. Denna prick blev tvungen att avlägsnas kirurgiskt innan tejpen över såret och de 24 agrafferna (jätteklamrar) kunde dras bort…

Om nåt litterärt följde med mig hem? Självklart gjorde det det! Det blev en nästan full papperskasse med främst deckare. Jag plockade något åt äldste bonussonen också, men det visade sig att han redan hade läst boken i fråga. Då läser jag den! Jag klagar inte!

En kasse böcker fr A o J

En kasse böcker från A och J fick ett nytt hem i New Village.

 

Andra advent

Andra advent är det visst idag…

En tur ut till Förorten stod sen på agendan när Fästmön slutat sitt arbete. Hantverkare ska in i Himlen under morgondagen och möbler och garderober behövde flyttas och plastas in. Vi är båda klena i våra axlar, men Anna är stark som en björnhona i armarna och lyckades tillsammans med sonen baxa undan det mesta. Hoppas nu att hantverkarna blir klara i morgon. Fast de kommer tillbaka direkt efter nyår – för att göra vadå, undrar man? Informationen var som vanligt undermålig. Vi tröstade oss med andra advents-fika.

Nu är det kväll i New Village och maten står i ugnen i skrivande stund. Jag tidsinställer det här inlägget – som vanligt – för i kväll vill jag hänga med Anna och göra annat än sitta vid datorn. Vi har flängt än hit, än dit båda två och vi behöver kvällen tillsammans.

Den som missade fredagens lösenskyddade inlägg kanske bör slänga ett öga på det för att få ihop ett och annat. Kommentera dock inte här, utan i det lösenskyddade. Om du har nåt att säga. Ibland har man inte det. Inte jag själv heller.

God afton!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett händelserikt inlägg.


 

tom_upload1

Programledaren Tom uppmanar på webbplatsen folk att skicka in sina roliga hemfilmer. De kan vinna upp till 100 000 dollar…

Inte blev det nån lång lördagskväll för Fästmön och mig igår. Men vi avnjöt oståkexåvinådruvoråetthalvtpäron och kollade lite på TV. Medan vi mumsade på chiligorgonzola för första gången flabbade vi åt djur som kliade sina arslen på TV. Såna är vi! När ett av de bästa pro-grammen svensk television sänder en lördagskväll är Americans funniest home videos blir det så. Sen tittade vi på kvällens riktiga höjdpunkt, i alla fall och rundade av med att se en del av en film om två politiker som blir kära i varandra. För att detta senare skulle bli en film har man gjort politikerna till både politiska motståndare och bögar. En av dem är dessutom gift med en kvinna. Ja, ja, jag läste hellre min bok på gång

Anna somnade nästan så snart hon lagt ner huvudet på kudden. Jag läste en stund, sen föll även jag i sömn. Och drömde… Jag har börjat drömma så mycket och ofta om nätterna. Det är rena actionrullarna som spelas upp med Yours truly i huvudrollen, så vissa morgnar är jag helt slut när jag vaknar. Den senaste tiden har jag drömt var och varannan natt om min nästanbror. Jag känner mig smått löjlig när jag då och då måste skicka sms till honom för att kolla så att allt är OK. Så mycket som han har deltagit i mina drömmar torde nämligen han också vara rätt slut om morgnarna…

Högt i tak

På den bästa arbetsplatsen var det högt i tak…

I natt drömde jag om den bästa arbetsplatsen jag har varit på. För ett tag sen fick jag ju lite nyheter därifrån – både roliga och mindre roliga. Nattens dröm var i alla fall positiv – ett av dess huvudteman var att en av doktoranderna, J, hade fått en forskarstjänst vid institutionen och var på väg att göra akademisk karriär.

Den verklighet jag vaknade till var dimmig och disig. Jag fick sovmorgon i morse. Anna hade stigit upp i ottan och promenerat till jobbet. Fattar inte hur hon orkade gå upp så tidigt, klockan femnånting, och sen promenera till jobbet ett par stadsdelar här ifrån. Men hon kan vara ganska envis och bestämd, Anna, och igår kväll sa hon att hon ville gå, trots att jag erbjöd skjuts. Jag tänker i alla fall sitta i bilen utanför hennes jobb idag när hon slutar, klockan 14.

rösta

Jag ska gå och rösta idag.

Men dagens viktigaste händelse här ute i verkligheten är förstås att det är valdag. Jag ska sörpla i mig min andra senapsmugg kaffe – ja, jag dricker kaffe ur en brun mugg som det har varit apotekssenap i – bädda och duscha. Sen stegar jag iväg med legitimation och röstkort för att rösta på en närbelägen skola. Det är enda gången jag sätter mina hälsporrar där. När jag röstar, alltså. I år känns valet mycket mer spännande än tidigare år. Kanske för att jag själv tänker rösta på vad somliga skulle säga är ”andra sidan” och några ”den rätta sidan”. För mig är det den enda sidan, det enda parti som har bra svar på nio av tio av mina frågor. Så särskilt svårt blir inte valet för min del. Kvällens mest spännande på TV lär i alla fall bli programmen från valvakorna. Om man nu kan hålla sig vaken och glo, åtminstone en liten stund. Innan man faller ner i sina actionfyllda drömmar, vill säga…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ilsket inlägg.


Jag brukar ju gilla UppsalaTidningen
som delas ut gratis till alla hushåll här en gång i veckan. Ja, förutom de fem första veckorna efter att tidningen bytt ägare och UNT distribution tog över utdelningen. Då delades tidningen inte ut, för då hittade sagda distributör inte till min stadsdel, märkligt nog. (Jag har ju en gång i tiden prenumererat på lokalblaskan, trots allt och bor dessutom inte i nåt avlägset hörn eller så.)

Det är lite svårt att få fram vem som numera egentligen äger UppsalaTidningen. Är det NTM-koncernen eller är det lokalblaskan? Enligt NTM-koncernens webbplats äger koncernen 50 procent av lokalblaskan och i dessa 50 procent ingår bland annat UppsalaTidningen.

Anyhow… I kväll när jag bläddrar igenom tidningen undrar jag ännu mer hur det står till. Vem äger UppsalaTidningen egentligen??? Hur är det med journalistiken, grävs det nånting? Nja, läser man den här veckans nummer känns det som om den har fått en helt ny ägare, nämligen den verksamhet i vårt län som ansvarar för hälso- och sjukvård. Och hur många pressmeddelanden har tidningens journalister skrivit av? Kolla här, bara:

  • Redan på sidan två diskuteras sjukhuskläder. En privatperson känner sig dödssjuk när han ska gå till öppenvården om personalen bär sjukhuskläder. En annan person tror att multiresistenta bakterier ligger bakom förslaget om sjukhusrockar.
  • På sidan fem finns en artikel om en sjabblande privatläkare, men dennes tabbar har styrt patienten till sjukhusvård.
  • På samma sida har man troligen rapat upp det mesta av texten i ett pressmeddelande om patientmat vid Sjukstugan i Backen. Lite märkligt att en av tidningens journalister har satt sitt namn som skribent, bara…
  • På sidan tolv handlar det om smittskydd inom försvarsmakten, en verksamhet som Sjukstugan i Backen nu ska ta över.
  • På sidan 15 handlar det om sjukhusvärdar i Psykiatrins hus.
  • På sidan 18 är det en annons från en verksamhet.
  • På sidan 20 finns en notis om att en rättegång mot Verksamheten ska inledes efter att Sjukstugan i Backen medverkat i en TV-serie.

Und so weiter…

Nä, jag efterlyser liiite mer variation i nästa nummer! Allting kan inte kretsa kring hälso- och sjukvårdsorganisationen. Fast när man nu ändå var inne på den… Varför gjorde tidningen inget om högste dirrens skämt om sin lön jämfört med syrrornas löner, nånting som har blivit en grej i sociala medier..? DET hade varit intressant med en intervju där dirren förklarade hur han tänkte när han SKOJADE och sa…

Varje gång intensivvårdshelikoptern landar betalar den en lön, eller ja, en sjuksköterskelön i alla fall. Det krävs ju att den landar väldigt många gånger innan den betalar min lön*.

Citatet har delats några hundra gånger på Fejan, enligt uppgift. Jag förstår verkligen att många blev förbannade, med tanke på vad en syrra har i lön och att dirren har ungefär 100 000 mer i lön – per månad….


* Högste dirrens lön var år 2012 124 ooo kronor. I månaden.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och motsatsen.


Torsdag och dags att summera veckan
som gått. Den Tofflianska veckan, vill säga. Det är inte krångligare än så här:

Gött


Slött

  • Ett envist webbtroll eller stalker, okär kärring har många namn (Det enda jag vill är att du ska upphöra med dina besök. Det har gått över tre och ett halvt år nu. Är det inte dags att ge sig då? Du är faktiskt farmor och borde vara en bättre förebild för dina barnbarn, om inte annat!)
  • Energibolaget i Sverige (som ringer utan att kolla varken NIX eller kundregister)
  • 35 år och för gammal för jobbet (Nej, bemanningsföretag, det är INTE OK!)
  • UppsalaTidningens distributör (som inte hittar till ett flerfamiljshus i en vanlig stadsdel i Uppsala)
  • Postkodlotteriet (i blåsväder igen! Hur länge ska man få fortsätta???)


Livet är kort.

Read Full Post »

Fy te rackarns vilken intensiiiv dag! Jag började redan i morse med en bunt webbsidor om en av institutionens stora forskningsprojekt. Gjorde sen avbrott för webinar och mackor framför datorn vid lunch samt fortsatte med projekten efter detta (och lite konsultande däremellan hann jag med). Ingen rast på eftermiddagen gjorde att jag kunde dra 15.45, vilket var nödvändigt och tvunget. Jag hade klipptid klockan 17, men skulle hem och lämna bilen först för att ta bussen in till stan.

Webinaret var synnerligen intressant. Det handlade om webbtroll på Fejan, men man kan ju fundera över fenomenet även inom andra sociala medier. Jag lärde mig bland annat att det finns olika slags webbtroll, skalan är ganska bred. Men deras syfte är nästan det samma: att förstöra och sabba.

En sak jag tror att jag ska ta mig för att ta fram tydliga regler för kommentering på min blogg. Och så ska jag lägga reglerna synligt. Detta för att besökare ska förstå att kommentering inte egentligen är en yttrandefrihetsfråga på min blogg utan en rättighet – som jag har rätten att dra in. Om jag vill. Det är jag som bestämmer, för det är ju min blogg, som sagt.

Webbtroll av olika sorter finns det, har jag lärt mig idag.


Det var onekligen skönt
att lägga sitt för tredje dan värkande huvud i frissan M:s händer och få håret tvättat, klippt och fixat. Hon tog ytterligare lite mer baktill med tanke på att jag kanske ska befinna mig i horisontalläge framöver och vill slippa se tufsig ut.

Så blev det dags att traska över till Katalin. Egentligen gillar jag inte Katalin så där jättemycket, för jag tycker att personalen är i snorkigaste laget. Men stället är häftigt och jag skulle kunna tillbringa åtskilliga timmar där bara för att fota. Vad gäller snorkigheten idag var det väl sisådär. Jag kände mig tämligen tillrättavisad när jag gick in till baren för att köpa en öl, men se mat fick jag inte beställa där utan jag var tvungen att sätta mig och invänta servitör med meny. När jag skulle betala innan hemgång gick jag in eftersom servitören aldrig kom ut. Han satt vid ett bord och höll på med nånting och jag bad honom om notan. kunde jag betala i baren. Trams!

Mysigt ställe, men rätt snorkig personal.


Men skit samma,
jag gick inte till Katalin för att reta upp mig på personalen, jag gick dit för att träffa Lisa för första gången. Lisa, som har läst min blogg ett bra tag – ända sen jag gästbloggade för lokalblaskans Skrivrummet hösten 2010. Lisa har för övrigt också bloggat för lokalblaskan, från en stadsdel.

Salt, peppar och var sin öl.


Eftersom jag bara hade ätit mackor till lunch,
tog jag M-frissan på orden och köpte chèvrerullar med rödbetor och en massa grönt. Det var inte så lätt att äta och prata samtidigt, så jag försökte få Lisa att hålla låda. För rätt ska väl vara rätt – hon vet så mycket om mig genom bloggen, nu var det min tur att få lite info!

Det blev ett givande samtal om högt och lågt. Jag gillar Lisas svarta humor och hennes sätt att se på tillvaron, med just den svarta lilla glimten i ögat. En del av våra erfarenheter påminner om varandra, medan andra var helt olika. Lisa är snart färdig med sin utbildning till IT-lärare och jag hoppas att nåt vettigt studieförbund läser detta och erbjuder henne jobb på studs! Jag tror att hon skulle vara en alldeles utmärkt lärare!

Sen kom vi in på böcker och läsning och författare, förstås. Och när Lisa undrade vilken min favoritförfattare är, visste hon redan svaret: August Strindberg, förstås! Men så nämnde jag av bara farten några nutida författare som jag också gillar, till exempel Mons Kallentoft, Johan Theorin, Anna Jansson och Åsa Larsson, för att nämna några av deckarfavoriterna.

Lisa var ju duktig och lyckades klara en bildgåta hos mig. Priset var att bjuda mig på en öl. Ett skämt, naturligtvis, men hon fick faktiskt bjuda mig på öl nummer två. (Vilket påminner mig om att Inna vann en jääädra massa ölbjudningar förra året, priser som inte är utverkade än…)

Tack, Lisa, för ölen!


Så småningom sjönk solen
bakom trädtopparna och Lisa virade in sig i filtar. Jag är ju viking, så jag frös inte ett dugg. Förrän jag gick från bussen hem. Men jag var nog lite trött också. Och väldigt kissnödig…

En lång dag går mot sitt slut och jag vill tacka alla inblandade. Utan er hade min dag inte varit mycket till dag.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Inlägget uppdaterades kontinuerligt vartefter strykhögen minskade. Nu är högen borta! TACK till dig som följde mig!

Idag tycks det vara jag som står för dängorna. Vad Fästmön nynnar och hummar på har jag ingen aning om, för hon är på väg till Himlen. Själv har jag startat en maskin tvätt och ställt mig vid strykbrädan. Jag har strukit en (1) t-shirt hittills. Nä, det går inte fort. Och högen är allt annat än rolig… Här är den som ligger, sen finns det några persedlar som hänger också…


En hög med tjockis-svart.

                                                                                                                                                                 I kväll bär det av till en annan stadsdel här i Uppsala. Klockan 18 ska jag infinna mig hos Sysslingen för middag. Känns inte så dumt alls att få bli serverad mat av Mästerkocken när man är så aptrött som jag är… Jag har en liten tanke om att försöka hinna vila en stund innan jag fixar till mig (så gott det nu går…) och tar en taxi till middagen. Idag pallar jag inte Uppsalabuss!


Två pikétröjor strukna och klara att hängas in i garderoben!

                                                                                                                                                                Här går det undan! Kolla, nog syns det att strykhögen minskar. Strykhögen är alltså den högen närmast kameran.


En hög ostruket närmast kameran och tre strukna t-shirtar med Union Jack överst.

                                                                                                                                                             Du vet väl vad Jesus sa när han for på arslet nerför Oljeberget:

Här går det undan!

Och det gör det hemma i New Village också. Kolla bara! Två piké, sex t-shirtar strukna och klara.


Det går undan även i New Village!

                                                                                                                                                            Och, for the Grand Final… Två luvatröjor och en handduk. Allt klart sen!


Strykhögen är borta!

                                                                                                                                                              Nu är snart tvättmaskinen klar också och när tvätten är hängd hinner jag vila nån timma innan jag anropar taxi.

Read Full Post »