Hurtig behandling till hård hud

Ett thrillerartat inlägg om otrevliga myndighetspersoner, trevliga dito och mina bokhyllor.

---

 

”Hurtig behandling till hård hud..” Tänk om det fanns en teoretisk sån också och inte bara den här krämen, som är till fötterna…

Flera gånger har jag försökt få ett Besked av viss ekonomisk natur från en myndighet, vi kan kalla den Otrevliga myndigheten. Varje gång har jag nämligen bemötts otrevligt, av olika personer, när jag har kontaktat den. Jag har till exempel fått ta skit för att andra människors barn har de senaste mobiltelefonerna och paddorna, men också hånats för att jag vill ha just Viktiga Besked med snigelpost, på papper (”tänk om alla skulle vilja ha det…” Ja, tänk om… Då hade ni fått arbeta lite…). Och Otrevliga myndigheten står fast: Besked kan inte lämnas förrän mina dagar är över.

I kontakterna med just den här myndigheten behöver man ha hård hud. Det har jag inte just nu. Jag har blivit en rädd mes som ofta fäller en tår i stället för att spotta upp mig och bli sträv och krävande. Men idag fick jag hjälp. Min handläggare vid en annan myndighet, vi kan kalla den Den Andra myndigheten, hade lovat ringa mig – och jag i min tur hade lovat att inte prata länge. Det handlar om ett möte jag är kallad till på måndag och om framtiden. För är det så att jag får ett Besked i positiv bemärkelse från Otrevliga myndigheten, behöver min handläggare och Den Andra myndigheten inte dra igång ett samarbete kring min person med Den Tredje myndigheten. Låter det krångligt? Ja, men det är så här verkligheten är för en sån som undertecknad. Jag försöker lära mig att stava till byråkrati, men det är svårt…

Min handläggare och Den Andra myndigheten vill självklart inte dra igång nånting med Den Tredje myndigheten om det inte behövs. Det är ju rätt mycket byråkrati även för dem, som du kanske förstår, och onödigt arbete. Så när min handläggare ringde mig och jag uttryckte min starka oro erbjöd hon sig att ringa Otrevliga myndigheten för att efterfråga Besked. Jag tackade lättad och fick löfte om mejl angående samtalet. Sen gick jag och hängde tvätt…

Efter nån kvart ringde min mobil igen. Det var min handläggare.

Jag har aldrig blivit så otrevligt bemött!

sa hon. Ungefär.

Välkommen i klubben!

svarade jag. Ungefär.

Min handläggare hade, förutom att hon blivit otrevligt bemött, också förvägrats svar med anledning av att 6,5 dar återstår (fast den sista halva dan var igår, men jag kan inte skicka in nån redovisning förrän tidigast måndag eftersom allt ska redovisas två veckor i taget hos Otrevliga myndigheten). Det enda hon kunde få var ett Preliminärt besked i positiv riktning. Hon skulle nu anteckna detta så att personen jag ska träffa på måndag är medveten om allt strul.

Jag tyckte att det var lite bra att min handläggare fick göra upptäckten hur otrevligt bemötandet är på Otrevliga myndigheten. Men självklart vill jag egentligen inte att varken hon eller jag eller nån annan ska bemötas otrevligt av nån enda på nån myndighet. Varför är det så svårt att vara trevlig mot nån som befinner sig i underläge och i en utsatt position och som ringer för att få svar på sina frågor?

Allt sånt här krångel skapar mycket oro. Jag har fått eksem och konstant ont i magen. Det är svårt att sova igen, vaknar vid fyratiden varje morgon och ligger och grubblar. Försöker hitta lösningar. Och visst, jag har en joker i i fickan som kanske kan leda till nåt där jag slipper alla tre myndigheterna ovan. Ett tag, i alla fall.

Medan allt detta pågår försöker jag understundom sysselsätta mig med roligare ting, bland annat för att skingra tankarna. Jag grejar med mina bokhyllor. Hyllorna i hallen är nu fulla av deckare och thrillers, medan hyllorna i arbetsrummet inrymmer annan skönlitteratur, biografier, lyrik, litteratur om skrivande och journalistik, litteratur om litteraturvetenskap med mera. Här har blivit glesare på hyllplanen och jag har ”knyckt” två hyllplan och tryckt in i hallhyllorna. Men böckerna från att läsa-högarna kommer inte att få plats som det är nu och jag har planerat lite för en eventuell ”ny” tredje rödbrun Billyhylla som en vän till mig möjligen har och har lovat skänka mig. Och kanske en låg, vit hylla till får plats i sovrummet…

Men fram till ett eventuellt hylltillskott går jag och plockar och arrangerar om, tar ut, sätter in, stuvar om, försöker snygga till. Och så gör jag fynd, som den där gamla tidningen jag skrev om i morse och som noga sorterade arbetsprover från tidigare arbetsplatser, Skrivrummet vid Upsala Nya Tidning, UppsalaNyheter med mera. Detta plockande ger min själ lite ro. En stund.

Och by the way… Otrevliga myndigheten är A-kassan Vision, min handläggare Alexandra – stort TACK till dig! – jobbar vid Den Andra myndigheten, det vill säga Arbetsförmedlingen (där man borde få göra rätt saker och ge rätt hjälp och stöd till de arbetssökande) och Den Tredje myndigheten är Försäkringskassan.

För allas information: det enda jag vill ha är ett jobb.

För allas information 2: Clark Kent* fick en anmärkning på en trasig bromslampa, men slipper ombesiktning!

Här är de senaste hyllbilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 *Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Misslyckat besök i vården

Ett misslyckat inlägg.

---

 

Synkontroll på låg nivå.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Och nog borde jag ha blivit misstänksam när jag anlände till vårdinrättningen och noterade att man utför synkontroller på låg nivå, det vill säga på golvet… Men jag kan vara ganska vidsynt (!) och till och med mild understundom. Därför slog jag mig ner i väntrummet med min spännande bok på gång och lät mig svepas in i den ruggiga handlingen.

Fast när klockan passerat det klockslag jag hade fått reserverat för mig började jag undra. Först fem minuter, sen tio. Då gick jag ut i receptionen. Nej, vårdgivaren hade inte anlänt. Den vänliga receptionisten ringde vårdgivarens mobil utan att få svar. Jag satte mig ner ytterligare fem minuter, receptionisten ringde ytterligare en gång… Men nej. Ingen kontakt, ingen vårdgivare. Lite fundersamma blev vi, det är ju halkigt och vintrigt ute. Kanske det hänt nån liten olycka? Slutligen skickade jag ett sms till vårdgivaren, tog farväl av receptionisten och åkte hem igen. Jag var glad att jag kom med bil, för annars hade jag fått kuska runt halva stan för att komma hit. Bilvägen till vårdinrättningen är mera lik fågelvägen.

Jag hade varit hemma trekvart när mobilen signalerade sms. Det var från vårdgivaren. H*n bad om ursäkt, men var hemma och vabbade och hade bett sköterskan under gårdagen att avboka alla patientbesök. Jag missades. Uppenbarligen. Nu var det ju inte vårdgivarens fel utan sköterskans, men… Man blir lite… besviken och lite halvsur. Som patient får man nämligen veta att man måste avboka ett besök senast 24 timmar i förväg – annars debiteras man ändå. Vad händer om det är tvärtom, som idag? Ska jag kanske fakturera mottagningen??? Tofflan undrar…

Nu bokades en ny tid per sms, men den är ju inte förrän om två veckor. Jag är GLAD att jag inte är VÄLDIGT sjuk… Men jag kan tyvärr konstatera IGEN att när man är i underläge och redan drabbad av svårigheter straffas man om man råkar glömma, missa eller komma försent. Den som är i överläge kan glömma, missa, komma försent eller helt enkelt utebli utan att nåt händer. Är det inte Arbetsförmedlingen eller a-kassan så är det vården, liksom… och det är inte rättvist. Nu ÄR det emellertid inte hela världen för jag överlever. Men ändå. Varför gäller inte samma regler för underlägesposition som överlägesposition???

NEJ! Det är inte rättvist! (En bild av konsten på vårdinrättningen.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hot mot tjänstemän ökar

Ett hotfullt inlägg.

---

 

Idag läser jag om hot mot tjänstemän på våra myndigheter. Det handlar om Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kronofogden, Migrationsverket och Skatteverket och det är Dagens Nyheter som har gjort en undersökning. Och hoten kan bestå av allt från självmord till bomber.

Att hota nån är aldrig OK – vare sig det är en privatperson eller en myndighetsutövare. Vi är ju liksom alla människor! Däremot har man rätt att tycka att människor agerar felaktigt. När myndighetsutövare agerar felaktigt är det ofta krångligt och svårt att som privatperson, troligen i underläge dessutom, få rätt. Då blir såna som jag frustrerade. Jag brukar skriva av mig. Det hjälper till viss del. I mina kontakter med Arbetsförmedlingen har det hjälpt, för under hösten har jag fått det stöd jag har saknat så länge. Min handläggare och jag har haft mejlkontakt och vi har både telefonerat och träffats.

Resultaten av DN:s undersökning visar att ungefär en person om dan blir hotad på flera av myndigheterna ovan. Arbetsförmedlingens anställda tycks vara värst ansatta. Några har råkat ut för rena attentat, bland annat i sina hem. Det är INTE OK. Inte alls!

Självmordshoten är en typ av hot som ökar hos alla – utom hos Försäkringskassan. Lite märkligt, tycker jag. Men att Arbetsförmedlingen fick ta emot 276 hot om självmord är ett högt antal. Jag vet att jag själv skrev en gång till en handläggare att jag skulle ta livet av mig om jag inte fick nåt jobb snart. Det var självklart inget hot mot handläggaren, men kanske det trots allt var det.

Det som emellertid var anmärkningsvärt i det hela var att jag fick noll reaktion på det jag skrev. Personligen skulle jag ha svårt att låta bli att agera om nån talade om för mig att den övervägde självmord. Det måste finnas en plan för hur man bemöter sånt som myndighetsperson! Som medmänniska skulle det vara otänkbart för mig att inte göra nåt.

De olika myndigheterna har diverse sätt att skydda sina anställda från allmänheten. Kronofogdemyndighetens personal har till exempel personlarm och får säkerhetsutbildning. Försäkringskassan har en stödtelefon dit anställda kan ringa om de har blivit hotade.

Men enligt Försäkringskassans säkerhetschef är inte bättre säkerhetsrutiner det enda som kan hjälpa. Nils Fridolf säger i DN:

Det handlar väldigt mycket om hur man bemöter kunderna och förklarar myndighetens beslut. Gör man det rätt kan man förebygga många hotfulla situationer […]

Och där sätter han fingret på nåt mycket viktigt: bemötandet. Om jag blir nonchalant bemött, som jag har blivit så många gånger av personal vid Arbetsförmedlingen, blir jag självklart inte positivt inställd – jag blir förbannad. Fast jag skulle aldrig hota nån tjänsteman med våld. Absolut aldrig. Däremot tror jag att många myndigheter skulle behöva utbilda sin personal i bemötande av oss som kontaktar dem. Vi, som verkligen befinner oss i underläge. Men vi underlägsna får aldrig, aldrig hota.

Vad har DU för tankar om hot mot anställda vid myndigheter???

 

---

Livet är kort.

 

 

Read Full Post »

Uppfylla krav och sånt

Ett inlägg om krav.

---

 

Idag står det 

skriva för egen del

på min agenda. Fast först är det först ett antal

ska bara

som måste utföras.

Det började regna igår kväll och har regnat hela natten. Jag klev upp före halv sju och skjutsade min älskade till jobbet. Sen har hon bestämt sig för att idag ska hon promenera hem. Vi får se hur det blir med den saken. Promenad är kanske inte det man har mest lust med när man har varit på fötterna i vården mellan klockan 7 och 16… Jag själv, som rör minimalt på mig numera, kände av ett ont ben igår och fick smörja in mig med lite värdelös salva. Värdelös för att den knappt lindrar. Jag tänker inte be om förnyat recept på den.

Igår blev det en massa skrivet om och för andras räkning. Med förberedelsetid och efterarbete tog det ungefär totalt sex, sju timmar – och då la jag ändå inte in och ut text och bild själv. Lite svider det att jag inte får en krona för det arbetet. Men jag känner att mitt arbete uppskattas på olika håll och det blir jag förstås väldigt glad över. Fast uppskattning betalar ju inga räkningar. Jag måste ha ett jobb med lön!

Soluppgången var förstås snyggare i verkligheten i morse.

Idag på morgonen har jag ringt min a-kassa för att fråga hur det ligger till med nya ersättningsdagar eller inte. Och som vanligt när jag ringer dit blir jag konstigt bemött. Inte blir jag mycket klokare heller. Idag sades det mig att mina gamla dagar tickar på eftersom jag påbörjade en ersättningsperiod igen inom tolv månader efter att jag sist hade a-kassa (förra hösten). Men när dagarna är slut gör a-kassan en ny prövning om jag är berättigad till nya dagar. Enligt vad jag hörde från en kollega i en liknande sits skulle jag vara berättigad till en ny ersättningsperiod, men det svaret fick jag alltså inte av a-kassan. Det enda som är säkert är att a-kassan prövar min rätt till nya dagar. Inga garantier, alltså, och ny oro i magen att jag inte ska uppfylla kraven när det blir så dags. Naturligtvis är mitt mål att få ett nytt jobb SNART, men det verkar ju inte precis som om jag kan styra det själv, trots att jag söker mycket aktivt.

Vad gäller a-kassans bemötande ägnade sig personen i andra änden av luren åt att fnysa när jag berättade att jag ringde för att få klarhet och för att andra i liknande situation sagt att jag skulle få nya ersättningsdagar.

Det är så många som kan allt om a-kassan fast de inte jobbar här

sa människan bland annat. Eh ja… som arbetssökande lär man sig ju ett och annat utan att jobba vid a-kassan.

1. Det första man lär sig är att informationen på a-kassans webbplats inte är begriplig eller undermålig.
2. Det andra man lär sig är att de flesta som arbetar på a-kassan är otrevliga. Damen idag var dessutom ganska sarkastisk. Och det tycker jag är under all kritik! Man är inte sarkastisk mot en person som ringer och som uppenbarligen är i underläge eftersom den efterfrågar information om regler för sin tillfälliga försörjning.

Min dag är nu inledd med frustration och oro. Men jag har lyckats söka jobb, ringt a-kassan och snart skrivit dagens första blogginlägg. På väg till Annas jobb lyckades jag också att inte köra över en cyklist som for ut framför nosen på bilen eller in i två bilar som svängde in precis framför min bilnos. Det fick mig att undra om alla ute i trafiken i morse var potentiella självmordskandidater. Starkast kandidat för det epitetet var nog cyklisten som ju satt helt oskyddad på sin sadel och trampade, troligen med musik i lurarna, men utan nån vit käpp (det vill säga inte synskadad).

Jag ska nu fortsätta med att lätta på mina bördor genom att skriva bok. Därefter blir det dusch och så lite inköp av förnödenheter på Tokerian. Det är ju tisdag. Tofflan är vanemänniska. På tisdagar kommer nämligen TV-tidningen, det vill säga Expressens. Den är bäst. Jag måste också ett ärende in på apoteket samt inhandla skrivarpapper. Det går åt en del när man skriver…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har det hänt igen: Facebookade om jobbet – och fick det inte!

Ett inlägg om yttrandefrihet, bland annat.

Nu har det hänt igen! En kille har Facebookat om sitt jobb i negativa ordalag och därmed blivit av med det. Eller av och av… Han var vikarie och fick inte den utlovade platsen i resurspoolen efter vikariatets slut, trots att en sådan plats var utlovad.

Vad hade Fredrik Vallgren skrivit då? Han hade skrivit att det nya schemat på jobbet var genomruttet. Men enligt honom själv hade han inte skrivit

[…] varken namn, personangrepp eller grova uttalanden […]

Nu har Kvällsposten (<== Expressen) via sin artikel, i sin tur via BLT/Sydöstran, avslöjat att det handlade om äldreförvaltningen i Karlskrona, att Fredriks chef heter Susanne Nordin och att hennes chef heter Martin Olsson.

Jaa, så kan det gå när man gör en höna av en fjäder. Allt avslöjas, liksom. Även vilken arbetsgivare och vilka chefer det gäller. För i Sverige har vi yttrandefrihet och kritikrätt. Den som jobbar inom det offentliga har dessutom meddelarskydd, vilket ger arbetstagaren rätt att berätta om till exempel missförhållanden på en arbetsplats utan att h*n utsätts för nån form av straff av sin arbetsgivare. Jajamens!

Samtidigt kan jag tycka att det kanske inte är så smart att kritisera den arbetsgivare hos vilken man hoppas på att få ett jobb. Bättre vore att man tog upp det man tycker är fel med sin närmaste chef. Fast vi vet ju alla att detta är i den bästa av världar. I vår värld är det inte alltid så att det går att framföra kritik till sin chef – av en eller annan anledning. En sådan anledning kan vara att man känner det som att man befinner sig i ett underläge eftersom man faktiskt inte är fast anställd. Eller så är man rädd för att man inte får den där tjänsten man vill ha, bara för att man tycker att nånting inte är riktigt hundraprocentigt bra på jobbet.

Att få skriva av sig om jobbet tycker jag är ett bra sätt att ventilera och åtminstone sammanfatta sina tankar. Men det ska självklart inte handla om angrepp och grova uttalanden, hot eller allvarliga kränkningar, lika lite som man bör lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Vill man verkligen ha det där jobbet ska man kanske i stället vara lite smidig och försiktig i sina formuleringar, kanske skriva av sig under lösen (om det nu går på Fejan?).

Men en smart arbetsgivare hade, när den fått information om vad Fredrik Vallgren skrivit på Facebook, tagit upp kritiken med honom och diskuterat vad man kunnat göra för att förbättra schemat, som det gällde i det här fallet. Tänk vilken positiv återkoppling en sån arbetsgivare hade kunnat få av en Facebookskribent!

Fredrik Vallgren lät bara sina Facebookvänner läsa inlägget. Ändå nådde det fram till cheferna. Och även om juristerna säger att det inte föreligger några skäl till avskedande fick Fredrik Vallgren inte fortsätta på sitt jobb. Är det så här vi vill ha det med yttrandefriheten i Sverige???

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Tack, Mladen!

Ett tackande inlägg.

Igår, fredag, fick jag ett par tre stycken så fina mejl från en av mina läsare, Mladen. Jag ville därför passa på att tacka. Det är roligt att få positiv återkoppling på nånting man skriver, allra helst som det är ett ämne där jag själv är djupt engagerad. Ett ämne som inte är ytligt: Arbetsförmedlingen och arbetslöshet.

Mladen hade särskilt fastnat för dessa rader, som jag skrev i ett inlägg:

Vad gäller Arbetsförmedlingen och dess roll anser jag att om inget görs snart kring byråkratin och byråkraterna har den snart spelat ut sin roll. Vem vill till exempel ha en handlingsplan som är formulerad enligt ett standardformulär, där i princip endast viss personalia är utbytt? En sån plan kan jag skriva själv. Jag vill inte att mina skattepengar ska betala en handläggare för detta. Innan jag avslutar vill jag poängtera att det inom Arbetsförmedlingen och dess organisation också finns duktiga, kompetenta, obyråkratiska och empatiska medarbetare. Man kan inte generalisera och säga att alla som jobbar inom Arbetsförmedlingen är ”dåliga”. Tyvärr skyms sikten dessa ljushuvuden av de medarbetare som är deras motsatser – inkompetenta, byråkratiska och totalt i avsaknad av empati.

Ja det är hårda ord från mig, även om jag också ger credit till dem som så förtjänar. För såna anställda finns också inom organisationen. Dessutom finns såväl bra som mindre bra arbetssökande. Men poängen är att dessa arbetssökande befinner sig i ett sånt underläge jämfört med jätten/byråkraterna. Om Arbetsförmedlingens anställda kunde visa lite vanlig hyfs och empati ibland skulle det vara guld värt.

Vidare önskar jag förstås också att de som jobbar där är kompetenta. Personligen har jag inte sett så mycket av den varan i höstas när jag var inskriven vid Arbetsförmedlingen i Uppsala som arbetssökande.

Mladen skriver även i ett av sina mejl till mig:

[…] Det finns en rad etiska frågor kring det hela, tycker jag. Man kan ju inte plocka dun från levande gås, men an arbetslös kan behandlas hur som helst …ta vilket jobb som helst…och inte sällan tåla på sitt jobb vad som helst. […]

Just nu är Mladen och jag lyckligt lottade för vi har jobb. Men ingen av oss glömmer dem som är kvar Arbetsförmedlingens… händer.

Tack, Mladen, för dina fina mejl! Var rädd om dig – och ditt jobb, så att du slipper Arbetsförmedlingen – och lycka till i livet!

Livet är kort.

Read Full Post »

2013: Najs och Bajs

Ett inlägg om året som gått och dess höjdpunkter och lågvattenmärken.

År 2013 kan snart läggas till handlingarna. Men innan dess vill jag lyfta fram godbitarna (najs) och… eh… de andra bitarna (bajs), månad för månad.

Så här tyckte jag om 2013:

Januari:
Najs: Mathemskassen 3: Allt-i-ett-kyckling och Baba Ganoush (Skitgott!)
Tillbaka i jobb efter alien-historien (Jag ÄLSKADE det jobbet!)
Bajs: Lokalblaskans heteronormativa bröllopsbilaga (År 2013, liksom…)

Februari:
Najs: Mitt husbygge (Jäklar så roligt det var att bygga upp en intern webbplats!)
Björnbär- och chilimarmelad (En ny och spännande smakupplevelse!)
Bajs: Webbformulär för jobbansökningar (Jag slogs med ett antal såna under året. De flesta är verkligen skitdåliga ur användarperspektiv.)
Bildårar (Hur fick somliga körkort?)

Mars:
Najs: Finvantarna från Iréne (Jag gillar verkligen dem!)
Bajs: Annas mat (Nej, eftersom de använder indrivare har vi slutat köpa pizzor från den restaurangen i Svartbäcken!)
Telefonförsäljare (Nej, nej, nej! Jag anmäler alla som ringer fast de inte får!)

April:
Najs: Celebert besök på jobbet (Visssa kommunalråd är smarta och ger sig ut i verkligheten.)
Bajs: Hot-mail (Nä, även om det inte var allvarligt menat var det jäkligt obehagligt att få.)
Kompiskorruption på jobbet (Det är INTE OK, tycker jag!)

Maj:
Najs: Pelé, Kaká och jag (En annorlunda barnbok.)
Fyra dagar i april (En bra bok med historiskt innehåll.)
Bajs: Hilde var icke önskvärd (Att köpa ut anställda är grymt.)
Andningsont av grill, rök, parfym och sånt (Hänsyn är inte fel att visa ibland.)

Juni:
Najs: Fästmön (Hon var min klippa igen när det gungade!)
Bajs: Varsel före en storhelg (På min förra arbetsplats fanns det tre personer jag inte gillade. Tre av flera tusen. En av dem varslade mig dan före midsommarafton.)

Juli:
Najs: Botaniska trädgården och tropiska växthuset (Två av mina favoritplatser i Uppsala.)
Förrådsstäd (Det finns väl inget som är så tillfredsställande?!)
LinkedIn (Ett bra yrkesnätverk som jag anslöt mig till!)
Motormuseet i Motala (Det får du bara inte missa om du är där!)
Bajs: Min sista arbetsdag på Den Bästa Arbetsplatsen (Sorgligt!)

Augusti:
Najs: Vårt Pride 2013 (Det blev Pride, trots allt!)
Bajs: Reklamfilmer på TV (Varför finns det så många dåliga???)
Konsten att fylla en dag (Det är förnedrande att vara fullt frisk och arbetsför och inte få arbeta.)
Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen (Bortslösad tid. Hemskt. Fruktansvärt. För jävligt. Och så klarade de inte av att påanmäla mig till a-kassan, vilket fick till följd att jag fick vänta på ersättning i två, nästan tre månader.)

September:
Najs: Så vårdar man en kund (Enkelt och lätt, men effektivt.)
Monica Z. (Å, vilken bra film!)
En dag bara för oss (Såna behövs.)
Bajs: Företag som inte svarar på ansökningar eller ger nån återkoppling på frågor (Vill nån jobba där, liksom?)
Handläggarstrul på Arbetsförmedlingen (Det tog en och en halv månad, tror jag, att få en handläggare.)
A-kassans irriterande ovana att skicka oroande mejl på fredagskvällar (Att vänta en hel helg med att fråga vad som menas är ångestframkallande.)
A-kassans byråkrati för elva kronor (Och senare på året tog de bort avgiften och tyckte att de var jätteduktiga…)

Oktober:
Najs: Kontakt med min hafti (Så roligt!!!)
En skön helg hos vännen Gunilla
Bajs: Stor ägare = sämre distribution samt slopad avgift (Större borde bli bättre och slopad avgift… Ha… elva spänn…)

November:
Najs: Nytt jobb (Det snurrade rejält i början och självkänslan var inte den bästa…)
Projekt Storstädning avslutades med vardagsrummet (Så skönt att göra hemmet rent!)
När det känns lite bra (För omväxlings skull.)
Femårig förlovningsdag (Den 8 november 2013)
Bajs: Ett förnedrande besök på Arbetsförmedlingen (Den som är i överläge ska aldrig låtsas att h*n kan sätta sig in i hur den i underläge har det.)

December:
Najs: Fina julklappar (Och mycket att läsa!)
The Fry Chronicles (En av de bästa böckerna jag läste i år.)
Klappar på jobbet och från facket (Glatt överraskad!)
Lucia för ett år sen fick jag mitt liv tillbaka (Jag lever.)
Bajs: Baraspara bröt mot god marknadsföringssed och Upsala Nya Tidning är på väg (Jag fick rätt i DM-nämnden!)
Sjukstugan i Backen slapp undan – igen (David förlorade mot Goliat, men jag hoppas att David överklagar och får rätt. Vissa saker får man bara inte göra!)
Arbetsförmedlingen gjorde fel igen – och inget händer (Den här gången blev jag inte avanmäld hos a-kassan från rätt datum.)

Livet är kort. År 2013 blev ett omtumlande år på många sätt.

Read Full Post »

Det här med AF och dess GD…

Ett inlägg om ArbetsförMEDLingen, dess avgående GD och ArbetsförNEDRingen.

Jag vet inte hur många gånger jag har bloggat om Arbetsförnedringen den senaste tiden. Många är det, i alla fall. Jag har bland annat skrivit

En seger… eller i alla fall nånting avklarat

Att man ska behöva bli arg varenda dag…

En tripp till Stockholm, bara så där

Vecka 32: Mjukare och Energislukare

Fredagsfunderingar framåt aftonen

Vecka 33: Bankett och Blankett

Oro och nervigt inför nya regler och system

Loppis-lördag och Mina sidor

Den lilla människans besök på Arbetsförnedringen

Jag har haft en omröstning här på bloggen, där jag har undrat om Arbetsförmedlingen behövs…

Tofflan undrar: Behövs Arbetsförmedlingen?

Tofflan undrade: Behövs Arbetsförmedlingen?

Jag har skrivit utifrån min egen situation och utifrån mina upplevelser – vilket naturligtvis inte behöver vara andras upplevelser eller sanningen – ur ett underläge.

Jag har också skrivit om den avgående generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist, fast för ett tag sen:

Fas 3 – modernt slaveri eller ny chans för arbetslösa?

Regn, regn, regn och rusk – och lite rock på finska

Hur är läget på arbetsmarknaden EGENTLIGEN?

Hur avslutar man ett jobbmejl?

Men hur kunde det bli pengar över, Arbetsförmedlingen?

Arbetsförmedlingen misslyckas med en av sina viktigaste uppgifter

Fredagstur

Vecka 25: Midsommar och Miss-sommar

Nu är det klart att Angeles Bermudez-Svankvist avgår med omedelbar verkan. Det är rätt beslut, tycker jag. Och skälet är inte att hon har klantat sig med sin mobil eller tagit med sin familj på tjänsteresor. Skälet, som jag ser det, är att hon trots sin månadslön på 142 000 kronor och de gedigna ledarerfarenheter (jag skrev inte ledaregenskaper!) hon har i bagaget  inte har lyckats leda Arbetsförmedlingen på ett bra sätt.

För den skull tycker jag inte att man behöver häckla Angeles Bermudez-Svankvist mer. Det är som det är. Hon har inte skött sitt uppdrag och hon slutar genast. Måste man hålla på och skriva kilometervis om henne som person, ironisera, vara oförskämd EFTERÅT – NU NÄR HON HAR, så att säga, FALLIT AV TRONEN? Var fanns alla som hade synpunkter på henne INNAN???

Nej, tänk om alla dessa tyckare i stället kunde sätta press på regeringen att göra en ordentlig genomlysning av Arbetsförmedlingen och dess organisation! Tänk om man kunde undersöka varför Arbetsförmedlingen inte gör nåt vidare bra jobb och varför många arbetslösa tycker att de inte får rätt sorts hjälp därifrån…

En genomlysning torde leda till organisationsförändringar så att de som jobbar på Arbetsförmedlingen gör det namnet på myndigheten säger att de BORDE göra – nämligen förmedla jobb? Vara en länk mellan arbetssökande och arbetsgivare. Omplacera oengagerade handläggare. Jobba mer nytänkande och oortodoxt. Så som min favorit på Arbetsförmedlingen, Ingmari! Jag kan garantera att om man sätter henne som ny generaldirektör så skulle det hända saker!!!

Om inte en sån pärla som Ingmari duger för regeringen, anmäler jag mig härmed frivilligt som sökande till uppdraget. Jag har massor av erfarenheter och förslag på vad som behövs göras. Men jag behöver inte 142 000 kronor i månadslön.

PS Jag har träffat Angeles Bermudez-Svankvist ett antal gånger (inte många, men några) eftersom vi i ett tidigare arbetsliv har jobbat i samma organisation. Min uppfattning om henne är att hon är en virvelvind – på gott och ont. Så där som många av oss är.

PS 2 Det här har Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen bland annat skrivit om det generaldirektörens avgång:

DN:
Bermudez-Svankvist behåller lönen
Bermudez-Svankvist får sparken
Bermudez-Svankvist: ”Det har varit fantastiska år”
”Det är klart att det är ett bakslag för regeringen”
Krismöte på departementet
Så var Engströms presskonferens

SvD:
”Problemen försvinner inte med Bermudez”
Bermudez-Svankvist: ”Jag är stolt”
Bermudez-Svankvist sparkas
”De har agerat oprofessionellt”
Källa: ”Självklart sitter hon inte kvar”
”Någon måste betala för förtroendekrisen”
Arbetsförmedlingens styrelse saknar förtroende för sin GD
”Det är rimligt att hon får gå”
Ministern vill inte uttala sig om AF-chefen
Bermudez-Svankvist skyller räkning på jobbet

Aftonbladet:
Hon fälldes av alla skandaler
Får behålla sin sexsiffriga lön
Planen: Hon skulle gå i tysthet
Bermudez-Svankvist: Jag har gjort maximalt
Åkte på tvådagarskonferens – stannade en vecka
Tog med sig familjen på jobbresorna
Hon måste gå omedelbart
Teleräkningen: 310 000 kronor
Angeles Bermudez-Svankvist: Inte mitt fel
Plötsligt finns en annan syndabock än regeringen

Expressen:
Här hämtar Bermudez-Svankvist sina saker
Bermudez-Svankvist ersatt redan i lördags
”Hon är inte längre generaldirektör”
Bermudez-Svankvist överraskad på mötet
Bermudez-Svankvist: Stolt över arbetet
Clas Olsson tar över arbetsförmedlingen
Bermudez-Svankvist: Agerar oprofessionellt
Källa: AF-chefen kommer tvingas gå
Bermudez-Svankvist åkte på lyxresa i tjänst
Ekot: ”Har Borgs och Reinfeldts förtroende”
Generaldirektören riskerar att få sparken

Livet är kort.

Read Full Post »

Fortsätta må bra

Ett inlägg i vilket Tofflan fortsätter spinna från förmiddagens inlägg på saker hon gör för att ha det rätt OK.

När man befinner sig lite i… ska vi säga… underläge? är det väldigt skönt att ha en familj att hämta kraft och pepp från. Jag tror nog ingen riktigt förstår vilket stöd Fästmön är för mig, hon som själv har det tungt understundom. Det jag kan göra för Anna i gengäld är att försöka underlätta genom att, till exempel skjutsa. Så länge jag har råd med bensin och att ha bilen kvar går det bra, men jag inser att bensinkostnaderna är nåt jag måste minska på. Problemet är att jag inte är så bra på att åka buss – av olika skäl…

Kärleken är inte alltid svart eller vit.

Och tvärtemot vad man också kan tro kommer ”barnen” och jag rätt bra överens. Ibland är de vuxnare än jag och jag kan hämta stöd även därifrån. När det gäller Prinskorven, som just börjat fjärde klass, är det skönt att ändå få fortsätta vara lite behövd. Senare idag, till exempel, ska jag få äran att eskortera den unge mannen till frisören.

Idag faller lockarna för frisörens sax. En efter-bild kommer senare under kvällen!

Att ha nära och kära runt omkring sig som stöttar och som stannar kvar när det blåser är guld värt! Men det är också mycket värt att ha dessa och får känna sig behövd… Det finns alltid nåt man kan göra – och allt behöver inte kosta pengar…

Nånting som jag är lite mindre bra på är att sköta om min kropp. Men även om jag är skitdålig på att äta bra och att röra på mig, ser jag i alla fall till att ha linser så att jag kan se och sköta min hygien (trots att jag är seg in i duschen). Idag skickade jag efter en speciell sorts tandtrådsborstar från nätet (används på morgonen, vanlig tandtråd på kvällen). Tidigare har det gått att köpa dessa på ICA, men nu har de inte funnits på ett bra tag och mina är slut. Jag är nämligen av den uppfattningen att tänderna är en del av kroppen. Det tycker inte Samhället, som delar upp kroppen i Sjukförsäkring och Tandvårdsförsäkring… Det är dyrt att gå till tandläkaren. Eftersom jag inte har nån fast inkomst vill jag inte binda mig för nåt tandvårdsabonnemang. Men genom att sköta om tänderna tar jag själv ansvar för att hålla mina tandvårdskostnader nere…

Jag försöker äta bättre. Här en bild från frukosten. Bild på tandtrådsborstar kommer efter leverans!

Ibland behöver man anlita hantverkare, för allt kan man inte göra själv. Men man kan försöka fixa lite saker själv – om man vågar. Jag har till exempel problem med mina handfat, som allt som oftast släpper ut vattnet alldeles för långsamt. Jag har tagit till kaustiksoda några gånger, utan större förbättring. Häromdan fick jag fin hjälp av Anna att skruva isär ett rör. Du anar inte vad jag hittade för trevligt klet i en av delarna… NÄ, INGEN BILD!!! Vidare har jag ju skickat efter en avloppsrensare, en sink snake, som skulle ha kommit i veckan. Leveransen är nu emellertid försenad och grejen beräknas komma nästa vecka.

Så här ser en sink snake ut.

En väldigt användbar sak är humor. Många tror att jag som person är nattsvart och negativ. De som känner mig vet lite bättre. Utan humor hade jag inte överlevt allt som hänt de senaste sju åren. (Efter sju svåra år, förresten, borde det väl komma sju goda år???) Om jag anstränger mig bara lite kan jag bli ganska road och få skratta när jag vandrar omkring på Tokerian. Det är mycket där som är lite hej svejs… Men det är också ett plejs där jag faktiskt trivs – trots att jag har synpunkter på vissa saker. Idag fnyste jag i mitt inre åt en tröja som nån i personalen lagt ovanpå en frysdisk. DET känns inte så… hygieniskt… Just den här personen gör det typ ”hela tiden” också. Och så jäkla varmt är det inte där inne…

Tokerian säljer frysta tröjor, eller?

Nu ska jag fortsätta må lite bra genom att sätta mig och läsa en stund innan jag åker till Morgonen. Hur gör DU för att må lite bra??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!

Livet är kort.

Read Full Post »

Gott ledarskap och goda deviser

En artikel med rubriken Chef eller hemlös… på Svenska Dagbladets hemsida fångade mig. Jag tyckte att rubriken var lite provocerande och började läsa. Inte blev jag mindre provocerad under läsningen heller…

Artikeln handlar om Elizabeth som jobbar som coach. Hon har skapat sin nya karriär genom att sänka kraven på sig själv. Bara detta provocerar mig. Hur går det till, liksom??? Militärisk disciplin och målmedvetenhet.

Jag suckar och tänker. Jag var militäriskt disciplinerad och målmedveten, men jag sänkte aldrig kraven på mig själv. Är det därför jag än så länge inte har blivit varken hemlös eller chef?

Elizabeth menar att allting handlar om kommunikation. Eller i alla fall alla våra relationer. I sin nya bok lär hon ut hur man grälar bättre, ger konstruktiv kritik, hanterar tonåringar och tacklar giftpilar från ”vänner”. Bland annat.

Hon har gjort fem års studiebesök inom olika branscher. Hon har mött krisande par, pratat med barn som ringer Bris, träffat hemlösa kvinnor i Göteborg och… oj oj oj vad den här kvinnan har gjort mycket.

Och så har hon kommit fram till att man ska tro på sin egen kraft och sätta gränser för sig själv, fejsa sina rädslor och ifrågasätta. Hmm… Just DETTA behövde jag ingen coach för att komma fram till… Det jag hade behövt – och behöver! – hjälp med är att komma vidare. Jag hoppas att jag hinner få lite sån hjälp. För det här med coachning handlar ju faktiskt rätt mycket om… pengar, också… Coacher tjänar pengar. Den som behöver coachning är i underläge.

Jag vill skicka med tre tips för ett gott ledarskap från Elizabeth och jag hoppas att de som bäst behöver läser dessa tips:

1. Var nyfiken och intresserad av personalen. Lär känna personalen för att kunna bemöta personalen.
2. Lär dina anställda prioritera.
3. Var tydlig och låt ingen gå ifrån mötet svävande i ovisshet.

                                                                                                                                                            Och så tre av hennes tänkvärda livsdeviser:

1. Det är ditt liv, lev så.
2. Det finns inga mellandagar – ta hand om varje dag som om den var den sista.
3. Våga välja bort, det ger plats för annat.

                                                                                                                                                             Tänk så lätt det ser ut i text… Men hur ser det ut i verkligheten?..

Read Full Post »