Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Trams, Vänner, tagged agraffer, andra advent, arbete, arm, avlägsnas kirurgiskt, axel, äldsta bonusson, baxa undan, choklad, dator, deckare, dit, fika, flytta, garderob, god afton, gulligt, hantverkare, hänga, håriga ben, helg, hit, humor, information, kaffe, klen, kommentera, kroppshår, kväll, lösenskyddat inlägg, litteratur, mat, möbel, mega-social, missa, morgondag, Myrorna, nåt att säga, nyår, nyrakat ben, operationstejp, papperskasse, plastas in, plåster, sår, skador, slänga ett öga på, stadsdel, stark som en björnhona, tatuerad vad, tävling, tröst, ugn, undermålig, ut och flänga, utstående brun prick on 07 december 2014|
4 Comments »
Ett aktivt inlägg.
J:s tatuerade vad. Benet verkar för övrigt vara nyrakat, så en tävling är troligen på gång.
Snacka om att ha varit mega-social den här veckan. OCH i helgen. Idag blev det en tripp över till en stadsdel här intill. Jag hade blivit inbjuden att närmare studera fem (5) papperskassar med böcker och välja ut sånt jag vill ta med mig hem och läsa innan resten fraktas till Myrorna. Så himla gulligt av A och J – som dessutom bjöd på kaffe, choklad och ett blottat mansben… Det är ju inte var dag man får se det senare. Inte heller ett nyrakat sådant. Men J förklarade att det hade med tävling, eventuella skador och plåster på håriga ben att göra. Jag fattade galoppen direkt – min operationstejp fastnade visserligen inte i kroppshår, men i en utstående brun prick. Denna prick blev tvungen att avlägsnas kirurgiskt innan tejpen över såret och de 24 agrafferna (jätteklamrar) kunde dras bort…
Om nåt litterärt följde med mig hem? Självklart gjorde det det! Det blev en nästan full papperskasse med främst deckare. Jag plockade något åt äldste bonussonen också, men det visade sig att han redan hade läst boken i fråga. Då läser jag den! Jag klagar inte!
En kasse böcker från A och J fick ett nytt hem i New Village.
Andra advent är det visst idag…
En tur ut till Förorten stod sen på agendan när Fästmön slutat sitt arbete. Hantverkare ska in i Himlen under morgondagen och möbler och garderober behövde flyttas och plastas in. Vi är båda klena i våra axlar, men Anna är stark som en björnhona i armarna och lyckades tillsammans med sonen baxa undan det mesta. Hoppas nu att hantverkarna blir klara i morgon. Fast de kommer tillbaka direkt efter nyår – för att göra vadå, undrar man? Informationen var som vanligt undermålig. Vi tröstade oss med andra advents-fika.
Nu är det kväll i New Village och maten står i ugnen i skrivande stund. Jag tidsinställer det här inlägget – som vanligt – för i kväll vill jag hänga med Anna och göra annat än sitta vid datorn. Vi har flängt än hit, än dit båda två och vi behöver kvällen tillsammans.
Den som missade fredagens lösenskyddade inlägg kanske bör slänga ett öga på det för att få ihop ett och annat. Kommentera dock inte här, utan i det lösenskyddade. Om du har nåt att säga. Ibland har man inte det. Inte jag själv heller.
God afton!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Krämpor, Musik, Personligt, tagged a-kassa, apotek, arbete, arbetssökande, ärende, bäst, bemötande, betala räkningar, bil, bild, cyklist, dusch, efterarbete, efterfråga information, epitet, ersättningsperiod, Expressens TV-tidning., far ut, få klarhet, får inte en krona, förberedelsetid, förnyat recept, försörjning, fötter, fnysa, framför nosen på bilen, frustration, gamla dagar, glad, höst, helt oskyddad, information, inga garantier, inte begriplig, inte klokare, kan allt, kollega i liknande sits, konstigt bemött, krav, lätta på mina bördor, lön, lindrar inte, lur, lyckades inte köra över, min agenda, mobiltelefoni, musik i lurarna, natt, ny oro i magen, ny prövning, nya ersättningsdagar, nytt jobb, ont i benet, otrevlig, potentiella självmordskandidater, pröva min rätt, promenad, promenera, röra mig minimalt, regler, regn, sadel, sak bara, sarkastisk, söka aktivt, söka jobb, shopping, skjutsa, skriva, skriva blogginlägg, skriva bok, skriva för andras räkning, skrivarpapper, slut, smörja mig, snyggare, soluppgång, svida, text, ticka på, tisdag, trafik, trampa, under all kritik, underläge, undermålig, undra, uppfylla, uppskattas, uppskattning, utan vit käpp, vanemänniska, värdelös salva, värden, verkligheten, webbplats, Willys on 09 september 2014|
8 Comments »
Ett inlägg om krav.
Idag står det
skriva för egen del
på min agenda. Fast först är det först ett antal
ska bara
som måste utföras.
Det började regna igår kväll och har regnat hela natten. Jag klev upp före halv sju och skjutsade min älskade till jobbet. Sen har hon bestämt sig för att idag ska hon promenera hem. Vi får se hur det blir med den saken. Promenad är kanske inte det man har mest lust med när man har varit på fötterna i vården mellan klockan 7 och 16… Jag själv, som rör minimalt på mig numera, kände av ett ont ben igår och fick smörja in mig med lite värdelös salva. Värdelös för att den knappt lindrar. Jag tänker inte be om förnyat recept på den.
Igår blev det en massa skrivet om och för andras räkning. Med förberedelsetid och efterarbete tog det ungefär totalt sex, sju timmar – och då la jag ändå inte in och ut text och bild själv. Lite svider det att jag inte får en krona för det arbetet. Men jag känner att mitt arbete uppskattas på olika håll och det blir jag förstås väldigt glad över. Fast uppskattning betalar ju inga räkningar. Jag måste ha ett jobb med lön!
Soluppgången var förstås snyggare i verkligheten i morse.
Idag på morgonen har jag ringt min a-kassa för att fråga hur det ligger till med nya ersättningsdagar eller inte. Och som vanligt när jag ringer dit blir jag konstigt bemött. Inte blir jag mycket klokare heller. Idag sades det mig att mina gamla dagar tickar på eftersom jag påbörjade en ersättningsperiod igen inom tolv månader efter att jag sist hade a-kassa (förra hösten). Men när dagarna är slut gör a-kassan en ny prövning om jag är berättigad till nya dagar. Enligt vad jag hörde från en kollega i en liknande sits skulle jag vara berättigad till en ny ersättningsperiod, men det svaret fick jag alltså inte av a-kassan. Det enda som är säkert är att a-kassan prövar min rätt till nya dagar. Inga garantier, alltså, och ny oro i magen att jag inte ska uppfylla kraven när det blir så dags. Naturligtvis är mitt mål att få ett nytt jobb SNART, men det verkar ju inte precis som om jag kan styra det själv, trots att jag söker mycket aktivt.
Vad gäller a-kassans bemötande ägnade sig personen i andra änden av luren åt att fnysa när jag berättade att jag ringde för att få klarhet och för att andra i liknande situation sagt att jag skulle få nya ersättningsdagar.
Det är så många som kan allt om a-kassan fast de inte jobbar här
sa människan bland annat. Eh ja… som arbetssökande lär man sig ju ett och annat utan att jobba vid a-kassan.
- Det första man lär sig är att informationen på a-kassans webbplats inte är begriplig eller undermålig.
- Det andra man lär sig är att de flesta som arbetar på a-kassan är otrevliga. Damen idag var dessutom ganska sarkastisk. Och det tycker jag är under all kritik! Man är inte sarkastisk mot en person som ringer och som uppenbarligen är i underläge eftersom den efterfrågar information om regler för sin tillfälliga försörjning.
Min dag är nu inledd med frustration och oro. Men jag har lyckats söka jobb, ringt a-kassan och snart skrivit dagens första blogginlägg. På väg till Annas jobb lyckades jag också att inte köra över en cyklist som for ut framför nosen på bilen eller in i två bilar som svängde in precis framför min bilnos. Det fick mig att undra om alla ute i trafiken i morse var potentiella självmordskandidater. Starkast kandidat för det epitetet var nog cyklisten som ju satt helt oskyddad på sin sadel och trampade, troligen med musik i lurarna, men utan nån vit käpp (det vill säga inte synskadad).
Jag ska nu fortsätta med att lätta på mina bördor genom att skriva bok. Därefter blir det dusch och så lite inköp av förnödenheter på Tokerian. Det är ju tisdag. Tofflan är vanemänniska. På tisdagar kommer nämligen TV-tidningen, det vill säga Expressens. Den är bäst. Jag måste också ett ärende in på apoteket samt inhandla skrivarpapper. Det går åt en del när man skriver…
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 