Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skador’

Ett aktivt inlägg.


 

Johnnys tatuerade ben

J:s tatuerade vad.  Benet verkar för övrigt vara nyrakat, så en tävling är troligen på gång.

Snacka om att ha varit mega-social den här veckan. OCH i helgen. Idag blev det en tripp över till en stadsdel här intill. Jag hade blivit inbjuden att närmare studera fem (5) papperskassar med böcker och välja ut sånt jag vill ta med mig hem och läsa innan resten fraktas till Myrorna. Så himla gulligt av A och J – som dessutom bjöd på kaffe, choklad och ett blottat mansben… Det är ju inte var dag man får se det senare. Inte heller ett nyrakat sådant. Men J förklarade att det hade med tävling, eventuella skador och plåster på håriga ben att göra. Jag fattade galoppen direkt – min operationstejp fastnade visserligen inte i kroppshår, men i en utstående brun prick. Denna prick blev tvungen att avlägsnas kirurgiskt innan tejpen över såret och de 24 agrafferna (jätteklamrar) kunde dras bort…

Om nåt litterärt följde med mig hem? Självklart gjorde det det! Det blev en nästan full papperskasse med främst deckare. Jag plockade något åt äldste bonussonen också, men det visade sig att han redan hade läst boken i fråga. Då läser jag den! Jag klagar inte!

En kasse böcker fr A o J

En kasse böcker från A och J fick ett nytt hem i New Village.

 

Andra advent

Andra advent är det visst idag…

En tur ut till Förorten stod sen på agendan när Fästmön slutat sitt arbete. Hantverkare ska in i Himlen under morgondagen och möbler och garderober behövde flyttas och plastas in. Vi är båda klena i våra axlar, men Anna är stark som en björnhona i armarna och lyckades tillsammans med sonen baxa undan det mesta. Hoppas nu att hantverkarna blir klara i morgon. Fast de kommer tillbaka direkt efter nyår – för att göra vadå, undrar man? Informationen var som vanligt undermålig. Vi tröstade oss med andra advents-fika.

Nu är det kväll i New Village och maten står i ugnen i skrivande stund. Jag tidsinställer det här inlägget – som vanligt – för i kväll vill jag hänga med Anna och göra annat än sitta vid datorn. Vi har flängt än hit, än dit båda två och vi behöver kvällen tillsammans.

Den som missade fredagens lösenskyddade inlägg kanske bör slänga ett öga på det för att få ihop ett och annat. Kommentera dock inte här, utan i det lösenskyddade. Om du har nåt att säga. Ibland har man inte det. Inte jag själv heller.

God afton!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skakigt inlägg, kort och gott.


 

Sökta jobbhögen den 16 september 2014

Sökta jobb-högen den 16 september 2014.

Det känns skakigt i tillvaron lite här och var, tycker jag. Idag har jag, precis som vanligt, inlett min dag med att leta lediga tjänster som är lämpliga att söka samt sökt ett par. Generellt kan sägas att antalet börjar mattas av, men det har jag ju skrivit om tidigare. Det gör ju inte mitt liv mindre skakigt…

Nu har jag varit arbetssökande i över två och en halv månad. Jag har sökt cirka 150 jobb (troligen fler). Visst har jag fått en del nej, men de har faktiskt inte varit så många. Frågan är om jag ska se det som nåt positivt – eller bara som att rekryterarna har många ansökningar att gå igenom… Intervjun i somras, den som blev inställd typ tre gånger, har jag inte fått nåt nytt datum för. Jag har kontaktat bemanningsföretaget, men de har ingen ytterligare information. Jag tror att det bara är att lägga den tjänsten på hyllan, för min del. Dessutom var det ju bara ett uppdrag om cirka fyra månader – och dessa månader har ju börjat ticka på.

När jag ändå är inne på den egna personen kan jag också meddela att jag sen ett tag kör en liten egen bantningsmetod. Jag kallar den 4:3 och den fungerar inte. Den innebär att jag under veckorna (måndag – torsdag) inte äter godis, kakor, snacks och sånt och bara frukost och middag. Under helgen (fredag – söndag) är det fri ätning av sötsaker och snask. Ja, du fattar kanske att jag är helt utsvulten på godsaker när fredagen kommer! Jag äter och äter och äter – in i det sista på söndagen. I söndags kväll, till exempel, satte jag till och med fram en skål chips. Och jag är inte överdrivet förtjust i chips… Nej, 4:3 är ingen fungerande metod. Jag måste ta till nåt annat som skakar loss några kilon.

Egentligen handlar det om betydligt mer än

några kilon

dessutom. Det är väl där skon klämmer om hälsporren: jag behöver äta bättre, mindre och så behöver jag röra på mig. Promenader älskar jag, men inte mina hälsporrar. Nåt simkort har det inte blivit än – den här månaden fick jag lägga pengarna på tandläkaren. Men nästa kanske?

Men det är inte bara min tillvaro som är skakig och min kropp som behöver skakas om. På riksnivå har sosse-Stefan sagt nej till samarbete med vänstern. Hur tänker han då? Samarbete över blockgränserna har ju en tendens att skaka sönder blocken. Det är risk att vi får en väldigt svag regering, som jag ser det. Nog om politik nu!

Inte långt härifrån var det ett jordskalv igår eftermiddag. Skalvet uppmättes till hela 4,1 p Richeterskalan, vilket är kraftigt här i Sverige. Det var norra Dalarna, ungefär, som drabbades, cirka fyra mil söder om Sveg och sju mil norr om Mora. Förhoppningsvis blev det inga större skador på varken hus eller människor – jag har i alla fall inte läst om nåt sånt.

Ett liv för lite

Denna ska recenseras.

Idag skakar jag vidare i min tillvaro, men gör en paus i bokskriveriet. Jag har fått en nyutkommen bok att recensera, så den ska jag fokusera på. Och så är Fästmön ledig idag. Hon skulle ha varit ledig i morgon också, men har anmält sig för extrapass. Det är skakigt på hennes jobb just nu med brist på personal och då måste de som redan arbetar arbeta mer, även på sina lediga dagar. Lite orättvist när det finns såna som jag som inte har nåt jobb och som inget hellre vill än att arbeta… Dessvärre har jag ingen utbildning inom Annas gebit. Vi kanske skakar ut på nån utflykt under dan. Himlen är alldeles blå, men björken utanför mitt arbets-rumsfönster har börjat gulna.

Nån som definitivt kommer att skaka vidare i tillvaron är lokalblaskans chefredaktör och vd Hanna Stjärne. Efter bara tre år här går hon vidare till SvT där hon blir vd. Grattis till nya toppjobbet, Hanna!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en jävla skitdag, kort och gott.


Den här dan började dåligt och slutade dåligt.
Eller ja, den är ju inte slut ännu, förstås. En olycka kommer sällan ensam och ofta kommer de i triss.

I morse trillade skruven på mitt armbandsur av igen. Det gjorden den strax efter jag hade köpt klockan också. Fast då hade jag ju garanti. Det har jag inte nu. Klockan funkar, men skruven är ju värdelös och vad det skulle kosta att laga vågar jag inte tänka på.

Armbandsur
Klockan har en skruv lös.


Det är nog ingen mening med
att laga det här måndagsexemplaret. Så varning alla, köp ingen Calvin Klein-klocka från Swatch! Såna klockor har en skruv lös.

Vi gjorde en utflykt idag och mamma pratar pratar pratar hela tiden. Lite svårt med min koncentration då. Detta fick till följd, misstänker jag, att en karl och jag lyckades få närkontakt. Närkontakt med våra bilar. Vi backade ut från parkeringen på ICA Maxi samtidigt. Och på varndras bilar. Först tog han på sig det hela och sa att han inte hade sett mig. Men sen när han såg att även hans bil hade fått en skada ångrade han sig. Det var ju omöjligt att avgöra vems felet var. Båda bilarna fick skador, men ingen människa tack och lov. Därför sa vi att var och en fixar sin skada.

Repa
JätteKUKfint, va?!


Jag har naturligtvis inte råd att fixa detta,
är det nån som känner en billackerare som gör bra och billiga jobb i Uppsalatrakten får du gärna tipsa mig!

Nu undrar jag vad som blir dagens tredje grej att gå sönder. Jävla skitdag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om farorna i livet. För där ute, där känns det väldigt farofyllt just nu.


Uppdaterat: Idag kommenterade Fredrik Reinfeldt Husby på en pressträff.


Alltså vad är det som pågår där utanför min glasbur?
Idag arbetade jag på femte våningen och kontoret är stort och luftigt och väggarna och dörren utåt är av glas – därav glasbur. Och just utanför min dörr händer ju inget, jag menar lite längre bort. Men inte mycket.

blixt
När fallvindar och uppvindar möts i intensiva åskmoln kan det uppstå en tromb. Eller en tornado, som man säger i USA.


När jag läser detta orkar jag inte spana mer i omvärlden just nu. Då känns alla andra irritationsmoment, som studsmattor  (nu kompletterad med vattenleksaker) utanför mitt arbetsrumsfönster hemma, trasiga persienner och till och med beslutsimpotens i arbetslivet så jävla futtiga.


Livet är kort. Nu måste vi göra nåt så att det blir bättre. På riktigt.

Read Full Post »

Visst är det så. Att vi alla har sår och skador av endera slaget. En del syns, annat inte. Men det finns saker som gör ont, som har gjort ont, som har blivit till ärr. Ärr som svider när vi skrapar lite på dem… Jag tänker inte gå närmare in på detta, utan lämnar det upp till dig att fundera. Fast jag vill inte att du ältar och sätter på dig den där O-koftan. Ibland är det bara nyttigt att reflektera över varför man agerar och reagerar på vissa sätt. Det kan handla om gamla sår och skador. Vi måste vara lite lyhörda och försiktiga, inte bara mot oss själva utan gentemot andra. Inte bara såsom jag ofta gör, vräker ur mig att folk är

idioter

eller

puckon.

Det kanske finns vissa orsaker till det. *TAR MIG SJÄLV I ÖRAT*

 

Till och med Clark Kent har en skada, en skada som jag måste på igen för att försöka få till. 


Igår morse stod polisen med fartkamera
på en raktsträcka nära jobbet. En raksträcka där många ofta och gärna kör för fort – helt förståeligt. Jag blev varnad för denna sträcka och polisens täta kontroller här redan i september förra året. Men först igår fick jag se dem stå och filma. Och jag höll hastigheten – jag hade ju blivit varnad.

I morse hamnade jag bakom

en idiot

som uppenbarligen bara hade 38 på sin hastighetesmätare, oavsett om det var 30 eller 50 på sträckorna vi körde. Sånt kan göra mig fullkomligt galen, för jag gissar att föraren pratade i mobilen eller nåt. Och då tycker jag att det är berättigat att få kalla folk

idiot.

För det är faktiskt farligt. Man kör så okoncentrerat. Om jag pratar i mobilen ibland när jag kör, vilket händer en till två gånger om året, blir det genom blåtand. Då kan jag åtminstone använda båda händerna till bilkörningen.

Igår kväll var vi ute på tur för att göra några ärenden. På ett ställe hade nån ställt ut stora lådor med blommor i slutet på en gata, antagligen för att man inte ska köra för fort där. OK, jag tycker blommor är fint – utom som mönster på textil – men det är ganska idiotiskt att ställa stora blomlådor just där. Det går nämligen inte att köra fortare än 30 där eftersom det är en skarp kurva. Ska man samtidigt väja för sex blomlådor och köra slalom är det hur lätt som helst att antingen braka in i nån låda eller braka ner i diket.

I morse vaknade jag fem minuter före alarmet skulle gå på. Och det var tur eftersom nånting forsade ur mig. Det blev till att ställa sig i duschen genast. Jag hatar verkligen det här, jag är så trött, så trött. Redan igår kväll kände jag den där märkliga tröttheten sätta klorna i mig. Fast jag förstod inte vad det var – som vanligt. Nu ska jag försöka klara av den här arbetsdagen och i morgon, de två dagar som brukar vara värst i det här sammanhanget. En bra sak, emellertid, är de inlägg till mina hälar jag köpte! Nu har jag använt dem en hel dag och den onda hälen känns mindre ond!

Min vattenflaska på jobbet har också en skada och läcker. Tejpen var ett misslyckat försök att stoppa läckaget. I natt har flaskan stått i min kaffemugg och där finns nu cirka en centimeter vatten… Dags att köpa ny vattenflaska, alltså.


Idag blir det diverse jobb med startsidan
och lite småplock på intranätet. Intervjuerna, utom en som är inbokad nästa vecka, har jag lagt på is över sommaren. Alla som ska gå på semester snart hetsar, vi som ska vara kvar ett tag till börjar slå av på takten…


*Clark Kent = min sårade lille bilman

Read Full Post »

Det känns lite som om vi har varit på nån gudsförgäten plats och häckat, men det har vi inte alls. Men för några dar släppte jag nyhetssurfandet och i skrivande stund känner jag mig tämligen desorienterad i omvärlden. Så dags att spana lite…

  • Igår fyllde kungen 66 bast, men ärligt talat tror jag att det var en liten tjej som fick största uppmärksamheten på slotts-ballen*. Det blev nämligen sessan Estelles första offentliga framträdande – och folket jublade!
  • Utbudet av alkohol blir allt större, men ändå uteblir tecken på våld och skador, nåt som förbryllar forskarna. Fast det kanske inte är så förbryllande i sig eftersom alkoholkonsumtionen tvärt emot vad man kan tro minskar. Alla trodde att svenskarna skull bli mer alkoholskadade när utbudet ökade och om alkohol blev mer tillgängligt och billigt. Men det vet vi ju alla att de som har klara alkoholproblem och som inte har pengar till förnödenheter som mat, ändå alltid har pengar till alkohol. Synligt våld är inte den enda negativa effekten av alkohol, generell elakhet och psykisk terror är andra vanliga, men mer osynliga sådana. Jag är så glad att jag slipper det numera!!!
  • Allt fler svenskar är anonyma på nätet. Det handlar om att skydda sig mot övervakning på nätet. Och det kan man få hjälp med av anonymiseringstjänster som Relakks, Ipredator och Mullvad. Ungefär 200 000 unga svenskar (15 – 25 år) har valt att vara anonyma på nätet. Totalt kan det handla om 700 000 svenskar. Vad säger det oss???
  • Nymfoman höll manliga sexfångar. Var då? I München. Först tog hon en hantverkare som hon tvingade till åtta samlag. Mannen lyckades fly och nymfomanen greps. Men nu har hon slagit till igen, denna gång mot en 31-årig man som hon träffade på en buss. När nymfomanen skulle gripas erbjöd hon polismännen sex. Tänk att ordet nymfoman har jag inte hört sen jag var i tonåren, det vill säga på stenåldern. Vad kallar man en manlig våldtäktsman? Nån som vet?  (Denna punkt är mycket ironisk.)
  • Och vem sa att våra husdjur är snälla??? Kolla in dessa, så kanske du ändrar uppfattning.


*slotts-ballen = slottsbalkongen

Read Full Post »

Medan jag satt och väntade på att ett möte skulle börja i morse bläddrade jag igenom gårdagens Aftonbladet. Där fanns ett uppslag om bluffare som lurar Försäkringskassan på bidrag. Rullstolsmannen, Pingismannen och Kaninmannen är en trio som i media har utökats till kvartett genom Hamburgerkvinnan.


Kaninmannen?

                                                                                                                                                       Hamburgerkvinnan är misstänkt för att ha lurat till sig fem miljoner i bidrag från Försäkringskassan under sex år. För mig är detta fullständigt obegripligt!  Eller är det så att Försäkringskassan gör skillnad på skit och pannkaka? Nej, jag vill inte tro det. Men… Jag känner en person som har en låg lön och som varit berättigad till bostadsbidrag. Bidragsansökan lämnas in varje senhöst. I den ska man gissa sig till eventuell löneförhöjning under året. Det kan ju vara lite svårt. Och för min bekanting har en mycket liten löneökning gjort att h*n plötsligt är skyldig Försäkringskassan en massa pengar. Eftersom h*n inte har nån hög lön betalar h*n en hundralapp eller så tillbaka till kassan varje månad. Samtidigt som h*n får bidrag, beräknat på en uppskattad årslön för i år. (Återbetalningen gällde ett tidigare år.) Detta innebär för min bekanting en återbetalningstid på, vad var det nu, tolv år… Är det vettigt, det? Jag tycker att det låter som rena snurren!

Det måste finnas ett bättre system att lösa detta. För när det är så här knäppt kan till och med jag nästan förstå att folk bluffar och fuskar. Nästan. Min bekanting fuskar emellertid inte, det vet jag. Däremot har h*n varit ärlig och informerat Försäkringskassan om minsta krona h*n tjänat utöver den gissade årslönen. Det kan inte vara rimligt att ett bidrag ska vara ett fastslaget belopp varje månad för ett år framöver. Varför är det så svårt att genast ändra i utbetalningen om man anmäler ändrad inkomst genast?

Såna här idiotsystem – för jag kan inte kalla dem annat! – skapar fifflare och bluffare. Man undrar hur många som kommer undan. Dessutom förundras jag över hur Hamburgerkvinnan har lyckats bluffa till sig fem miljoner på sex år… Det handlar om över 800 000 kronor om året. Och först nu bli upptäckt, efter sex år – när min bekanting straffas en gång om året… Är det skillnad på skit och pannkaka?..

Bluffarna uppger att de har funktionshinder, skador eller sjukdomar som gör att de inte kan arbeta – och i många fall behöver personlig assistans. Gissningsvis är detta individer som är totalt empatibefriade eftersom de inte fattar att de sabbar för dem som verkligen har funktionshinder och som verkligen behöver både bidrag och assistenter!

Nej, vet ni vad, Rullstolsmannen, Pingismannen, Kaninmannen och Hamburgerkvinnan! Ni får en stor fet bak av mig. För att inte förstår att ert beteende gör att reglerna hårdnar och företeelser som angiveri ökar. Och att de små, de som egentligen har rätt att få hjälp, inte får den. För de är inte tillräckligt friska/funktionshinderlösa/modiga för att att ställa till ett stort hallå…


En svart bak till alla bluffare som sabbar för dem som verkligen behöver bidrag och hjälp från samhället. Skäms!

Read Full Post »

Older Posts »