Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘uppskattas’

Ett inlägg om krav.


 

Idag står det 

skriva för egen del

på min agenda. Fast först är det först ett antal

ska bara

som måste utföras.

Det började regna igår kväll och har regnat hela natten. Jag klev upp före halv sju och skjutsade min älskade till jobbet. Sen har hon bestämt sig för att idag ska hon promenera hem. Vi får se hur det blir med den saken. Promenad är kanske inte det man har mest lust med när man har varit på fötterna i vården mellan klockan 7 och 16… Jag själv, som rör minimalt på mig numera, kände av ett ont ben igår och fick smörja in mig med lite värdelös salva. Värdelös för att den knappt lindrar. Jag tänker inte be om förnyat recept på den.

Igår blev det en massa skrivet om och för andras räkning. Med förberedelsetid och efterarbete tog det ungefär totalt sex, sju timmar – och då la jag ändå inte in och ut text och bild själv. Lite svider det att jag inte får en krona för det arbetet. Men jag känner att mitt arbete uppskattas på olika håll och det blir jag förstås väldigt glad över. Fast uppskattning betalar ju inga räkningar. Jag måste ha ett jobb med lön!

Soluppgång i september

Soluppgången var förstås snyggare i verkligheten i morse.


Idag på morgonen
har jag ringt min a-kassa för att fråga hur det ligger till med nya ersättningsdagar eller inte. Och som vanligt när jag ringer dit blir jag konstigt bemött. Inte blir jag mycket klokare heller. Idag sades det mig att mina gamla dagar tickar på eftersom jag påbörjade en ersättningsperiod igen inom tolv månader efter att jag sist hade a-kassa (förra hösten). Men när dagarna är slut gör a-kassan en ny prövning om jag är berättigad till nya dagar. Enligt vad jag hörde från en kollega i en liknande sits skulle jag vara berättigad till en ny ersättningsperiod, men det svaret fick jag alltså inte av a-kassan. Det enda som är säkert är att a-kassan prövar min rätt till nya dagar. Inga garantier, alltså, och ny oro i magen att jag inte ska uppfylla kraven när det blir så dags. Naturligtvis är mitt mål att få ett nytt jobb SNART, men det verkar ju inte precis som om jag kan styra det själv, trots att jag söker mycket aktivt.

Vad gäller a-kassans bemötande ägnade sig personen i andra änden av luren åt att fnysa när jag berättade att jag ringde för att få klarhet och för att andra i liknande situation sagt att jag skulle få nya ersättningsdagar.

Det är så många som kan allt om a-kassan fast de inte jobbar här

sa människan bland annat. Eh ja… som arbetssökande lär man sig ju ett och annat utan att jobba vid a-kassan.

  1. Det första man lär sig är att informationen på a-kassans webbplats inte är begriplig eller undermålig.
  2. Det andra man lär sig är att de flesta som arbetar på a-kassan är otrevliga. Damen idag var dessutom ganska sarkastisk. Och det tycker jag är under all kritik! Man är inte sarkastisk mot en person som ringer och som uppenbarligen är i underläge eftersom den efterfrågar information om regler för sin tillfälliga försörjning.

Min dag är nu inledd med frustration och oro. Men jag har lyckats söka jobb, ringt a-kassan och snart skrivit dagens första blogginlägg. På väg till Annas jobb lyckades jag också att inte köra över en cyklist som for ut framför nosen på bilen eller in i två bilar som svängde in precis framför min bilnos. Det fick mig att undra om alla ute i trafiken i morse var potentiella självmordskandidater. Starkast kandidat för det epitetet var nog cyklisten som ju satt helt oskyddad på sin sadel och trampade, troligen med musik i lurarna, men utan nån vit käpp (det vill säga inte synskadad).

Jag ska nu fortsätta med att lätta på mina bördor genom att skriva bok. Därefter blir det dusch och så lite inköp av förnödenheter på Tokerian. Det är ju tisdag. Tofflan är vanemänniska. På tisdagar kommer nämligen TV-tidningen, det vill säga Expressens. Den är bäst. Jag måste också ett ärende in på apoteket samt inhandla skrivarpapper. Det går åt en del när man skriver…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fundersamt inlägg.


 

Arbetsförnedringens hus

Här förmedlas inga jobb till Den lilla människan (i orange cirkel). Fotot föreställer Arbetsförmedlingens nya, fina hus i Uppsala.

Tanken på det stundande besöket på Arbetsförmedlingen nästa vecka fyller mig inte precis med jubel. Skälet är rätt enkelt: jag har varit där många gånger och jag har aldrig fått nån hjälp. Nåt jobb, alltså. De arbeten jag har fått har jag skaffat mig själv, genom egna kontakter. På Arbetsförmedlingen förmedlar man nämligen inte jobb, det sa ju en av mina före detta handläggare klart och tydligt.

Några som däremot slår mig som betydligt mer professionella när det gäller arbetsförmedling är bemanningsföretag. Jag har varit på fyra intervjuer på olika såna företag. Varje gång har jag blivit trevligt bemött. Och professionellt, som sagt. Mina kompetenser har uppskattats, jag har fått prata om mina yrkeskunskaper och jag har fått intresserade – och intressanta! – intervjufrågor. I höstas var jag och en person kvar och konkurrerade om en tjänst. Jag förlorade, men insåg sen att det nog var ganska bra – med tanke på den myndighet man skulle jobba hos. En ganska… utskälld myndighet…

En annan tjänst jag var nära att få var åt ett helt annat håll. Tjänsten som sådan innebar mycket skrivande, vilket jag ju verkligen vill jobba med, men också många resor kors och tvärs genom Sverige. Det funkar inte riktigt på en deltid, så jag tackade nej.

Idag snubblade jag över ett bemanningsföretag som jag inte har hört talas om tidigare, Implement MP AB. Jag kollade runt lite på deras webbplats och blev verkligen nyfiken. Förutom att webbplatsen är väldigt snygg (ganska ovanligt nuförtiden) gjorde den så jag ville veta mer. Och då ska du veta att jag kan vara ganska kritisk – mot såväl webbplatser som bemanningsföretag. För även om jag har varit på bra intervjuer hos andra bemanningsföretag har villkoren hos dessa företag inte varit så bra. Vad gäller Implement framgår inte några villkor av webbplatsen, men där finns ändå nåt som lockar samtidigt som det känns seriöst.

Det som gjorde mig extra intresserad den här gången var det faktum att Implement söker förändringsspecialister. Det finns så mycket jag skulle vilja förändra hos de företag och organisationer där jag har arbetat tidigare att just förändringsarbete låter väldigt spännande. För när man är inne och jobbar en kort period, såsom jag har gjort de senaste åren, kan det klia i fingrarna att förändra saker och ting. Företeelser, uppgifter, verksamheter som man som utomstående ser skulle kunna bli ändras till det bättre…

Företaget har kontor på flera ställen i Skandiavien, men det är nog hos Stockholmskontoret jag tänker registrera mig. Jag vill pröva ett nytt sätt – och ett nytt bemanningsföretag – att få jobb. För det är mitt mål: att få jobb. Snart. En vända till med arbetslöshet vill jag inte ha!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en marsmåndag.


Min farmor brukade
vända lite på orden ibland när hon skulle uttrycka sig på svenska. Ja, farmor var ju inte född i Sverige utan hade ryska som sitt första språk, finska som sitt andra. När jag som barn grät – ja, det hände att jag gjorde det –  sa farmor alltid:

Aj aj, har du lite ledsamt?

räkmacka kaffe o bok

En lunch för en som hade det lite ledsamt.

Idag hade jag lite ledsamt fast jag grät inte utanpå. Stegade i stället ner till blomsterhandeln och köpte en bukett med blåa liljor och vita rosor att ge till M. Utmärkelsen skulle firas idag på eftermiddagen, men jag skulle inte få delta. I stället festade jag på en räkmacka på lunchen. Och märkligt nog dök M upp med den återvändande H, så jag fick sällskap den sista kvarten! Dessutom blev det tillfälle att överlämna buketten. Perfekt!

Jag hann med att göra både mitt eget jobb och andras idag. Dessutom blev det en liten tårtbit för M, eftersom personen jag skulle ha möte med inte var omöjlig. Mötet gick för övrigt hur bra som helst, trots att jag hade fått höra olyckskorpar innan. För mig funkar det nämligen bäst om jag är rak och ärlig och ”tar” folk på mitt sätt. Det uppskattades även idag, vilket jag också fick höra. Nu är vi inte på långa vägar klara, men en god bit på väg.

UKK fasad kväll

Hade velat gå in och inte bara passera.

Idag lämnade jag jobbet åtta minuter efter ordinarie arbetstids slut. Bland annat har jag lagt mitt huvud i M:s kompetenta händer, men jag passerade också en byggnad i vilken en spännande mediedag gick av stapeln. Jag hade velat vara där. Nu vet jag att man inte får hälften av det man önskar sig, fast man förväntas vara nöjd ändå.

Gott var det att så småningom komma hem till New Village där Fästmön hade pasta med tomatsås redo för mig att värma och en redan uppvärmd famn. Det är omtanke och kärlek, det!

Till kvällskaffet serverade jag var sin trisslott. Men det är en annan historia…


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså ända sen vi var och Storhandlade igår kväll, jag och Fästmön, har jag känt hur en doft av curry har omgett mig. Jag trodde först det var curry från nån sås på kycklingburgaren jag åt, men den såsen är vit och innehåller inte en gnutta curry. Jag har tvättat och skrubbat högerhanden – för det är därifrån lukten kom, enligt min jättekran mitt väderkorn. Nu är det morgonen därpå – och jag stinker fortfarande curry. Jag har tvättat mig MÅNGA gånger sen igår kväll.

Boven i doft-lukt-stink-dramat!


Slutligen upptäckte jag
en liten, liten fläck på ena ärmmudden till min jacka. Den måste jag ha fått när jag plockade åt mig en flaska med mangorajasås från varuhyllan! Så morgonen inleddes med liten paniktvätt i handfatet av stinky jacket… Jag ska tvätta den i kväll, men tills vidare får det duga. Fläcken är borta, fast det stinker fortfarande curry om jackärmen…

Noterade du hur jag gick från dofta via lukta
till stinka i de inledande raderna???

För den som inte har upptäckt det än kan jag berätta att det är fredag idag. Jag har bara en intervju inbokad idag, klockan 14. Resten av dan ska jag fortsätta jobba med våra sidor på intranätet. Jag gjorde några smärre justeringar tidigt i morse. Det var också en del mejl att besvara i inboxen, många av dem rörde intranätet. Det är kul och spännande att folk är så engagerade här!!! Inte som på ett visst annat ställe i mitt förra arbetsliv där intranät sågs som nåt tråkigt, onödigt och svårt. För övrigt telefonerade jag igår med en vän som fortfarande jobbar inom organisationen. Där verkar vara sig likt. And I will say no more but… organisationen sliter ut dem som vill åstadkomma nåt och behåller surdegarna i brist på kompetens. För de som kan drar till andra ställen där de uppskattas. Jag kan inte se det på annat sätt.

En trevlig lunch blev det med kollegan L på fakulteten igår också! Jag är så glad för L:s skull att det blir en utbytestripp till the UK i sommar! Kanske ska skicka med min fina ring som en maskot?

Titta så fin!!!


Ikväll ska jag ha spa-kväll.
Först blir det dusch och hårtvätt. Sen ska jag fixa med mina fötter som blir ganska trötta av att jag står och jobbar hela dagarna. Fotmassagebadet, som jag köpte precis innan Katastrofen inträffade, har länge stått oanvänt. Det var så ironiskt, jag köpte det för att jag var trött i fötterna på grund av jobbet… Fyra dar senare hade jag inget jobb längre. Idag rör sig Odjuret  fritt, har tagits tillbaka i nåd/på nåder..? Allt tycks vara glömt, ingen ser nåt. Själv försöker jag glömma och gå vidare, men sen jag mötte dess kalla blick häromdan har jag känt ett stort obehag. Den som har gjort fel får gå fri, medan den/de oskyldig(a) straffas… Mitt obehag är så enormt att jag nästan blir rädd för mig själva och mina starka känslor. Det som skiljer mig och Odjuret åt är att jag faktiskt har en del självinsikt (även om alla inte tror det). Jag förstår inte hur man kan möta människor, såväl i privatlivet som i arbetslivet, och se dem i ögonen och säga

Mitt samvete är rent!

när man har både horn och bockfot…

Read Full Post »